Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ljuger Lindborg om Zaremba
Aftonbladet: Fallet Zaremba (Kultur – Huvudartikel): “Men har Zaremba rätt när han påstår att lärarhögskolan bara är toppen på ett isberg? Stämmer det, som han vill få oss att tro, att den som först skriker att han är kränkt kan inhösta ett skadestånd på 30 000 kronor?
Enligt DO är det 86 personer som har gjort en anmälan sedan lagen trädde i kraft 1 mars 2002. HomO har under samma sexårsperiod fått in sammanlagt tolv anmälningar varav ingen sedan 2005. Nästan alla har lämnats utan åtgärd. HO har under de senaste tre åren hanterat ett fyrtiotal anmälningar varav relativt många rör dyslexi. Hösten 2007 hade fortfarande ingen högskola fällts för diskriminering av funktionshindrade. Inget fall har prövats i domstol. Såna här siffror intresserar inte Zaremba (även om DN försöker rädda sin stjärnskribent med en mer balanserad faktaruta).Det är alltså en grov överdrift att studenterna anmäler för glatta livet och dessutom får rätt mot en skrämd skolledning, men kan man därför dra slutsatsen att utbildningen är jämlik och problemfri? ”
(Hittat via aftonbladet.se.)
Visst går det säkert att hitta tveksamheter i Zarembas artikelserie och vilket motiv han egentligen har vet väl bara han själv. Jag tycker som framgått att det är en bra serie och hans beskrivning stämmer när jag kollar med folk jag känner som har insyn (jobbar där).
Åsa Linderborg, nyligen prisbelönt av Expressen, gör däremot en helt fantastisk sågning av Zaremba. Metoden är att prata om äpplen fast artikelserien handlar om päron. Inom parantes kan nämnas att Eva-Lena Jansson som är socialdemokratisk riksdagsman gör sig skyldig till en rätt märklig sågning – hon hävdar att Zaremba hävdar att ingen kränks på Lärarhögskolan vilket jag inte kunnat läsa ut av hans artiklar. Men fabricerar man ståndpunkter hos “motståndaren” är det förstås lätt att vinna poäng.
Men åter till Linderborgs anklagelser. Zarembas artiklar handlar om hur lagen om likabehandlig för studenter på högskolan kommit att fungera på Lärarhögskolan i Stockholm, ingenting annat. Alltså inte att detta är toppen på isberget utan helt enkelt ett försök att beskriva hur den kommit att tillämpaas – åtminstone är det så jag läst dem. Vad gör då Linderborg – jo rapar upp statistik från diskrimineringsombudsmän över antalet anmälningar och hur många som gått till åtal/dom. Frågan blir förstås vad detta har med saken att göra?
Ingenting visar det sig. Lagen om likabehanddling föreskriver nämligen en högskoleintern process.
6 § En högskola som får kännedom om att en student anser sig ha blivit utsatt för sådana trakasserier som avses i 4 § skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier.
Av detta förstås att det är till högskolan anmälan görs och att det är respektive högskola som skall utreda (ingen anmälan till någon ombudsman, ingen extern utredning, ingen åklagare inblandad, ingen rättsprocess inledd men det fattar tydligen inte Linderborg eller är för lat för att ta reda på)
14 § Ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbuden i 7 eller 8 § och 9 § 1, 3 eller 4 eller 10 § eller förbudet mot repressalier i 11 §. Om överklagandenämnden finner att beslutet strider mot något av förbuden och detta kan antas ha inverkat på utgången, skall beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning.
Om ett beslut kan överklagas enligt någon annan författning, skall överklagande ske i den där föreskrivna ordningen i stället för enligt bestämmelserna i första stycket.15 § Beslut av Överklagandenämnden för högskolan enligt denna lag får inte överklagas.
Frågan skall alltså utredas av respektive högskola och de skall också pröva frågan. Beslutet kan dock överklagas men inte heller då till rättsväsendet utan till överklagandenämnden.
Först när det gäller tillsyn kommer diskrimineringsombudsmannen in – men det finns ingen roll i själva beslutsprocessen.
Sedan är det förstås fascinerande att läsa fortsättningen på Linderborgs artikel där hon gör sitt bästa för att demonisera Zaremba. Hon kan/har säkert rätt i att betrakta honom med misstänksamhet. Det innebär dock inte att det är tillåtet att jämföra äpplen med päron, att ta statisktik från ett område för att bevisa något på ett annat.
