För någon vecka sedan gav vi oss på en rätt omfattande uppgradering av Typo (programvaran som denna blogg rullar på) och Ruby on Rails som den bygger på. Tyvärr ledde detta till rätt stora problem av fortfarande inte helt klar natur varför besökare möts av ett felmeddelande. Nu verkar den dock börja snurra så smått igen med ett lite nytt utseende.

Skrev om sin egen död – och försvann: ”. I sin bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” berättar etikforskaren Ann Heberlein, 38, om sina självmordsplaner.

Den kom ut i går.

Dagen innan försvann hon och efterlystes i hela Europa sedan polisen befarade att något hänt.”

Med risk för att låta cynisk men detta låter ju som ett dåligt PR-trick.

Nyliberalen Erik Laakso (Blogge Bloggelito – regeringsblogg): “Ytterligare en dimension kan läggas till detta, nämligen att de främsta vänsterbloggarna har en ganska påtaglig liberal dimension. Liberalismen och socialdemokratin/vänsterrörelsen har traditionellt varit förenade i synen på den personliga friheten, medan liberalismen haft högern som älskare i frågor kring ekonomisk frihet. Numera är personlig frihet ingen skiljefråga i det politiska etablissemanget, utan denna frihet är i princip slaktad på säkerhetens, moralens och statsfeminismens altare – liberaler befinner sig därför i politiskt utanförskap, tillsammans med representanter för den döende frihetliga vänstern.

I min bloggrulle har jag exempelvis sådana vänsterbloggare som Loke, Karlberg och Laakso, vilka ofta gör gemensam sak med oss nyliberaler i personliga frihetsfrågor. Det kan röra sig om ämnen som knark, sex och prostitution, men på senare tid har integritetsfrågor i förhållande till staten förstås varit mest aktuella i svallvågorna av FRA- och Ipred-lagarna samt datalagringsdirektivet, PKU-bankens användning med flera frågor.

De vänsterbloggare som lyckas bäst i detta uppstudsiga nymedium är således sådana som har ett ganska stort mått av individualism över sig, personer som tar sig ton utanför kollektivet, personer som har en egen uppfattning och inte maniskt rapar partiprogrammet, personer som inte känner sig helt främmande i rampljuset, samt personer som inte räds frän debatt även med de värsta av motståndare – det är där länkandet kommer in i bilden, nämligen att man pekar på den politiske skurken och dissekerar dennes argument; debatt uppstår, och man är själv en del av denna debatt.”

Socialismen är liberalismens arvtagare, det förstår förstås inte den som fastnat i antingen liberalismens självbild av överlägsenhet gentemot andra (när det gäller t.ex. tolerans) eller den vars bild av t.ex. socialdemokratin är en rörelse:-) av betong som förespråkar konservaiva (förmyndaraktiga9 lösningar på allehanda problem. Dock, det skall erkännas att båda dessa bilder i stor utsträckning kan förklaras av en verklighet som tenderar att bekräfta dem snarare än tvärtom.

Uppenbart är också att Blogge Bloggelito har rätt när han iaktar s-bloggarna; så länge de rapar partiprogram eller som jag skulle uttrycka det bara för fram förenklad partipropaganda/för fram förenklade lösningar/okritiska åsikter förblir de betydelselösa.

Ann-Catrin Brockmans genomgång av s-bloggar och hennes kommentarer är imponerande. Kul är också att hon fått mycket respons på sitt arbete. Skall bli intressant att se om det hela leder till en mer levande debatt i s-bloggosfären, gärna mer än intern. Jag brukar lyfta fram bristen på länkande som ett kardinalfel men lika problematiskt är förstås att så få fångar upp, kommenterar, diskuterar det som andra skriver om vare sig man håller med eller har kritiska synpunkter.

Enstatslösning enda vettiga på sikt: “Socialister bör förespråka klassförbrödring och enstatslösning. Den enda möjligheten på längre sikt är att palestinska och judiska arbetare enar sig mot den sionistiska kolonialstaten. Rent militärt går det inte att besegra Israel, enda vägen till reell förändring är att det börjar jäsa inne i själva Israel.”

