Regeringen försov sig: “Det är här regeringens vårbudget plötsligt blir högintressant läsning. På undanskymd plats skriver nämligen finansdepartementets prognosmakare - de bästa vi har i landet - att de tror att tillväxten nu bromsar upp kraftigt hos oss, till och med kraftigare än i krisens hemland USA och i det redan direkt drabbade euroområdet.
Det innebär att den fantastiska ökning av antalet jobb vi sett de senaste fyra åren nu bryts och gradvis planar ut och kanske vänds till en minskning. Arbetslösheten ökar nästa år och utvecklas för första gången på mycket länge sämre än i euroområdet.
Det är flera inslag i den nya bilden som oroar mig särskilt.
Trots att ekonomin nu bromsar in så stiger inflationen mer än på andra håll. Det har gett oss kraftigt höjda räntor samtidigt som det internationella ränteläget gått i motsatt riktning och sänkts. Villaägarna har fått sina räntekostnader fördubblade på bara två år. Räntehöjningar och stigande inflation när ekonomin är i nedgång är sällsynt och oroande.”
Leif Pagrotskys krönika i GP är läsvärd - han har hittat en del saker i högeralliansens vårbudget som är mer oroande för vårt lands utveckling än vad som uppmärksammats i media.
Det här är intressant i ljuset av den av Mona Sahlin och THomas Östros idag presenterade den s.k. skuggbugeten.Här finns betydande satsningar för att ge möjlighet till utbildning och på forskning. Särskilt satsas på unga med ett Första-jobbetavdrag (var får de dessa fåniga namn ifrån - det finns fler Avstamsputbildning, låter som barnspråk) som innebär en 50%tig reduktion av lönekostnaderna. Den här typen av åtgärder är jag dock lite tveksam till - det blir ju egentligen inte fler jobb utan någon lite äldre blir utan.
Jonas Morian rapporterar men kommenterar inte. Rosemari Södergren delar min skeptisism kring Första-jobbsavdraget och vill ha liknande satsningar på 45+. Det är väl ett utmärkt exempel på att detta är fel väg att gå - fler jobb är det som behövs!!!
Vännen Laakso skall alltså vikariera - kul! Han vikarierar för Jonas Morian i rollen som utfrågare i de s.k. bloggintervjuerna. Så mycket har de egentligen inte med bloggande att göra - det är helt enkelt vanliga TV-intervjuer som genomförs av halvamatörer och läggs ut på YouTube. Med bloggande har de samband genom att frågandet baseras på det som rests av bloggande människor - i Eriks fall tydligen de som ställt frågor i kommentarer på hans blogg. Man undrar om en trackback räcker?
Intervjuerna/utfrågningarna har för övrigt blivit bättre och bättre men saknar fortfarande stinget. Jag vill ha betydligt mera kritiska frågor, tydliga referenser till vilken bloggare som ställt frågan och direkt huggande följdfrågor. Gärna också en mindre tråkig miljö - kanske på ett fik.
Nåja - kring jobben finns det förstås massor med frågor att ställa. Den kanske viktigaste är hur man genom politiken kan bidra till att det skapas fler jobb? Det är väl ingen tvekan om att under överskådlig tid kommer relativt sett okvalificerade jobb att hamna där arbetskraften är billigast så länge själva arbetsuppgiften lämpar sig för det, det gäller tillverkningsjobb och vissa typer av tjänster. Det finns dock fortfarande - och kommer att framgent fortsatt att finnas - en stor mängd sådana jobb som av olika skäl måste utföras lokalt. Vem skall utföra dessa och under vilka villkor?
Inom bara några år kommer vi också att se att ytterst kvalificerade jobb (krävandes lång utbildning) lika gärna kan förläggas annorstädes. Vad kommer då att vara vårt vapen för att dessa skall hamna här. Om kineserna utbildar några hundra tusen civilingenjörer om året - varför skall Ericsson ha utveckling i Sverige? Här tänker jag ett resonemang om krativ ekonomi, om hur vi måste ta avstånd från en skolpolitik som premierar förra seklets utbildningsmål m.m.
Saknad av ingen: “Svensk politik - och Socialdemokraterna som parti - mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”
Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande.
Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:
Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.
Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:
Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.
Andra kamrater gör rätt olika bedömningar.
Leif Haglund tycker att det är beklagligt:
Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.
Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:
Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.
Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):
Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.
Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.
Polisanmälan av bloggare inte lösningen: “Hur som helst så är PO Yrsa Stenius inställning oroande. Hon har redan tidigare, då med tydlig adress till Alex Schulman, uttryckt att bloggare ”går allt mer över gränsen” och att okvädningsord på bloggar och i kommentarsfält handlar om missbruk av yttrandefriheten. Hon har även öppnat för en ny lagstiftning för att komma tillrätta med detta ”ofog”.
I mina ögon borde pressombudsmannen rimligen vilja se en så långtgående yttrandefrihet som möjligt. Om inte PO står upp för det fria ordet, vem gör det då?
