Peter Karlberg

Mänskliga Rättigheter f. 10/12 1948 – d. 1/1 2009: “Idag samlas vi för att hedra de grundläggande mänskliga rättigheterna, författade av FN och antagna av generalförsamlingen den 10 december 1948.

Det krävdes 30 år, 2 världskrig och 80 miljoner dödsoffer för att dessa grundläggande rättigheter skulle skrivas ner, allt som behövdes för att sudda ut Sveriges underskrift var några tjänstemän på försvarsdepartementet och en riksdag som lät sig duperas eller föll till föga för en feg statsministers partipiska.

Det finns ändå ljuspunkter, en tvärpolitisk medborgarrättsrörelse har rest sig och som inte kommer att sätta sig ner igen, inte faller till föga för usla argument och oförskämda liknelser med statsministermord.”

(Hittat via knuff.)

Scaber Nestor – en av staten övervakad blogg (som vi alla skulle man vilja tillägga förstås) – uppmärksammar att det egentligen har hänt något mycket dramatiskt också här hemma (Israels övergrepp på den palestinska befolkningen i Gaza får ju faktiskt även inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter att blekna något). Det är faktiskt skönt att känna att frågor kring FRA, IPRED och flera andra lagar av samma karaktär faktiskt fortsatt uppmärksammas, att det inte finns en chans att högeralliansen skall kunna överleva dessa. Med fortsatt tryck kanske det också går att få även mitt parti på rätt köl i tid innan nästa val.

Uppdaterat: Glömde lägga till ett lite roligt snapshot från Scaber Nestors blogg

Mänskliga Rättigheter f. 10/12 1948 – d. 1/1 2009: “Idag samlas vi för att hedra de grundläggande mänskliga rättigheterna, författade av FN och antagna av generalförsamlingen den 10 december 1948.

Det krävdes 30 år, 2 världskrig och 80 miljoner dödsoffer för att dessa grundläggande rättigheter skulle skrivas ner, allt som behövdes för att sudda ut Sveriges underskrift var några tjänstemän på försvarsdepartementet och en riksdag som lät sig duperas eller föll till föga för en feg statsministers partipiska.

Det finns ändå ljuspunkter, en tvärpolitisk medborgarrättsrörelse har rest sig och som inte kommer att sätta sig ner igen, inte faller till föga för usla argument och oförskämda liknelser med statsministermord.”

(Hittat via knuff.)

Scaber Nestor – en av staten övervakad blogg (som vi alla skulle man vilja tillägga förstås) – uppmärksammar att det egentligen har hänt något mycket dramatiskt också här hemma (Israels övergrepp på den palestinska befolkningen i Gaza får ju faktiskt även inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter att blekna något). Det är faktiskt skönt att känna att frågor kring FRA, IPRED och flera andra lagar av samma karaktär faktiskt fortsatt uppmärksammas, att det inte finns en chans att högeralliansen skall kunna överleva dessa. Med fortsatt tryck kanske det också går att få även mitt parti på rätt köl i tid innan nästa val.

Uppdaterat: Glömde lägga till ett lite roligt snapshot från Scaber Nestors blogg

Årets politiska blogg 2008 – Hela listan: “Och vinnaren är:

Henrik Alexandersson HAX. Som den som på ett ytterst aktivt sätt lyft upp integritetsfrågan till en större fråga än enbart en fråga för en begränsad bloggsfär. För andra året i rad knep Blogge Bloggelito andraplatsen. Liksom förra året så var bloggelito hårt engagerad i den fråga som slutligen lyfte fram slutsegraren. Förra året som tvåa efter Isabella Lund då den dominerande frågan om prostitutionsdebatten och i år då frågan handlat om integritet.

Fyran Marie “Emma-Opassande” Andersson är årets stjärnskott som nästan från ingenstans rusat upp till att bli en mycket betydelsefull skribent. Även trean Oscar Swartz och femman Mark Klamberg har varit ledande debattörer i FRA- och IPRED-diskussionerna. De tre bloggarna Johan Norberg, Dick Erixon och Johan Ingerö placerar sig för tredje året i rad bland de främsta bloggarna och är de som håller en jämn och hög nivå och är uppskattade av sina läsare.

Sossebloggarna då?

