Lagos tal i kongressen - www.socialdemokraterna.se: “The millions of refugees in the world must be a concern for us all, not just for those areas bordering on the breeding grounds of war, or for a small number of countries and cities such as Södertälje.
Södertälje works hard - to spread the reception of refugees equally over the whole of Sweden, to all cities and towns. Internationally, we must find a model for an equal and more responsible reception of refugees. We must also have special support for the refugees on site in Iraq, in Jordan and in Syria. Most of all, we must put an end to this and other on-going wars.”
Anders Lago, kommunalråd och kommunstyrelsen ordförande i Södertälje, har varit i Washington. Han var inbjuden att tala inför kongressen (eller snarast en kommission) och det gjorde han bra. Ovanstående citat från talet demonstrerar både viljan att föra en “generös flyktingpolitik” och att sprida ansvaret för de som har skyddsbehov. Jag uppskattar också att han tydligt sa att kriget bör avslutas!
Synd att vi ite får höra vår regering göra lika skarpa uttalanden.
En 22-årig kvinna från Texas har berättat hur hon först våldtas av ett gäng och sedan spärras in i en container. Förövarna är anställda i samma företag som kvinnan. Företaget är inhyrt av USA och del av ockupationsstyrkorna i Irak.
MissLaura skriver:
We’ve heard a lot of it before, with Blackwater guards not being held accountable for killing Iraqis, and Blackwater not being held accountable by the US government. But as wrong as it is to try to cover up for having murdered a lot of people by claiming that they shot at you first, those people are dead. You’re criminally trying to cover your own ass, but you’re not causing them any further suffering. It takes a special something, it seems to me, to say “we don’t want to be held accountable for the gang-rape of this woman we employ. Hey, let’s lock her up under armed guard without food and water.” What was the end game there? Was the intent to let her out once they’d broken her and she wasn’t going to report it? Did they even have a plan? And this, mind you, wasn’t a matter of the rapists themselves trying to cover up their actions. This was a decision made by someone high up enough in the company to assign guards to a damn storage container.
This is what the government of our country has bought and paid for.
Givet att kvinnans berättelse är sann så ställer denna händelse en rad frågor kring hur deltagande i ockupation, dvs orättfärdiga krig, påverkar människors känsla för vad som är rätt och fel. Det ställer också en rad frågor kring hur USA med olika medel håller sina trupper utanför folkrättsligt ansvar. Det understryker det absurda i att anlita privatarméer.
Nu ska flyktingströmmen till Södertälje stoppas: “Förra året kom cirka 1 000 flyktingar till Södertälje från främst Irak. I år vänta siffran bli 1 300 och nästa år 2 000. Men siffran fördubblas när de anhöriga räknas in. Orsaken till att antalet väntas öka beror på att Syrien avser att stoppa flyktingströmmen från Irak.
– Södertälje klarar inte att ta emot fler, nu är det fullt, säger kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (s).
I dag torsdag beslutade en enig kommunstyrelse att införa flera åtgärder för att stoppa strömmen av flyktingar till Södertälje.
Telge Bostäder och Telge Hovsjö fick i uppdrag att tillsammans med övriga bostadsbolag inrätta regler mot ”osunda boendeförhållanden”. I praktiken innebär det förbud mot trångboddhet. Det ska få flyktingar som i dag bor inneboende hos släkt och vänner att flytta till andra kommuner.
”
Så är vi där igen. Det goda (alltså ambitionen att ge ett bra mottagande) används för att motivera allehanda åtgärder som inskränker folks frihet. Nu skall vi inte bara - vilket ju varit kommunens budskap en tid - inskränka människors rätt att välja var de vill bo utan också hur, regler mot “osunda boendeförhållanden”. Och det är inte med lag sådant skall regleras utan genom att bostadsbolagen beordras att införa (och väl därmed också övervaka och eventuelt beivra) regler.