(Hittat via knuff.)

Självklart är det så att en enstatslösning egentligen är den enda vettiga. Kartan som jag publicerade häromdagen visar ju det rätt tydligt ur ett rent geografiskt perspektiv. Frågan om den idylliserande bilden (som Mullvaden torgför) av den palestinska och den israeliska arbetarklassens roll i en sådan lösning är dock lite mera komplex. Jag associerar till den diskussion om arbetarklassens karaktäristika som Anders Nilsson och undertecknade påbörjade för några veckor sedan.

Vill man tilldela arbetarklassen en roll i sammanhang som dessa måste man realistiskt bedöma dess organisering. Jag har dessvärre sett få tecken på att det skulle finnas, vare sig bland israeler eller palestinier, en medveten och orgaiserad arbetarklass som skulle kunna ta kommandot över, eller åtminstone spela en betydande roll, i formandet av politiken. Tvärtom faktiskt, det tycks saknas ens embryon (såvitt jag känner till) till en sådan organisering med undantag för en del fredsdemonstranter av oklar klassbakgrund.

Ingenting tyder på att dessa fredsdemonstranter i dagsläget påverkar den israeliska aggressionen.

Signerat Tony Johansson om konflikten palestinier-israeler: “Lika eniga tycks de flesta vara om att Israel har rätten på sin sida att angripa Gaza, för att oskadliggöra militära mål. Även Israels kritiker inleder vanligen med, att slå fast att Israel har rätt att utöva självförsvar mot raketattackerna. Emellertid är rätten till självförsvar, såsom den definieras i FN-stadgan, begränsad till att gälla när en stat angrips av en annan stat. Gaza är ingen stat, utan ett av Israel ockuperat område. Angrepp som riktas mot Israel från detta område, ger därför inte Israel rätt till självförsvar. Det folkrättsliga ramverket för det pågående kriget utgörs av själva ockupationen. En olaglig ockupant kan aldrig, när denne bekrigar de ockuperade, åberopa rätten till självförsvar. Särskilt konstigt är inte detta. Motsvarande begränsning finns för individer i nödvärnsrätten. Om en våldsman ger sig på dig med knytnävarna, när du är ute och går på stan, då har du rätt att värja dig och utöva ett visst våld för att försvara dig. Men som svar på detta kan inte våldsmannen, ilsken över att du värjt dig, åberopa självförsvarsrätten och slå dig medvetslös med ett järnrör. En ockupant är alltid, definitionsmässigt, i våldsmannens legala position. “

(Hittat via Tony Johanssons anteckningar på Facebook .)

Vem hotar vem i Mellanöstern? signerat Per Garthon.

Enligt Sipris årsbok 2007 satsade Israel 2006 11,37 miljarder dollar på militära utgifter. Det är mer än de sammanlagda militärutgifterna i de fem arabstater som historiskt har varit inblandade i krig med Israel: Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.

Dessutom har Israel rikliga lager av atomvapen, kemiska och biologiska vapen, något som sällas diskuteras i Sverige.

Enligt FN:s mått på mänsklig utveckling, Human Development Index 2006, ligger Israel högre än samtliga arabstater, på 23:e plats i världen med index 0,927, något högre än det genomsnittliga i-landsindexet, 0,923.

Det sammanlagda indexet för arabvärlden är 0,680, och då är alla de välkända superrika oljestaterna medräknade, bara en tusendel över det genomsnittliga indexet för samtliga utvecklingsländer, 0,679.

Alla kalla fakta visar alltså att Israel är ett tekniskt högutvecklat i-land, som dessutom stöds av USA och EU. Palestinierna utgör ett litet övergivet u-landsfolk, som inte stöds ens av sina närmaste arabiska grannar.

Allt detta vet världens makthavare på grund av en outsinlig rapportflod från FN-organ, tankesmedjor, folkrörelser, kyrkor, Jerusalemkonsulat, människorättsorganisationer, såväl israeliska och palestinska som internationella.

Ändå görs ingenting för att tvinga Israel att följa internationella avtal och spelregler, medan palestinier utsätts för blockad, bojkott, innestängning, svält och förnedring.