”
Jonas Morian uppmärksammar att Yrsa Stenius - en uppenbar censurivrare iklädd pressombudsmannarollen - uttalat sig angående bloggar och citerats i Journalisten:
För ögonblicket ser jag ingen annan lösning än en polisanmälan. Utvecklingen är inte acceptabel, vi måste få ett prejudikat, säger Yrsa Stenius till Västerbottens Folkblad.
För det första kan man undra varför pressombudsmannen överhuvudtaget anser sig ha anledning att ha åsikter om bloggar. De är förstås inte tidningar eller därmed jämställda kanaler utan en form för enskilda eller grupper att uttrycka sig utan mellanhänder (såsom journalister). Visst kan man som en del av oss gör ha en slags journalistisk ambition men det är ju mer i form av krönikören, kolumnisten - inte som nyhetsjournalistens.
För det andra kan man undra över den inställning till yttrandefrihet som såväl Stenius som faktiskt också Morian ger uttryck för - den skall begränsas och i Stenius fall tydligen rejält medan Morian snarare lutar åt “största möjliga”. Vad det senare betyder vet vi - man skall förstås inte få ge uttryck för politiskt inopportuna åsikter som t.ex. generaliserande kritik av folkgrupper av alla de slag. Antingen har man yttrandewfrihet i ett land eller så har man det inte. Det finns inga gradewr där man kan säga att yttrandefrihet existerar men ha inkränkningar när det gäller vad som får sägas. I vårt land existerar inte yttrandefriheten då det finns ett flertal lagar som begränsar.
Jag tror och hoppas att bloggarna kommer att utgöra en spjutspets när det gäller att uppnå yttrandefrihet. Mer eller mindra obalanserade yttranden på desamma kan förhoppningsvis göra att också våra folkvalda blir uppmärksammade på de inskränkningar vi har och tar bort dem!
Det är svårt att hysa annat än förakt för de som använder polisanmälningar som metod för att inskränka andra människors rätt att hysa och uttrycka sin åsikt.
Bloggintervju Anneli Hulthén: “Min och Jonas tredje bloggintervju är klar. Den här gången handlade ämnet om miljö och klimat(även om våra bloggläsares miljöfrågor nästan enbart kretsade kring bilfrågor). Jag hade dagen till ära tagit på mig en grön tröja som framhävde min fina bilring.”
Nina Unesis och Jonas Morians s.k. bloggintervjuer (vilket betyder TV-stukad intervjusituation med möjlighet att bidra till frågandet via bloggar i förväg) har rykt upp sig. Jag tyckte det varit lite tamt men i den senaste får man faktiskt in lite driv - alltså på rätt väg. Skall det vara intressant måste man pressa offren lite och här blev det lagom - alltså bra!
Formatet är dock i stort fortfarande lite för mycket TV-soffa (typ vem bryr sig) men just frågandet efter besked i olika frågor är bra. Observera at jag egentligen bara tycker om utfrågarnas agerande - Hulthéns svar är en annan fråga.
Nästa gäst: Anneli Hulthén: “Anneli Hulthén sticker för övrigt i dag ut huvudet och kräver i GP en folkomröstning om trängselavgifter i Göteborg. Detta samtidigt som uppgifter i DN tyder på att denna satsning i Stockholm blivit ett ekonomiskt fiasko.”
Jonas Morian och Nina Unesi skall intervjua Anneli Hulthén nästa vecka. Hulthén är tillsammans med Carin Jämtin ordförande för rådslaget kring klimatet i partiet.
Precis som Morian berätar är alltså Hulthén för införande av tullar också i Göteborg, detta trots att partiet där lovade att inte införa några sådana under mandatperioden. Liknar lite Billström som också “lät sig övertalas” efter att valresultaet var klart. Pinsamma episoder i partiets historia.
Nu visar det ju sig att tullarna, desa medeltida inrättningar - visserligen leder till minskad biltrafik i centrala delar av Stockholm men deta till en närmast otrolig kostnad. Diskussionen brukar handla om huruvida intäkterna skall användas till kollektivtrafik, till utbyggnad av förbifarter eller möjligen både ock. Det visar sig nu att den frågan - som jag tror var avgörande för många stockholmare i samband med att de (och inte de mest berörda) fick folkomrösta - är helt irrelevant. Tullar kostar pengar och den enda ekonomiska vinst som hittills uppnåtts finns hos IBM som tydligen kunnat räkna hem 1.9 miljarder svenska kronor!!!!!
Av de pengarna har 1,9 miljarder gått rakt i fickorna på huvudleverantören IBM, miljoner i hundratal har rullat även från vägverket och Stockholms stad.
Avtalen med företagen är löjligt generösa, kostnaden per samtal till den av Manpower besatta telefonjouren ligger på över 500 kronor, och Pressbyrån/7-eleven får 11,20 kronor för varje kontantbetalning (som kan vara på tio kronor). Det verkar inte ha funnits någon kostnadskontroll över huvud taget. Staten och kapitalet har kuckelurat i samma båt, medan skattepiskan svingats över medborgarna.
Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis!
Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här:
vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två:
»Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.«
Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en.
»Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!«
Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre:
»Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”
Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra - hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.
En gång är ingen gång brukar man väl säga - skall vi alltså förlåta “folket”?
Nästa gäst: Ylva Johansson Den nästa person som jag och Nina Unesi kommer att intervjua är riksdagsledamot Ylva Johansson. Hon har tidigare varit skolminister (1994–1998) samt vård- och äldreomsorgsminister (2004–2006) och är nu vice ordförande i riksdagens socialutskott.: “”
Partiet har städslat Jonas Morian och Nina Unesi för att göra ett antal intervjuer med “prominenta” partiföreträdare. Före jul utfrågades Jan Eliasson (varvid avslöjades att mannen inte använder datorer!!!) - nu har turen kommit till Ylva Johansson (bland annat f.d. skolminister och för närvarande tillsammans med Stefan Löfvén ansvarig för partiets rådslag om välfärdsfrågor). Intervjun kommer att publiceras på YouTube den 2 januari och fram till dess kan man förse de två intervjuarna med förslag på frågor.
Ett kaxigare Stockholm: “Jag är själv en varm supporter av nätverket YIMBY, som bildats som en motreaktion mot NIMBY-rörelsen (Not in my backyard) i Stockholm. Detta nätverk samlar människor som har tröttnat på fega politiker och bakåtsträvande stadsbor som egentligen inte verkar vilja bo i en stad, fast de bor i Stockholm. Vi vill att Stockholm ska växa. Både på bredden och höjden.”
Efter ett alltför kort besök i en riktig stad (London) känns Morians reflektioner med anledning av Mikael Söderlunds debattartikel i SvD helt rätt. Gillar särskilt hans mycket träffande beskrivning av NYMBY-folket. Den typen har vi rätt många av också i Södertälje.
Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo.: “Jag är glad att det nu tänder till i både media och bloggosfären. Aftonbladet klämmer till med en saftig rubrik och låter sin “IT-expert” säga “Spontant känns det som ett sätt att försöka få stopp på fildelningen.”
Men det här var ingen nyhet egentligen. Frågan var ju bara när något skulle hända. I min rapport om Bodströmsamhället från sommaren 2006 hade jag ett kapitel med titeln “När dammluckorna öppnades: SOU 2005:38”. Där redogjorde jag för förre Säpo-chefen Anders Erikssons utredning SOU 2005:38, “Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar”. Eriksson tillsattes av Bodström.”
Jag är också glad för att denna fråga nu åtminstone uppmärksammas. Precis som Oscar Swartz är jag inte förvånad - snarare är det ju så att Thomas Bodström ju bäddat för detta trots att vi faktiskt är en del som försökt varna. Så mycket mer än vad Swartz, deeped och Blogge bloggelito m.fl. redan skrivit behöver inte sägas. Jo - Jonas Morians filmval var rätt kul:
Kul att socialdemokraterna åtminstone försöker lära sig använda nya medier. Idén med att låta bloggare (som också kan samla på sig andras frågor) får intervjua partieliten är förstås utmärkt!
Två frågor aktualiseras med anledning av intervjun:
Eliasson skriver själv och visar upp sin reservoarpenna. Säger han egentligen inte då att han lever i en värld där det faktiskt finns någon som i så fall sedan skriver in hans texter eftersom såvitt jag förstår allt ändå måste få en digital form. Den modellen övergavs åtminstone i min värld för mer än 10 år sedan. Fantastiskt att den kunnat överleva i diplomatsvängen.
Iden med bloggläsarfrågor är bra. Intervjuer utan följdfrågor är dock mycket tråkiga. Flera av Eliassons svar borde föranlett följdfrågor och jag hoppas att Jonas Morian och Nina Unesi utvecklar sin teknik i det avseendet.
Motståndarlaget blev plötsligt vassare: “Kort sagt försöker man göra gällande att man kan vara vänster utan att vara för den politik som reellt kommer ut av vänsterns organisationer: socialdemokratisk stagnation eller kommunistisk katastrof. Men på valdagen så röstar naturligtvis alla dessa fria vänstersjälar med Ohly eller Sahlin. Grundbudskapet är alltså lögnaktigt.
Men från och med i dag är lögnen snyggare förpackad.”
Per Gudmundsson kan ibland vara läsvärd, kanske inte så ofta som han önskar. Dagens kommentar till releasen av Dagens Arenas ny ledarsida tillhör inte höjdpunkterna. Dock - det är kul att SvDs ledarredaktion ger spridning åt tillkomsten av en mer vänsterinriktad ledarsida på nätet. Man kan bara hoppas att den når en bred läsekrets.
Som jag noterade i fredags så undrade jag mest över kopplingen till alla glada bloggare (typ Twingly). Den kopplingen finns inte. Jonas Morian undrar över RSS, vilket jag tog som så självklart att jag inte ens funderade över. Enligt en kommentar av Nisha Besara på Promemorian så kommer det. Bra så långt även om man idag faktiskt kunde förutsätta att båda teknikerna utnyttjades redan från start - man undrar vem som står för teknik/kompetens.
