Saknad av ingen: “Svensk politik - och Socialdemokraterna som parti - mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”
Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande.
Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:
Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.
Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:
Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.
Andra kamrater gör rätt olika bedömningar.
Leif Haglund tycker att det är beklagligt:
Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.
Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:
Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.
Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):
Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.
Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.
Social Democracy / Socialdemokrati: Eftergiven EU-politik: “I dagens krönika i Göteborgs-Posten argumenterar Leif Pagrotsky skickligt och effektivt mot regeringens passiva hållning i EU-politiken. Linjen är klok och torde kunna samla socialdemokratin och en majoritet av det svenska folket bakom sig:
Med EU kan vi göra Sverige bättre om vi samarbetar om saker som påverkar oss, som miljön eller jobben. Vi kan också påverka vår omvärld i kampen mot fattigdomen, för demokratin och för freden mycket effektivare om vi arbetar genom EU än vad vi kan med vår egen utrikespolitik. Men för att det skall vara någon mening med dessa möjligheter måste man veta vad man vill. Och man måste vara beredd att driva sin vilja, även om det ibland kan innebära att strida och ta konflikt. Tyvärr präglas Sveriges agerande i EU numera av motsatsen.”
Jag är faktiskt böjd att hålla med Peter Gustavsson - i Eu-frågor känns inte det så vanligt:-)
Pagrotsky efterlyser en aktiv svensk politik i EU och kritiserar inte bara den nuvarande regeringens pinsamma passivitet utan är också lite självkritisk mot de regeringar han själv var medlem av. Pagrotsky påpekar det uppenbara - om man inte tar strid för viktiga frågor kan man knappast vänta sig något inflytande, då blir man reducerad till sista vagnen på tåget.
En annan fråga är dock på vilka områden vi faktiskt har anledning att högt och tydligt hävda vår stämma. Pagrotsky likväl som andra EU-kritiska debattörer har hakat upp sig på alkoholpolitiken där de tycks tro att bara vi får göra som vi alltid gjort så blir allt bra (igen). Detta är förstås en villfarelse och betyder bara att man fastnat, precis så som också är fallet när det gäller andra droger - ett starkt försvar för metoder och mål som redan visat sig ineffektiva. Då är det läge att ompröva, läge att verkligen ifrågasätta och skapa en ny politik som har större förutsättningar att minska skador och andra negativa effekter av drogbruk oavsett vilken.
Några områden som jag tycker vi bör diskutera och få fram socialdemokratiska ståndpunkter inom är verklig fri rörlighet, fri handel med omvärlden, spelregler på arbetsmarknaden, ny jordbrukspolitik demokrati- och miljöfrågorna (finns förstås flera). Vi kommer nog inte att få högeralliansen att driva en aktiv och vettig politik i EU med mindre än att vi driver dem framför oss!
Allmännyttan kan försvinna: “Det drar ihop sig till ett avgörande om hyresrättens framtid. Den 18 april ska regeringens utredare lägga fram sitt förslag om de kommunala bostadsbolagens villkor. I framtiden ska de drivas på exakt samma villkor som privata företag. Det innebär slutet för vad vi idag kallar allmännytta.”
I ljuset av händelser som de i Gaza kan det ju tänkas kännas lite futtigt att diskutera allmännyttans ställning/varande. Dock, frågan har ju viss betydelse. Om man får tro SvD så kommer ett förslag som bland annat
• Bolagen ska drivas på affärsmässig grund.
• Kommunen får inte vidta någon åtgärd som innebär en fördel för företaget.
• Kommunen ska styra sina bolag på samma sätt som en privat investerare skulle göra.
• Investeringar får endast göras om de förväntas ge marknadsmässig avkastning.
• Om kommunen kan erhålla bättre avkastning genom att sälja fastigheter till bostadsrättsföreningar måste sådana försäljningar genomföras.
• Bolagen ska betala marknadsmässig ersättning för kommunens borgensåtaganden.