Att vilja riva alla murar eller dö av Anders Widén

När Djingis Khan år 1177 stod vid den kinesiska muren som brådmogen 12-åring sa han: - Muren har kostat Kina tusen gånger mer att bygga än att ge oss stackare på andra sidan mat de år vi drabbats av hungersnöd.

Några år senare, som 17-åring, började han att samla sin armé. Därefter gick han in och tog hela Kina. Han gjorde det eftersom Kina inte bara byggt en mur, utan likt ett förtida FRA sände ut spioner bland folken i Kina men också på stäppen. Som Djingis Khan sade: - Man gick aldrig säker.

Nutid Till samma sorts korkade kostnader byggdes Berlinmuren. Och nu bygger Israel sin mur och lägger alla pengar de kan på stridsflygplan och pansarvagnar. Till en bråkdel av kostnaden skulle de kunna hjälpa till att bygga upp Gaza och andra områden med skolor, fungerande vård och vattenförsörjning.

En del tror att vi inte är lika korkade i Sverige. Tyvärr är vi det. Ibland är det precis som om vi inget lär av historien.

Vad säger Mona Sahlin och bloggsossarna om Gaza?: “Nu har jag tillbringat en stund med Google och andra sökmotorer och hittar ingenting om att Mona Sahlin skulle ha sagt vare sig bu eller bä om det som sker just nu i Gaza. Jag tolkar det som att socialdemokratin tiger och samtycker. Eller får vi möjligen se social- demokraternas representanter på nästa stora demonstration mot Israel?”

(Hittat via knuff.)

Håller egentligen helt med Jinge, det är pinsamt tyst. Var dock tvungen att verifiera hans påstående om att just Mona Sahlin varken sagt bu eller bä och gör alltså en Google-sökning på Mona Sahlin Gaza och hittar förstås omedelbart en länk till partiets sida där hon tillsammans med Urban Ahlin igår gjort följande uttalande:

- Israel visar ett helt oacceptabelt övervåld i sitt svar på raketattackerna från Gaza, säger Mona Sahlin och Urban Ahlin i ett uttalande med anledning av det uppblossandet våldet i Gaza och södra Israel.

- Vi känner en stor ilska och vanmakt över att våldet återigen tillåts härska. Att flera oskyldiga, däribland flera barn, dödas i attacker kan aldrig försvaras. Det som hänt är en tragedi. Parterna måste omedelbart sluta attackera varandra, och återgå till de fredsförhandlingar som trots allt har inletts. Israel som den starkare parten måste ta det största ansvaret. Hamas måste avväpnas.

- Vi uppmanar EU och Carl Bildt att inleda samtal med Hamas. Varje möjlighet att snabbt få slut på situationen med alltmer våld måste prövas. Såväl Hamas som Israel måste förmås att sluta använda våldets väg och återgå till samtal och dialog.

Alltså – Jinge har fel när han hävdar att Mona Sahlin inte uttalat sig men samtidigt helt rätt – uttalandet är nämligen enligt sidan gjort 2008-03-01 kl. 10:39

Knuff

Mänskliga Rättigheter f. 10/12 1948 – d. 1/1 2009: “Idag samlas vi för att hedra de grundläggande mänskliga rättigheterna, författade av FN och antagna av generalförsamlingen den 10 december 1948.

Det krävdes 30 år, 2 världskrig och 80 miljoner dödsoffer för att dessa grundläggande rättigheter skulle skrivas ner, allt som behövdes för att sudda ut Sveriges underskrift var några tjänstemän på försvarsdepartementet och en riksdag som lät sig duperas eller föll till föga för en feg statsministers partipiska.

Det finns ändå ljuspunkter, en tvärpolitisk medborgarrättsrörelse har rest sig och som inte kommer att sätta sig ner igen, inte faller till föga för usla argument och oförskämda liknelser med statsministermord.”

(Hittat via knuff.)

