Peter Karlberg : tag ideologi

Baserat på beslut i USAs kongress

(JavaScript Error)

För mer info, klicka (på engelska)

Senaste kommentarerna

Totala antalet besökare sedan den 10 juli 2006
Besökare denna månad
Besökare denna vecka
Besökare idag
Besökare just nu

Syndicate

Visionen saknas

Posted by Peter Karlberg Sat, 29 Mar 2008 11:15:43 GMT

S moderna framtidsberättelse måste skrivas: “Samtidigt ger det ett akut uppdrag till S: att faktiskt skriva klart framtidsberättelsen som klarar att både utmana orättvisor och möta människors drömmar. En berättelse som länkar samman, inte delar upp, stad och glesbygd. En berättelse som omfattar hela nationen utifrån regionernas olika förutsättningar. En dröm om framtiden där inte bara Perssons Katrineholm är utgångspunkt utan också Huddinge, Tensta, Alby, Solna och Nynäshamn.”

(Hittat via s-bloggar.)

Peter Andersson har helt rätt - socialdemokratin saknar idag en bärkraftig vision av hur man läser de grundläggande frågorna om rättvisa och frihet på 2000-talet. Svaret är som alla förstår inte fastlåsta ståndpunkter baserade på lösningar som var utmärkta för mer än 50 år sedan som barnbidraget. Svaret är som alla förstås inte enfaldiga utspel i enskilda frågor baserade på mediaförmedlade bilder av verkligheten som krav på bojkotter av OS. Svaret är inte inskränkningar av de medborgrliga fri- och rättigheterna. Svaret är inte begränsningar av invandringen. Svaret står att finna i nya lösningar som tillvaratar människors egen kraft och vilja till självbestämmande!

Posted in Politik, Yttrandefrihet, Ekonomi, Demokrati, Socialdemokraterna | Tags Framtidsberättelse, Ideologi, Peter Andersson, Vision | no comments | no trackbacks

Makt versus maktlöshet

Posted by Peter Karlberg Sat, 03 Nov 2007 11:50:44 GMT

Katrine Kielos: Mäktiga och maktlösa: “Sveriges främsta problem är att stora grupper av människor upplever att de saknar makt över sina liv och att traditionella politiska strukturer är otillräckliga för att hjälpa dem. Dagens socialdemokrati hade kunnat finna mer av en riktning om den blev tydligare med att definiera sitt politiska projekt som en fråga om att omfördela makt och inte i första hand inkomst.”

(Hittat via I Om makt korrumperar gör maktlöshet oss moraliska? hos Katrine Kielos.)

Jag gillar verkligen det sätt som Katrine Kielos angriper frågor, ett slags intellektuell diskurs som är attraktiv därför att den tar både ämne och läsare på allvar: Innebär förstås inte att det är invändningsfritt, kanske snarare tvärt om då tanken utmanas.

I artikeln i Fokus pekar Kielos på en grundläggande skillnad mellan höger och vänster, mellan moderater och socialdemokrater.

Socialdemokratins syn på makt handlar inte som högerns enbart om att politiken bör bekämpa formella hinder. Socialdemokratins syn på makt handlar om att alla människor ska kunna ta sig över glappet mellan vad de är i dag och vad de har möjlighet att bli i morgon. Politikens svåra uppgift är att frigöra den kraften. Detta har varit socialdemokratins ambition. En ambition som man ofta har misslyckats med och ibland även frångått.

Så långt är resonemanget lysande. Lite mindre lysande blir det när Kielos i ambitionen att belysa de mer praktiska konsekvenserna väljer lövkrattning som exempel. Hon gör sig då skyldig till samma misstag som så många ledande partikamrater gör - att nedvärdera vad man brukar kalla okvalificerade arbeten, att förrringa dem som ovärdiga som avlönat arbete, att definiera dem som slutstation för människor som hellre borde ägnat sig åt sysslor som bidrar till tillväxt.

Ägandeform är frågan - segregation är svaret

Posted by Peter Karlberg Sun, 02 Sep 2007 17:50:09 GMT

Uppsalaforskare föreslår skolnedläggningar: “Lägg ned storstadsskolor med de sämsta resultaten och sprid eleverna till skolor med de bästa resultaten. Det kontroversiella förslaget läggs fram av forskaren Anders Lindbom.”

