Mats Odell flummar till: “Igår kablades det ut att Mats Odell och högeralliansen vill sänka standarden i bostäderna för att de ska bli billigare. Men då vill i alla fall jag veta vad han menar med standard.
• Är det att lägenheterna är för stora?
• Är det för mycket ventilation?
• Är det uppvärmningssystemet eller elinstallationerna som han menar?
• Eller är det kanske byggkonstruktion i sin helhet?
• Andra saker som han kanske syftar på är han kanske vill ta bort tillgänglighetskraven som ger merkostnader?
• Skall ljudisoleringen bli sämre?
• Är det för många skåp och garderober eller behövs inte kyl, frys och spis?
• Kan det vara så att det enbart blir kallvatten eller ska rumsindelningen bort?
• Men det kanske ändå är toaletterna som kan skippas?
• Ska lägenheterna levereras utan mattor på golvet eller är lägenheten omålad och att det inte finns tapeter på väggarna?”
Som man frågar får man svar: “Skop har inte ställt frågan om man vill att en privat aktör driver vården på entreprenad, men att det fortfarande är landstinget som ansvarar för den.
Det kan tyckas vara en bagatell, men det är det inte.
Skillnaden är himmelsvid – jag vill inte att vi ersätter ett offentligt monopol med ett privat dito och det vill inte landstingsmajoriteten heller. Däremot bedömer jag det som högst troligt att en privat aktör kan driva vården både kostnadseffektivt och med hög kvalitet under de folkvalda landstingspolitikernas vakande blickar.”
Tomas Karlsson, en ledarskribent på Länstidningen, anstränger sig för att hitta något stöd för högeralliansens privatiseringsivrare. I den SKOP-undersökning som arbetarekommunen i Södertälje beställt finns förstås inget att hämta. Då kan man ju alltid angripa undersökningen för att inte ställt ledande frågor i alliansens favör.
Det man faktiskt frågat efter är just Södertälje-bornas inställning till att privatisera just sjukhuset (observera gärna att det är dyrt att göra detta slags undersökningar och att man i detta fall ställt endast 3 frågor till 600 statistiskt utvalda). Utgångspunkten för frågorna är förstås det enda vi hittills vet, nämligen att högeralliansen i landstingsledningen beställt en utredning (som i sig är ett skämt) som föreslår att man inte bara privatiserar enskilda vårdinrättningar utan också samordningeansvaret. Nu gör man sig inte skyldig till att i undersökningen försöka pådyvla respondenterna ansvaret för att ta ställning till detta utan frågar mot bakgrund av att det “finns förslag” om de tycker att det spelar roll vem som sköter just Södertälje sjukhus.
Total härdsmälta i deras samarbete: “I debattartikeln i Dagens Nyheter uttrycker folkpartiet oro över socialdemokraternas ställning i kärnkraftfrågan och skriver:
”Socialdemokraterna vill stänga en reaktor nästa mandatperiod, enligt ordföranden för partiets klimatgrupp Carin Jämtin.” Det stämmer inte enligt Thomas Östros. Socialdemokraternas inställning är solklar, menar han.
– Att stänga en reaktor ser jag inte alls som aktuellt i nuläget. Kärnkraften kommer att finnas kvar länge i Sverige. Det är bra att de verk som finns moderniseras och blir säkrare. Men att bygga nya kärnkraftverk är omodernt.
I stället vill partiet satsa mer på förnyelsebar energi, som vind- och vågkraft.”
Visst är det lite störande att energipolitiken behandlas som den gör. Vår kära högeralliansen har lagt en våt hand över densamma under hela innevarande mandatperiod, trots att det förstås är viktigt att ta strategiska beslut för att klara energiförsörjningen framgent. Möjligen klara vi ju de närmaste åren tack vare det ovanligt varma klimatet och tack vare import av ut miljömässigt perspektiv “dålig” energi.
