FRI, inte FRA: “Lite nu och då kommer dumargumentet att “den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta”. Det är dumt på så många sätt och det har klargjorts gång efter annan, men eftersom definitionen av dumhet är svårighet att begripa saker så behöver det upprepas.”
Ibland är det mycket lätt att känna viss stolthet över att vara Södertäljebo (nåja Mörkö ligger ju i Södertälje kommun). När man läser Joshen om “rent mjöl i påsen”-argumentet är ett sådant tillfälle. Att han orkar kan man ju tillägga - att kämpa mot dumhet är som att kämpa mot väderkvarnar.
Alltså - för den som ännu inte insett att de som använder sig av “rent mjöl i påsen”-argumentet redan straffat ut sig från deltagande i en seriös diskussion rekommenderas Joshens text, kanske går det upp ett ljus. För den som redan insett kan den möjligen erbjuda viss njutning.
Anna Troberg har som väl alla redan vet startat en kampanj och idag firas FRA-dagen.
En utmaning till alla läsare - jag vill gärna veta om det finns socialdemokrater som fortfarande använder dumargumentet.
Joshen pekar förresten på den utmärkta sammanställningen Emma gjort över redan beslutade respektive planerade övervakningslagar. Med sorg i sinnet tvingas jag konstatera att flera antagits under socialdemokratiskt styre och jag skäms. Jag undrar fortfarande när Bodström petas för det är faktiskt ett absolut krav från min sida.
Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”
Frihet är det bästa ting - därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel - ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.
När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.
Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det - frihet skall gälla alla!
Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod - inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.
Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Också lite parentetiskt - vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.
Högerns censur-flirt: “Förbjud sökningar på “bomb”, “terrorism” och “folkmord”.
Så tänkte sig EU-kommissionär Franco Frattini i sensomras att man skulle komma åt terrorismen på internet.
I november blev det ett EU-förslag och nu diskuteras det hela inför beslut i ministerrådet.
Då i september avfärdades det av justitiedepartementet. Beatrice Asks stabschef Anders Hall påpekade att ett sådant beslut kräver enhällighet och antydde att Sverige skulle lägga in sitt veto. Sådan censur strider förstås mot svensk grundlag.
I förra veckan återkom Beatrice Ask själv till ämnet. Då sade hon till Ekot att en hänsyn till nationella grundlagar måste skrivas in i beslutet. Hur en sådan hänsyn skulle fungera kunde hon däremot inte säga.
Det är alltså inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes.
Den förändringen är inte olik den som drabbat åtskilliga borgerliga integritetsvänne”
Isobel Hadley-Kamptz har skrivit en utmärkt artikel om den förskjutning som nu sker hos tidigare censurmotståndare. Frågan är hur motståndet nu skall organiseras. Den frågan besvarar dock inte Hadley-Kamptz. Pungbuffeln på Coma Clan har idéer:-). Björn Fridén på Alliansfritt Sverige verkar inne på samma linje.
Av hennes artikel framgår att Sveriges motstånd mot EUs fullständigt galna förslag beträffande censur av ord som terrorism, bomber etc nu brutits ned, hur enskilda företrädare för högeralliansens motstånd mot FRA-lagstiftningen gått samma väg. Hela frågan hanteras nu uppenbarligen lika illa som under den tidigare justitieministern Thomas Bodströms dagar. Frågan blir här om det möjligen är så att våra förtroendevalda politiker som erhåller uppdrag inom området helt hamnar i klorna på övervakningskåta företrädare för polisen? Är de helt enkelt för okunniga? Saknar de ideologisk ryggrad?
Opassande ger fler exempel på hur censuren redan griper omkring sig.
Oscar Swartz :: Texplorer: Svenska universitet lyder kristen organisation!: “Att ECPAT hela tiden skjuter långt över målet och hamnar i positioner som är allmänt sexnegativa, moralistiska, yttrandefrihetsfientliga och övervakningsvurmande är inte märkligt när man känner till historien: ECPAT är en avknoppning från ECTWT, Ecumenical Coalition against Third-World Tourism, vilket i sin tur är en kristen organisation som generellt motsätter sig globalisering, modernisering och profanisering i form av turism från rika länder till fattigare. Grundaren, presbyterianske pastorn Ron O’Grady, är fortfarande hedersmotsvarigheten till Bodström på internationell nivå. Förre justitieministern Thomas Bodström är ju alltså ordförande för ECPAT Sverige. Jag har ju visat tidigare att han är kristdemokrat.”
Jag har som många andra ifrågasatt Thomas Bodström som justitieminister och senare som socialdemokratisk talesman. Jag gör det fortfarande!
Jag har som många andra ifrågasatt den moralpanik som utlöses i vårt land så fort ett blottat bröst, sexualitet och prostitution kommer på tal. Jag gör det fortfarande!
Nu har jag anledning att också tillsammans med andra ifrågasätta omdömet hos SUNET. Jag hoppas men tror inte att jag kommer att slippa att göra det framgent!
