Den traditionstyngda socialdemokratiska föreningen (som ju härstammar i direkt nedstigande led från såväl Hölö som Mörkös arbetarekommuner och vars fanor vi fortfarande vädrar flera gånger om året) avhöll i fredags sitt årsmöte på Wij Gammelgårds loge. Om än inte direkt välbesökt så upprätthölls ända traditionen med en inbjuden gäst som också valdes till mötesordförande (detta år Ingela Nylund Watz - icke helt okänt oppositionsråd i Stockholms läns landsting). Därav förstås en del snack om sjukhusfrågan, högeralliansens mörkande av privatiseringsplanerna m.m.
De sedvanliga årsmötesförhandlingarna avklarades ganska raskt - alla väntade ju på den traditionsenliga sillen och lite trevlig samvaro. Föreningen fick ny ordförande (undertecknad) men kanske mera intressant är inne i en tydlig föryngringstrend nu manifesterat genom invalet av Nicolina Friström i styrelsen och omvalet av Karin Edqvist.
Att få förtroende att vara föreningens ordförande är rätt stort. Med detta får föreningen en transparens som väl bara toppas av arbetarekommunen i Tierp som haft den gode Laakso exponerande politiska funderingar kontinuerligt. Så kommer det förstås att bli här också och frågor som är aktuella i föreningen kommer förstås att kommenteras och förhoppningsvis diskuteras här också.
Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis!
Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här:
vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två:
»Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.«
Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en.
»Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!«
Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre:
»Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”
Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra - hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.
En gång är ingen gång brukar man väl säga - skall vi alltså förlåta “folket”?
Aftonbladet: Sagolikt, Sahlin: “Fredrik Reinfeldts första år som statsminister har varit motigt. Flera avhopp ur regeringen och oskicklig hantering av affärer har rubbat förtroendet för statsministern.
Nu petas han dessutom från förstaplatsen i partiledarnas förtroendebarometer. Den partiledare som svenska folket har störst förtroende för är i stället största konkurrenten om regeringsmakten, Mona Sahlin.
Reinfeldt får heller ingen draghjälp av de andra partiledarna i alliansen. Förtroendet för dem ligger i stort sett still.”
Visst är det lite uppseendeväckande att förtroendet för Frewdrik Reinfeldt nu minskar ganska kraftigt och att han bara ett år efter valet lyckats med konststycket att bli passerad av en relativt osynlig Mona Sahlin. Jag vill dock fortfarande hävda att detta har alltför lite med en duglig oppositionspolitik att göra och helt enkelt måste tillskrivas högeralliansens egna tillkortakommanden.
Lite (mycket) taskig tycker jag dock att Aftonbladets bildredigerare är. Artikeln illustreras av en synnerligen blek Reinfeldt kontrasterad med en betydligt fräschare Sahlin. Osnyggt!
Detta bildspråk kan ju jämföras med hur SvD behandlar de båda i samband med samma nyhet.
Dagen avstår helt från bild och manipulerar därmed inte vår förståelse av statistiken.
En god jul – för alla: “Vi på debattredaktionen får så många
brev och samtal från människor som har det svårt, som är sjuka, och som med yttersta möda kan hålla näsan över vattenlinjen.
Därför bad vi statsminister Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om en julhälsning till dem som har det sämst.
Varsågoda. Här är deras tankar i juletid:
”
“Det går bra för Sverige. För de allra flesta är vårt land ett bra land att leva i. Men när vi säger att det går bra för Sverige finns det samtidigt människor som inte känner igen sig i den berättelsen. Låt oss ha dem i våra tankar i jul, lägga deras upplevelser till grund för viljan att forma ett Sverige som ser också dem.”
“Om man som politiker drivs av rättvisa och solidaritet – och inte av att några få rika ska få det ännu bättre – räcker det inte att i juletid skänka en tanke till alla dem som är fattiga eller hemlösa. Rättvisa måste genomsyra hela politiken! Att alla, inte bara några, ska få del av samhällets välstånd. Jag har träffat massor av utsatta människor genom åren. Inte enbart vuxna, utan också många barn och ungdomar.
Nu breder fattigdomen ut sig i Sverige – mitt i högkonjunkturen ökar socialbidragsberoendet i över 80 kommuner! Fokus borde i stället ligga på jobb och egen försörjning – ingenting är så viktigt för att bekämpa utsatthet som en politik för arbete.”
Man blir förundrad - här ges alltså två politiker möjlghet att rikta en julhälsning till alla de som som har det svårt, inte får pengarna att räckka till och/eller lever med psykiskt sjuka som inte får den vård de behöver eller i hem med en eller flera missbrukare. Vad gör dessa “statsmän”? J,o de adresserar överhuvudtaget inte dessa mäniskor utan beskriver bara den mer generella politik som om x antal år kanske bidrar till att minska antalet som har det svårt något.