Mattias skriver: Zaremba är en man med en historia. Han har använt samma modell mot än det ena, än det andra, som Linderborg skriver, och hennes kritik följer nära en granskning av Zaremba, gjord av Erik Wijk(tips!).
Man kan hålla med i den aktuella kritiken.Men i slutändan är målet hans mål det demokratiska samhället.
Zaremba är ädlingen som uppviglar folket mot de demokratiska strukturerna, men hans egen position är alltid undflyende.
Alla har vi väl en historia. Skriver vi artiklar är det väl rimligt att de bedöms utifrån sina egna meriter och inte utifrån denna historia. Tillämpningen av i detta fall en lag blir ju inte annorlunda för att skribenten eventuellt har en agenda annan än att beskriva det beskrivna.
Det som bör diskuteras är ju förstås den blid Zaremba ger av situationen på Lärarhögskolan (eller på universitetet om nu dagens organisation skall reflekteras – oerhört fånigt av Linderborg att försöka göra en poäng av att det Zaremba beskriver utspelade sig på Lärarhögskolan som ju nu sedan nästan 2 hela månader är del av Stockholms Universitet).
Håller med Peter Karlberg om att Åsa L kommer dragandes med statistik som inte är relevant i sammanhanget. Men det är så mycket politik i detta att många värjer sig för det uppenbara. Och se att kejsaren går naken. Det är svårt för vänstern att bemöta MZ. Det är nästan bara personangrepp som funkar. T.ex. att han är katolik.
Anders Svensson skriver: Visst vill även jag slåss för yttrandefriheten, men är det meningen att en tidning som Aftonbladet skall publicera vad som helst utan att först be sin skribent läsa artiklarna hon attackerar?
Åsa Linderborg skriver bland annat:
”Enligt DO är det 86 personer som har gjort en anmälan sedan lagen trädde i kraft 1 mars 2002. HomO har under samma sexårsperiod fått in sammanlagt tolv anmälningar varav ingen sedan 2005. Nästan alla har lämnats utan åtgärd. HO har under de senaste tre åren hanterat ett fyrtiotal anmälningar varav relativt många rör dyslexi. Hösten 2007 hade fortfarande ingen högskola fällts för diskriminering av funktionshindrade. Inget fall har prövats i domstol. Såna här siffror intresserar inte Zaremba”
Nej det är sant det ser inte ut att vara de här siffrorna som i första hand intresserat Zaremba. Det som har blivit problemet är ju inte antalet anmälningar och lagen i sig, utan just det faktum att man gått med på förlikning hos HomO och DO utan att fallen först testats i domstol.
”Det var verkligen skada. Hade affären gått till domstol hade rätten äntligen fått ta ställning till vad lagen menar med ”kränkning” (Zaremba)
Dessutom är det ju inte antalet anmälningar idag som är problemet utan att skolan blivit skadad i grunden och är så rädd för att bli anmälda på nytt att inte alla känner att de kan gå in och göra en bra jobb längre.
”Processen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, ”och vinklar det sedan för en anmälan”. Psykologen Margareta Normell, som handleder lärare vid Lärarhögskolan, anser att det är ”tragiskt” att skolan numera viker sig för anmälningshot och släpper igenom studenter som inte passar för läraryrket. ”Det är grymt mot dem, för de kommer att misslyckas ute på skolorna – och det är grymt mot deras elever” (Zaremba).
Och om någon fortfarande tvivlar på att detta blivit ett problem kan ju ta ställning till följande. ”Beskåda denna bild av högskolekultur anno 2007. Av ett tiotal akademiska lärare som jag intervjuar är det bara rektorn som inte kräver att få vara anonym.”(Zaremba) Ger detta förtroende för möjligheten att utbilda lärare som har en möjlighet att ge våra barn en fullgod utbildning och uppfostran? Och då menar jag barn till Afrikaner, Svenska heterosexuella, Svenska homosexuella, Svenska dyslektiker och givetvis alla andra som självklart alla är lika mycket värda.