Det pågår ju en lång och utdragen debatt om sossebloggar och därför är det intressant att ta del av omröstningsresultatet och titta lite närmare på det. I den första omröstningen 2006 vann den socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian, förra året agerade han valövervakare och i år återfanns han återigen i omröstningen men klargjorde att han inte suktade efter seger igen. Han slutade i år på en framskjuten 14:e plats som näst bäste sossebloggare. Bäst i år blev bloggen Alliansfritt Sverige som slutade på 12:e plats. Tredje bäst placerade sosseblogg blev Catti Ullström på 19:e plats.”

Hos Erik Laakso rapporteras från omröstningen Årets politiska blogg som ordnas av Bloggen Bent och jag sällar mig förstås oreserverat till gratulanterna av HAX som särskilt när det gäller integritetsfrågorna varit den säkert viktigaste skribenten under 2008. Alltså ett jättegrattis till Henrik Alexandersson!

Ser att HAX vill ta upp en mer principiell diskussion under rubriken Staten och vi som särskilt ur socialdemokratisk synvinkel är ytterst intressant

och då menar jag inte flumteorier om allehanda mer anarkistiska inriktningar. Däremot finns det en del att fundera över i det resonemang HAX för beträffande den lilla staten “Det enda alternativ som jag ser som någorlunda realistiskt (och nu talar vi om realistiskt, inte bara om önskvärt) är en liten stat. En stat där politikernas makt rullas tillbaka. En stat där den som vill kan få ta ansvar för sitt eget liv. (Och där den som vill ha “välfärdsstat” kan få något åt det hållet genom frivilliga gruppförsäkringar.) En stat med få lagar men mycket ordning – i meningen respekt, ansvar och tolerans.

Problemet är att sådana teorier helt bortser från att verklig makt i ett kapitalistiskt samhälle tillfaller ägare av produktionsmedel och att, som det heter i visan, staten och kapitalet sitter i samma båt. Det är önskvärt och helt i linje med socialdemokratins strävan att frigöra alla människor, inte bara de som klarar detta av egen kraft (ofta arv), att ge största möjliga frihet till människorna själva. Jag skulle dock inte rubricera det som en reduktion av politikens makt utan snarare betrakta det som politikens mål. På den nivå som produktivkrafterna befinner sig idag kan alla människor få i materiellt avseende drägligt liv. Det kräver något mer än att var och en är “sin egen lyckas smed”.

Laakso berör också en annan fråga – avsaknaden av socialdemokratiska bloggar bland de främsta i tävlingen och relaterar till en pågående debatt kring dessas betydelse, eventuella brister osv. Laakso själv har påbörjat en granskning av de (s)-märkta bloggarna liksom Ann-Catrin Brockman. Laakso misstänker att ett skäl till bristande framgångar i “tävlingar” skulle vara en allmän motvilja att rangordna. Går jag till mig själv så stämmer det även om jag förstås röstade i den här aktuella – dock utan att ta hänsyn till politisk hemvist. Det är dock inte alls problemet (alltså motviljan mot att rangordna) utan det ligger mycket i det Björn Pedersen skriver

Men ändå, så borde ju socialdemokraterna som ju trots allt har många, många flera medlemmar och sympatisörer än de flesta andra partier i Sverige komma bättre ut i sådana sammanhang. Tycker jag. Och varför gör de inte det när det finns skärpta och vassa sossar som Peter Karlberg och Johan Sjölander och Jonas Morian?

Björn Wadström påstod i ett inlägg tidigare att sossarna var dåliga på att blogga. Och jag är böjd att hålla med. Inte så att de inte producerar en mängd blogginlägg – för de är många och de skriver friskt. Men bloggande är inte bara en fråga om produktion, det är också en fråga om deltagande och nätverkande.

Bloggandet är helt enkelt en kollektiv syssla tre olika sfärer. Det första är att registrera en blogg och producera. Det andra är att engagera sig i bloggen, och att låta andra engagera sig. Det tredje är att nätverka med andra bloggare, och med de som läser bloggen.

För övrigt vill jag också förstås gratulera Blogge Bloggelito som nu knipit en andraplats för andra året i rad. Grattis!