När mina partikamrater hakar upp sig på ägandet och argumenterar mot friskolor så har jag invänt att det inte är ägandet/huvudmannskapet som är problemet utan valfriheten (och förstås segregerade upptagningsområden). När jag för ett antal år sedan satt i utbildningsnämnden i Södertälje försökte jag i samband med skolprogrammet (ny-, om- och tillbyggnad av grundskolor) föra in denna dimension i planeringen av den kommunala skolan – lyckades dock inte. Min idé var att helt enkelt placera skolor så att de får naturligt integrerande upptagningsområden.

Vem skriver historia

Posted by Peter Karlberg Sun, 02 Sep 2007 12:05:51 GMT

Det här med vilken historieskrivning som dominerar aktualiseras genom att Forum för levande historia nu också (nazismen har man redan gjort) skall granska kommunismen. Det handlar alltså om ismer som begått brott mot mänskligheten (så som vi nu definierar dem) trots att alla förstås egentligen förstår att själva ismen bara är den ideologiska överbyggnaden i vars namn dessa brott begåtts. Så har ju t.ex. omfattande övergrepp genom historien begåtts i kristendomens namn men om detta skriver den nye intendenten Eskil Franck ingenting.

Historieskrivning som dominerar är kanske ett lite illa valt uttryck. Här är det inte frågan om vilken historiesyn som genom “vanlig” forskning och fri debatt kommer att dominera utan här förefaller det vara en av staten föreskriven syn som är uppgiften. Jag är dock lite kluven till detta, å ena sidan som Blogge Bloggelito träffande skriver

Givetvis kommer ett antal av dessa kristna imperialister att finnas i den grupp som ska granska kommunismen (ty kristendomens representanter ingår av någon anledning alltid i statliga kommittéer), och resultatet kommer att bli därefter. Problemet är att kristendomens motgångar i exempelvis Kina inte har med kommunism att göra, utan med den kinesiska kulturen. Sedan 1600-talet har kristendomen försökt sprida sin enfaldiga lära i landet, men den har alltid tagits emot med skepsis; den är inkompatibel med kinesisk kultur och dess två ateistiska livsfilosofier konfucianism och buddism, och den är även inkompatibel med den polyteistiska kinesiska folkreligion av pseudobuddistiskt slag som är helt dominerande.

så är förståelsen av skeenden, även avskyvärda brott mot mänskligheten beroende av sin kontext, sitt sammanhang, sin egen historia.

Förstår inte

Posted by Peter Karlberg Mon, 06 Aug 2007 08:53:14 GMT

Kajsa Borgnäs om multikulti, identiteter, Mona och socialdemokratin: “HBTQ-diskriminering kan kanske stävjas med enbart lagstiftning/utbildning. Det ska vi arbeta för. Etnisk och könsmässig diskriminering/ojämlikhet måste dock både lagstiftas bort och reformeras bort. Man måste göra det olagligt för arbetsgivare att diskriminera, men man måste också skapa en skola, ett boende och ett arbetsliv som inte ger grunden för ojämlikhet i maktresurser mellan olika grupper av människor – det kräver reformer. Och pratar man om sådana reformer måste man också prata om att det finns de som har och de som inte har makt och ekonomiska resurser, och att man är beredd att försöka fördela dessa mer jämlikt, genom politiska beslut och ett politiskt självförtroende som tar resurserna där de finns och fördelar dit där de inte finns. Då krävs ett konfliktperspektiv bortom borgerlighetens “utanförskap-innanförskaps”-distinktion, bortom synen på etnicitet och sexualitet och kön som identitet och i stället en insikt om att kön, och etnicitet också (men inte bara) handlar om klass och makt. Att i moderaternas innanförskap finns stora maktojämlikheter, som vi, men inte de, vill åtgärda. Att det är maktlösheten, och fördelningen av maktresurserna (ekonomin), i samhället, inte främst utanförskapet, som ska vara vägledande för socialdemokratisk politik för ett mer jämlikt, inte bara rättvist, Sverige.”

(Hittat via Johan Sjölander.)