Enligt min mening går detta tvärt emot mina grundläggande värderingar, värderingar som jag trott mig dela åtminstone med partikamrater. Nu visar det sig att man i kommunen lätt kommer överens om dessa hårdare tag mot flyktingar, från höger till vänster. Hade Nd fått vara med i kommunstyrelsen hade de säkert också varit överens.
I den tjänsteskrivelse som kommunstyrelsen tog ställning till finns emellertid en hel del bra saker också. Så konstaterar man t.ex.
Flyktingar som bosätter sig i Södertälje ska mötas med en människosyn som utgår ifrån att man är resursrik och kompetent att ta ansvar för sin nya tillvaro i Sverige. Vi är förstås också beredda att, inom de regler riksdagen fastställer, ta ansvar för anhöriginvandringen.
Vårt system har ibland hindrat mer än gynnat människors möjligheter till integration in i vårt samhälle. I värsta fall har vi mot deras egen vilja, stängt flyktingar och invandrare ute från att bli en del av vårt samhälle. Detta är vare sig ett omtänksamt eller humant mottagande av människor som inget hellre vill än att skapa sig en ny tillvaro där man kan ta hand om sig själv och sin familj.
Många flyktingar som kommer är yrkesutbildade vill snabbt komma ut i arbetslivet. Vi behöver därför utveckla vårt mottagande av flyktingar som väljer Södertälje, till att vara nationellt föredöme och utveckla metoderna som stödjer att människor snabbt kommer i arbete.
Detta kräver tydlighet i våra mål, förväntningar och krav, men det kräver lika mycket förmåga att själva i kommunen ompröva våra arbetssätt i verksamheterna. Framöver måste vi bli mycket mer resultatinriktade och fokusera på metoder och aktiviteter som leder till att vi får människor i arbete och egen försörjning. ”Arbetslinjen” är därför det viktigaste målet för oss närmaste åren och är en huvudprocess som särskilt ska kvalitetssäkras i kommunens organisation.
Den här inriktningen är ju egentligen alldeles självklar och man undrar bara vem de mer polemiska delarna riktar sig till/mot. Vem eller vilka är det som inte betraktar/t flyktingar som resursrika och kompetenta? Att vi behöver bli fler i vårt land är ju uppenbart. Att vi tillhör de glesast befolkade länderna är väl lika uppenbart? Att akademiker kör taxi eller bakar pizza har väl alltid varit ett slags slöseri med kompetens?
I tjänsteskrivelsen finns också beskrivet hur viktigt det är att integrera kommunens näringslivsarbete i mottagandet. Här finns det mycket att önska. Vi har ju haft/har en mer negativ än positiv anda när det gäller nyanländas möjligheter att arbeta vare sig det handlat om anställningar eller egen verksamhet. Minns t.ex. hur man försökt motverka etablering av fler restauranger/krogar med motivet att det råder överetablering. Det är förstås inte kommunens sak att bedöma, tvärtom så bör kommunen sträva efter att underlätta alla sorters etablering av egna verksamheter som den enskilde bedömer kan ge försörjning. Självklart är det service/tjänstebranschen som ligger nära till hands - där insteget är lågt när det gäller t.ex. kapital.
Liberalismens olidliga lätthet: “Apropå Kalle Larsson så rekommenderar jag varmt en snabbtprotokollet från en interpellationsdebatt häromdagen. Interpellationen är riktad till Carl Bildt gäller frågan om det råder väpnad konflikt i Irak och Afghanistan – ett uppenbart förhållande som det på ett närmast surrealistiskt sätt tassas runt av regeringen.”
Esbatis inlägg handlar huvudsakligen om liberalism. Personligen - som varandes socialdemokrat - avhåller mig gärna från att bedöma vad liberaler skall ha för åsikter. Jag respekterar dock liberalismens bidrag till viktiga demokratiska principer och hoppas förstås att folk som nu kallar sig liberaler skall vårda det arvet (ett rätt fåfängt hopp - det är bara folk utanför folkpartiet som i liberalismens namn kan sägas göra detta9.