Alf Svensson sågar regeringen: ” Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson kritiserar regeringens jobbpolitik och säger sig ha svårt att försvara den inför väljarna.
—
– Jag tror att det beror på att man kanske glömmer att man inte bara ska tala till hjärnan utan också till hjärtat, säger Alf Svensson.”
Svensson bryter väl, i Godmorgon Sverige, P1, egentligen en rätt stark tradition - fd partiledare skall inte offentligt kritiserara vare sig person eller politik hos sin efterträdare. Oaktat detta - som man väl ändå kan ta som en fingervisare om hur besvärande man inom högeralliansen faktiskt är av de låga opinionssiffrorna - så har herr Svensson i huvudsak gjort en riktig analys. Det är nu ingen tvekan om att det är alliansens hjärtlösa politik som får stora grupper att åtminstone i opinionsmätningar att ange oppositionen som förstahandsval.
Det finns dock två problem, som kan vara resultatet av att herr Svensson uttrycker sig lite oklart eller inte har tänkt klart:
1. “svårt att försvara regeringens politik”
Regeringen har inget annat mandat än det de får av de i högeralliansen ingående riksdagsgrupperna. Folket har inte valt regering - det är de folkvalda ledamöterna av riksdagen som måste ta fullt ansvar för den förda politiken!
Kom igen, vad är problemet?: “Snart slipper man kanske skämmas över den svenska skolan som är ett skämt internationellt sett. När vi nu får ordning på skolan så blir vår framtida välfärd räddad.
Skatterna sänks så att svennebanan verkligen märker av det. Snart har vanliga löntagare också råd att kakla om badrummet och inte bara vänstermedie-eliten som under sossestyret.
Snart kan ännu fler åka till Thailand, fast då slutar så klart vänstereliten att åka dit för ”det blir ju för folkligt”.
Vanliga människor ska vara glada för att vi har en regering som faktiskt genomför saker och inte bara gömmer undan problemen och hoppas att de försvinner bara man döper om dem till nåt annat eller helt enkelt struntar i att de finns.
Det alliansen nu måste göra är att klä verkligheten i bilder nere på dagisnivå så att svennebanan förstår!”
På vägen hem från ett mycket inspirerande möte i med ICT League hos Kennisnet i Zoetermeer får jag bara tag på Expressen (Aftonbladet har tydligen tagit slut). Blädrar lite förstrött igenom den innan jag övergår till att läsa den medhavda boken The World is Flat av Thomas L. Friedman. Innan jag övergår till boken har jag dock hunnit fundera lite på en debattartikel av Linda Skugge. Så här “dagen efter” hittar jag den igen via knuff.se.
Alliansen har som alla vet betydande popularitetsproblem. Linda Skugge förstår inte detta utan tror uppenbarligen att “svennebanan”, som tycks vara hennes hedrande epitet på vanliga människor i Sverige, helt enkelt är korkad och inte förstås något, inte uppskattar regeringens strålande visionära politik. Hennes råd till Fredrik Reinfeldt är att klä politiken i bilder på dagisnivå - kan föraktet för “vanliga” människor uttryckas tydligare? Med sådana vänner behöver Reinfeldt med kamrater inga fiender alls.
Filippa försöker hjälpa Fredrik: “Filippa Reinfeldt förklarar idag i en debattartikel som hon skrivit tillsammans med moderaternas partisekreterare Per Schlingmann att hon fått regeringens uppdrag att utreda sjukvården.”
Jinge har nog inte läst så noga även om det också i det TT-telegram Aftonbladet publicerar framgår att det är moderaterna och inte regeringen som är uppdragsgivare. Filippa Reinfeldt klargör detta i artikeln i DN där det står att detta är ett uppdrag från moderaterna (partistyrelsen närmare bestämt). Gör ju faktiskt en viss skillnad, även om det bär lite Clinton-stämpel att ha sin fru att utreda just sjukvård (fast i USA var det väl mest finansiering).
Reinfeldskan berättar att
En bärande del i detta arbete kommer vara att skapa delaktighet och visa stor öppenhet för erfarenheter och tankar från olika delar av det svenska samhället. Det kan röra sig om privatpersoner, anställda inom sjukvården, företag, fackliga organisationer eller andra med kompetens att tillföra. Vi vill bjuda in brett till en diskussion om hur kvaliteten i sjukvården kan förbättras och tillgängligheten stärkas.
