Till mitt eget försvar: ””Catti Ullström vet inte vad hon talar om” skriver Jonathan Leman apropå min motvilja att använda begreppet antisemit om arabiskt judehat. Fast han beskriver mig i det närmsta som en försvarare av allt förtyck judar runt om i världen fått utstå, vilket är en mycket allvarlig anklagelse.
Det är sant att jag inte gärna använder begreppet, och att jag kritiserat det sätt det används. Semit är den beteckning som brukar användas om de människor som tillhör folk som talar semitiska språk, då främst judar och araber (och det är inte fråga om att dela upp människor i raser, vilket Lehman antyder). Anti-semit används främst om judehatare. För mig är det märkligt och inkonsekvent eftersom jag tycker att det bör användas om människor som är just anti-semiter, dvs judehatare och arabhatare. Jag tycker att det alltid känns konstigt när vi talar om arabiska antisemiter, då de själva betecknar sig som antisemiter.
Det kan diskueras huruvida jag har rätt eller fel och vad som ska tyckas, och Charlotte har både en och två viktiga invändningar. De anklagelser Jonathan Leman kommer med i sin text är dock så grova påhopp att jag först inte visste om jag ens skulle bry mig om att svara.
“
Själv “fastnade” jag i samma fråga för några år sedan, då med anledning av att man ofta anses behöva proportionalisera/relativisera kritik mot den rasistiska ockupationsmakten Israels politik för att inte bli anklagad för att vara antisemit. Precis som Charlotte Wiberg konstaterar genom att citera från “Svenska kommittén för antisemitisms hemsida”:
När man använder ordet antisemitism är det dock viktigt att vara medveten om att det är missledande: antisemitism är en nonsensterm i den meningen att det inte finns och aldrig har funnits någon ”semitism” i förhållande till vilken man kan vara ”anti”. Antisemitism betyder och har alltid endast betytt fördomar och fientlighet mot judar.
så är det alltså en missledande term som sedan 1800-talet vunnit allmänt användande i sin begränsade betydelse. Sannolikt ett uttryck för eurocentrismen, det fanns judar i västvärlden men inte särskilt många andra semitisktalande människor. En rimlig konsekvens bore vara att sluta använda begreppet antisemitism som synonymt med judehat och alltså låta det få sin rätta semantiska betydelse.
Nu undrar man ju förstås om Ingvar Åkesson verkligen är så korkad som han verkar. Enfaldigt framförande av “argument” till försvar för FRA-lagen – som ju borde skötas av de politiskt ansvariga – är ju en sak men att anmäla Henrik Alexandersson för yttrandeefrihetsbrott tar väl priset.
Det tycks emellertid råda lite oklarhet när det gäller vilken publicering som Åkesson anser brottslig. Alexandersson skriver
“Något är fel med ett samhälle där en myndighet kan begå maktmissbruk och sedan kan JK-anmäla den som visat på maktmissbruket”
Även om jag förstås håller med henne frestas jag att hälsa – welcome to the real world. Catharina Ullström ställer egentligen samm fråga som jag dvs hur korkade är de på FRA. Vännen Laakso utmanar oss alla:
Nu hoppas jag att Ingvar Åkesson kopierar sin anmälan och att det blir många fall för JK att ta tag i. Bloggare, Frihetsförsvarare, Demokratikämpar. Förena eder. Lägg ut listan på era bloggar. Mejla FRA och meddela att ni så gjort och invänta statsmaktens styrkor.
HAX har fått höra av utländsk polis att han kommer bli gripen ikväll på Arlanda, undrar hur någon kan vara så dum så det skjuter sig själva i foten och sedan fortsätter skjuta i samma fot. Idioter.
Det kan också vara så att det är det hemligstämplade dokumentet som är problemet så för säkerhetsskull publicerar jag även det dokumentet här.