Utveckla fler lagliga vägar att ladda ner: “Kommissionen för upphovsrätt och tillgänglighet på nätet. Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen. Vi föreslår därför att en Kommission för upphovsrätt och tillgänglighet på internet tillsätts. Kommissionen ska följa utvecklingen, rapportera till regeringen samt föreslå åtgärder.”

(Hittat via (s) är för Ipred.)

I en del sammanhang är absolut tystnad en dygd. Just detta är ett sådant. Om jag skulle skriva vad jag egentligen tycker om den debattartikel Tomas Eneroth och Eva-lena Jansson skrivit angående IPRED antar jag att jag skulle kunna bli stämd för ärekränkning. Det är min absoluta förhoppning att detta inte är sanktionerat av partiledningen, om så skulle vara fallet kan jag bara konstatera att partiets ledning befolkas av snedseglare.

Jag skall bara kort ta upp några frågor:

1. Upphovsrätten så som vi känner den är ett borgerligt påfund av 1800-talssnitt och den har tjänat ut sin roll. Nu krävs en liten gnutta nytänkande (men det saknas tydligen helt)

2. Inga polisiära befogenheter får lämnas till privata aktörer – det är rättsvidrigt, förkastligt och därmed oacceptabelt.

3. Den korporativism som genomsyrar förslaget om att tvinga upphovsrättsinnehavarae att gå ihop i en organisation hör inte hemma i en demokratisk stat. Fascism kallas sånt med ett anant ord även om det känns fel att använda i ett inlägg riktat mot partikamrater.

4. Fildelning är en teknik, som när Eneroth och Jansson växte upp hade sin motsvarighet i kopiering av kassetter, som används för såväl idag laglig som olaglig kopiering. Enkelt uttryckt (och grovt generaliserat) finns det två typer som ägnar sig åt fildelning; de som annars inte haft tillgång till det delade och de som tack vara fildelningen senare köper. Ingen drabbas egentligen eftersom alternativet inte är köp.

5. Eneroth och Jansson har rätt på en enda punkt:

Det måste vara mycket tydligt att huvudsyftet med den nya lagstiftningen är att komma åt den fildelnings som sker i kommersiell skala,

Men fel när de accepterar att detta skall hanteras i civilrättsliga processer.

Det är särskilt angeläget med proportionalitet när det som i detta fall gäller civilrättsliga processer där resursstarka organisationer kan komma att ställas mot enskilda individer.

Upprätthållandet av lag är och bör förbli en uppgift för rättsväsendet allena.

6. Av citatet ovan framgå att Eneroth och Jansson vill ha en kommission med någonslags beredskap mot t.ex. tekniker för anonymisering m.m. Att vi skall rätt att uppträda anonymt på nätet är lika självklart som att vi skall kunna delta i en demonstration, gå på ett möte utan att vår identitet får efterfrågas/röjas. Förslaget luktar illa.

Utveckla fler lagliga vägar att ladda ner: “Kommissionen för upphovsrätt och tillgänglighet på nätet. Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen. Vi föreslår därför att en Kommission för upphovsrätt och tillgänglighet på internet tillsätts. Kommissionen ska följa utvecklingen, rapportera till regeringen samt föreslå åtgärder.”

(Hittat via (s) är för Ipred.)

I en del sammanhang är absolut tystnad en dygd. Just detta är ett sådant. Om jag skulle skriva vad jag egentligen tycker om den debattartikel Tomas Eneroth och Eva-lena Jansson skrivit angående IPRED antar jag att jag skulle kunna bli stämd för ärekränkning. Det är min absoluta förhoppning att detta inte är sanktionerat av partiledningen, om så skulle vara fallet kan jag bara konstatera att partiets ledning befolkas av snedseglare.

Jag skall bara kort ta upp några frågor:

1. Upphovsrätten så som vi känner den är ett borgerligt påfund av 1800-talssnitt och den har tjänat ut sin roll. Nu krävs en liten gnutta nytänkande (men det saknas tydligen helt)

2. Inga polisiära befogenheter får lämnas till privata aktörer – det är rättsvidrigt, förkastligt och därmed oacceptabelt.

3. Den korporativism som genomsyrar förslaget om att tvinga upphovsrättsinnehavarae att gå ihop i en organisation hör inte hemma i en demokratisk stat. Fascism kallas sånt med ett anant ord även om det känns fel att använda i ett inlägg riktat mot partikamrater.

