: “VI MÅSTE INSE ATT DET som moderaterna kallar utanförskapet inte handlar om sysselsättningen. Den kritik som moderaterna riktade mot oss i valrörelsen och har fortsatt att rikta mot oss sedan dess är mycket mer omfattande och kan inte bemötas med en diskussion om sysselsättningen.
Moderaterna beskriver Sveriges problem som att under socialdemokraternas tid vid makten ”växte ett gigantiskt utanförskap fram”. Samhällets resurser ”tvingades” användas till att ”finansiera utanförskapet” och detta ”urholkade resurserna till välfärden”. Utanförskapet är därför ”stöld”.
VAD MODERATERNA SÄGER är att de som tjänar på en socialdemokratisk politik inte längre är den breda arbetande befolkningen. De som tjänar på socialdemokratisk politik är några andra. Personer med låg arbetsmoral som bidragsfuskar. Eftersom vi socialdemokrater inte längre representerar den breda arbetande befolkningens intressen behövs alltså ett nytt arbetarparti och det är här som moderaterna kommer in.”
Kielos skriver klart tänkvärt i Frihet. Jag tror hon fångat själva kärnan i den “världsbild” högeralliansen lyckades sälja till den, visserligen ganska lilla, grupp väljare som 2006 valde att lägga sin röst på alliansen istället för att stödja socialdemokraterna. De som alltså uppfattar sig som tillhörande den hårt arbetande befolkningen som får betala för andras lättja, fusk och som med viss rätt gärna stämt in i Internationelens “vi under skatter digna ner”. De som upplevde att vi sossar faktiskt pratar mer om nivåer på arbetslöshetsersättning, sjuklön och andra helt eller delvis skattefinansierade system/verksamheter och betydligt mindre om hur livet skall förbättras också för dem som har jobb men inte får så värst mycket ut av det (utom små marginaler och kanske oron för att förlora detsamma). De som faktiskt inser att världen (åtminstone här i Sverige) inte bara kommer att erbjuda avancerad tjänsteproduktion för vilken lång utbildning är av nöden utan också av en mängd relativt sett okvalificerade arbeten inom transport, handel och annan service.
SAP, företag eller folkrörelse?: “Medlemsraset i det socialdemokratiska partiet är även kopplat till medlemsraset i alla föreningar. I allt från idrottsföreningar till fackföreningar. Idag konkurrerar föreningslivet med så mycket annat. Den delen av befolkningen som arbetar, jobbar även mera.
Alla medier som Internett och TV har konkurerat ut folkrörelsen i Sverige. En ökad genomsnitlig ålder på befolkningen är också en orsak. Många nya svenskar är inte heller vana att organisera sig i föreningar. Varje generation måste lära nytt. Och då hjälper det inte endast med någon form av politikerskola. Tex orättvisor måste upplevas.
Massmedias destruktiva vinkling av politiska sakfrågor har också varit en sten i kistan. Även politikers skandaler och då utnytjande av samhällssystemet har duggat tätt under de senaste 20 åren. Vem litar på ett system som är korrupt?
Vad betyder ett minskat medlemsantal i vårt parti? För oss betyder det minskande medlemsantalet att talet om att vi är är en folkrörelse klingar allt mer och mer falskt, men betyder det något?”
Björn Andersson diskuterar partiets framtid i termer av kampanjorganisation (företag) versus demokratisk basorganisation (folkrörelse). Det är en mycket viktig diskussion. Även om partiet organiserar runt 100 000 människor så utgör den aktivitet dessa erbjuds inte ett alternativ för så många fler (och kanske inte ens för så många av de nuvarande medlemmarna). Partiledningen har lanserat en kampanj för att värva flera medlemmar men trollat bort det aktiva deltagandet genom att introducera den fåniga från idrotten hämtade metaforen supportrar.
www.s-bloggar.se: “På www.s-bloggar.se finner du de populäraste socialdemokratiska bloggarna samlade på samma plats. Alla skall med.
Just nu hittar du 420 bloggare som tillsammans publicerat 27148 inlägg!”
Kamrater!
Tillsammans är vi starka - söndrade vi falla!
