Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Alexandersson, Frihetsfronten, Sjunnesson och Carlqvist – hänger det ihop
Henrik-Alexandersson.se: Frihetsfrontens talarkväll: “Talare är Jan Sjunnesson, lärare och skribent – som talar kring sin kommande bok: The Swedish Story – From extreme experiment to normal nation.”
I veckan har tydligen Jan Sjunnesson talat på Frihetsfronten. Gjorde mig lite nyfiken eftersom jag följer Sjunnesson på Twitter, därför ögnat utkast till första kapitlet i den kommande boken på hans blogg och faktiskt blivit lite fundersam när han för ett tag sedan retwweetade Ingrid Carlqvist även om jag då inte reflekterade särskilt över det – följer henne inte. Häromdagen såg jag dock en tweet
@lennartbucht Tog mig 8 timmar och 10 A4 att skriva detta. Refuserat av Newsmill pga spretigt. Sant tyvärr @sakine @newsmillpm
— Jan Sjunnesson (@sjunnedotcom) 26 januari 2013
och upptäckte då ett inlägg av Sjunnesson från 1 augusti 2012 med rubriken SVERIGE VÄRLDENS MESIGASTE LAND MEN SNART INTE MER (versaler i original, min anm.). I den artikeln skriver Sjunnesson bland annat
Vad journalister skulle göra blir inte gjort. Fakta undanhålls och smyger fram via halvrasistiska webbsidor och grupper. Undantagsvis jobbar några journalister utan betalning, Lars Åberg, Lasse Granestrand, Inger Carlqvist, Merit Wager och Gunnar Sandelin t ex, eller anonymt, som journalisten Julia Ceaser m fl bloggare. Att ens diskutera med dem har blivit att ge sig in i guilt by association – taktik som redaktörer och vissa journalister ägnar sig åt utan att diskutera sakfrågan. Själv har jag träffat två av dem och inte hållit med dem i allt men beundrar deras mod för vilket några av dem fått betala ett högt ekonomiskt och mänskligt pris; artiklar refuseras, de nekas jobb, de bemöts inte, de kan inte stå för sina åsikter öppet och deras kompetens ifrågasätts. (Sjunnesson har stavat Carlqvists förnamn fel men länken går till Ingrid Carlqvist, min anm.)
Började då fundera på eventuellt samband mellan Alexandersson, Frihetsfronten, Sjunnesson och Carlqvist eftersom Sjunnesson ledde mig in på tankar om gult by association. Den förstnämnda jobbar åt Piratpartiet i Bryssel och är libertarian, Frihetsfronten är ett nätverk för libertarianer och nyliberaler, Sjunnesson är enligt egen utsago frihetlig och liberalkonservativ och Carlqvist är en av två chefredaktörer för Dispatch International som t.ex. publicerar artiklar av denna typ (publicerad 2012-09-20, författare Helmuth Nyborg):
Västvärldens politiker är i full gång med att förstöra sina egna demokratier och välfärdsstater. Genom den massiva invandringen av människor med betydligt lägre IQ rasar våra länder i rask takt ner mot den gräns där demokratin inte längre går att upprätthålla – ett genomsnittligt nationellt IQ under 90.Skillnaderna i fertilitet och den massiva invandringen av lågintelligenta från syd till nord förklarar varför Europa och USA blir dummare för varje dag som går. Dessvärre förstår de tongivande politikerna och akademikerna inte orsaken och inser inte vilka katastrofala konsekvenser denna demografiska förvandling kommer att få.
Antar att ovanstående citat räcker för att konstatera att Dispatch International torde räknas till de halvrasistiska, Sjunnessons beteckning, och som framgår ovan beundrar han sådana som Carlqvist för deras mod. Det Dispatch International emellertid huvudsakligen verkar ägna sig åt är att sprida idén om civilisationernas krig, det mellan islam och västvärlden:
De som planlade och utförde 9/11 var fullständigt på det klara med att angreppet var ännu ett slag i det krig mellan islam och resten av världen som har pågått i 1400 år, och att vi som är de tilltänkta offren för islams angreppskrig gör klokt i att inse detta faktum.Våra ledare vägrar att göra detta, men vi och våra vänner runt om i världen bör sluta följa de ledare som vill föra oss mot avgrunden.