4. Fildelning är en teknik, som när Eneroth och Jansson växte upp hade sin motsvarighet i kopiering av kassetter, som används för såväl idag laglig som olaglig kopiering. Enkelt uttryckt (och grovt generaliserat) finns det två typer som ägnar sig åt fildelning; de som annars inte haft tillgång till det delade och de som tack vara fildelningen senare köper. Ingen drabbas egentligen eftersom alternativet inte är köp.

5. Eneroth och Jansson har rätt på en enda punkt:

Det måste vara mycket tydligt att huvudsyftet med den nya lagstiftningen är att komma åt den fildelnings som sker i kommersiell skala,

Men fel när de accepterar att detta skall hanteras i civilrättsliga processer.

Det är särskilt angeläget med proportionalitet när det som i detta fall gäller civilrättsliga processer där resursstarka organisationer kan komma att ställas mot enskilda individer.

Upprätthållandet av lag är och bör förbli en uppgift för rättsväsendet allena.

6. Av citatet ovan framgå att Eneroth och Jansson vill ha en kommission med någonslags beredskap mot t.ex. tekniker för anonymisering m.m. Att vi skall rätt att uppträda anonymt på nätet är lika självklart som att vi skall kunna delta i en demonstration, gå på ett möte utan att vår identitet får efterfrågas/röjas. Förslaget luktar illa.

Utveckla fler lagliga vägar att ladda ner: “Kommissionen för upphovsrätt och tillgänglighet på nätet. Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen. Vi föreslår därför att en Kommission för upphovsrätt och tillgänglighet på internet tillsätts. Kommissionen ska följa utvecklingen, rapportera till regeringen samt föreslå åtgärder.”

(Hittat via (s) är för Ipred.)

I en del sammanhang är absolut tystnad en dygd. Just detta är ett sådant. Om jag skulle skriva vad jag egentligen tycker om den debattartikel Tomas Eneroth och Eva-lena Jansson skrivit angående IPRED antar jag att jag skulle kunna bli stämd för ärekränkning. Det är min absoluta förhoppning att detta inte är sanktionerat av partiledningen, om så skulle vara fallet kan jag bara konstatera att partiets ledning befolkas av snedseglare.

Jag skall bara kort ta upp några frågor:

1. Upphovsrätten så som vi känner den är ett borgerligt påfund av 1800-talssnitt och den har tjänat ut sin roll. Nu krävs en liten gnutta nytänkande (men det saknas tydligen helt)

2. Inga polisiära befogenheter får lämnas till privata aktörer – det är rättsvidrigt, förkastligt och därmed oacceptabelt.

3. Den korporativism som genomsyrar förslaget om att tvinga upphovsrättsinnehavarae att gå ihop i en organisation hör inte hemma i en demokratisk stat. Fascism kallas sånt med ett anant ord även om det känns fel att använda i ett inlägg riktat mot partikamrater.

4. Fildelning är en teknik, som när Eneroth och Jansson växte upp hade sin motsvarighet i kopiering av kassetter, som används för såväl idag laglig som olaglig kopiering. Enkelt uttryckt (och grovt generaliserat) finns det två typer som ägnar sig åt fildelning; de som annars inte haft tillgång till det delade och de som tack vara fildelningen senare köper. Ingen drabbas egentligen eftersom alternativet inte är köp.

5. Eneroth och Jansson har rätt på en enda punkt:

Det måste vara mycket tydligt att huvudsyftet med den nya lagstiftningen är att komma åt den fildelnings som sker i kommersiell skala,

Men fel när de accepterar att detta skall hanteras i civilrättsliga processer.

Det är särskilt angeläget med proportionalitet när det som i detta fall gäller civilrättsliga processer där resursstarka organisationer kan komma att ställas mot enskilda individer.

Upprätthållandet av lag är och bör förbli en uppgift för rättsväsendet allena.

6. Av citatet ovan framgå att Eneroth och Jansson vill ha en kommission med någonslags beredskap mot t.ex. tekniker för anonymisering m.m. Att vi skall rätt att uppträda anonymt på nätet är lika självklart som att vi skall kunna delta i en demonstration, gå på ett möte utan att vår identitet får efterfrågas/röjas. Förslaget luktar illa.

