Arbete åt alla

Vi är ett folk av bidragstagare: “Socialdemokraterna måste använda oppositionsåren för att utveckla en modern politik för full sysselsättning.
Ingenting betyder så mycket för ett jämlikt samhället som arbete. Arbete är det effektivaste verktyget för att utjämna ekonomiska och sociala klyftor, ge livschanser, inträdesbiljett till alla trygghetssystem och pension. Arbetet inkluderar.
Arbetslinjen har därför alltid varit central i socialdemokratisk politik och i den svenska och nordiska modellen. I 10–15 års tid har dock socialdemokratin förfuskat arbetslinjen. Den har inte präglat eller tillämpats i arbetsmarknadspolitiken, inte heller i socialförsäkringarna. I stället har förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar och rundgång i Ams-åtgärder och a-kassa fått explodera och ersätta aktiva insatser.”

(Via Aftonbladet.)

Lena Askling skriver väl om det kanske allra viktigaste politikområdet och fortsätter

“Arbetslinjen måste återupprättas men med en helt annan utgångspunkt. Arbete ska vara en rättighet och efter förmåga en skyldighet. För att vi ska kunna finansiera välfärden måste antalet arbetade timmar öka. Det är riktigt att 1,5 miljoner står utanför arbetsmarknaden, de flesta av välgrundade orsaker. Cirka en halv miljon av dessa skulle, åtminstone delvis, kunna återgå till arbete visar flera undersökningar. De flesta vill också ha ett jobb. Problemet är att jobben inte finns för dem, arbetsgivarna vill inte anställa dem. Det är den brutala sanningen.”

Sänkta ersättningsnivåer skapar som alla ju förstår inga nya jobb, tvärtom skapar det bara större utanförskap. Helt andra åtgärder måste till om alla de människor som i dagsläget inte är så “anstälningsbara” skall bli det. Dagens arbetsliv, vare sig vi talar om offentliga eller privata jobb präglas av extremt driven rationalisering. En rationalisering som faktiskt rensat bort utrymmet för människor som inte är normal eller hellre högpresterande. Antingen har jobben blivit för krävande, kunskapsmässigt eller fysiskt, eller så har de helt enkelt försvunnit.

Numera kan man t.ex. inte motivera att ha personal som ser till att allting flyter i sin egen takt, som kan ge service av olika slag. Tvärtom så används ofta högt betalda tjänstemän till att koka kaffe, kopiera, frankera osv. Ett exempel jag brukar ta på detta är när jag på en arbetsplats där vi väl debiterade runt 2000 kronor per timme för konsulttjänster fick information om att det fanns rengöringsmedel för tangentborden så att alla nu kunde rengöra sitt, vilket väl kanske tar en halvtimme eller så. Visst – egen skit men ekonomiskt rimligt? Ett litet stickspår kanske men…

Kan vi skapa ett arbetsliv som är inkluderande också för dem som inte är högpresterande (oaktat orsak)? Eller måste vi ha särskilda anställningsformer och hur skall de i så fall utformas? Kan vi skapa ökad flexibilitet utan att ge avkall på tryggheten?

Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, Arbetslöshetsförsäkring, Lena Askling

Vi är ett folk av bidragstagare: “Socialdemokraterna måste använda oppositionsåren för att utveckla en modern politik för full sysselsättning. Ingenting betyder så mycket för ett jämlikt samhället som arbete. Arbete...