Här är det alltså inte frågan om samband av typ gult by association utan verkar vara mera rent och rakt. Om vi alltså antar att relationen Carlqvist/Sjunnesson är just så hur förhåller sig då detta till Frihetsfront/Alexandersson. Ett sådant verkar svårt att etablera, Frihetsfronten är t.ex. för mångfald och öppna gränser. Sjunnesson har på sin politiska önskelista
Minska invandringen till dansk nivå Minska islamiseringen Utöka säkerhetspolisens befogenhet Inför en litteraturkanon i skolan Utökad rätt till signalspaning för polis och Säpo Skärpta straff
Inte särskilt kännetecknande för libertarianer tänker jag. Finner att jag gärna skulle velat vara med på Frihetsfrontens talarafton i veckan – hittar inget referat/video – tips emottages tacksamt.
Technorati Tags:
Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Rasism, Jan Sjunnesson, Ingrid Carlqvist, Dispatch International, Frihetsfronten
16-åring inlåst av Säpo
16-åring inlåst av Säpo i förebyggande syfte – Debatt – www.gp.se: “För första gången har Säpo lyckats övertyga både socialkontor och Kammarrätten om att en ung muslim som tänker fel, en så kallad islamist, kan frihetsberövas fast han själv inte begått något brott, skriver Gösta Hultén.”
(Hittat via Simon Fors.)
Om detta är sant är det förstås groteskt. LVU ger möjlighet tillvård av unga även utan deras samtycke i följande fall:
2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).
3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Huvudregeln är dock att vården ska ske i samråd med vårdnadshavare och i fallet med en 16-åring i samråd med denne.
Frågan är förstås 1) om Gösta Hultén har rätt när han hävdar att det är den unges tänkande som här är motiv för åtgärden och 2) i så fall vad i LVU som kan användas som motiv. Som framgår av citatet ovan finns inte åsikter med bland de uppräknade faktorerna.
Får man tro de av Per Gudmundson refererade domarna så är det den unges umgänge och risken för att han skulle rekryteras till krigstjänst som utgör motivet:
Kammarrätten skriver i sin dom (målnr 3706-12):
“Av utredningen i målet framkommer bl. a. uppgifter från rikskriminalpolisen om att xxx befinner sig i en kriminell miljö och riskerar att rekryteras till krigstjänst utanför landet. Vid tidpunkten för det omedelbara omhändertagandet fanns indikationer på att xxx var på väg att lämna landet för att delta i väpnad konflikt.”
Förtjänar att anmärkas att Gudmundson faktiskt namnger den unge och redogör med namns nämnande för hans familjeförhållande (ytterst anmärkningsvärt får man säga).
Att som 16-åring befinna sig i en kriminell miljö (vad det nu är och om uppgiften är korrekt) torde falla under kriterierna för tvångsvård. Den unges far är död och såvitt framgår en mor som bor i Egypten så frågan om vårdnadshavaren utövar sitt ansvar kan/bör kanske ställas.
Blev förstås upprörd när jag läste Hultén, något mera tveksam när jag läst utdragen ur domarna. Vem kan man lita på?
Technorati Tags:
Åsiktsfrihet, demokrati, Integritet, Kriminalitet, Per Gudmundsson, Religion, Gösta Hultén, LVU
Löfven, Almedalen metaforerna och köksbordsrasismen
Stefan Löfvens tal på Almedalen: “Alla i Sverige har en skyldighet, men ska också ha en möjlighet att arbeta. Samtidigt behöver vi tillsammans göra samhället ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Det gör att den frihet vi har idag går att ge i arv till våra barn. Det uppdraget – att genom allas arbete säkra en hållbar frihet – bär vi tillsammans.”
Lyssnar en andra gång på Stefan Löfvens tal i Almedalen. Som helhet tycker jag det var mycket bra. Det var tydligt och retoriskt väl uppbyggt.
Så några kommentarer:
Apropå EU riktar Löfven kritik mot de ensidiga nedskärningarna. Han talar om att inte bara spara – bromsa – utan också investera – gasa. Som alla som kört bil inser kan man inte göra båda samtidigt utan att få motorstopp eller andra problem. Metaforen håller alltså inte och då är den ju inte särskilt bra att använda.