Nu 39,9% mot 53,8% | Arvidfalk.se: “Centern hänger på gärdesgården, Kristdemokraterna ser redan uträknade ut och Sverigedemokraterna tappar kraftigt. Ja det ser rätt bra ut helt enkelt. Visst kan man göra som borgerliga riksdagsmän gör, bortförklara hela undersökningen med att den är för liten (trots att det argumentet inte hördes förra gången om samma mätinstitut) men i så fall ska vi kanske endast sätta tilltro till SCB men det där brukar ju inte höras när borgarna går framåt i små undersökningar så det faller nog närmast under “allmänt gnäll”. Vi får väl se vad som skrivs efter SCBs undersökning som kommer på onsdag. De kan ju vara glada över att de kan bli största oppositionsparti efter nästa val trots allt.”

Nu hemfaller också Arvid Falk (Erik Laakso) åt politik medelst opinionsinstitut. Val vinns som alla vet på valdagen och det är bilden av den politik man format som avgör. Att socialdemokraterna gått i den fälla som högern gillrat och annonserar regeringssamarbete är ju ur det perspektivet beklagligt. Nu sköter sig ju högeralliansen så dåligt att det kanske inte spelar någon roll. Peter Hultqvist har en helt annan syn

Att s,v och mp nu bildar ett team inför nästa val är ett första steg mot valseger. Sverige behöver så innerligt väl en annan regering och en annan politik. Det som nu skett är stort och viktigt !

Och sedan presenteras det hela i en traditionell TV-form på YouTube. Alltså också ett ytterligare tecken på fantasilösheten. De t.o.m. pratar budgetregler som om våra väljare ägnar sina dagar åt att diskutera/fundera på regler som riksdagen antagit och kan upphäva med ett enkelt beslut. Morian har dock en annan uppfattning

Redan innan pressträffen i dag möttes de tre rödgröna partiernas ledare och spelade in ett eget videoklipp där de – jäkligt professionellt – presenterade sitt samarbete i intervjuform.

Johan Sjölander tolkar samarbetet i ljuset av det kalla kriget och gör det till en generationsfråga

Jag tror inte att man kan förstå vad som händer i svensk politik just nu om man inte anlägger ett generationsperspektiv. För det trepartisamarbete som idag presenterades för media och allmänheten består ju av utöver socialdemokratin ett miljöparti som springer ur den relativt nya miljörörelsen och ett reformerat kommunistparti som överhuvudtaget är tänkbart i regeringsställning just därför att det kalla kriget faktiskt är slut.

Själv tillhör jag den generation som enligt Sjölanders analys (om man nu får kalla det så) borde uppleva samarbetet med vänsterpartiet som “omvälvande”. Så är inte fallet – det är otaktiskt att 2 år före ett val acceptera motståndarens agenda och riskera att vara på defensiven under lång tid, samarbeta med vänsterpartiet har socialdemokratin i praktiken alltid gjort om än inte formellt. Mona Sahlins ledarskap tar inte “sin utgångspunkt i dagens … omständigheter” utan låter sig ledas av motståndaren.

För övrigt säger väl detta Rapport-klipp allt om IPRED-anhängarnas begåvning:

Apropå det så har Erik Laakso kommit ut ur garderoben.

Alliansfritt Sverige: November 27, 2008- IPRED- den ointelligenta lagen:

Bild: Adde (publicerad hos Maria Ferm)

En mycket träffsäker “kommentar”.

Allemansrättens företräde: “Förespråkarna för den nu föreslagna fildelningslagen beter sig som skråsystemets försvarare mot 1846 års näringsfrihetslag. För att använda ett ryskt ordspråk bygger de dammar av is om våren. Frågan kommer därför att lösa sig själv efter en relativt kort tid oavsett vilka lagar Sverige och EU stiftar och vilka bråkiga ungdomar som paragrafenligt kommer att bötfällas och/eller fängslas av musikindustrins handgångna.”

(Hittat via Opassande.)