Vi bildar borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen: “ALLT FLER BORGERLIGA riksdagsledamöter vill att FRA-lagen ska slopas. Det nya nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen uppmanar nu regeringen att riva upp FRA-lagen redan i höst, samtidigt som en ny parlamentarisk utredning får till uppgift att ta fram en signalspaning som är acceptabel från integritetssynpunkt.
Att låta oppositionen göra FRA-lagen till valfråga vore politiskt självmål. Värnandet av individens okränkbarhet och frihet är och bör förbli borgerliga kärnfrågor. Målet för nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen är att alliansregeringen ska riva upp den nya signalspaningslagen redan innan den träder i kraft.”
Visst är det utmärkt att oppositionen inom högeralliansen formerar sig. Det är bara att applådera!!!
Granskar man initiativet lite närmare kan man som Jonas Morian konstatera att moderaterna är lite tunt representerade bland undertecknarna, där saknas t.ex. ungdomsförbundet. Antalet riksdagsledamöter är inte heller så stort trots att artikeln faktiskt inleds just med konstaterandet att “Allt fler borgerliga riksdagsledamöter vill att FRA-lagen stoppas”.
Men initiativet är i alla fall värt att applådera!!!
Nätverket Borgerligt nej till FRA-lagenhävdar att individens okränkbarhet och frihet är och bör förbli borgerliga kärnfrågor. Där har ju dessa partier lämnat walk over i samband med omröstningen den 18 juni och det finns ingen anledning för vänstern att lämna “tillbaka” den. Historiskt var det borgerligheten som på 1800-talet var den mest progressiva kraften i dessa frågor. Sedan dess är det vänstern som (periodvis dock riktigt dåligt) har och kommer att äga frågorna om att öka människornas frihet.
Trots det är det viktigt att applådera initiativet!!!
Kampanjer för moralisk upprustning: “Det som fick droppen att rinna över var en tecknad film på TV som barnen kollade. Det var ”Kejsarens nya kläder”. Kejsaren var oerhört fet och jag klappade mig själv på magen för att kolla hur lika vi var.
Men jag kom raskt på andra tankar. Jag upptäckte att kejsaren på TV inte alls var naken. Han hade ett höftskynke runt skrevet så att snoppen inte skulle synas.
Då insåg jag att skynket ritats dit för att slippa blockad av Syndikalisterna. Som Piteåborna upptäckt är det nämligen dags för en moralisk upprustning av staden. OK Q8 har beslutat sig för, efter en facklig tvist med Syndikalisterna och deras sommarjobbare, att ta bort ”porrtidningarna” från bensinmackarnas hyllor.
Och nu ska Piteå göras porrfritt.
Kanske kan man passa på när FRA ändå är framme och fipplar med nätet. Och lägga in ett speciellt litet porrfilter för Internetanvändare i Piteåtrakten. Det går säkert att ordna med lite samarbete med tekniker från Kina och Iran. De är bra på sådant! “
Noterade under semesterresan i Frankrike att det pågick någonslags märklig strid i Piteå – om försäljning av “porr” på en OKQ8-mack. Stig-Björn Ljunggrens kommentar, i form av en krönika som Piteå-Tidningen som densamma inte ville publicera, är lysande. Efter att Ljungren sagt upp sig från tidningen har man dock ändrat sig och den kommer i morgon – heder åt Ljunggren, skämmigt för tidningen och bra för Pite-borna som nu i alla fall frå höra andra argument än de patetiska som uppenbart framförts av Syndikalisterna och numera också av vd:n Mikael Åström för OK däruppe.
Sanna Rayman har också diskuterat frågan och skriver
Ja, jag skrev raljant och ironiskt. Det beror på att jag helt enkelt inte tror på att Niklas Svenlin haft en klump i magen varje dag på sitt sommarjobb sedan 2004.
OM han verkligen har haft det så tror jag (och snälla missförstå mig inte – nu menar jag verkligen INTE detta ironiskt eller nedlåtande) att han behöver någon sorts terapi eller hjälp, för då är hans känslighet något som i längden kan bli väldigt jobbig för honom, då porr och herrtidningar trots allt finns lite varstans ute i samhället.
