Jag är inte feminist

Jag deltog på det socialdemokratiska partidistriktets kongress förra helgen (i Sollentuna) som representant för arbetarekommunen i Södertälje. Vi från Södertälje var den klart största delegationen. För min del var det den andra kongressen av detta slag jag var med på. Upplevelsen är blandad, men i huvudsak positiv, med bra och livliga diskussioner i flera frågor.

Under kongressen spelade några ungdomar floskelbingo. Tyvärr hade de nog inte riktigt förstått vad en floskel är. Två sådana som var rätt vanligt förekommande var nämligen Jag är feminist och Jag är för mångfald. I det förra fallet är ju floskelstämpel solklar – alla (med några få undantag) använder epitetet såväl inom som utom partiet utan att det egentligen går att fastställa vad det betyder. Själv anser jag att alla människor har lika värde, skall ha lika inflytande, att alla skall ha samma möjligheter och rättigheter. Jag kallar mig inte feminist utan socialdemokrat!!

I det senare fallet kände jag att vi har en lång väg att vandra. Redan vid öppnandet av kongressen påpekades att vi måste se till att fler medlemmar med någon form av utländsk bakgrund inte bara ges plats i partiet utan också tunga uppdrag. Sedan väljer kongressen en distriktsstyrelse som innnehåller en sådan medlem (som ersättare). Helt är detta förstås inte kongressens fel eftersom valen föregås av en nomineringsprocedur. Att inte Södertälje arbetarekommun förmått få fram någon stark kandidat är uselt i synnerhet som vi faktiskt lyckades få tre platser i styrelsen.

Jag deltog på det socialdemokratiska partidistriktets kongress förra helgen (i Sollentuna) som representant för arbetarekommunen i Södertälje. Vi från Södertälje var den klart största delegationen. För min del var det...