Har alltid gillat Myrdal – tror han tillfredsställer ett behov av intellektuell hederlighet. Betyder förvisso inte att han alltid haft rätt men han har varit konsekvent och viktigast principiell, något jag ofta saknar hos allehanda debattörer. Nu bildas också Jan Myrdalsällskapet den 29 november, kanske man borde ansluta sig till.

Att han nu finner att fildelningslagen är förkastlig och vid relativt hög ålder fortfarande förmår se att skivindustrin m.fl. och deras vapendragare i den hållningslösa högeralliansen är trötta dinosaurer vars tid är förbi är upplyftande!

Någon, Copyriot, väljer att raljera över att Myrdal bytt ståndpunkt då han “brukar sätta ära i att aldrig byta åsikt”. Exemplet som Copyriot valt måste valts av misstag.

Liberati och omvärlden: “Från mig (Mikael Nilsson, min anm.): Ah, ser fram emot programmet, tack!

Vad bra att se att ni är för IPRED, då vet man ju vad ni står för! IPRED förstärker ju inte äganderätten per se, utan ger ju mest utökade repressiva verktyg till upphovsrättsinnehavare så som dig själv.

Jag tolkar det som att det är den principen som är den rätta för er i Liberati. Det ska bli intressant att höra om dessa principer på hearingen.

Det ska också givetvis bli intressant att höra vad Camilla har att säga, även om jag gärna vill höra henna tala för sig själv.

Er “pragmatiska liberalism” innebär alltså att ni inte tolererar deltagare med andra liberala åsikter, i en fråga som ni inte ens tycker är viktig?

Frågan är om ens folkpartiet själva är så intoleranta…

/Mikael Från Alexander:

Vi tolererar INTE andras tokerier INNE i Liberati, nej! Du är ju med i Piratpartiet. Du får väl hållas där. Vad ska vi med dig till i Liberati? Du tycker ju inte som oss. Jag har väl rätt att ha med vem jag vill. Liberati har rätt att bjuda in dem vi vill prata med och skita i alla andra. Din gegga har vi ju redan hört till leda. Piratpartiet skriker ju sitt budskap mot alla hela tiden. Det är ju det som är så tröttsamt. Nu är det intressantare att höra andras röster. Och vad är det att sno andras egendom på en dator om inte att ha ett repressiv verktyg??? Men fortsätt du slänga stenar i ditt glashus. Det får stå för dig. Cheerio Alexander”

(Hittat via knuff.)

Man ska inte ägna sig åt lyteskomik så jag avstår från kommentarer. Kan bara rekommendera alla att läsa Mikael Nilssons mailväxling med Alexander Bard.

Bara några noteringar:

Det är oerhört svårt att förstå att någon uppfattat folkpartiet som ett liberalt alternaitv i svensk politik under de senaste låt oss säga 30 åren (eftersom det är vad jag kan överblicka av egen erfarenhet).

Det är oerhört svårt att förstå (dock lite mindre) hur någon kan uppfatta Piratpartiet som ett realistiskt alternativ. Detta oaktat det faktum att de spelat en betydande roll för motståndet mot integritetsinskränkande lagstiftning de senaste åren.

Max Andersson har för övrigt skrivit en rolig kommentar om film- och spelindustrins spammande av riksdagen.

Alliansregeringens 40-talister förstår oss inte: “Tvärt emot vad vänsterpartiernas studentförbund skrev på SvD Brännpunkt den 13/7 är den unga generationen inte alls vänster i sina värderingar.

Vi har inte märkt detta ute på skolorna och undersökningar ger samma bild. 90-talisterna som nu är på väg in i den högre utbildningen ser världen som full av möjligheter och vill ta del av dessa både i privat- och yrkesliv. Fler vill starta företag och den egna karriären är viktig.

Det är inte oss unga det är fel på, det är politikerna och deras val som är problemet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för de studerande. Fortfarande straffas de som jobbar extra under studierna. Överbeskattningen av kunskap kvarstår och vallöftet om att ta bort straffskatten på höga inkomster tänker finansminister Anders Borg bryta.

När alliansen inte längre verkar bry sig föredrar studenterna vänsterns bidragslöften.

Det är inte bara i detaljerna som alliansen hamnat fel. Ungas världsbild skiljer sig markant från regeringens 40-talistperspektiv. Istället för att värna ett fritt och öppet internet ska fildelare jagas och allas kommunikation ska skickas för avlyssning till FRA.”