Jag tror dock mer på min förra teori, det vill säga att Niklas faktiskt inte haft en klump i magen i fyra år, utan att han bedriver en politisk kamp,vilket styrks av det faktum att han även ordnat bort Slitz från campuskiosken i Umeå. Det får han naturligtvis göra, men då förbehåller jag mig också rätten att argumentera emot.
Hela diskussionen förefaller lite lätt absurd. Varför skulle en enskild person (vars moralpanik tycks mer än uppenbar) ha rätt att med stöd av sin fackliga organisation bestämma vilka produkter som säljs i den verksamhet han/hon är anställd? Vad blir i så fall nästa steg – skall man med samma rationalitet få förhindra försäljning/tillverkning/service av allehanda slag för att man inte gillar dem?
I stället borde det intressanta vara att i dag, år 2008, upprörs fortfarande människor av både herrtidningar och porrtidningar. Att nakna kvinnor fortfarande kan vara någonting provocerande, och att ett par bröst på bild kan orsaka en facklig blockad. Givetvis har var och en rätt att inte tycka om porr, det är inget fel i ens den allra prydaste prydheten (det är säkerligen minst lika sunt som motsatsen så länge det är frivalt), men är verkligen porrfrihet i sig någonting värt att sträva efter?
Finns det inte en massa andra kamper som är värda att slåss och vinna först, även på jämställdhetsområdet?
För mig är det självklara svaret på Nylanders frågor att 1) nakenhet i alla dess former förstås måste få förekomma också i tryckt form (och digitalt), 2) att porrfrihet inte i sig är eftersträvansvärt och 3) att det finns betydligt viktigare frågor att kämpa för som lön som det går att leva på även i kvinnodominerade yrken.
Catharina Ullström får på något konstigt sätt ihop rätten att som enskild anställd använda sig av fackliga stridsmedel för att, som i detta fall bekämpa visst utbud, med arbetsmiljö, yttrandefrihet och konsumentmakt.
Jag är principiell censurmotståndare, samtidigt som jag är stark konsumentmaktsivrare. Vill varken kunder eller ägare ha porr, varför ska porren då vara där? Utbud och efterfrågan, eller hur var det nu?
Om det vore så att i detta fall OKQ8 beslutade sig för att ändra sortiment baserat på försäljningssiffror så är det förstås helt OK;-) dock med den reservationen att utbudet av olika former av tryckta medier faktiskt ytterst bland annat är en yttrandefrihetsfråga om distributionen inskränks alltför mycket. Att utbudet skulle styras av nymoralism tycks mig helt främmande och jag blir lite förvånad över Ullströms ställningstagande här. Om en enskild anställds preferenser alternativt organiserade kampanjer inskränker mina möjligheter att konsumera vissa varor förstår jag inte rationaliteten – tvärtom blir jag lika förbannad varje gång jag upptäcker att mina val inte längre är möjliga att göra för att andra konsumenter inte gör samma val i tillräcklig utsträckning. Mitt medlemskap i Konsum och stora köptrohet mot COOP (särskilt Forum) hotas t.ex. nu av att jag inte längre kan köpa Lapsang och COOPs eget iste.
Det händer på riktigt!: “Sist men inte minst fortsätter Fridén sin debattanalys från Riksdagens FRA-debatt. En analys som är både kul och skrämmande på en och samma gång, och som definitivt visar på det omvända politikerföraktet, dvs politikernas förakt för folket. Tror alliansföreträdarna i talarstolen att vi köper vilken skit som helst (hrm… vi köpte förvisso konceptet allians för Sverige…)?”