Kajsa Borgnäs är ordförande i det socialdemokratiska studentförbundet, Johan Sjölander (som inte studerar) en av dess medlemmar. Sjölander tycker att Borgnäs inlägg i debatten om identitetspolitik versus klasspolitik är lovande, fast Borgnäs inte ställer identitetspolitiken mot en traditionell klassanalys utan pratar om makt- och resurspolitiskt perspektiv och surrar om omfördelning av makt och resurser

“Denna syn på den samhälleliga utmaningen skiljer sig stort från den socialdemokratiska traditionella analysen att konflikten i samhället ligger mellan dem som har makt och dem som inte har makt, alltså mellan dem som har lågbetalda jobb, riskerar att bli arbetslösa eller inte har något jobb alls å ena sidan och dem som har högbetalda statusjobb med mycket makt över sin livssituation å andra sidan. “

Nu framgår det inte riktigt vad Borgnäs avser när hon talar om de som har högbetalda statusjobb men det är tydligen en grupp vars makt och resurser skall omfördelas till alla andra. Så ser inte min klassanalys ut alls. I den är det ägandet av kapital/produktionsmedel som konstituerar den grundläggande motsättningen i samhället och andra klassers förhållande till denna ägande klass som konstituerar deras relativa läge. En socialdemokratisk politik måste utgå från detta och se att stora delar av befolkningen därmed har gemensamma intressen. Dessa gemensamma intressen är grunden för ett solidariskt samhälle. Det är inte medelklass som skall avstå delar av sin makt över sin livssituation utan vi skall kämpa för att lågavlönade får samma makt samtidigt som vi ånyo lyfter upp de verkliga maktfrågorna på dagordningen – de som handlar om arbete versus kapital (det senare existerar ju inte hos Borgnäs). Varje åtgärd som utökar de arbetslösas, de lågavlönades makt över sina liv kommer därmed att öka jämlikheten och rättvisan.

Solidarisk miljöpolitik

Posted by Peter Karlberg Wed, 25 Jul 2007 09:54:13 GMT

Hittar en debattartikel av Göran Greider i GP:

Klimatet utmanar ideologierna: “Klimatfrågan är på allas läppar, men verkar i hög grad stanna just där. Forskarrapporterna och larmen om klimateffekten har ju anlänt på allvar i en tid som är djupare präglad än någonsin av den rådande marknadsliberalismen. Det betyder att frågorna till varje pris måste individualiseras – vad gör du för klimatet? som det heter i kvällstidningarna. En annan variant är att de teknifieras: Kärnkraften är “ren” och avfallet glömt, liksom den obegränsade konsumtionsideologi den befrämjar. Och den bättre ställda medel- och överklassen uppmanas till en ny sorts köpfest: Så kan du använda din egen plånbok för att minska miljöhoten. Sällan nämns det att den låginkomsttagare som inte ens har råd att köpa en miljöbil utan tar bussen, som inte kan flyga en eller två gånger till solstränderna varje år och som köper en begagnad cykel i stället för en ny till sitt barn, redan gör av med långt mindre energi. Fördelningspolitiken är i stort sett utraderad ur miljödebatten. Bäst samvete ges till den som köper flest utsläppsrätter! “

(Hittat via Bloggportalen.se.)

Om vi bortser från de seenaste årens domedagsprofeters favorittema klimathotet så tror jag det är rimligt att hävda att vi gjort betydande insatser för att minska miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter – rening av avlopp, borttagande av bly i bensing och i andra sammanhang, minskade kvicksilverutsläpp, freon etc. Mycket av detta har gjorts på ett ur fördelningsssynpunkt rimligt sätt dvs det har inte gjorts så att enskilda människor med låga inkomster drabbats negativt av åtgärder (annat än möjligen i speciella fall – tänker t.ex. på anslutningsavgifter til kommunalt avlopp). Generellt tycker jag alltså att vi har en historia av åtgärder på miljöområdet som stämmer väl med åtminstone min ideologi.

Splittra och härska!

Posted by Peter Karlberg Thu, 19 Jul 2007 12:50:27 GMT

Den endimensionella klasskampen: “I längtan efter att förenkla och skapa några gemensamma punkter för feminismen glömmer man att kvinnan man kämpar för också är en invandrad lesbisk tjej på rullstol. Men hon passar inte in i ramen, hon står i vägen för regeringsskifte så vi rullar helt enkelt bort henne, verkar man tänka i de led som vill ha klass först sen modeorden. Och kontentan av denna iver att hålla sams och prioritera klass med en slight touch av jämställdhet blir i bästa fall att vita heterotjejer får leka med de vita heterokillarna i samma hage och njuta av smaskiga maktprivilegier”

(Hittat via PromeMorian.)