Visst är det bra att Mona Sahlin tar sig lite plats - frågan är om forat (DN Debatt) kräver brösttoner och slagordsformuleringar. Själva budskapet, att regeringens och Reinfeldts förtroendekris (om nu det är en riktig beteckning) i sin kärna är sakpolitisk, är nämligen viktigt.
“Reinfeldts falskhet ett historiskt svek”: “Mona Sahlin till våldsamt angrepp mot statsministern: Han leder en regering som konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare. I demokratisk mening är Fredrik Reinfeldts svek historiskt. Aldrig tidigare i Sveriges historia har vi haft en större skillnad mellan vad en regering säger och vad den faktiskt genomför. Konsekvent och medvetet vilseleder man väljarna. Systematiskt “mörkar” regeringen sin politik. Detta är “pr-konsten upphöjd till statsskick”. Den senaste tidens diskussion om statsministerns förmåga att leda landet måste nu övergå i en än viktigare svekdebatt: den om det sakpolitiska sveket. Det skriver socialdemokraternas partiordförande oppositionsledaren Mona Sahlin.
”
Jag tvekar inför formulerinagar som “konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare”. Tvärtom så tycker jag att högeralliansens budskap inklusive moderaternas hela tiden varit rätt tydligt. När man talar om att göra något åt utanförskapet så har det hela tiden stått klart att detta skall ske genom försämringar av ersättningsnivåer, hårdare kontroll etc. Det har hela tiden stått klart att man misstror människor (vanliga, inte de bemedlade). Det har hela tiden stått klart att man menar att piskan fungerar bättre än moroten och att man anser att de på en socialdemokratisk människosyn byggda ersättningssystemen kommit att fungera som fällor, med hög grad av inlåsningseffekt.
På samma sätt har den s.k. arbetslinjen i högeralliansens tappning hela tiden tydligt varit inriktad på att just försämringar av ersättningar närmast med automatik skapar nya jobb - underförstått att de sänkta nivåerna i förlängningen tvingar folk att ta sämre betalda jobb
Visst framfördes budskapet i lite förförisk förpackning men vi ägnade rätt mycket kraft i välrörelsen på att varna. De väljare som nu kan känna sig vilseledda är rimligen ganska få - sannolikt kanske i och för sig de avgörande några hundra tusen som säkrade högeralliansens seger men de måste rimligen ha vetat vad de valde bort!
På två områden vill jag emellertid ge Mona Sahlin helt rätt. Det ena är fastighetsskatten. Det andra är utförsäljning av akutsjukhus. Möjligen borde bensinskatten nämnas också men jag är lite osäker på hur alliansen uttryckte sig.
Södertälje sjukhus privatiseras: “- Jo, men då måste landstinget bli betydligt bättre på att utvärdera och säkerställa att man får det man har betalat för - både av de egna och av privata aktörer, menar Maria Wallhager.
Att det kommer att bli lättare med privata beställare tror hon inte i nuläget. Riskerna är fortfarande stora, medger hon.
- Vi vet ännu inte hur vi ska kunna säkerställa att vi får vad vi har beställt. Inte heller hur vi ska säkra insynen i verksamheten eller om medborgarnas intressen tillgodoses. Den politiska processen har precis börjat och det är fortfarande lång väg att gå innan vi kan fatta något beslut.”
Det aktuella hotet om att privatiserara all sjukvårdsverksamhet i Södertälje med omnejd inklusive själva beställarorganisationen har nu diskuterats någon vecka. Länstidningen har haft en webbfråga där 80% säger nej till sådan privatisering. Men frågan är - hur aktuellt är hotet. Får man tro Maria Wallhager (fp), biträdande finanslandstingsråd, som citeras av DN ovan så är det ju långt ifrån färdigtänkt men…. Av De artiklar jag sett i ämnet har ingen riktigt klarlagt läget och vilak formella eller åtminsotne uttalade ställningstaganden som gjorts.
Söker i SLLs diarie för att hitta rapporten men hittar bara HSN 0709-1274 Redovisning till sjukvårdsstyrelse Söder ang hot om privatiseringar av sjukvården i Södertälje/Nykvarn m m. Verkar alltså som om den refererade konsultrapporten inte inkommit (eller så är jag bara dålig på att leta). Kolar upp protokollen för HSN men hittar inget där heller. Det är kansker inte meningen att medborgarna skall kunna följa ärenden som dessa. Vad de tar upp den 20 november i HSN är t.ex. höljt i dunkel, dvs det finns ingen föredragningslista utlagd.
Fuskhysterin: “Det råder en fullkomlig hysteri i svenska media om människors eventuella fusk och om andra (rikare) människors reella fusk.