Catti Ullström (fortfarande på Jonas Morians blogg??) uppmärksammar mig på Björn Fridens försträffliga analys av en del av de märkligheter som FRA-lagens förespråkare kläckte ur sig under riksdagsdebatten den 18 juni 2008. Fridén har gjort dessa analyser i hittills två artiklar rubricerade just Analys av signalspaningsdebatten, vol. 1 och Analys av signalspaningsdebatten, vol. 2. Jag ger här bara ett exempel:
“Fredrick! Du vet att du måste göra det som är rätt, och det som är rätt kan
bara du avgöra. Ingen har valt dig för att du ska gå emot dina övertygelser.” [Anf. 170]
Federley var övertygad om att förslaget var en dålig idé. Men han röstade sedermera för det.
“Jag skulle vilja avsluta detta med att yrka på återremiss och, om det förslaget
skulle falla, avslag på propositionen.” [Anf. 174]
Han yrkar alltså på avslag för propositionen i debatten, men när den väl går till omröstning så röstar han för. Detta är anmärkningsvärt.
Så anmärkningsvärt attfolk reagerar och att Federley åtminstone enligt egen uppgift i Aftonbladets lördagsintervju har fått någonslags livvaktsskydd (SÄPO), han tycker att de hot han tydligen vanligtvis får från “knäppskallar” nu övergått till allvarligare karaktär därför att
“Det finns begåvade människor som släppt alla hämningar, sagt upp bekantskapen och bett mig dra åt helvete.”
För övrigt vill han bli hemmafru och ha fem barn.
Aftonbladet tillåter för övrigt inte kommentarer till lördagsintervjun – det är ju ett intressant val, liksom att man tar betalt för att läsa artikeln (spara dina pengar!).
Döda politikers sällskap 2 & det ökända FRA-Förslaget
: “Jag tog mig friheten att skapa en uppföljare till den hyllade bloggbustern : “Döda politikers karriärers sällskap” (vilken ni kan se helt gratis på Freddi W’s blog : )
Uppföjaren heter: “Döda politikers sällskap 2: Sagan om konungens återkomst!”
Det är en Science Fiction som handlar om hur Olof Palme återvänder från andra sidan. Iklädd mask tar han sig in i på SVT, håller ett av sina otroliga tal och uppmanar svenskarna att inte låta sig kontrolleras. På sätt fixar han den här FRA-tragedin och Sverige blir ett fritt land!
Jag delar Thomas Tvivlarens bedömning när det gäller Fredrick Federleys agerande:
Det du har gjort är urbota idiotiskt. Du hade koll på hur den folkliga opinionen ligger i detta ärende. Du hade kunnat rädda ditt partis och ditt eget anseende, och profilerat er som några som inte alla är stöpta i samma form. Istället blev ditt namn synomymt med Quisling, en riktig Fegerley
Catti Ullström ställer apropå Federley frågan vad gör politiken med politiker (på Jonas Morians blogg) utifrån Johan Ingerös fråga om vem i hela världen man kan rösta på. Lider vårt parlamentariska system av något slags systemfel, finns det mekanismer som i praktiken verkar menligt på ledamöternas möjligheter att leva upp till sina ideal och till väljarnas förväntningar? Är villkoren – valsystemet med dess favoriserande av partitillhörighet, de ekonomiska villkoren för ledamöter – sådana att partilojaliteten blir större än lojaliteten mot de som faktiskt valt, dvs folket?
Jag tror också att denna fråga (FRA-lagen) och därmed den 18 juni 2008 har möjlighet att skriva in sig i historieböckerna inte bara som symbol för nedrustandet av det demokratiska samhället, som symbol för Bodströmsamhällets inskränkningar av rättssäkerhet och rätt till personlig integritet utan kanske främst som symbol för startdatum för en framgångsrik kamp för återupprättandet av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. En kamp som dessbättre engagerar brett och där det partiskiljande intar en undanskymd plats eftersom det rör sig om grundläggande värden i ett modernt, öppet, demokratiskt samhälle.
Vännerna i Piratpartiet kommer ju i alla fall att fortsätta att vara högt värderade deltagare i denna kamp. Rick Falkvinge utlyser en manifestation den 2 juli kl. 15.00 på Mynttorget. En manifestation som får formen av fest – en mycket god idé!