I gårdagens Aftonbladet lästa jag Doktor Gormanders artikel om Johan Staël von Holstein som den 9 januari kommer att delta på sitt första sammanträde i Kulturrådets styrelse:
Jag har ett modernt synsätt med kapitalistiska värderingar, säger han nu till Svenska Dagbladet (20 dec -07) med anledning av att regeringen satt honom att styra Sveriges kulturliv.
Ändå är han bitter sedan utnämningen blivit kritiserad. På sajten Sourze.se skriver han att han blivit ”dömd av den socialistiska pr-apparaten” och ”att ingenting hänt i den svenska socialismen sedan de mörka 70-talsdagarna”.
Han tycker att allt har stått stilla sedan man hyllade ”sosselegender” som Bresjnev och Pol Pot. Ja, han tycks faktiskt tro att Pol Pot var älskad av socialdemokratin.
”Jag är fri och liberal!” utropar han. ”Leve Alliansen!”
Utnämningen av Johan Staël von Holstein måste ses mot bakgrunden av att regeringen ständigt vässar sin i övrigt framgångsrika politik när det gäller att utse kompetenta medarbetare.
Grattis kultur-Sverige!
Frågan hade också kommenterats i Aftonbladets kulturdel redan den 21 december:
”Jag är en vildhjärna och ser värdet av konst på ett annat sätt än gamla stofiler”, konstaterar han i Svenska Dagbladet.
Till Wall Street Journal har han tidigare sagt att Sverige är ett ”skitland”: ”Det enda som finns kvar är några korkade socialdemokrater.”
Så nu får han att göra!
Nu gör vi Sverige mer rättvist!!: “När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas. Senast de satt vid makten var 1994–2006 och under denna tid ökade orättvisorna i Sverige.
Under denna period växte klyftorna i Sverige. Inkomsterna för den rikaste tiondelen i Sverige ökade med cirka 25 procent medan andelen människor med låga inkomster ökade med 40 procent. De rika blev rikare och de fattiga blev fler. I våras släppte LO en rapport som visade hur klyftorna i Sverige ökat. Skillnaderna mellan vad LO kallar makteliten och löntagarna har aldrig varit större sedan de började mäta detta 1950.”
Klyftorna ökar i Sverige. Det har de gjort under lång tid. De gör det tämligen oberoende av politiken och jag tror (men har inte full koll) att de gör det överallt, dvs inte bara i Sverige. Hos oss är det emellertid alltid politikens fel. Schlingmann tycker att socialdemokrater skall skämmas för att så skedde under tiden 1994 - 2006, det tror jag de flesta av oss också gör. Innebär ju knappast att man som socialdemokrat idag borde låta bli att kritisera sådant som bidrar till ännu större klyftor.
Intressant hur man kan ha så olika tolkningar av vad som är rättvist. I Schlingmanns värld är det mera rättvist att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning. Schlingmann tycks mena att eftersom den största orättvisa finns mellan de som har respektive de som inte har arbete så ökar rättvisan när de som inte har/kan får det sämre. Riktigt rättvist tycks det bara bli om alla - oavsett förutsättningar - arbetar. Vad de arbetar med, vilken lön de får för det etc tycks alltså sakna betydelse ur rättvisesynpunkt.
Alf Svensson sågar regeringen: ” Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson kritiserar regeringens jobbpolitik och säger sig ha svårt att försvara den inför väljarna.
—
– Jag tror att det beror på att man kanske glömmer att man inte bara ska tala till hjärnan utan också till hjärtat, säger Alf Svensson.”
Svensson bryter väl, i Godmorgon Sverige, P1, egentligen en rätt stark tradition - fd partiledare skall inte offentligt kritiserara vare sig person eller politik hos sin efterträdare. Oaktat detta - som man väl ändå kan ta som en fingervisare om hur besvärande man inom högeralliansen faktiskt är av de låga opinionssiffrorna - så har herr Svensson i huvudsak gjort en riktig analys. Det är nu ingen tvekan om att det är alliansens hjärtlösa politik som får stora grupper att åtminstone i opinionsmätningar att ange oppositionen som förstahandsval.