Esbati tipsar också om en debatt i riksdagen om huruvida det råder väpnad konflikt i Afganistan och Irak. Bakgrunden till debatten är en fråga (interpellation) från Kalle Larsson ställd till Carl Bildt, vår utrikesminister soh därmed främsta talesman för Sverige i internationella frågor. Han, dvs Carl Bildt, lyckas krypa bakom migrationslagstiftningens skrivningar om begreppet väpnad konflikt och därmed sammanhängande princip om att just den lagstiftningen skall tolkas av domstol.
Sorry Bildt - Blair, ni får inte jobben: “Två nya toppjobb står lediga i EU 2009, och sökandet efter kandidater har redan börjat. Tony Blair och Carl Bildt pekas ut som favoriter. Låt mig resa några invändningar.”
Henrik Brors har några invändningar mot Blair och Bildt som kandidater förutom att han inte tror att de kommer att bli utsedda då deras namn också framförs i ett slags taktiskt spel där t.ex. franska Sarkozy föreslår Blair men egentligen har en annan kandidat i bakfickan. Det må vara hur det vill med detta, invändningaran i sak mot dessa båda herrar är så starka at de faktiskt är uteslutna.
Brors skriver om Blair
“Det är ett märkligt utspel, för Blair är långtifrån oomstridd i EU-kretsen. Hans stöd till USA:s invasion i Irak splittrade EU, och han misslyckades med att svänga den negativa brittiska EU-opinionen under sina år vid makten. Att Storbritannien står utanför EMU och passunionen och fått undantag från viktiga delar av det nya EU-fördraget minskar ytterligare Blairs möjligheter att framstå som en trovärdig ledare för hela EU-projektet.”
Åtminstone invändningen som gäller inställningen till ockupationen av Irak gör att åtminstone jag finner Blar som ett inte bara olämpligt utan också helt oacceptabelt namn för posten som ordförande.
Att Carl Bildt skulle vara aktuell som utrikesminister är väl förstås lika omöjligt och faktiskt sannolikt huvudsakligen baserat på samma fråga. ENligt DNs Snabbguide:
I januari 2003 värvades Bildt som rådgivare av Committee for the liberation of Iraq, en lobbyorganisation med målsättningen att skapa opinion för att störta Saddam Hussein (bilden). I ledningen fanns en rad personer med kopplingar till Pentagon, amerikansk försvarsindustri och neokonservativa tankesmedjor.
Det går naturligtvis att hitta fler invändningar mot att Blair och Bldt skulle ges några betydlsefulla poser inom EU. Irak räcker!
För övrigt tycker jag att ordförande i EU som ju blir ett närmast presidentlikt uppdrag borde väljas av folket inom unionen!
Köpte State of Denial av Bob Woodward på flygplatsen i Toronto förra månaden. Det har tagit ett tag att ta sig igenom den. Inte därför att den är dåligt skriven men efter ett tag blir det ständiga refererandet till general den och den, rådgivare den och den lite tröttsamt, och dessutom är det för en svenskt sannolikt lite sv årt att hålla reda på dessa personer och deras relationer. Just relationerna får man dock rätt väl redovisade (obs inga snaskiga sådana utan snarare vilka som umgår med vilka i Washingtons maktkorridorer.
Woodward visar hur Rumsfeld skaffar sig en ohotad position och hur varken han eller Bush själv har förmåga att hantera en verklighet som inte ser ut som de tänkt sig. De förnekar aller om man så vill förtränger att det grundläggande motivet för att invadera IRak var att de hade massförstörelsevapen. Några sådan har aldrig hittats.
Woodward citerar Rumsfeld:
“The charge of incompetence against the U.S. government should be easy to rebut if the American people understood the extent to which the current system of governmant makes competence next to impossible.”
