Fastighetsskatten igen

Roland Sundgren skrev häromdagen en debattartikel i Aftonbladet där han förklarar/försvarar fastighetsskatten. Jag tyckte först att artikeln var usel och tänkte därför avstå från att kommentera den. Läste sedan att Erik Laakso tvärtom refererade till Sundgrens artikel som en bra artikel så jag blev förstås tvungen att läsa den en gång till:

Klar koppling mellan rätt till avdrag och fastighetsskatt: “Den borgerliga alliansen har kommit överens om att utreda att ta bort fastighetsskatten, och i stället införa en kommunal avgift på fastigheter.
Det är från början ett förslag från kristdemokraterna och var väl tänkt som en räddningsplanka för att vara kvar i riksdagen.
Kd-ledaren Göran Hägglund anser fastighetsskatten vara en konstig skatt trots att den finns i praktiskt taget alla länder.
Det är inte konstigare med fastighetsskatt än att betala skatt på räntor och aktieutdelningar. Fastighetsskatten är nämligen en skatt på avkastning på nedlagt kapital. Om du sätter in en miljon kronor på banken får du betala skatt på avkastningen, alltså räntan. Likadant om du köper aktier för denna miljon – får du utdelning beskattas den. Om du i stället använder miljonen till att köpa en fastighet så får du betala en ”avkastningsskatt” som i dag är en procent av taxeringsvärdet.”

(från Aftonbladet.)

Och herr Laakso har förstås rätt – åtminstone så långt som herr Sundgren behandlar själva frågan om det rimliga i att beskatta värdestegringen man kan få investerat kapital i en fastighet. Som sådant är ju det lika rimligt att beskatta som vilken annan avkastning som helst.

Technorati Tags:
Swedish, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Fastighetsskatt, Erik Laakso, Roland Sundgren

Fel blir det däremot när herr Sundgren undviker frågan om när beskattningen bör ske. Alla de exempel han använder – skatt på ränta, skatt på aktieutdelning/vinster – är beskattning som sker när räntan/vinsten betalas ut. Herr Sundgren avslutar med:

“Att opinionen varit så stark mot fastighetsskatten beror på de stora kapitalägarna som har för vana att försöka komma undan skatt genom att föra ut kapital till skatteparadis eller länder med lägre beskattning. Det kan man inte göra med sin stora dyra villa. Den kan man inte flytta så lätt även om man skulle sätta hjul på den.
1970 hade min villa ett taxeringsvärde på 99 000 kronor. I dag är taxeringsvärdet 1 184 000 kronor. Visst har jag haft avkastning på min kapitalplacering.”

För det första tror jag att han har fel dvs det finns motstånd bland alldeles vanligt folk mot fastighetsskattens utformning – att man betalar innan man fått utdelning på kapitalet.

För det andra har han fel när han tar sig själv som exempel – han har inte fått någon utdelning (om han nu inte sålt alldeles nyligen).

Jag tycker att vi dvs socialdemokraterna borde utreda/föreslå/besluta att flytta beskattningen av fastigheter helt eller till största delen från den nuvarande årliga varianten baserat på orealiserade vinster till den tidpunkt när avkastningen faktiskt betalas ut dvs vid försäljningen. Detta främst för att inte fortsätta att skapa behov av begränsningsregler vilka ju t.ex. gör att det lönar sig att deklarera låg inkomst.

Lite märkligt finner jag det också att det faktiskt finns partikamrater som 1) förnekar att det är ett problem att beskatta icke ännu realiserad avkastning, 2) tycker att folk kan/skall belåna sina fastigheter för att ha råd att betala skatten (!!!!!) och 3) lånar sig till mer eller mindre enfaldigt försvar där de försöker göra detta till en rikemansfråga.

Roland Sundgren skrev häromdagen en debattartikel i Aftonbladet där han förklarar/försvarar fastighetsskatten. Jag tyckte först att artikeln var usel och tänkte därför avstå från att kommentera den. Läste sedan att...