Vore det demokratiskt om en miljon irländare raserade ett fördrag som 17 länder (med ca. 400 miljoner invånare) redan antagit?: “Rent personligen tycker jag att det rimmar illa med demokrati att ett land på dryga 4 miljoner skall kunna rasera något som alla andra ställt sig bakom. Folkomröstningsinstitutet är inte bra, särskilt inte när det kommer till komplexa frågor som denna är. Har kunnat läsa att kalkonjäv*ln från Irland som var med i Eurovision Song Contest också gett sig in i debatterna och råder Irländarna att hämnas för dess fiasko. Folkomröstningar blir lätt cirkus och detta tar nog priset. Även svenska folkomröstningar har haft sådana inslag. Är nys att svenska folket inte kunnat säga till något om fördraget i ett val. Efter det att konstitutionen föll så har vi haft en valrörelse i Sverige. Var väl ingen hemlighet för någon att diskussioner fördes för att förändra detta. Jag tycker i alla fall att jag har haft möjlighet att säga till om vad jag tycker…”
Det här med demokrati är tydligen väldigt svårt. Andreas Sjölander lyckas verkligen förvirra begreppen. Oaktat att vi (Sjölander och jag) sannolikt är rätt överens om att t.ex. Lissabonfördraget är bättre än Nicefördraget så går det ju inte att komma ifrån att EU faktiskt än så länge är en union av självständiga stater (nationer) – och det är ju inte antalet svenskar i EU-parlamentet som är den viktiga frågan. Därmed måste ju varje land självständigt ha rätt att uttrycka sin åsikt och inför fördragsändringar som ju kan liknas vid grundlagsändringar så är nog vetorätt det enda rimliga. Lite patetiskt blir det också när Sjölander ställer någon miljon irländare mot 400 miljoner andra europeer. De senare har ju definitivt inte yttrat sig annat än indirekt, hur många som hade instämt med irländarna om de fått chansen vet vi inte. Det enda demokratiskt sunda i frågor som dessa är att anordna beslutande folkomröstning i hela EU, så att varje europe får en röst oaktat nationell tillhörighet.
Catti Ullström ställer en relevant fråga (på Jonas Morians blogg av för mig fullständigt obegripliga skäl) Vad hvilja Socialdemokraterna – Med EU? Tyvärr besvarar hon den inte mer än att tala om på vilka områden hon är kritisk, dock det skulle kunna vara en bra utgångspunkt för en diskussion som skulle kunna ligga till grund för en progressiv socialdemokratisk europapolitik.
Visst kräver kampen för demokrati mycket av oss människor. I vårt land har vi ju under lång tid varit relativt lyckligt lottade – vi lever i en långt från perfekt demokrati men vi behöver heller inte känna oss hotade till liv och lem när vi framför kritiska synpunkter. Så är det inte överallt, precis som Cattis påpekar.
Att några borgerliga ledamöter i Sveriges riksdag skulle kunna tänkas ha så mycket civilkurage att de sätter sig över partidisciplinen den 17:e maj och röstar nej till FRA-förslaget är kanske önsketänkande men samtidigt det som ligger närmast tillhands, det som vi måste arbeta för! Några få borgerliga ledarskribenter deltar i “kampen”, så har enligt Jonas Morian både Expressen och VK framfört upppmaningen. Åtminstone 5 av våra politiska ungdomsförbund har också enligt Morian uttalat att
“Vi i Sveriges politiska ungdomsförbund anser att denna lag hotar de grundläggande förutsättningarna för demokrati, så som brevhemlighet, meddelarskydd och rättsäkerhet”
Förutom att som Cattis uppmanar oss klä oss i svart den 17:e, som ju i symbolisk mening faktiskt måste ses som ett flertal spikar i demokratisn kista, kan vi ju alla förbereda oss på att bjuda motstånd. Blogge Bloggelito ger en instruktion om hur man fixar kryptering av sina mail på en Mac. Hos honom hittar man länkar till motsvarande instruktioner på Windows-burkar. Alternativet är väl att återgå till snigelpost och som Erik Laakso föreslår börja köpa frimärken.