Det finns dock två problem, som kan vara resultatet av att herr Svensson uttrycker sig lite oklart eller inte har tänkt klart:
1. “svårt att försvara regeringens politik”
Regeringen har inget annat mandat än det de får av de i högeralliansen ingående riksdagsgrupperna. Folket har inte valt regering - det är de folkvalda ledamöterna av riksdagen som måste ta fullt ansvar för den förda politiken!
Borgarregeringens julkappar - försämringar: “När vi andra just nu förbereder oss på en helg där vi ska njuta av att få ge så lägger högerregeringen fram det ena nedskärnings- och försämringsförslaget efter det andra. I stort sett alltid handlar det om att klämma åt folk som redan har det svårt. Nu ska sjukförsäkringen försämras ännu mer.”
Egentligen är det ju ganska fantastiskt. Här har vi en borgerlig regering som faktiskt riktigt konsekvent för en högerpolitik när det gäller flera viktiga delar av våra välfärdssystem - man sänker nivåer på ersättningar, höjer avgifter i de statliga systemen och vältrar ytterst över försörjningsansvaret inte på individen utan på kommunerna för det är ju där på socialkontoren folk som drabbas värst till slut hamnar.
Kom igen, vad är problemet?: “Snart slipper man kanske skämmas över den svenska skolan som är ett skämt internationellt sett. När vi nu får ordning på skolan så blir vår framtida välfärd räddad.
Skatterna sänks så att svennebanan verkligen märker av det. Snart har vanliga löntagare också råd att kakla om badrummet och inte bara vänstermedie-eliten som under sossestyret.
Snart kan ännu fler åka till Thailand, fast då slutar så klart vänstereliten att åka dit för ”det blir ju för folkligt”.
Vanliga människor ska vara glada för att vi har en regering som faktiskt genomför saker och inte bara gömmer undan problemen och hoppas att de försvinner bara man döper om dem till nåt annat eller helt enkelt struntar i att de finns.
Det alliansen nu måste göra är att klä verkligheten i bilder nere på dagisnivå så att svennebanan förstår!”
På vägen hem från ett mycket inspirerande möte i med ICT League hos Kennisnet i Zoetermeer får jag bara tag på Expressen (Aftonbladet har tydligen tagit slut). Blädrar lite förstrött igenom den innan jag övergår till att läsa den medhavda boken The World is Flat av Thomas L. Friedman. Innan jag övergår till boken har jag dock hunnit fundera lite på en debattartikel av Linda Skugge. Så här “dagen efter” hittar jag den igen via knuff.se.
Alliansen har som alla vet betydande popularitetsproblem. Linda Skugge förstår inte detta utan tror uppenbarligen att “svennebanan”, som tycks vara hennes hedrande epitet på vanliga människor i Sverige, helt enkelt är korkad och inte förstås något, inte uppskattar regeringens strålande visionära politik. Hennes råd till Fredrik Reinfeldt är att klä politiken i bilder på dagisnivå - kan föraktet för “vanliga” människor uttryckas tydligare? Med sådana vänner behöver Reinfeldt med kamrater inga fiender alls.
Visst är det bra att Mona Sahlin tar sig lite plats - frågan är om forat (DN Debatt) kräver brösttoner och slagordsformuleringar. Själva budskapet, att regeringens och Reinfeldts förtroendekris (om nu det är en riktig beteckning) i sin kärna är sakpolitisk, är nämligen viktigt.
“Reinfeldts falskhet ett historiskt svek”: “Mona Sahlin till våldsamt angrepp mot statsministern: Han leder en regering som konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare. I demokratisk mening är Fredrik Reinfeldts svek historiskt. Aldrig tidigare i Sveriges historia har vi haft en större skillnad mellan vad en regering säger och vad den faktiskt genomför. Konsekvent och medvetet vilseleder man väljarna. Systematiskt “mörkar” regeringen sin politik. Detta är “pr-konsten upphöjd till statsskick”. Den senaste tidens diskussion om statsministerns förmåga att leda landet måste nu övergå i en än viktigare svekdebatt: den om det sakpolitiska sveket. Det skriver socialdemokraternas partiordförande oppositionsledaren Mona Sahlin.