Ett anant citat Woodward ger är från en konversation där bush säger (och jag skattade faktiskt högt):
“Our theme should be that the Iraqis should not allow foreign fighters to come to Iraq. We need to play on a sense of nationalism that motivate Iraqis to cooperate with us to exclude the foreigners.”
Detta säger alltså en ockupant utan att för ett ögonblick själv insee det absurda.
För de som vill ha sin bild av den Bushska administrationen som den sannolikt sämsta USA någonsin haft är boken läsvärd. För de som tror att Bush är den store frälsaren är boken nödvändig läsning. För alla er andra – ingen höjdare:-)
Bob Woodward: State of denial
Simon & Schuster paperbacks 2006
ISBN-13: 978-0-7432-7224-7
Isbn-10: 0-7432-7224-7
Ingen bör utvisas hit: ” Skulle Bushadministrationen erkänna det uppenbara, att inbördeskrig råder, vore detta lika med att medge ett strategiskt och militärt misslyckande med stora politiska konsekvenser.
Skulle svenska myndigheter förklara att krig råder, vilket är ännu mera uppenbart, skulle detta få konsekvenser för asylpolitiken.
I båda fallen, om än på vitt olika nivåer, ägnar man sig åt ett illusionsmakeri som undergräver allmänhetens förtroende för den offentliga makten och förorsakar omfattande mänskligt lidande.
Sverige borde hålla sig för god för dylikt taskspeleri. Vi talar om ett land där var femte irakier antingen dödats eller sårats, fördrivits ur landet eller blivit flykting i sitt eget land. Ett land som är i snabbt förfall och där inga statliga institutioner kan garantera någons säkerhet och där all fiktion om nationell samling är bortblåst eller bortsprängd. Där finns dessutom krigförande utländsk trupp som av de allra flesta uppfattas som ockupationsmakt. De amerikanska soldaterna i Irak är nu långt flera än antalet soldater i samtliga 18 av FN:s fredsmissioner och vars kostnad också vida överstiger FN:s totala budget för fredsbevarande operationer.”
Pierre Schori skriver i dagens Aftonblad. Artikeln borde förstås också ha undertecknats av Mona Sahlin. Den uppfattning som Schori ger uttryck för borde också Yilmaz Kerimo, s-märkt riksdagsman från Södertälje också ta till sig – jag kritiserade hans uttalanden i LT beträffande just denna situation häromdagen. Schori kallar Sveriges officiella hållning för taskspeleri, det gäller för herr Kerimo också!
Nya asylregler välkomnas av Kerimo: “Yilmaz Kerimo, riksdagsledamot (s) menar att det nya beslutet är bra och att även om läget i Irak inte är bra så är det bättre än för några år sedan.
– Det är fortfarande grupper som är utsatta, såsom de kristna irakierna, och de kommer under det nya beslutet att få uppehållstillstånd. Vi kan bara inte längre ta emot alla som vill komma för vi har helt enkelt inte plats, säger Yilmaz Kerimo.
I stället tycker han att EU och resten av världen också ska ta sitt ansvar och menar att det är demokratiförebyggande på plats som man ska satsa på.”
Uttalandet görs alltså efter att Migrationsverket beslutat det inte längre pågår en inre väpnad konflikt i Irak – hur vettlöst det beslutet var har jag komenterat tidigare. Samma dag som man alltså kan läsa att Kerimo bara nämner kristna irakier bland de utsatta grupperna kan man i samma tidning, LT, läsa om den 13-årige Milad som kidnappats i Bagdad (Milad är såvitt jag förstår från en kristen irakisk familj) vars släkt krävs på 100 000 dollar i lösensumma.
Då blir alltså frågan om det bara är kristna som behöver skydd i Irak?
“En del vittnesmål visar hur soldater förlorat sin moraliska kompass till den grad att de hånar eller skändar dem de dödat. Ett foto visar en soldat som om han är på väg att använda sin bruna armésked av plast för att äta av den utspillda hjärnsubstansen från en död irakisk man.