ALLA har rätt till vård!!!: “Här finns ånyo en bevakningsuppgift: Vilka riksdagsmän kommer den 20:e maj att rösta för proposition 2007/08:105. Precis som Gun Svensson ovan och som Maciej Zaremba också gjorde i DN häromdagen är det lätt att visa att detta är ett oerhört skifte i synen på människor som här tycks komma att rsötas igenom i “ohelig” allians. Jag kan bara uttrycka en slags förundran över hur det är möjligt att partikamrater (mina) som väl åtminstone någon gång hört och kanske t.o.m. själva använt ordet solidaritet kan tänkas rösta för detta – alltså att papperslösa inte har rätt till vård om de inte kan betala för sig. Som Zaremba beskriver förslaget”
Till min glädje – men ännu kanske inte till så stor nytta finner jag att det är många partikamrater som reagerat på denna fråga. Dit hör t.ex Reza Javid som kommenterat också Bengt Silfverstrands inlägg/publicering av Magdalena Streijfferts uttalande i frågan:
Magdalena Streijfferts förklaring är förstås en viktig markering om att socialdemokraterna inte med hull och hår sväljer regeringens inhumana förslag att inte bevilja papperslösa vård på lika villkor med människor med uppehållstillstånd. Men inte ska det väl behövas en utredning för att Sverige ska kunna anta en lagstiftning som står i samklang med FN:s flyktingkonvention om mänskliga rättigheter.
Silfverstrand har skrivit om frågan tidigare. Catharina Ullström är försiktig och kalalr de socialdemokratiska riksdagsledamöternas agerande/ställningstagande för en skandal. Anton Andersson uppmanar partikamraterna att stå upp för människovärdet. Markus Blomberg tycker att man skall ta kontakt med Veronica Palm och Magdalena Streijffert. Frågan är förstås kommenterad på Roya och Matildas blogg som uppmärksammar Zarembas artikel. Alliansfritt Sverige var tidigt ute liksom kamferdroppar.
Jag skulle fortfarande vilja ha en redovisning av hur de socialdemokratiska riksdagsmännen faktiskt röstar i morgon. Ingen kommer att få mitt stöd fortsättningsvis om de röstar fel i denna ur mänsklig synpunkt helt avgörande solidaritetsfråga!
Cattis blogg: Du gamla, Du ofria: “Sången lanseras egentligen i ett högst allvarligt syfte, även om den är rolig. I juni kommer Riksdagen troligen att behandla en ny motion som kommer att ge FRA ytterligare befogenheter. Enligt det nya förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser”
Nu är det väl så att det är en proposition och troligen en gammal sådan som riksdagen skall ta ställning till (se IDGs artikel). Det blir det förstås inte bättre av och det finns goda skäl att på alla sätt protestera mot detta. Nu är det ju inte längre frågan om vi kommer att passera gränsen utan snarare om att vi redan gjort det.