Vi kanske måste skaffa oss lite perspektiv på det hela. Jag är helt säker på att om vi frågade en vuxen svsnk om dennna någon gång i sitt livs fuskat, arbetat svart, varit sjukskriven utan att vara sjuk, tagit mot a-kassa fast man varit utomlands etc. Ja då skulle en majoritet ha gjort detta. Flertalet skulle ha gjort det när de var unga.
Om vi också inkluderade frågan om man någonsin begått ett brott så skulle förmodligen den sammanlagda andelen vuxna svenskar som begått nåt brott eller fuskat bli 100%. Flertalet när de var unga.
Alltså kan vi konstatera att mindre brott och fusk av mindre typ har de flesta gjort nån gång i sitt liv. Oftast i ungdomen. När folk blir vuxna uppför man sig bättre och klokare. Därför kan det faktum att Fredrik Reinfeldt en gång för länge sen betalade svart för en barnflicka inte anses vara speciellt allvarligt.
Men det har visat sig att en del människor inte blir klokare och vettigare med åren. Det gäller naturligtvis de flesta grovt kriminella. Men det verkar också gälla medlemmar i Moderata Samlingspartiet, inklusive dess regeringsmedlemmar och andra höjdare. Det är här problemen uppstår. När människor är vuxna och inte uppför sig på ett ansvarstagande sätt är det ett problem för hela samhället. Både moderaternas omogna agerande och de grovt kriminellas fortsatta brottslighet blir till problem som hela samhället på något sätt måste hantera.”
Anders Svensson har i stort sett helt rätt i det att de flesta säkert har gjort sig skyldiga till mindre brott och/eller fusk någon gång i livet, många säkert mer än en gång. Till en del har han också rätt i att en del sådant får räknas till kategorin ungdomsssynder. Huruvida minskningen av sådant med tilltagande ålder verkligen bara skulle vara en form av ökat ansvarstagande, tecken på mognad, är jag mera tveksam till. När det gäller vissa saker är det förstås så - ungdomens benägenhet att kanske ta en extra fridag på sjukförsäkringens beskostnad efter en blöt helg kan nog räknas dit dvs känns fel när man blir lite äldre (eller kanske är det bara för att festandet avtar?).
Att folks benägenhet att jobba extra svart minskar beror nog huvudsakligen på två helt andra faktorer 1) man får bättre ekonomi och 2) man orkar helt enkelt inte jobba så mycket extra. För en del är nog insikten om att åtminstone vissa typer av mindre brott/fusk skulle vara mera besvärande vid upptäckt när man blivit mer etablerad också en orsak. Men fortfarande gäller att rätt många även medelålders kan tänka sig (och gör) en del som kan kategoriseras som mindre brott/fusk.
Mitt Klipp: “Sagan om hur vår statsminister fick sin långa näsa. Brutet vallöfte i ord och bild. I rollerna: blivande statsminister: Fredrik Reinfeldt hovnarr: Göran Hägglund”
Muslimska länders krav: Ändra lagen: Egyptens ambassadör Samah Mohamed Sotouhi: “Vi måste söka en förändring av lagen. Muslimerna behöver lagligt skydd mot att profeten Muhammed skändas, ungefär som det judar och homosexuella har. Långsiktigt måste det in i skolundervisningen att eleverna övertygas om att om de vill uttrycka sin åsikt så ska det ske så att de inte sårar eller skadar någon annan. Det borde också in i journalistutbildningen. Det behövs också ett permanent utskott i riksdagen som arbetar mot islamofobi, säger Sotouhi till TT.
“
Läs ambassadörens uttalande i SvD noga. Här kommer en representant för en annan nation och framför på fullt allvar krav på att yttrandefriheten i Sverige skall inskränkas och att barn o ungdomar skall fostras att inte uttrycka åsikter som kan skada eller såra någon annan. Han lyckas också jämstalla Profeten Muhammed med judar och homosexuella, inte muslimer, judar och homosexuella som möjligen hade varit relevant. Nu tycker jag att vår hetslagstiftning är ytterst problematisk. Undrar om ambassadören inser att skyddet av homosexuella förhindrar muslimer för att uttrycka negativa åsikter om homosexualitet.
Den traditionstyngda socialdemokratiska föreningen (som ju härstammar i direkt nedstigande led från såväl Hölö som Mörkös arbetarekommuner och vars fanor vi fortfarande vädrar flera gånger om året) avhöll i fredags sitt årsmöte på Wij Gammelgårds loge. Om än inte direkt välbesökt så upprätthölls ända traditionen med en inbjuden gäst som också valdes till mötesordförande (detta år Ingela Nylund Watz - icke helt okänt oppositionsråd i Stockholms läns landsting). Därav förstås en del snack om sjukhusfrågan, högeralliansens mörkande av privatiseringsplanerna m.m.