Ramlar över inlägget ur vilket citatet ovan är hämtat och blir bara alltmer förundrad efter läsning av detsamma och av den ganska omfattande diskussion det tydligen ledde till (se kommentarerna i anslutning till inlägget). Min förundran grundar sig på följande: Som väl de flesta människor som definierar sig som vänster torde inse så lever vi inte i ett klasslöst samhälle. Klass förstås här främst inte som en indelning efter levnadsstandard (en del tycks ju få problem med att en rörmockare kan tjäna mer än en lärare) utan utifrån gruppens förhållande till den rådande produktionsordningen och därmed till den grundläggande maktordningen i samhället. Vi lever dessutom i i ett land som i realiteten är en del av en världsordning som i stor utsträckning styrs av den amerikanska imperialismens intressen. För oss vanliga svenskar innebär detta vissa fördelar i termer av levnadsstandard etc.

Undomspanel versus folkrörelsen

Posted by Peter Karlberg Wed, 11 Jul 2007 14:29:09 GMT

Jag vill hellre ha folkrörelse än ungdomspanel: “Emelie och Danish ska sitta med i Sahlins ”ungdomspanel”. Den ska bestå av 30 ungdomar från hela landet, inte bara socialdemokrater. Deltagarna kan ha startat antimobbningsprojekt eller öppnat ett eget kulturens hus. – Vi måste lyssna på nya grupper och låta öronen växa ut mot ungdomarna, säger Sahlin på sitt Mona-vis. Lyssna, javisst. Men var försvann folkrörelsetanken? En ungdomspanel bestående av 30 handplockade mönsterungdomar känns inte särskilt radikalt. Det känns snarare smart förpackat för att visa hur mycket ”de nya” socialdemokraterna är beredda att lyssna. Varför inte istället ”låta öronen växa ut” mot de unga i Folkrörelsesverige? De politiska ungdomsförbunden, miljörörelsen, hyresgäströrelsen och kulturorganisationerna bärs av unga människor med expertkunskaper och engagemang. Om Mona Sahlin menar allvar med att socialdemokraterna ska vara en folkrörelse borde hon söka lösningarna tillsammans med andra folkrörelser.”

(Hittat via .)

Jag håller med Åsa Petersen och undrar vad 30 undomar i en panel egentligen betyder. Varje årskull i Sverige består av runt 100 000 individer. Någon miljon finns alltså i grundskolan och på fritidsgårdar. några hundratusen i gymnasieskolan liksom på högskolan. Många hundratusen av de lite äldre ungdomarna (över 20 år) finns till stor del på landets alla arbetsplatser. En del finns också inom vårt parti eller (ganska få) i t.ex. SSU. Om vårt parti förmås fungera som den folkrörelse vi vill (tror, önskar) så har vi gemensamt kontakt (också som partiaktiva föräldrar) med en mycket stor andel av dessa ungdomar dagligen. Varför inte nyttja kraften i detta istället för att utse (vem väljer) några få att sitta i en panel?

Vi behöver egentligen inte – som Åsa Petersen förespråkar, gå genom andra folkrörelser (även om det också låter bra) utan kan faktiskt åstadkomma så oerhört mycket mer genom vår egen. Då lär vi samtidigt på alla nivåer i partiet.

Ser att Marta Axner också kommenterat detta.

Sahlin en borgare?

Posted by Peter Karlberg Wed, 11 Jul 2007 13:02:58 GMT

Ella Bohlin, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, och som av Victor Bernhardtz på Almedalsbloggen utnämndes till “den enda slagkraftiga unga politikern vi har”, tar till orda i SvD och hävdar att socialdemokratin under Mona Sahlin håller på att ompositionera sig – bort från sitt marxistiska arv och bort från klassanalysen som det viktigaste instrumentet för förståelse av samhällsutvecklingen (som Bohlin kallar klasskampsretorik).

Sahlin ger oss borgare rätt: “Den av socialdemokratin så länge så omhuldade ”klasskampen” verkar vara förbi. Passé, förlegad, finito. Åtminstone om Mona Sahlin får bestämma. För Sahlin talar mycket hellre om ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen”. Hon har som bekant även utnämnt småföretagarna som ”landets hjältar”. Ord och begrepp som snarare känns igen ifrån alliansens företrädare.

I tysthet håller Mona Sahlin på att ompositionera sitt parti ifrån marxismen närmare verkligheten. Den illusion som borgligheten alltid insett att socialismen är håller nu även Sahlin på att vakna upp ur. Genom att överge klasskampen ger Sahlin borgerligheten rätt. “

(Hittat via knuff.se.)

Ella Bohlin gör förstås rätt i den meningen att hon baserat på, i detta fall, vad Mona Sahlin faktiskt säger analyserar vilken analys av samhället som ligger bakom. Samtidigt gör hon ett rätt billigt retoriskt trick, hon hävdar att det är avsaknaden av klasskampsretorik som satt henne på spåret. Nu är väl kanske inte just klasskampsretorik det man förknippar med ledande socialdemokratiska företrädares uttalanden varför Bohlins analys blir rätt platt.