Detta är ju faktiskt otroligt (enligt Swartz):
Jag upptäckte just att Sveriges Universitetsnät, SUNET, den organisation som förser alla universitet och högskolor med internetaccess idag den 21 jan 2008 går ut med informationen att de vill ha ett eget avtal med Rikspolisstyrelsen för att kunna använda ECPATs barnporrfilter.
Jag hade en gång tänkt att rekommendera Bodström att ägna sig åt något han är bra på men måste tyvärr konstatera - efter att mestadels i Aftonbladet - följt hans framfart som målsägarbiträde - att jag inte vet vad det är:-(
Brå-rapport dömer ut övervakning: “Övervakningskameror har endast en liten effekt på brottslighet i centrumområden, bostadsområden och kollektivtrafiken”
Så konstateras alltså att övervaktningskameror - som tyvärr åtnjuter viss popularitet bland vänsterfolk i Södertälje som ju snarast borde vara försvarare av folks integritet - har ringa effekt på brottsligheten. Och det är inte bara något allmänt tyckande utan ett resultat baserat på 40 forskningsstudier som presenterats av BRÅ.
Precis som Joakim på Kommenterat.net konstaterar sker då omedelbart en syftesglidning
“Polisen svarade på morgonnyheterna (TV4) att det må vara hänt, men att kamerorna är vitala för att klara upp brott. När kamerornas primära existensberttigande ruckas, då faller man tillbaka på good old number 2.”
Cattis reagerar på nyheten som den enda positiva i Ekot i morse och skriver att
“Möjligen kan övervakningskameror vara till hjälp för att ta fast biltjuvar i parkeringshus, säger den nya rapporten från Brå, men annars är det något helt klart överskattat.
2008 måste vi ta farväl av 1984: “Problemet handlar alltlså inte om enskilda inskränkningar, utan om systemet. I verkligheten betyder varje ny inskränkning att Sverige hasar ned ytterligare en bit på det sluttande planet. Det är bara en tiondels betygspoäng som skiljer oss från gruppen omfattande övervakningssamhällen (extensive surveillance societies).
Sverige inte unikt, utan en del av en negativ trend motiverad av hotet från terrorister, viljan att minska olaglig invandring eller att stävja bidragsfusk. Men att Storebror i Sverige surfar på samma våg som i andra länder betyder inte att utvecklingen är ödesbestämd. Låt i stället 2008 bli det år då vi anträder vägen bort från 1984! Skrota FRA-förslaget. Det skulle vara en nyårshälsning att glädjas åt.”
Igår refererade jag till Blogge Bloggelitos utmärkta krönika - idag känns det faktiskt bra att läsa ledaren i SvD som också uppmärksammar frågan och faktiskt förespråkar att vi påbörjar en tillbakarullning av Bodströmsamhället. Anders Svensson tycker det är dags att flera protesterar. Undrar bara när vi får se en sådan hållning manifesterad i riksdagen av tillräckligt många riksdagsmän för att det skall få effekt?
För övrigt tycker jag fortfarande att herr Bodström skall lämna politiken!
Blogge Bloggelito har skrivit en helt enkelt lysande krönika betitlad Med stormsteg mot Thomas ”Stasi” Bodströms endemiska övervakningssamhälle.
Förutom att redovisa Sveriges utomordentligt pinsamma betyg i Privacy Internationals ranking, vi ligger nu precis ovanför gränsen för ett “extensive surveillance society”, refererar han den absolut, alla kategorier, viktigaste debatten/rna under 2007. Han skriver:
Thomas ”Stasi” Bodström är fienden inom oss, Osama bin Ladens högra men ovetande och oförstående hand, den som vill talibanisera vårt samhälle med samma totala och moraliska kontroll över befolkningen som någonsin i den ociviliserade och ofria världen.
Det är om detta de viktigaste debatterna har handlat om i bloggvärlden år 2007, enligt mitt förmenande, och det är även om detta blogginläggen kommer att handla om år 2008, ty de små stegens tyranni kommer att fortsätta – nya komplett galna förslag kommer att föreslås som försöksballonger, medan mer genomarbetade förslag kommer att antas när tiden är mogen, i syfte att inskränka vår handlingsfrihet och forma oss till idealmedborgare efter en viss modell.
Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo.: “Jag är glad att det nu tänder till i både media och bloggosfären. Aftonbladet klämmer till med en saftig rubrik och låter sin “IT-expert” säga “Spontant känns det som ett sätt att försöka få stopp på fildelningen.”
Men det här var ingen nyhet egentligen. Frågan var ju bara när något skulle hända. I min rapport om Bodströmsamhället från sommaren 2006 hade jag ett kapitel med titeln “När dammluckorna öppnades: SOU 2005:38”. Där redogjorde jag för förre Säpo-chefen Anders Erikssons utredning SOU 2005:38, “Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar”. Eriksson tillsattes av Bodström.”