“Ta en bild av mig och den här idioten” sade en soldat och höll armén om den döda kroppen, berättar 31-årige sergeanten Camilo Mejia som var med.
Allt detta skedde medan den döde mannens bröder och kusiner såg på.”
Svensson: Borgare och terrorism: “SVD:s argument för att de tre sakerna skulle vara myter är mycket svaga och osanna. En av de s.k. myterna är ett rent påhitt utan verklighetsförankring. Så kan det går när man sitter på en instängd ledarredaktion utan verklighetskontakt.”
Anders Svensson argumenterar mot en rätt infam osignerad ledare i SvD. Skulle precis skriva en egen kommentar när jag upptäckte att Svensson redan sagt vad som behöver sägas - läs alltså både ledaren och Svenssons blogg!
Äntligen - måste man utbrista - har det blivit fred i Irak. Landet är inte längre ockuperat och ingen riskerar liv och lem till följd av krigshandlingar. OBS - detta är inget skämt utan fastslaget av den svenska Migrationsöverdomstolen nedan refererat från Jan Guillous kolumn i Aftonbladet.
Det är lika mycket vett i domstolen som fred i Irak: “Enligt Migrationsverkets bedömning föreligger inte någon väpnad konflikt i Irak.”
Jodå, ni läste rätt. Man kanske skulle kunna tro att uttalandet är ett cyniskt skämt, eller en ren tanklöshet i fyllan och villan. Men icke så. Tvärtom är den sensationella bedömningen frukten av moget övervägande på Migrationsverket och tjänar som argumentation i ett mål i Migrationsöverdomstolen (målnummer: UM 23-06). Och Migrationsöverdomstolen har efter moget övervägande kommit fram till att man delar uppfattningen om icke krig i Irak.”
Tiden straxt före och efter folkomröstningen har präglats av mordet på Anna Lindh och två märkliga tendenser i samband med rapporteringen kring detta. Den ena präglas av ett närmast förhärligande av personen Anna Lindh. Hon är värd all respekt och hennes såväl politiska som personliga egenskaper är imponerande - ändå blir det för mycket när man får intrycket att alla oavsett inställning i övrigt nu sällar sig till hyllningskören. Normalt finns det ju omfattande kritik mot de idéer och tankar Anna Lindh stod för t.ex. från politiska motståndare i andra partier. Nästan 57 % av den svenska befolkningen hade helt annan uppfattning i den kampanj som Anna Lindh faktiskt bedrev in till sin sorgerliga död.
Den svenska utrikespolitiken under de senaste åren har också i vissa avseende, enligt min mening, varit svag och/eller otydlig. Det gäller framförallt Irak-frågan där vi borde agerat betydligt kraftfullare för ett FN-fördömmande av USA:s krigsförberedelser och efter invasionen fortsatt och med hög röst protesterat mot densamma. Vårt stöd för palestinernas sak borde också vara tydligare - det finna en mängd exempel på israeliskt agerande som också borde utlöst kraftfullare publika fördömanden t.ex. byggandet av muren, förödmjukande behandling av palestiner i allmänhet och deras president i synnerhet och annat.
Den andra tendensen jag finner märklig är såväl polisens agerande såsom det framstår i pressen och medias sätt att förhålla sig till polisens arbete. Det verkar som om utredningen präglas av ett behov av att utan egentliga indikationer framställa någonslags gärningsmannaprofil och sedan leta efter de som passar in istället för att utifrån de spår som finns/borde säkrats leta efter densamme. Därmed bäddas för de senaste dagarnas fullständigt sanslösa rapportering om en person som misstänks som det verkar nästan utan konkreta bevis. Denna person betraktas i media som den sannolika gärningsmannen och han beskrivs på ett sätt som gör att alla som någon gång träffat honom lätt kan identifiera vederbörande. Ponera att han är oskyldig? Vem skall betala skadestånd - sannolikt staten (och i alla fall inte utredarna som spridit informationen)?