Vad handlar idédebatten om?

Posted by Peter Karlberg Fri, 06 Jul 2007 17:20:00 GMT

Man blir konfunderad då man läser Aaron Israelsons krönika i Expressen. Om det nu är sant att Mona Sahlin sagt att homoäktenskap, kommunala hyressrätter och vindkraft är de viktigaste frågorna så är vi illa ute. Israelson tipsar oss om att be LO finansiera ett helt oberoende, kreativt labb för idépolitik. Frågan är då vad är idépolitik, vad är idédebatt?

Aaron Israelson: Var finns idédebatten?: “Mona Sahlin listade nyss, intervjuad i tidningen Kupé, sina tre viktigaste frågor: homoäktenskap, kommunala hyresrätter och vindkraft. Jag unnar förstås alla att skåla i äktenskapets sakrala skumpa. Men är den viktigaste frågan på oppositionsledarens dagordning verkligen att flator och bögar ska få gifta sig i kyrkan? Hyresrätterna är visserligen ideologiskt laddade, men berör ingen utanför storstadskärnorna. Och en urskog av mastodontsnurror på skånsk åkermark är ett Don Quijote-krig mot väderkvarnar, med rostig lans och febrigt drömliv. På verkstadsgolven i farsans arbetarkommun är Sahlins moderna storstadssosseri så att säga inte riktigt comme-il-faut. “

(Hittat via Promemorian.)

Jonas Morian hävdar att debatten finns:

“För det första pågår en hyfsat livaktig socialdemokratisk idédebatt såväl i partiets egen debattidskrift Tiden, som i SSU:s Tvärdrag och S-studenters Libertas. Även Tidningen Broderskap, där jag själv medverkar regelbundet, är värd att nämna i sammanhanget. För det andra finns det numera en mängd socialdemokratiska bloggar där det görs upp med gammalt tankegods, nya idéer läggs fram och debatteras – och överhuvudtaget en aktiv diskussion försiggår.”

. Han refererar också till Katrine Kielos sågning av den identitetspolitik Sahlin nog representerar. Kielos ställer identitetspolitik mot klass och utvecklar i ett svar till Åsa Petersen (ledarskribent på Aftonbladet) också begreppet strukturförtryck för att kunna beskriva förtryck som inte passar in i klassanalysen:

“Istället för att diskutera klass vs kön vs etnicitet vs sexuell läggning hade vi kunnat diskutera förhållandet mellan ekonomiska förtryck och statusförtryck. Istället för att debattera hur klass förhåller sig till kön borde vi diskutera hur förtryck baserade i den ekonomiska strukturen förhåller sig till förtryck baserade i strukturen för vad som anses värdefullt.”

Jag tror att det är rimligt att hävda att Kielos faktiskt är på jakt efter någonslags ideologisk utgångspunkt som möjliggör – förankrat i socialdemokratins traditionella klassanalys – både analys av maktförhållandena i samhället baserat på klass och samidigt kompletterat med en möjlighet att analysera andra förtrycksmekanismer som hon alltså kallar strukturförtryck (det senare naturligtvis nödvändigt om man skall kunna vara feminist dvs hävda att det finns ett förtryck som inte baseras på ekonomiska relationer, som drabbar en grupp på grund av gruppmedlemmarnas biologiska egenskaper oebroende av klass).

Rådslag - envägs eller tvåvägs

Posted by Peter Karlberg Mon, 02 Jul 2007 21:25:00 GMT

Det är ju faktiskt märkligt att partiet inte lyckas utforma rådslagsarbetet (som i sig verkade vara ett bra initiativ från partiledningen) så att det blir en del av förnyelsen av hela partiapparaten. Jag tvingas konstatera att partiorganisationen verkar helt oförmögen att ta kontakt med folk som t.ex. kan något om de tekniska möjligheterna och föra en diskussion just om hur man kan utveckla formerna för det politiska samtalet istället för att köra på med envägskommunikation. Det är väl fint att man också kan skicka in synpunkter men det är ju först när de blir allmänt tillgängliga och diskuterade bland medlemmarna - inte bara i uppifrån tillsatta rådslagsgrupper - som något intressant kan hända. Desutom är det ju så att det sitter åtskilliga i dessa rådslagsgrupper som tillhör det gamla gänget dvs var ansvariga för politiken tidigare. Inte rätt folk för att tänka nytt, inte heller rätt folk för att stärka den ideologiska förankring vi behöver.

