Haverikommission på fel spår

Motstånd är meningslöst: “Tyvärr lämnade jag inte mötet med någon känsla av att man inom den socialdemokratiska partiledningen var på rätt spår.

I stället inledde Berit Andnor med att tala sig varm för en stor facklig-politisk manifestation som planeras, i protest mot bland annat regeringens föreslagna höjningar av a-kasseavgiften. Att inleda oppositionsarbetet med att sluta arbetarrörelsens fackliga och politiska led, i synnerhet om en fråga där man förefaller ha ett brett folkligt stöd, kan säkert ge kortsiktig vind i seglen – men det är knappast någon långsiktigt effektiv metod för att vinna val.

Skälet till det är att partierna i den borgerliga alliansen, och då i synnerhet moderaterna, under valrörelsen var väldigt tydliga med att det var just en sådan politik man gick till val på; att a-kassan (”bidrag” på moderatsvenska) skulle sänkas och andra incitament skulle till för att skapa jobb. Man kan – och bör – ha massor av synpunkter på den politiken, men det var den de gick till val på. Och vann med. Att nu i efterhand protestera mot att de genomför den politik de fått mandat för känns ärligt talat lite fånigt.”

(Via Jonas Morian | PromeMorian.)

Även om jag förstår att Jonas Morians rubrik inte skall läsas bokstavligt – han har tydligen hämtat inspiration till den från Star Trek, en referensram jag inte har – så känns den ändå utmanande. Att få slå ur underläge är stimulerande och förstås allt tal om att motstånd upphört är falskt. Tänker på Morians sista mening i citatet ovan när jag läser ett inlägg av Rosemari Södergren på opposition.se under rubriken Nej, högerregeringen har inte fått mandat för a-kassans förändringar – brukar hålla med henne men här har hon ju helt fel.

Morians beskrivning av budskapet från haverikommisionen (för en sådan är det väl?) stör mig. Har därför gjort det jag borde gjort tidigare, nämligen skicka dem några rader som åtminstone pekar på “rätt spår”.

Från: peter@karlberg.org
Ämne: Lite synpunkter
Datum: torsdag 9 nov 2006 22.44.58 GMT+01:00
Till: valanalys06@sap.se

Om man vill kan man göra en mycket enkel analys: Vi lyckades inte adressera tillräckligt många människors upplevda problem. Jag väljer uttrycket upplevda eftersom man alltid kan diskutera den verklighetsbild/problembeskrivning som kommer att dominera under en given tid. Ett bra exempel är förstås arbetslöshetsfrågan där vi inte alls lyckades framstå som de som har de bästa lösningarna, till stor del förstås beroende på att vår bild av problemet inte stämde med folks upplevelse av detsamma.

Ett annat exempel är bidragsfrågan – omfattning av missbruk och ev. åtgärder. Här är dock problemet nästan större eftersom vi kommit att uppfattas som defensiva, uppfattas som om vi sopar problem under mattan och faktiskt samtidigt skärper regelver/tillämpning. Sådant får folk inte ihop.

Vi har också framstått som passiva när det gäller tillväxtfrågor. Reinfeldt och hans allianslamrater lyckades ge sken av att ha en politik för tillväxt, fler i arbete etc, Vi hade inte en agenda för detta område som uppfattades som “sexig” . Problemen är alltså både av saklig natur men också men inte lika mycket ett image-problem.

Det finns andra områden där vi ligger “efter” politiskt. Några sådana är skolan och fildelningen. För att förtydliga – vi har en fantastisk historia när det gäller att utveckla en skola för alla men har försatt oss i en position där vi inte offensivt försvarar vunna framgångar utan låter högern (läs kanske folkparitet) sätta dagordningen och så gör vi lite som de vill. Vi borde gjort tvärtom de senaste åren – stolt försvarat det den svenska skolan är bra på och gått vidare därifrån med en tydlig dagordning. För det krävs rätt mycket kunskap och diskussion – det har vi inte haft tillräckligt av.

Fildelningen skall ses som en symbol, en symbol för partiets otakt med den digitala utvecklingen. Vi har missat att denna utveckling måste nyttjas så att människor får nytta av den – istället har bilden av oss i denna fråga präglats av storebror ser dig och repression mot unga. Därmed har vi dessutom bäddat för de ännu mera repressiva krafter som nu sitter på makten – ytterligt obehagligt. Flera andra länder – också bland våra närmaste – har insett att såväl öppna standarder som öppen källkod har betydande potential när det gäller offentlig verksamhet. Det förra främst när det gäller just offentligheten, det senare främst när det gäller ekonomi och kontroll. Vi har inte tagit tillvara dessa möjligheter på ett offensivt sätt och framstår därför som okunniga och i otakt med tiden.

Mvh

Peter

Technorati Tags:
Kontrollsamhälle, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Högeralliansen, Kulturbloggen, Fredrik Reinfeldt, Rosemari Södergren, Berit Andnor, haverikommission

Motstånd är meningslöst: “Tyvärr lämnade jag inte mötet med någon känsla av att man inom den socialdemokratiska partiledningen var på rätt spår. I stället inledde Berit Andnor med att tala...