• Strävan ska vara så hög vinst som möjligt
Verkar som om man alltså tänker sig inte bara att likställa allmännyttan med privata fastighetsägare utan faktiskt mycket grovt inskränka allmännyttans ägare, dvs kommunernas, självbestämmande. Nivå på eftersträvad vinst borde ju t.ex. helt vara en fråga för aktieägarna. Tvång att sälja unde rvissa omständigheter torde ju också faktiskt vara ett ganska långtgående ingrepp i ett bolags verksamhet.
Anders Svensson verkar tro att förslagen kommer att ge oss kåkstäder med extremt bristfälliga bostäder. Lite förtröstan kan man nog ha - åtminstone för överskådlig tid - i att fastighetsägare faktiskt är intreserade av att kunna tjäna pengar dvs antingen hyra ut eller sälja sina fastigheter med vinst. Därmed finns ett rätt starkt incitament att hålla hyrorna generellt på en nivå som folk har råd att betala. Det som kommer att hända i ett kort perspektiv är att folk som av någon anledning fått kontrakt på attraktiva hyresrätter men som inte har råd att bo där om marknadshyror skulle gälla kommer att få flytta från dessa attraktiva lägen. Då kommer de att kunna hyra billiga bostäder (betydligt billigare än idag sannolikt) i ytterområden.
Jag läser Thomas L Friedmans The world is flat (ISBN 978-0-1410-3489-8) som visserligen är lite väl ordrik:-) men i övrigt och därför vältaligt förklarar varför världen blev platt runt år 2000. I den boken lyfter Friedman fram nedanstående citat från det kommunistiska manifestet som Marx och Engels skrev 1848. Det är Michael J. Sandel på Harward som tipsat Freidman om att Marx faktiskt beskrev - förutsåg - den värld vi lever i idag. Det är egentligen enligt min mening “bara” bourgeoisins (eller kanske med modent språkbruk kapitalismens) förmåga att faktiskt särskilt inom den parlamentarisak demokratins ram generera ett rimligt välstånd till flertalet han missade. Det är ju å andra sidan inte så konstigt om man beaktar dåtidens våldsamma utsugning, något som vi ju av och till ser motsvarigheten til i Indien och Kina idag.
“Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d v s produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.
Hur t.ex. allt heligt profaneras ser vi ju dagligen exempel på.
Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.
Globalisering kallar vi ju detta idag. Viktigt att notera är dock att denna utveckling på intet sätt är av ondo. den är en naturlig utveckling för kapitalet i dess rörelse mot att riva ner hinder, gränser, nationer.
”För mig var detta den enda vägen ut”: “Alis flykt till Malmö skulle ha stoppats av nya förslaget
Ali Obaid var dödsdömd i Irak.
Med hjälp av människosmugglare tog han och hans gravida hustru sig till Malmö.
Ilmar Reepalus (s) och Göran Johanssons (s) förslag skulle stoppat dem vid gränsen.”
Ett säkert rätt typiskt exempel på en flykting vars enda möjlighet att ta sig till Sverige (ut ur Irak kanske också) var att betala för att få hjälp.
Hade faktiskt inte fattat hur cynisk Ilmar Reepalu är. I en faktaruta intill artikeln i Aftonbladet står att hans åsikt är att
Utnyttja Dublinförordningen från 2003 som säger att en illegal flykting som upptäcks vid en gränskontroll ska skickas tillbaka till det EU-land han eller hon kom ifrån.
För en amatör på området förefaller det i klartext betyda att vi skall skicka tillbaka alla flyktingar som inte kommer via ett icke EU-land. Det torde väl därmed innebära att vi kan avvisa i stort sett alla för vem kan ta sig till Sverige direkt från Irak utan att passera något EU-land på vägen?