Under en längre tid har jag funderat över varför vi socialdemokratiska bloggare syns så dåligt i den allmänna debatten - vi är ju så många och definitivt inte mindre läsvärda en t.ex. centermärkta bloggare. Är vi verkligen nöjda med att i bästa fall hamna på mest lästa hos s-bloggar under några dagar? Har vi inte alla ett gemensamt intresse av att synas och höras i den stora bloggosfären, att de frågor vi kommenterar och diskuterar syns och hörs och då inte bara när någon fäller någon särdeles klantig kommentar om våra politiska motståndare.
Att synas och höras utanför vår egen lilla krets borde ligga i allas vårt intresse, det ligger i alla fall i partiets intresse. Nu framstår socialdemokratiska bloggare i andras ögon som en liten krets med relativt få besökare. Kolla t.ex. vilka bloggar som har flest läsare på Bloggtoppen, första sosse är Katrine Kielos på 15:e plats idag.
Det finns flera andra tjänster där vi borde vara mera synliga. En är knuff.se. På den är det mycket enkelt att bli synlig - det krävs bara att andra länkar till ditt inlägg och pingar nyligen.se. Använder man alltså s-info som verktyg för sitt bloggande behöver man bara se till att länka till andra som skrivit om det man själv vill skriva om - nyligen pingas automatiskt. Gör det!!!
En annan är bloggportalen.se som drivs av Aftonbladet. Här är det lite svårare, man måste själv registrera sin blogg och därefter också pinga bloggportalen. I övrigt gäller samma som för knuff - man måste länka til andras inlägg. Gör det!
Att jag nu riktar denna uppmaning till er alla beror på att det under veckan som gått publicerats en ny s.k. bloggintervju på partiets YouTube-kanal. Den handlar om jobben - om vår jobbpolitik. Intervjuare är två socialdemokratiska bloggare (Nina Unesi och Erik Laakso) som båda skrivit om detta. Om kanske bara ett 10-tal kamrater valt att skriva om denna händelse, länkat till själva filmen och kanske också länkat till Nina eller Erik hade filmen fått mycket större spridning, vi kunde toppat knuff i flera dagar.
Eva Hedesand Lundqvist ställde häromveckan frågan ”Varför så många s-bloggar på samma tema”. Frågan borde snarast vara varför så få s-bloggar länkar till varandra!
Vi vill synas, vi vill höras kamrater!
Jag utmanar er alla att bidra till detta - länka och pinga!!!!
Staten är ett verktyg för individen: “I olika tidningars debattsidor, på tv och i radio, runt om på internet samt i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riskdag går det att ta del av borgerliga politikers sympatisörers samt ledarskribenters syn på socialdemokratin och vad den står för. De tror att socialdemokratin står för den starka staten, det kollektivistiska tänkandet samt att individen ska underordna sig detta. De kan inte ha mer fel.
Jag har då och då skrivit bloggs där jag presenterar socialdemokratin som en frihetsrörelse för individen. Det är intressant att se hur liberala debattörer direkt anser att det är fel. Socialdemokratin står för underordning anser man.
Tyvärr för dem har de fel. Socialdemokratin kom till för att protestera mot de orättvisor som rådde och drabbade människor i samhället, speciellt arbetarklassen som levde under svåra förhållanden. Vi ska inte förglömma hur lantarbetare var låsta vid fasta årskontrakt, hur gamla och unga såldes till olika människor som vilken handelsvara som helst. Socialdemokratin såg dessa orättvisor, vilket högern på den tiden inte gjorde. Människans, individens, frihet att själv skapa sitt eget öde och stå obunden gentemot de som styrde och ställde var det som drev många människor att gå med i socialdemokraterna och arbeta för en förändring.”
Roger Jönsson från Ystad skriver liksom jag om frihet. När Jönsson beskriver bakgrunden - att socialdemokratin i grunden är en frihetsrörelse som burit kampen mot frihetsinskränkande orättvisor - har han förstås rätt. Likadant är det när det gäller den grundläggande basen för denna kamp - tillsammans är vi starka. Därefter blir Jönssons resonemang mera problematiskt, inte bara den naiva synen på statens roll utan framförallt sammanblandningen av mål/medel som kommer till uttryck i en likställning mellan den kollektiva styrkan som förändringsinstrument och kollektiva lösningar som resultat.