Scaber Nestor – en av staten övervakad blogg (som vi alla skulle man vilja tillägga förstås) – uppmärksammar att det egentligen har hänt något mycket dramatiskt också här hemma (Israels övergrepp på den palestinska befolkningen i Gaza får ju faktiskt även inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter att blekna något). Det är faktiskt skönt att känna att frågor kring FRA, IPRED och flera andra lagar av samma karaktär faktiskt fortsatt uppmärksammas, att det inte finns en chans att högeralliansen skall kunna överleva dessa. Med fortsatt tryck kanske det också går att få även mitt parti på rätt köl i tid innan nästa val.

Uppdaterat: Glömde lägga till ett lite roligt snapshot från Scaber Nestors blogg

En sosses försvarstal: “Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.

Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.

Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.

Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.

Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.

Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen.”

(Hittat via knuff.)

Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för

Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.

Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.

Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.

Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver

Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.

Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..

“Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Den rike inga plikter trycka, den arme ingen rätt man ger. Länge nog som myndlingar vi böjt oss, jämlikheten skall nu bi lag.”

Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.

Förintelsens offer 2009 års förövare

När man vill kritiera traditionella medier är det enkelt att attackera rubriksättningen. Så kunde man t.ex. göra tidigare idag då Aftonbladet publicerar en artikel om mordet på Nizar Rayyan och medlemmar i hans familj meddelst flygbombning. Aftonbladet kallar detta för flygstrid i rubriken därmed antydandes att Rayyan satt i ett palestinskt flygplan och dödades i strid. Rayyan är en politisk ledare för Hamas – såvitt jag förstår inte alls militär. Man kan förstås hävda att artikeln sannolikt är rimligt korrekt och alltså skylla det hela på rubriksättaren. (Uppdaterat 19.15 – rubriken är nu ändrad från flygstrid till flygattack)

Det är emellertid inte möjligt att hitta någon annan skyldig till rubriken på Jinges artikel än författaren. Arteln handlar om svenska sionister och staten Israels försök att manipulera opinionen mot Israels folkrättsliga övergrepp mot palestinierna – just nu huvudsakligen i Gaza. Jinges rubrik är dock anmärkningsvärd:

1. Förintelsens offer var som alla vet i stor utsträckning personer som av Nazityskland definierades som judar men också ett stort antal andra; romer, vänsteraktivister m.fl.

2. Förintelsens offer kan indelas i de som dödades och de som överlevde.

3. Av de som överlevde och själva identifierade sig som judar kom ett, kanske stort, antal att bege sig till Palestina där de deltog i uppbygget av det vi idag känner som Israel. Om vi lite förenklat antar att det bara är rimligt att räkna de som då var över 20 och alltså gjorde egna medvetna val så är alltså dessa förintelsens offer nu i allmänhet över 80 år gamla – läser vi Jinges rubrik bokstavligt så är det alltså dessa 80-åringar som är dagens förövare.

4. Ovanstående kan betraktas som lite hårklyveri – långt viktigare är att konstatera att Israel visserligen identifierar sig som en judisk stat och betraktar andra grupper som ett slags sekunda medborgare men Israel är inte liktydigt med judar, det är den rasistiska staten Israel som begår övergrepp, inte judar i allmänhet, inte ens alla judar som bor i Israeel kan göras ansvariga. Det är alltså ett närmast antisemitiskt uttalande Jinge gör sig skyldig till i sin rubriksättning.

Icke dessto mindre – Israels aggression mot det palestinsak folket måste stoppas, snart till vilket pris som helst.

Årets politiska blogg 2008 – Hela listan: “Och vinnaren är:

Henrik Alexandersson HAX. Som den som på ett ytterst aktivt sätt lyft upp integritetsfrågan till en större fråga än enbart en fråga för en begränsad bloggsfär. För andra året i rad knep Blogge Bloggelito andraplatsen. Liksom förra året så var bloggelito hårt engagerad i den fråga som slutligen lyfte fram slutsegraren. Förra året som tvåa efter Isabella Lund då den dominerande frågan om prostitutionsdebatten och i år då frågan handlat om integritet.