Jag håller i denna fråga med Anders Svensson som, liksom jag gjort tidigare, framför det enda verkningsfulla förslaget för att rycka undan grunden för den s.k. människosmugglingen nämligen öppna gränser. Liknande tankegångar framför också den gode socialdemokraten Erik Laakso.
Bu och Bä för Åsa Torstensson: Om staten och nätet och luften: “Annars är hon frihetlig och vill begränsa statens inflytande och vill bara i nödfall subventionera bredband till folk som väljer att bo fjärran från oss andra (även om hon enligt kritikern Anders Comstedt missar EU-pengar för just stugorna). Hon föreföll hålla med paf om att man inte kan begära en fiber ut till en skogskoja om man väljer att bo där utan kanske fick nöja sig med någon trådlös uppkopping med mindre bandbredd.”
Oscar Swartz verkar positivt överraskad av det tal Åsa Torstensson höll på Internet-dagarna. Just passusen ovan är lite rolig av den anledningen att jag visserligen bor på en ö men har landförbindelse och många grannar - lite drygt 3 mil till Södertälje centrum och bara 5 mil fågelvägen från Stockholms slott - men saknar fiber. Vaken paf eller Torstensson tycker tydligen att det vore rimligt!
Jag kritiserade kommunen när de valde att bygga stadsnät (som ju marknaden enkelt fixar) och bara såg till att de flesta av oss utanför tätorterna fick ADSL, levererat av Telia och därför hittills mycket dåligt.
Så vill EU övervaka dig: ” När Europa inspireras av USA:s terrorkamp ökar övervakningen av medborgarna.
Nya dataregister föreslås och gamla används i nya syften.
Ingen är höjd över misstanke.
”Långtgående, men super för polisen”. Så beskriver en källa i regeringskansliet EU-kommissionens nya förslag om att data om alla flygresenärer till och från EU ska samlas in. Varje resenär ska riskbedömas av säkerhetstjänster och polis och uppgifterna ska sparas i upp till 13 år.”
Jag antar att Bodström nu gnuggar händerna, förnöjd som han måste vara över att EU nu än mer vill utöka övervakningen av medborgarna. Nu vill man tydligen, precis som i USA, införa registrering av uppgifter om alla flygpassagerare och säkerhetsklassificera dem. Man vill också samköra ett antal register och klumpa ihop efterlysta med asylsökande (så blir de senare registermässigt misstänkta brottslingar.
Mycket bra dock att detta toppar aftonbladet.se - kanske kan vi äntligen få lite engagemang i kampen mot denna fullständiga, ur terroristbekämpningssynpunkt sannolikt helt meningslösa, nedrustning av värnandet av den personliga integriteten. Den integitet som utgör ett av fundamenten för en demokratiskt rättsstat.
Apropå - de två senaste gångerna jag anlänt till Arlanda från Bryssel har det stått poliser i omedelbar anslutning till att man kommer in i terminalen. Senast verkade de kolla varifrån folk faktiskt kom och ville titta på boardingcarden. Vad kan vara meningen med detta? Belgien är väl ett med i Schengen så någon gränskontroll av alla kan väl inte vara aktuell?
Sorry Bildt - Blair, ni får inte jobben: “Två nya toppjobb står lediga i EU 2009, och sökandet efter kandidater har redan börjat. Tony Blair och Carl Bildt pekas ut som favoriter. Låt mig resa några invändningar.”
Henrik Brors har några invändningar mot Blair och Bildt som kandidater förutom att han inte tror att de kommer att bli utsedda då deras namn också framförs i ett slags taktiskt spel där t.ex. franska Sarkozy föreslår Blair men egentligen har en annan kandidat i bakfickan. Det må vara hur det vill med detta, invändningaran i sak mot dessa båda herrar är så starka at de faktiskt är uteslutna.