Detta kan illustreras med följande exempel: Om mad kollektivets styrka i ryggen lyckas förbättra tillgången till utbildning, göra den oberoende av den enskildes ekonomiska och sociala bakgrund, leder det till en ökad kompetens hos individerna. Denna ökade kompetens gäller inte bara i arbetslivet (alltså möjligheterna att få bättre, mer kvalificerade jobb) utan också i livet i övrigt. Individerna blir därmed mer kompetenta att förverkliga sina egna livsprojekt vilka ställer krav på goda möjligheter till helt olika lösningar vad gäller relation arbete/fritid, familjebildningsstrukturer, bostadslösningar. Då är det inte de kollektiva lösningarna som är svaret på allt, de utgör istället bara del i den grundläggande trygghet som alla männsikor behöver för att kunna våga, de måste utformas så att de inte förvandlas till hinder.
Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”
Frihet är det bästa ting - därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel - ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.
När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.
Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det - frihet skall gälla alla!
Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod - inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.
Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Också lite parentetiskt - vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.
Första Maj I Tierp, Bilder Och Text: “Årets förstamajhögtid har firats i Tierp. Ett gediget program för hela familjen där en demonstration genom samhället inledde festligheterna. Till tonerna från Skutskärs blåsorkester tågade ett drygt hundratal personer från Stora Torget ned till Gammelgården där ytterligare ett femtiotal besökare anslöt.”
Även i Södertälje firades 1:a Maj, dock med mindre familjeprogram och mera klassiskt demonstrationståg med efterföljande tal. Årets höjdpunkt var förstås att undertecknad för första gången bar Mörkö Arbetarekommuns fana (från 1921).
Demonstrationståget gick från Stora torget till Stadsparken under musik framförd av Nykvarns Musikkår. Väl framme och efter att vi sjungit Internationalen (viktigt!!) hälsade Arbetarekommunens ordförande Bo Ohlson välkomna och överlät ordet till den förste talaren kommunalrådet Anders Lago - en habil insats med entusiastiska tilrop från ungdomar som startat en liten personkult kring hans person efter framträdande inför ett utskott i USAs kongress. Huvudtalare var Ibrahim Baylan som åtminstone överraskade mig med ett utomordentligt bra tal!
Gabriel Blomberg, ordförande i SSU i stan avslutade talarlistan. Gissar att det var hans debut i sådana sammanhang för han var rätt uppenbart nervös men lyckades ändå leverera skarp kritik - vi orerar på riksplanet mot borgarnas utförsäljning men medverkar lokalt till detsamma (och exemplet var Telge Rent). Välbehövlig kritik även om jag inte delar SSUs uppfattning i sak - kommunen skall se till att köpa städtjänster av god kvalitet, med avtalsmässiga villkor för personalen, fullgjorda skyldigheter i förhållande till skattemyndigheterna och till lägsta möjliga kostnad (hushållning med skattepengar kallas sådant). Egen regi respektive upphandling är fullgoda alternativ till nuvarande ordning som innebär att kommunen i bolagsform har monopoliserat all städning av kommunala lokaler.
Efter några korta apeller och några låtar av Göran Wiklund avslutades mötet.
Regeringen försov sig: “Det är här regeringens vårbudget plötsligt blir högintressant läsning. På undanskymd plats skriver nämligen finansdepartementets prognosmakare - de bästa vi har i landet - att de tror att tillväxten nu bromsar upp kraftigt hos oss, till och med kraftigare än i krisens hemland USA och i det redan direkt drabbade euroområdet.
Det innebär att den fantastiska ökning av antalet jobb vi sett de senaste fyra åren nu bryts och gradvis planar ut och kanske vänds till en minskning. Arbetslösheten ökar nästa år och utvecklas för första gången på mycket länge sämre än i euroområdet.
Det är flera inslag i den nya bilden som oroar mig särskilt.
Trots att ekonomin nu bromsar in så stiger inflationen mer än på andra håll. Det har gett oss kraftigt höjda räntor samtidigt som det internationella ränteläget gått i motsatt riktning och sänkts. Villaägarna har fått sina räntekostnader fördubblade på bara två år. Räntehöjningar och stigande inflation när ekonomin är i nedgång är sällsynt och oroande.”
Leif Pagrotskys krönika i GP är läsvärd - han har hittat en del saker i högeralliansens vårbudget som är mer oroande för vårt lands utveckling än vad som uppmärksammats i media.
Det här är intressant i ljuset av den av Mona Sahlin och THomas Östros idag presenterade den s.k. skuggbugeten.Här finns betydande satsningar för att ge möjlighet till utbildning och på forskning. Särskilt satsas på unga med ett Första-jobbetavdrag (var får de dessa fåniga namn ifrån - det finns fler Avstamsputbildning, låter som barnspråk) som innebär en 50%tig reduktion av lönekostnaderna. Den här typen av åtgärder är jag dock lite tveksam till - det blir ju egentligen inte fler jobb utan någon lite äldre blir utan.