Jag är också glad för att denna fråga nu åtminstone uppmärksammas. Precis som Oscar Swartz är jag inte förvånad - snarare är det ju så att Thomas Bodström ju bäddat för detta trots att vi faktiskt är en del som försökt varna. Så mycket mer än vad Swartz, deeped och Blogge bloggelito m.fl. redan skrivit behöver inte sägas. Jo - Jonas Morians filmval var rätt kul:
Bodströmsamhället och dess risker: Expressen: “De som säger “den som inte har något att dölja har inget emot att bli övervakad” är just de som utgör grogrund för totalitära system. Alla som tror på personlig frihet - de finns faktiskt överallt på de politiska skalorna - och uppskattar den mångfald som uppstår genom denna frihet inser att vi måste vara försiktiga när vi ger upp grundlagsstadgade fri- och rättigheter. Och tänka igenom det hela väldigt noga.
Läs också Expressens ledare idag där PM Nilsson i en Bonniertidning kritiserar Carl-Johan Bonniers åsikter om fildelning och upphovsrätt starkt. Den artikel jag själv skrev om här igår.”
Missade tidigare idag att Oscar Swartz inte bara skrivit i Expressen utan också skrivit ett inlägg i frågan på sin blogg. Där nämner han också en annan aktuell fråga som har med kraven på utvidgade polisiära (och andra) befogenheter när det gäller Internet-användandet. Det frågan gäller är kraven på att kunna utkräva skadestånd för upphovsrättsbrott och Swartz pekar på en utmärkt ledare av PM Nilsson i Expressen (länk se ovan).
Cattis blogg: Timbro och Ordfront, sida vid sida!: “Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros vd Maria Rankka har idag gemensamt skrivit en debattartikel i Svd. Det handlar om de förslag om buggning, telefonavlyssning och automatisk lagring av datauppgifter om vår tele- och datakommunikation som riksdagen snart ska besluta om. Det handlar om det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i Sverige. Det de försvarar är integriteten, individens rättigheter, de mänskliga rättigheterna.”
Jag är inte alls lika förvånad som Catharina Ullström över att representanter för såväl Timbro som Ordfront kan ha samma uppfattning i grundläggande demokratiska frågor som den om personlig integritet och övervakning. Jag är betydligt mer förvånad för att inte säga upprörd över att det å den ena sidan är så få på denna - demokratins - sida och å den andra att vi, i meningen det svenska folket, så villigt låter oss ledas av de enkla argument som förespråkarna för övervakningen för fram. Det är ju t.o.m. så att de mindre begåvade politiker som ansvarar för förslag och beslut i dessa frågor faktiskt kan göra det i vetskap om att de flesta medborgare faktiskt köper deras argument.
Äntligen någon som ska övervaka buggaren: “Så nog måste något göras åt våldet inom fotbollen. Om det är rätt väg att idrottsföreningarna ska få titta på filminspelningar av våldshuliganer, det kanske är ett sätt att ta itu med det. Brottet mot den personliga integriteten sker ju genom filmandet, vem som sedan kan se filmen är väl mer en annan fråga.”
Jag försökte kommentera Rosemaris tankar om övervakning på Kulturbloggen men möttes av ett Typepad unavailable-meddelande så för att inte missa det lägger jag kommentaren här:
Jag är ofta lite mera konsekvent – gillar jag inte övervakningssamhället så är det av principiella skäl och då är förstås all övervakning av ondo. Filmandet av publik under fotbollsmatcher är ett bra exempel. Här används behovet av att kunna identifiera eventuella bråkstakar som motiv för att övervaka alla. Man har alltså hittat argumentet som skall få oss att acceptera övervakningen.
Nästa steg är att vidga kretsen som kan ta del av denna övervakning. Så förutom risken att det via polisens granskning läcker ut sidoinformation blandar man nu in klubbarna – vilket dels förstås ökar risken för spill från övervakningen men också plötsligt ger dem en polis/åklagar/domarroll – de kan ju nu använda informationen för att utreda “brott”, för att anklaga och döma någon t.ex. till att inte få besöka arenan. Därmed införs ett slags parallellet privat rättsssytem (oerhört märkligt!).
Förutom den principiella kränkningen av alla övervakades integritet – jag skall självfallet kunna gå på ett offentligt arrangemang utan att detta registreras och ens är möjligt att bevisa – så kan man tänka sig en massa negativa effekter av att informationen överhuvudtaget får samlas in. Någon kan därmed upptäcka med vilka jag umgås eller bara få intrycket att jag umgås med vissa genom att vi hamnat tillsammans.
Sådan information kan om den sprids självfallet vara negativ. Bara som exempel, ponera att killen som står bredvid mig är en för andra känd hulligan. Genom att vi kommer i samspråk uppstår intryck att vi känner varandra. När hulliganen grips efter matchen blir jag plötsligt misstänkt för samröre och kanske förhörd, måste bevisa att jag inte gett honom något (eller liknande).
Ett annat exempel – ponera att en polismans fru vill gå på fotboll med sin älskare. Den som granskar en inspelning och är kollega till polismannen hamnar i dilemmat – skall jag berätta. Kanske sprids informationen till andra kollegor.
Ju fler som får ta del av filmerna dessto större kränkning av den personliga integriteten. Man kan nog hävda att den enda övervakning med video som uppfyller rimliga krav på skydd av den personliga integriteten är sådan som bara granskas om ett brott faktiskt begåtts och annars omedelbart raderas.