Brors skriver om Blair
“Det är ett märkligt utspel, för Blair är långtifrån oomstridd i EU-kretsen. Hans stöd till USA:s invasion i Irak splittrade EU, och han misslyckades med att svänga den negativa brittiska EU-opinionen under sina år vid makten. Att Storbritannien står utanför EMU och passunionen och fått undantag från viktiga delar av det nya EU-fördraget minskar ytterligare Blairs möjligheter att framstå som en trovärdig ledare för hela EU-projektet.”
Åtminstone invändningen som gäller inställningen till ockupationen av Irak gör att åtminstone jag finner Blar som ett inte bara olämpligt utan också helt oacceptabelt namn för posten som ordförande.
Att Carl Bildt skulle vara aktuell som utrikesminister är väl förstås lika omöjligt och faktiskt sannolikt huvudsakligen baserat på samma fråga. ENligt DNs Snabbguide:
I januari 2003 värvades Bildt som rådgivare av Committee for the liberation of Iraq, en lobbyorganisation med målsättningen att skapa opinion för att störta Saddam Hussein (bilden). I ledningen fanns en rad personer med kopplingar till Pentagon, amerikansk försvarsindustri och neokonservativa tankesmedjor.
Det går naturligtvis att hitta fler invändningar mot att Blair och Bldt skulle ges några betydlsefulla poser inom EU. Irak räcker!
För övrigt tycker jag att ordförande i EU som ju blir ett närmast presidentlikt uppdrag borde väljas av folket inom unionen!
Den fråga som rests är huruvida det behövs en folkomröstning om fördraget. Eftersom vi kan göra saker på egen hand i Folkets Parlament… så startar vi en liten folkomröstning.”
Dags igen för “nytt” fördrag inom unionen. Själv tycker jag att att EU är ett steg i rätt riktning, att mycket fortfarande saknas vad avser demokratiska institutioner, att det finns ett flertal absurditeter i den politik som förs i EUs namn men att också fördraget är ytterligare ett steg i rätt riktning (om än litet). Detta särskilt eftersom de nuvarande regleringaran av uninen är obsoleta då de skrevs i en annan tid och med mycket förre medlemmar. Att tro att vi skulle kunna få tillstånd en verklig demokratisk process i Europa för att komma fram till ett bättre förslag är naturligtvis helt utopiskt – vi har ju ännu ingen europeisk politisk kultur utan bara nationella sådana.
En sak som skulle kunna få mig att ompröva min positiva grundsyn på EU är om Gordon Browns förslag att Tony Blair (Bush allierade i ockupationen av Irak) skulle bli den första “presidenten – då gör jag uppror!
Sahlin, Royal, Thorning-Schmidt m.fl. protesterar mot regimen i Burma – www.socialdemokraterna.se : “Nu när folket i Burma behöver solidaritet kan vi inte förbli tysta. Som kvinnliga politiska ledare vill vi först av allt sända vårt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi: den enda fredspristagare som berövats sin rörelsefrihet. Hennes upprop ger eko i oss och vi vill förstärka det: ”Använd er frihet till att främja vår”, lyder hennes ständiga uppmaning. Hon representerar ett folks strävanden efter fred och frihet. De i våra länder som använt all sin kraft för att vinna fred och återerövra frihet vet hur viktigt det är med ett internationellt budskap om stöd.
Vi stödjer det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval. Men om inte det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen riskerar vi att förlora kraften i detta vägval.
I våra länder, och utifrån de uppdrag vi har, uppmanar vi FN:s säkerhetsråd, den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean, EU samt stormakterna i regionen att garantera Burmas folk respekt för deras grundläggande rättigheter och för en snabb övergång till demokrati, den enda garantin för stabilitet i regionen.”
Ovanstående är hömtat ur en artikel som publicerats i såväl belgisk, spansk som svensk press. Den är undertecknad av ett antal kvinnliga socialdemokratiska ledare. Notera här hur man i en apell till stöd för det burmesiska folket väljer att framhäva att det är kvinnliga ledare som skriver. Vad f-n har det för betydelse i sammanhanget? Jag har stor aktning för det burmesiska folkets kamp, stor aktning för demokratikämpen Aung San Suu Kyi och stöder efter bästa förmåga dessa men känner mig plötsligt utestängd – måste man vara kvinna för att uttrycka detta.