Jonas Morian rapporterar men kommenterar inte. Rosemari Södergren delar min skeptisism kring Första-jobbsavdraget och vill ha liknande satsningar på 45+. Det är väl ett utmärkt exempel på att detta är fel väg att gå - fler jobb är det som behövs!!!
Viktigast: att leva upp till begreppet folkrörelse: “Men ska vi på nytt kunna engagera många människor i partipolitiskt arbete, behövs det mycket mer än de medlemsvärvarblock vi förstås också ska använda. De som lockas till partiet måste, var och en, tas på allvar: De har en röst, och de ska känna det meningsfullt att argumentera för sin egen mening. Den andan måste prägla partiets hela arbete: föreningsmöten, studiecirklar, rådslag, seminarier, kongresser. Medlemmarna ska känna att de inte bara välkomnas för att de kan göra nyttiga insatser som pappersbärare i valrörelserna utan för att deras värderingar och erfarenheter betyder något, dessutom för att de är ovärderliga känselspröt ut i det omgivande samhället.
Sen tror jag att det också skulle kunna sätta fler sinnen i brand, om partiet hade ett tydligare, ja rent av radikalare budskap.
Partiexpeditionen, på 68an nu som på min tid, kunde kanske till exempel damma av jämlikhetskampanjen från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal.”
Enn Kokk beskriver medlemsutvecklingen i det socialdemokratiska partiet genom några nedslag i statistiken allt sedan kollektivanslutningen (för yngre läsare - kollektivanslutningen innebar att fackliga organisationer anslöt sig till partiet och då blev dessa organisationer alla medlemmar också partimedlemmar) avskaffades 1990. Det är rätt deprimerande läsning - Kokk vill dock påskina att några lite mera specifika händelser haft särskild betydelse, nämligen budgetsaneringen och EU-frågan. Det kan så vara men de egentliga orsakerna står att finna i det faktum att utrymmet för att påverka politiken är ytterst begränsat vilket förstås blir särskilt tydligt när man i regeringsställning driver en politik som saknar förankring och i det faktum att man har ett negativt flöde dvs fler faller ifrån än som nyrekryteras.
Kokk har förresten ett förflutet på 68:an (alltså partistyrelsens högkvarter på Sveavägen i Stockholm). Ett förflutet med ett inte oväsentligt inflytande. Kanske får vi se ett mer självkritiskt inlägg i frågan någon gång - inte var de “vanliga” enskilda medlemmarnas faktiska inflytande större under 70- och 80-talen?
Nu skall vi dock värva supporters, inte medlemmar som skall vara med och forma politiken. Vi skall värva supporters utan att ha format organisationen så att de har någonstans att utöva sitt supporterskap. Politken erbjuder få “matcher”:-) och jag tror inte folk idag är intresserade av att bara vara valarbetere.
Jonas Ryberg, Skenebo och SSU-ombudsman i Gävleborg har också reagerat:
Många säger att modellen med geografiska klubbar i bostadsområdet och på arbetsplatsen är utdöende. Jag är beredd att hålla med, men inte på grund utav att de är otidsenliga - utan för att de är illa skötta och inte för det stödet ifrån centrala organisationer som de behöver. Min vision (och partiprogrammets) är att utöka demokratin, då måste våra medlemmar vara aktiva och aktivt delta i samhällsdebatten. Vi måste dessutom sätta den lokala S-föreningen i centrum. Medlemsmöten måste bli det forum för debatt och beslut som det var tänkt som. När jag som medlem känner att min röst räknas och får delta aktivt i beslut - ja då blir medlemskapet värt någonting. På det sättet blir vi åter en folkrörelse, inte genom flashiga kampanjer.
Öppet möte om var vi skall ha centrum i Hölö samhälle
Wij Gammelgård
1 april kl. 19.00
Hölö samhälle har ingen plats som kan kallas “mitt i byn”
Pizzerian, kiosken, Konsum och busshållplatsen är idag det mest centrala i Hölö. Skolan och IP finns på en annan “kant”.
Tidigare har det föreslagits att vi i Hölö skulle ha ett centrum på Wij-området. På den nu gällande detaljplanen finns mark för affär m.m. mitt emot busshållplasten “Eriksbergsvägen”.