”
Jag tvekar inför formulerinagar som “konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare”. Tvärtom så tycker jag att högeralliansens budskap inklusive moderaternas hela tiden varit rätt tydligt. När man talar om att göra något åt utanförskapet så har det hela tiden stått klart att detta skall ske genom försämringar av ersättningsnivåer, hårdare kontroll etc. Det har hela tiden stått klart att man misstror människor (vanliga, inte de bemedlade). Det har hela tiden stått klart att man menar att piskan fungerar bättre än moroten och att man anser att de på en socialdemokratisk människosyn byggda ersättningssystemen kommit att fungera som fällor, med hög grad av inlåsningseffekt.
På samma sätt har den s.k. arbetslinjen i högeralliansens tappning hela tiden tydligt varit inriktad på att just försämringar av ersättningar närmast med automatik skapar nya jobb - underförstått att de sänkta nivåerna i förlängningen tvingar folk att ta sämre betalda jobb
Visst framfördes budskapet i lite förförisk förpackning men vi ägnade rätt mycket kraft i välrörelsen på att varna. De väljare som nu kan känna sig vilseledda är rimligen ganska få - sannolikt kanske i och för sig de avgörande några hundra tusen som säkrade högeralliansens seger men de måste rimligen ha vetat vad de valde bort!
På två områden vill jag emellertid ge Mona Sahlin helt rätt. Det ena är fastighetsskatten. Det andra är utförsäljning av akutsjukhus. Möjligen borde bensinskatten nämnas också men jag är lite osäker på hur alliansen uttryckte sig.
Ja till abort för utländska kvinnor: “Utländska kvinnor får rätt att göra abort i Sverige från och med årsskiftet.
Beslutet innebär att det inte längre krävs tillstånd från Socialstyrelsen för att en utländsk kvinna ska få genomgå abort i Sverige.”
Äntligen kan man väl utbrista och samtidigt instämma i Elina Linnas tack till Göran Hägglund. Imponerande att denna lagändring drivs igenom av en kristdemokrat! Problemet är väl kanske att det kostar - och för de som saknar medel kan väl såväl resa som vård bli nästan lika effektiva hinder.
En av Mikael Oscarssons, också kd, invändningar var att detta kan leda till så hög belastning på sjukvården i södra Sverige att det uppstår privata abortkliniker - jag har svårt att se problemet. Här är väl bara att konstatera att högeralliansen gjort något värt beröm (det kunde ju gjorts långt tidigare)!
SvD: Snart finns inget kvar av valvinnaren: “I praktiken betyder det att det stora mellanskiktet fastighetsägare inte kommer att få någon skattelindring alls, utan snarast en höjning av reavinstskatten om de säljer husen. De som överhuvudtaget tjänar något på det nya förslaget är de som äger riktigt dyra fastigheter.
Man kan fråga sig vad det finns för statsfinansiella argument för denna suicidala akt. I ett läge där staten gör över 100 miljarder i vinst borde det väl ändå finnas visst reformutrymme?
Av det stora populära löftet finns snart inget kvar. Avskaffandet av fastighetsskatten har blivit en cynisk lek med ord – avgift är inte skatt, skulle George Orwell sagt. En enorm grupp människor är snuvade på konfekten. På Lidingö går dock livet vidare.”
Per Gudmundsson skriver riktigt underhållande om högeralliansens hanterande av det förmodligen valvinnande löftet att ta bort fastighetsskatten. Man undrar – finns det fler fel man kan göra?
Själv har jag uppfattningen att fastighetsskatten behöver reformeras. Det är inte rimligt att beskatta värden som inte kan materialiseras så länge de inte omsätts. Däremot skall de förstås beskattas just i samband med omsättningen eftersom värdeökningen rimligen är att betrakta som en inkomst. Det senare gäller förstås all avkastning som erhålls på liknande sätt.
Mitt Klipp: “Sagan om hur vår statsminister fick sin långa näsa. Brutet vallöfte i ord och bild. I rollerna: blivande statsminister: Fredrik Reinfeldt hovnarr: Göran Hägglund”