Åsa Linderborg antyder också att hon har gjort ett grundligt journalistarbete men har inte pratat med någon av de inblandade på skolan:
”Jag ville veta mer och ringde därför Lärarhögskolan, som utmålas som en tummelplats för extremister, narcissister och andra idioter, för att tala med Ingrid Carlgren, rektorn som i DN suckar att Zaremba hellre borde skriva en teaterpjäs än en artikelserie. Det visar sig att Lärarhögskolan, som numera sorterar under Stockholms universitet, inte är en enhet utan i själva verket består av åtta fristående institutioner. Ingrid Carlgren, som jag aldrig får tag i, har visserligen varit rektor, men är det inte längre. Jag vet inte varför Zaremba mixtrar med verkligheten, glider i tiden och låter förr vara nu, men jag blir inte förvånad. Erik Wijk, den ende som verkligen tagit Zaremba på allvar” (Å, L.)
Men hon skriver ändå på ett sätt som skall försöka övertyga oss om att hon har undersökt saken för att så smidigt glida över i argument mot det MZ skriver se Erik Wijk, men för artikeln helt irrelevant.
Det övriga Åsa Linderborg skriver är så osakligt och och ogrundat att jag har inget som helst intresse att ta det upp här.
Utan att veta vad som är rätt och fel vill jag påstå att Zaremba har ovanligt många källor och bra undersökande journalistik medan Linderborg på sin höjd har försökt sig på smutskastning av en person med icke önskade tankar. För mig är det just denna typ av journalistik som är ett hot mot Demokratin. För vad är väl farligare än när en saklig och givande debatt drunknar i personangrepp och fientlighet. Det är klart att även Åsa Linderborg i yttrandefrihetens namn måste ha rätt att uttrycka sin ilska. Men står det i yttrandefriheten att en tidning som Aftonbladet måste publicera även sådant som knappast kan kallas journalistik? Visst är det viktigt att även denna typ av artiklar kommer fram till granskning i våra stora tidningar, men säg har då inte Aftonbladet också ett ansvar att ifrågasätta det som Åsa Linderborg har skrivit och att försöka återföra debatten till det som Maciej Zaremba faktiskt har sagt något om.
Jag tror dock att flertalet läsare av både DN och Aftonbladet har fullgod förmåga att bedöma ”fallet” på egen hand och jag hoppas därför att så många som möjligt läser alla Zarembas och Lindeborgs artiklar på nytt istället för att köpa något av våra inlägg här.
Det går alltså att strimla Linderborgs artikel på flera ledder:-)
En liten notering, det tog nog nästan ett dygn innan mitt inlägg kom upp via Bloggportalen. Mer välvilligt inställda kom upp betydligt snabbare.
Lindberborg gör mig ständigt irriterad; ofta är hon lysande, ofta (som i detta fall) blir hon en vänsterns egen rättshaverist som rycker ut och försvarar allt som hon kan anta att folkpartister/DN/någon liberal är mot. Hetskampanjen mot Zaremba är djupt osmaklig, för vi kan nog faktistk tala om en hetskampanj, där Zaremba genom olika guilt by association knyts till än det ena än det andra. Symptomatiskt nog säger ju Linderborg ju själv att det inte finns något konkret att haka upp kritiken på för att Zaremba är för hal (!!!), och när hon börjar närma sig sakfrågan om vad Zaremba faktiskt har skrivit medger hon ju att det ju finns rättshaverister också bland elever på lärarhögskolan. Som om Zaremba skrivit om något annat. Rekordet i osmakligheter mot Zaremba har givetvis Peter Kannerfalk om ni minns förra året, ”Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser” (via Jonas Morian).
Kalle skriver: Man kan givetvis diskutera Zarembas underliggande bevekelsegrunder och hans stil, men som f d svensk högskolelektor (jobbar numera i utlandet) på en av de nya högskolorna så kände jag tyvärr igen allt för mycket i artikelserien.
Och vad angår Zarembas demokratiska sinnelag så förvånar det mig att ingen har granskat Åsa Linderborgs förflutna i Kommunistisk ungdom (där hon representerade de dogmatiska krafterna) eller hennes aktiva medlemskap i svensk-sovjetiska vänskapsförbundet långt in på 80-talet. Vad står hon egentligen själv i demokratifrågan idag?
Kalle, nu tycker jag förstås att det är exempel på utomordntligt dålig debatteknik som används då man försöker använda insinuationer angående avsikter/tidigare ställningstagande och liknande istället för att diskutera sak, och enbart sak. Norberg och hans kamrater gjorde det i malm-fallet, Esbati med flera gör det i Zaremba-fallet. Lika lågt i båda fallen.
Senaste kommentarerna