Utbyggande av Wij kommer inte att kunna bli så omfattande. Enbart den mark som finns mellan Wijbacken och 200 meter från reningsverket kan bebyggas. Övrig mark berörs antigen av Ostlänken eller ökat säkerhetsavstånd till reningsverket vilket gör att en placering vid Wij kommer bli på “kanten” men samtidigt förståsvid infarten från E4:an och Mörkö.
Vart vi vill placera affär och “centrum” beror förstås på många faktorer:
Var vi vill ha nya bostäder - hur stort får Hölö samhälle bli
Var det finns plats för affär med parkering
Vill vi ha en koppling mellan butik/er och tåg och buss
Vilket läge ger flest kunder är ju också en fråga som Konsum (eller annan handlare) kan tycka är avgörande
Demokratiskt dilemma: “Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Sagor från livbåten, projo och Peter Karlberg. Besökarens ursprungliga frågeställning lyder:
a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska system?
b) Hur ska vi lösa det?
c) Är det rent av så att demokrati kanske inte är det bästa (man måste få väcka frågan – och argumentera, även om man kommer till slutsatsen att vi har ett perfekt system)”
Jag väljer när jag nu tar över stafettpinnen att definiera demokrati som folkstyre (även om Blogges mera filosofiska definition också är intressant). Jag gillar regeringsformens formulering i första kapitlets första paragraf
“1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”
Tydligare kan det ju inte uttryckas.
Det största problemet med dagens demokratiska system - och då antar jag att det är det representativa parlamentariska statsskicket som avses - är att våra i och för sig korrekt utsedda representanter inte uppfattar sig som just folkets främsta företrädare (fjärde paragrafen i samma regeringsform) och heller inte uppfattas av folket som just sådana.
I teorin skall ju de politiska partierna stå för relationen mellan folket och dess representanter men den låga organisationsgraden, den erbarmeliga nivån på aktivitet och tilltagande nedrustningen av den interna demokratiska processen utgör hinder för detta. Makten utgår i realiteten inte från folket utan från kotterier i de politiska partierna. (Magnus Ljungkvist hade en intressant observation angående socialdemokraternas “ledande” opinionsbildare på Aftonbladets ledarredaktion).
Hur kan man då angripa detta problem? Själv har jag valt att för tillfället delta i tre processer som faktiskt har just detta som grund.
Jag har valt att vara partipolitiskt aktiv och där å ena sidan arbeta för att förbättra det lokala arbetet (mobilisera skulle kanske kunna vara ett ledord) och å den andra sidan ta upp en del av de frågor Blogge tar upp som inskränkningar av demokratin i vårt land (ehla västvärlden egentligen).
Den andra är den lilla tankesmedjan D2D som hittills producerat en skrift och nu är på väg att producera den andra.
Katrine Kielos: Oppositionens pyspunka: “Politisk trovärdighet bygger inte på vem som kan skapa de intelligentaste incitamentsstrukturerna. När Anders Borg och Thomas Östros håller nationalekonomiskt seminarium (själva kallar de det debatt) gör de det låsta i samma osynliga mentala tabellverk. När Östros i Ekots lördagsintervju på frågan om vad han skulle göra om han hade 30 miljarder över svarar att han inte kan föregå budgetarbetet i riksdagen blir det naturligtvis parodiskt. Men det är inte Östros fel. Fantasi uppmuntras inte. Socialdemokratin glömmer bort att fråga människor: hur vill ni leva era liv? Vad kan vi åstadkomma gemensamt?
Politik handlar om framtiden. Om saker som inte syns i Östros mentala tabellverk eftersom de ännu inte existerar. Om saker som partiets vänsterfalang inte kan plocka fram ur sina historieböcker och peka på hur bra de var innan Kjell-Olof Feldt tog bort valutaregleringen, för att de ännu inte existerar. Om saker som den borgerliga regeringen inte kan anklagas för att ha raserat, för att de ännu inte existerar. Politik är skapande verksamhet. Just därför komplext. Just därför engagerande. Just därför något som varje generation måste återuppfinna.”
Ibland blir man verkligen positivt överraskad av ett resonemang som tar sin utgångspunkt i psykoanalytiska teorier. Katrine Kielos krönika i Fokus är ett exempel på detta. Fast egentligen säger hon väl bara det självklara - politik är att vilja och då måste man formulera vad man vill.