Vi lever ju alltså nu i ett land som dels tänker övervaka sina medborgares kommunikation (tänk om någon föreslagit att man skulle få öppna och läsa all post!), dels har en hetslagstiftning som förhindrar folk att uttrycka sin mening med hot om fängelse. Vi lever i ett land som skickar folk till tortyr eller tillbaka till stridszoner. Sådana samhällen kan väl knappast kallas demokratiska - var finns respekten för de mänskliga rättigheterna. Kritisera Kina är dock opportunt-:(
Tankar kring vårt åldrande parti: Jag tror att det rätt ofta kommer in personer i den åldern i partiet, kanske har de ett visst område inom politiken som de är riktigt intresserade av, och hamnar i en liten lokalförening där medelåldern är väldigt hög och där medlemmarna sedan länge valt vilket politiskt område den föreningen sysslar med. För den som är säg 25, icke-student och politiskt oerfaren är det kanske inte helt enkelt att komma som ny till de sammanhangen, med supererfarna medlemmar som ofta är mer än dubbelt så gamla. Kanske är det också så att de som varit med i partiet i sådär 40-50 år inte heller alltid är helt lyhörda för det en helt oerfaren 25-åring funderar kring och behöver veta kring politiken och organisationen. Kanske är det så att den här 25-åringen går med för att hon eller han är superintresserad av miljö eller internationell politik, vilket är vanligt i den åldersgruppen, och mindre intresserad av lokalpolitik. Inte för att lokalpolitik är mindre viktigt utan för att jag inte tror att det är det lokalpolitiska intresset som oftast kommer först. Kanske är det så att de som varit aktiva i 40 år inom socialdemokraterna i hans eller hennes hemstad brinner för just lokalpolitiken (nu menar jag på intet sätt att det alltid är så?.””
Mona Sahlin är enligt en artikel i DN oroad över det minskande antalet medlemmar i det socialdemokratiska partiet. Catharina Ullström kommenterar detta utifrån ett “ungdomligt” perspektiv och visst skildrar hon ett av problemen, en av orsakerna till att yngre inte känner sig hemma i partiet. Det gör för övrigt inte andra åldersgrupper heller om man inte har långvarig praktik - det är få nya medlemmars erfarenheter och kunskaper som tas tillvara på ett bra sätt.
Det stora problemet utgörs dock av att man i organisationen inte bedriver politiskt arbete. Det är alldeles för få tillfällen som man faktiskt diskuterar politiken, mest engagemang framkommer faktiskt vid val och då handlar det inte om politik utan person - och oftast om diskussion uppstår person i bemärkelsen egenskaper i form av kön eller möjlgen facklig tillhörighet. Vad vii realiteten ser är en förvandling av partiet från en demokratiskt motor baserad på folkrörelsetraditionen till en kampanjorganisation att aktivera i valarbete. Det kommer inte att locka massorna, även om partierna i USA tycks klara sig ganska bra med en sådan organisationsmodell men då blir ju också demokratin reducerad til en fråga om pengar (för att förenkla brutalt).
Ullström tipsar om ett projekt, en arbetsmetod som tycks tilämpas i Malmö Arbetarekommun kallad FolkiRörelse. Det är faktiskt lite inspirerande att titta igenom det material de baserar arbetet på och att läsa att de har 50 inspiratörer att skicka ut!
Catharina Ullström vill ha mer sex åt folket och tycker att det är bra att Apoteket nu börjar sälja sexleksaker. Man skall ta fram åtta artiklar (8) som skall få svenska folket att må bra. Alltså jag har inga som helst invändningar mot att Apoteket utvidgar sortimentet - men 8 artiklar för att de låt oss säga 7 miljonerna könsmogna, sexuellt mer eller mindre aktiva senskarna skall må bra!?!?
Minns att Karolina Ramqvist avslutade någon artikel förra året med
Det är trots allt det som är det mest förbjudna: Vilka ska man ha sex med och måste de vara riktiga människor?
Kanske har vi nu fått svaret - det är saker (för vi får ju inte ha det med människor som kan tänkas göra det mot betalning - sexarbetare) som är lösningen. Inte vilka saker som helst utan av RFSU och Apoteket noggrannt utvalda. Inte allt för kinky får man anta.
Kanske behöver vi förebilder - Ramqvist det att berätta att vi inte får det via svenska film i alla fall
FILMSEXET ÄR I OTAKT med tiden, samtidigt som det också kan vara vägledande. Och i så fall, hur skadligt är det? Hur mycket bättre hade vi mått om vi sluppit se alla sexsubjekt ta livet av sig på slutet och hur farligt är det för dagens ungdom att man bara kan visa kvinnor ha njutningsfullt sex om de väger två hundra kilo och har militärfetischistiska huvudbonader?