Fyran Marie “Emma-Opassande” Andersson är årets stjärnskott som nästan från ingenstans rusat upp till att bli en mycket betydelsefull skribent. Även trean Oscar Swartz och femman Mark Klamberg har varit ledande debattörer i FRA- och IPRED-diskussionerna. De tre bloggarna Johan Norberg, Dick Erixon och Johan Ingerö placerar sig för tredje året i rad bland de främsta bloggarna och är de som håller en jämn och hög nivå och är uppskattade av sina läsare.

Sossebloggarna då?

Det pågår ju en lång och utdragen debatt om sossebloggar och därför är det intressant att ta del av omröstningsresultatet och titta lite närmare på det. I den första omröstningen 2006 vann den socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian, förra året agerade han valövervakare och i år återfanns han återigen i omröstningen men klargjorde att han inte suktade efter seger igen. Han slutade i år på en framskjuten 14:e plats som näst bäste sossebloggare. Bäst i år blev bloggen Alliansfritt Sverige som slutade på 12:e plats. Tredje bäst placerade sosseblogg blev Catti Ullström på 19:e plats.”

Hos Erik Laakso rapporteras från omröstningen Årets politiska blogg som ordnas av Bloggen Bent och jag sällar mig förstås oreserverat till gratulanterna av HAX som särskilt när det gäller integritetsfrågorna varit den säkert viktigaste skribenten under 2008. Alltså ett jättegrattis till Henrik Alexandersson!

Ser att HAX vill ta upp en mer principiell diskussion under rubriken Staten och vi som särskilt ur socialdemokratisk synvinkel är ytterst intressant

och då menar jag inte flumteorier om allehanda mer anarkistiska inriktningar. Däremot finns det en del att fundera över i det resonemang HAX för beträffande den lilla staten “Det enda alternativ som jag ser som någorlunda realistiskt (och nu talar vi om realistiskt, inte bara om önskvärt) är en liten stat. En stat där politikernas makt rullas tillbaka. En stat där den som vill kan få ta ansvar för sitt eget liv. (Och där den som vill ha “välfärdsstat” kan få något åt det hållet genom frivilliga gruppförsäkringar.) En stat med få lagar men mycket ordning – i meningen respekt, ansvar och tolerans.

Problemet är att sådana teorier helt bortser från att verklig makt i ett kapitalistiskt samhälle tillfaller ägare av produktionsmedel och att, som det heter i visan, staten och kapitalet sitter i samma båt. Det är önskvärt och helt i linje med socialdemokratins strävan att frigöra alla människor, inte bara de som klarar detta av egen kraft (ofta arv), att ge största möjliga frihet till människorna själva. Jag skulle dock inte rubricera det som en reduktion av politikens makt utan snarare betrakta det som politikens mål. På den nivå som produktivkrafterna befinner sig idag kan alla människor få i materiellt avseende drägligt liv. Det kräver något mer än att var och en är “sin egen lyckas smed”.

Laakso berör också en annan fråga – avsaknaden av socialdemokratiska bloggar bland de främsta i tävlingen och relaterar till en pågående debatt kring dessas betydelse, eventuella brister osv. Laakso själv har påbörjat en granskning av de (s)-märkta bloggarna liksom Ann-Catrin Brockman. Laakso misstänker att ett skäl till bristande framgångar i “tävlingar” skulle vara en allmän motvilja att rangordna. Går jag till mig själv så stämmer det även om jag förstås röstade i den här aktuella – dock utan att ta hänsyn till politisk hemvist. Det är dock inte alls problemet (alltså motviljan mot att rangordna) utan det ligger mycket i det Björn Pedersen skriver

Men ändå, så borde ju socialdemokraterna som ju trots allt har många, många flera medlemmar och sympatisörer än de flesta andra partier i Sverige komma bättre ut i sådana sammanhang. Tycker jag. Och varför gör de inte det när det finns skärpta och vassa sossar som Peter Karlberg och Johan Sjölander och Jonas Morian?

Björn Wadström påstod i ett inlägg tidigare att sossarna var dåliga på att blogga. Och jag är böjd att hålla med. Inte så att de inte producerar en mängd blogginlägg – för de är många och de skriver friskt. Men bloggande är inte bara en fråga om produktion, det är också en fråga om deltagande och nätverkande.