Jonas Morian har kommenterat detta såhär:

Medverkan utan interaktivitet: “Och det låter ju bra. Problemet är de statiska former man valt för synpunkter från medlemmar och väljare. På partiets webbplats sägs att rådslagen ska ”utveckla nya metoder för hur vi socialdemokrater kan involvera fler i arbetet med att formulera vår politik”, samt regelbundet kommunicera både direkt och indirekt med väljarna inför 2009 och 2010 års val. Mot den bakgrunden är det märkligt och tråkigt att de vägar som erbjuds för att bistå med tips och idéer till rådslagsgrupperna är e-post- och fysiska postadresser. På så sätt begränsas medlems- och väljarinflytandet till möjligheten att skicka in synpunkter, som sedan behandlas i rådslagsgrupperna och förhoppningsvis resulterar i förslag som partikongressen får att ta ställning till. En betydligt mer öppen och dynamisk metod hade varit att varje rådslagsgrupp haft varsin blogg där idéer kunnat presenteras, läsare kunnat kommentera och en dialog växt fram. En annan variant hade kunnat vara att använda wiki-modellen, ungefär som Wikikongress. Det skulle vara något av en öppenhetsrevolution, då det ger vem som helst möjlighet att redigera texter och lägga till egna.”

Technorati Tags: Socialdemokraterna, Demokrati, Politik

Posted in Politik, Demokrati, Socialdemokraterna | Tags Bloggar, Demokrati, Ideologi, Jonas Morian, Rådslag, Socialdemokraterna, Wiki | no comments | no trackbacks

Stat versus samhälle

Posted by Peter Karlberg Sat, 11 Nov 2006 20:39:00 GMT

Omställningstid för fackförbunden: “Facken har tid på sig att fundera över hur trygghetsförsäkringarna kan byggas upp för att vara säkra oavsett vilken regering vi har. Fackföreningarnas skydd för medlemmarna måste vara fristående från staten och statskassan, det är en dyrköpt kunskap som vi kan konstatera efter bara två månader med borgerlig regering”

(Via På Uppstuds.)

Erik Laakso har förstått något som många partikamrater verkar ha svårt att förstå. Vi - arbetarrörelsen dvs parti och fack - har bidragit till att en del av våra trygghetssystem gjorts helt beroende av staten och därmed kan bli föremål för ändringar beroende av riksdagsmajoriteter. Eftersom dessa trygghetssystem är försäkringar (beskrivs som) så är det naturligtvis högst otillfredställande. Har jag anslutit mig till en a-kassa måste förstås villkoren vara oförändrade oavsett politisk majoritet - jag har ju ett försäkringsavtal (eller borde haft som det visar sig nu).

Jag skrev för någon månad sedan att

“Det kanske inte är så klokt. Möjligen borde vi redan tidigare och åtminstone nu fundera över om inte vi borde bygga system som kontrolleras mera direkt av människorna själva inklusiva dess finansiering men i genuint kollektiva former. Vi brukar ju t.ex. hävda att arbetsgivaravgifterna egentligen är ett avstått löneutrymme. Låt oss då återerövra det utrymmet och t.ex. använda det för gemensamma, kollektiva försäkringar som inte tar vägen över statskassan. Folksam skulle kanske kunna användas för detta, istälet för att vara ett bolag som t.ex. betalar sin ledning fantasibelopp i arvoden. Lite krångligt blir det kanske att hantera de som inte kvalificerat sig men det borde gå att lösa.”

Ser vi det hela historiskt är det en massa saker som vi (samma arbetarrörelse) har varit med och byggt upp som sedan mer eller mindre tagits över av stat och kommun. Mer handfasta exempel är t.ex Folkets Hus som i min kommun först togs över av kommunen, såldes och blev konferenslokal för att sedan köpas tillbaka av kommunen för att bli stadshus. Själva (partiet) möts vi numera alternerande mellan Baptistkyrkan och Frälsningsarmen med mellanlandning hos ABF som hyrt in sig i kommunala lokaler.

Older posts: 1 2

Peter Karlberg

Demokrati förutsätter samtal - diskussion. Välkommen att delta!

Platser för diskussion

Kostnader för kriget i Irak

Antalet döda irakier

Om mig

Senaste kommentarerna

Just nu

Tags

iTunes

Familj och verksamheter

Categories

Bloggar du borde läsa ofta

Södertäljebors bloggar

Blandat