Varför vill dessa kvinnliga ledare först och främst sända sitt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi – vill inte alla ledare göra detta, vill inte alla göra detta? Sen kan man ju undra vad formuleringar som “det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen” betyder, vilken styrka och varför ta över. Skall vi befria burmeserna från sin egen kamp mot förtrycket. Och vad menas med att FN, Asean, EU och stormakterna i regionen skall garantera burmeserna grundläggande rättigheter? Skall förtryckarna avlägsnas med våld? Skall kineserna demonstrera styrka med en militärövning i närheten? Skall landet ockuperas i demokratins namn?
För övrigt – visst pågår det vid sidan av de uppmärksammade munkarnas demonstrationer (hur många sådana finns det egentligen och vem försörjer dem?) en väpnad befrielsekamp i Burma?
Bakslag för ny fildelningslag: “Enligt lagförslaget ska rättighetshavarna kunna begära att bredbandsoperatörerna lämnar ut identiteten på de personer som ägnar sig åt illegal fildelning, utan att som i dag behöva gå via polis eller åklagare. Bakom ligger ett tre år gammalt EG-direktiv, som Sverige måste genomföra.
Men upphovsrättsdirektivet strider mot ett annat direktiv, det om dataskydd. Nu har EU:s generaladvokat Juliane Kokott kommit fram till att datoranvändarnas integritet väger tyngre än upphovsrättsinnehavarnas intressen. Hon skriver i sitt 40-sidiga yttrande att ”överföring av personrelaterade trafikuppgifter … endast är tillåten till behöriga statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder mot intrång i deras rättigheter inte är tillåten”.”
Det är lurigt detta med fövaltningsdomstolar. Å ena sidan är det förstås förkastligt eftersom de kan upphäva en tydligt i val uttalad folkvilja, å andra sidan är de ett skydd mot att klåfingriga, okunniga politiker skall ställa till det.
I just detta fall känns det alltså som om jag fått full återbäring på vårt medlemskap i EU. Personlig integritet är oerhört viktig och kan inte vår riksdag skydda oss så tackar jag EU-domstolen/generaladvokaten för hjälpen. Hoppas nu Beatrice Ask fattar budskapet!
Sexfilm gör reklam för EU: ” Filmen är en del av en kampanj som leds av den svenska EU-kommissionären Margot Wallström för att göra reklam för EU.
Och enligt en talesman på EU:s kommunikationsavdelning finns det inga problem med filmen.
– Det här handlar om helt vanliga filmscener. Jag kan inte se några problem med filmen, den beskriver EU:s arbete på ett bra sätt, säger han till aftonbladet.se. ”
Om nu inte Aftonbladets artikel tydligt beskriver att filmen (som förstås inte är en sexfilm i någon rimlig mening) är en officiell produkt hade jag nog trott att det var en parodi på Eus försök att popularisera sig (för demokratisera är det långt till). Som varande positiv till en demokratisering blir jag mest störd över vad jag uppfattar som taffligt - inte chockad som Aftonbladets reporter tycks anta att man skall bli. Taffligt eftersom filmen faktiskt inte på något sätt beskriver EUs arbete, villkoren för stöd, vilka filmer som får etc. utan just bara är några olika glimtar från vad som kanske skulle beskrivas som sexscener där klimax förstås är ljud som antyder orgasm. Ansvarig för kampanjen som filmen ingår i är tydligen Margot Wallström.
Kanske är Aftonbladet tillbaka i chocktänkandet (nakenchocker m.m.) som för något år sedan var väldigt vanligt. Hittar filmen via David Sjögren.