Bloggandet är helt enkelt en kollektiv syssla tre olika sfärer. Det första är att registrera en blogg och producera. Det andra är att engagera sig i bloggen, och att låta andra engagera sig. Det tredje är att nätverka med andra bloggare, och med de som läser bloggen.

För övrigt vill jag också förstås gratulera Blogge Bloggelito som nu knipit en andraplats för andra året i rad. Grattis!

Israels anledningar till övergreppen i Gaza: “Globalt finns det ett intresse hos imperialismen att kontrollera oljekällorna i Mellanöstern. Israel är en central del i detta spel. Med hjälp av Israel, som en slags slagskepp i den känsliga politidska och sociala miljön i Mellanöstern garanterar man oro och viss kontroll (att skapa motsättningar är ett sätt att härska). Utan Israels närvaro i regionen skulle det vara svårare för USA-imperialismen att ha kontroll över området och dess olja.

Angreppet mot Gaza fungerar också som en del i USA-imperialismens så kallade krig mot terrorismen. Ett krig som på olika plan syftar till herravälde och kontroll över delar av världen, som råkar vara muslimska, men där det finns mycket olja. Som Centralasien (ockupationen av Afghanistan), Mellanöstern Irakockupationen, stödet till Israel och reaktionära arabiska regimer som Saudiarabien), Östafrika (kriget mot Somalia och Drafur-kriget). Kriget mot terrorismen är en ideologisk konstruktion för att utnyttja rasism och religion i imperialistiska syften.”

Den karta som Anders Svensson också publicerar i anslutning till inlägget ur vilket citatet ovcan är hämtat illustrerar som synes väl omfattningen av den israeliska aggressionen mot det palestinska folket.

Att palestinier har all rätt att försvara sig i en situation där Israel lagt beslag på nästan all mark torde väl vara självklart. Notera alltså att det Hamas försöker försvara – nuvarande Gaza, världens mest tätbefolkade område (såg jag någonstans) – är alltså en bråkdel av det område som skulle tillfallit palestinierna enligt UNs delningsplan 1947. Ett område som också saknar förbindelser med andra palestinska områden – som efter år av terror och ockupation också bara utgör en bråkdel av det ursprungligt tänkta.

Eftersom Egypten av oförklarliga skäl inte har en öppen gräns mot Gaza så är dess komminikation med omvärlden synnerligen begränsad – övriga gräns i princip helt kontrollerad av Israel. Och Israel drar sig ju inte ens för att attackera humanitära transporter på internationellt vatten.

Inte vet jag, men för mig lägger de israeliska övergreppen på Gaza-borna en sordin på nyårsfestandet. Jag önskar visserligen alla ett Gott Nytt År men riktat till människor i en så utsatt situation känns det inte riktigt bra. Till dem önskar jag faktiskt inget mindre än ett mirakel – att världssamfundet entydligt ställer sig på de förtrycktas sida och upprättar en militär skyddsstyrka som slår tillbaka varje försök till aggression från Israels sida.

Berätta för Israels ambassad vad du tycker : “SSU har tagit ett lysande initiativ: “Ring Israels ambassadör och protestera mot kriget i Gaza!” Så här skriver SSU: “Israels senaste bombningar av Gazaremsan skördar på nytt oskyldiga människoliv. Över 345 palestinier har dödats och mer än 1400 har skadats. Krig och våld är aldrig en lösning på konflikter. Därför uppmanar nu SSU till handling genom ordets kraft. Slå en signal till Israels ambassadör och meddela din mening på 08-52806500.””

Ambassadören Benny (Benjamin) Dagans direktnummer är 08-528 06 512

Ambassadens officiella epostadress är info@stockholm.mfa.gov.il

Vill man överlämna sin protest personligen är adressen

Storgatan 31 114 35 Stockholm

Har man tillgång till en fax är numret 08-528 06 555

Någon information om den israeliska statsterrorismen riktad mot palestinierna hittar man dock inte på ambassadens hemsida:-(

Även Ullis Sandberg tycker att det är en bra idé att protestera direkt till den israeliska ambassadören.