(Hittat via knuff.se.)

Regimens ungdomsförbund angriper den för dess brist på förståelse för de ungas värderingar t.ex. när det gäller FRA och fildelning. Hela argumenteringen utgår från att det är en generationsfråga och problemet tycks vara att 40-talisterna i regeringen inte förstår de unga. Fick mig att fundera på ålderna hos regeringens ledamöter (vilken det är lite pyssel att ta reda på):

En genomsnittlig minister är född 1959

Den äldsta ministern är född 1947

Den yngsta ministerna är född 1973

Fyra av ministrarna är födda på 40-talet

Åtta av ministrarna är födda på 50-talet

Nio ministrar är födda på 60-talet

En minister är född på 70-talet

Jag tror faktiskt inte det är åldern som är problemet. Jag tror inte heller att FRA-frågan, fildelningsfrågan m.fl. egentligen kan eller bör ses som generationsfrågor, men i dessa identitetspolitiska tider så är det förstås effektivt att dölja de verkliga motsättningaran bakom fiktiva motsättningar mellan grupper. Jag tror dessutom att Joakim Lundblad, vice ordförande Fria moderata studentförbundet, Kristina Isaksson, ordförande Centerstudier, Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter och Aron Modig, ordförande Kristdemokratiska studentförbundet har helt fel när det gäller ungas val av politiska preferenser. Idag står ju uppenbarligen vänstern för det (enda) verkliga försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna, inte de s.k. liberala partierna i högeralliansen.SvD

Alliansregeringens 40-talister förstår oss inte: “Tvärt emot vad vänsterpartiernas studentförbund skrev på SvD Brännpunkt den 13/7 är den unga generationen inte alls vänster i sina värderingar.

Vi har inte märkt detta ute på skolorna och undersökningar ger samma bild. 90-talisterna som nu är på väg in i den högre utbildningen ser världen som full av möjligheter och vill ta del av dessa både i privat- och yrkesliv. Fler vill starta företag och den egna karriären är viktig.

Det är inte oss unga det är fel på, det är politikerna och deras val som är problemet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för de studerande. Fortfarande straffas de som jobbar extra under studierna. Överbeskattningen av kunskap kvarstår och vallöftet om att ta bort straffskatten på höga inkomster tänker finansminister Anders Borg bryta.

När alliansen inte längre verkar bry sig föredrar studenterna vänsterns bidragslöften.

Det är inte bara i detaljerna som alliansen hamnat fel. Ungas världsbild skiljer sig markant från regeringens 40-talistperspektiv. Istället för att värna ett fritt och öppet internet ska fildelare jagas och allas kommunikation ska skickas för avlyssning till FRA.”

(Hittat via knuff.se.)

Regimens ungdomsförbund angriper den för dess brist på förståelse för de ungas värderingar t.ex. när det gäller FRA och fildelning. Hela argumenteringen utgår från att det är en generationsfråga och problemet tycks vara att 40-talisterna i regeringen inte förstår de unga. Fick mig att fundera på ålderna hos regeringens ledamöter (vilken det är lite pyssel att ta reda på):

En genomsnittlig minister är född 1959

Den äldsta ministern är född 1947

Den yngsta ministerna är född 1973

Fyra av ministrarna är födda på 40-talet

Åtta av ministrarna är födda på 50-talet

Nio ministrar är födda på 60-talet

En minister är född på 70-talet

Jag tror faktiskt inte det är åldern som är problemet. Jag tror inte heller att FRA-frågan, fildelningsfrågan m.fl. egentligen kan eller bör ses som generationsfrågor, men i dessa identitetspolitiska tider så är det förstås effektivt att dölja de verkliga motsättningaran bakom fiktiva motsättningar mellan grupper. Jag tror dessutom att Joakim Lundblad, vice ordförande Fria moderata studentförbundet, Kristina Isaksson, ordförande Centerstudier, Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter och Aron Modig, ordförande Kristdemokratiska studentförbundet har helt fel när det gäller ungas val av politiska preferenser. Idag står ju uppenbarligen vänstern för det (enda) verkliga försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna, inte de s.k. liberala partierna i högeralliansen.SvD