Löfven säger att hållbar frihet innebär för individen att dra sitt strå till stacken, ta ansvar för varandra, att utveckla sin frihet utan att begränsa andras och för samhället allas rätt till arbete, utbildning, välfärd och ett hållbart resursutnyttjande för att behålla vårt sätt att leva.
Missar dock att reflektera över frihetens gränser i denna relation dvs vad som regleras i lagar och förordningar, som styr hur enskilda ska leva vare sig det handlar om arbetsfördelning i hemmet, konsumtionsval eller hur den enskildes informationsutbyte ser ut.
Om skolan tycker Löfven liksom att alla ska ges möjlighet att lyckas. Frågan är dock om obligatorisk sommarskola (för alla?) är den bästa metoden för att alla ska klara sina grundskolestudier. Borde inte skolan utvecklas så att detta kan klaras inom den rätt frikostiga tidsram den redan har? Skolans digitalisering (modernisering) glömdes också bort.
Bäst av allt var enligt min mening hans tilltro till människornas förmåga uttryckt bl.a. så här
“Människan har odlat upp kontinenter, tyglat elektriciteten, byggt upp världen efter två världskrig, fångat vindens kraft, fångat solens strålar……framtiden är inte ödesbestämd, det är vi som formar vår samtid, vi som formar vår framtid. Detta får vi aldrig glömma.”
Gäller dock inte bara den gröna omställningen kring vilket Löfven talar en hel del, lika relevant för samhällets alla delar. Vi kan om vi vill åstadkomma det mesta.
Eric Sundström i Dagens Arena hävdar att Löfven har en spansk spelidé. Enligt denna metafor försöker alltså Löfven hålla bollen (politiken) inom laget för att förhindra motståndaren från att göra mål. Det konkreta exempel Sundström tar upp handlar om jobben och så pekar han på missar som görs inom Alliansens lag (oenighet). Ogillar sportmetaforer inom politiken generellt då den reducerar politiken till frågan om att vinna val. Politik handlar om att tillsammans forma en politik som får stöd genom att de upplevs som relevant av människorna. Bör inte beskrivas som en tävling.
Danne Nordling, nationalekonom, tycker att Löfven när han försökte agitera blev en kalkon. För att få den upplevelsen av talet måste man nog ha laddat med en ansenlig dos förutfattade meningar. Nordling tycks basera sin uppfattning på att Löfven borde framträda i egenskap av regeringschef och alltså ha den exekutiva makten att agera snarare än att vara den oppositionsledare han faktiskt är. Fredrik Söderquist, studierektor i retorik på Södertörns högskola tycker att just balansen mellan vision och konkretion var det bästa med talet:
Bra balans mellan vision och konkretion i talet. Löfven levererar flera slagkraftiga formuleringar såsom ”Ett samhälle där ingen tvingas sänka sitt pris – men där alla har en möjlighet att höja sitt värde”.
En annan viktig sak som Löfven gjorde var att tala inkluderande. I hans tal fanns inget av de närmast obehagliga tendenser som t.ex. Göran Dahlström, kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm gav uttryck för i Aftonbladet igår. Dahlström fick dock ordentligt svar på tal av Kawa Zolfagary. Helena Ericson och Staffan Lindström har också kommenterat.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, Eric Sundström, Etnicitet, EU, Flyktingpolitik, Framtiden, Frihet, IT i skolan, Jämlikhet, Jämlikhetsanden, Kommunalråd, Netroots, Partiledare, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staffan Lindström, Stefan Löfven, Teknik, Utbildning, Danne Nordling, Kawa Zolfagary, Helena Ericson
S ett modernt parti?
Currently playing in iTunes: Walking Blues by Joe Bonamassa
S måste först bli ett modernt parti | Katrine Kielos | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: “’Största S-lyftet sedan Palme’, ropar tidningarna om Stefan Löfvens opinionssiffror medan Socialdemokraterna upprepar sitt mantra om regeringens brist på visioner, lyckliga över att det äntligen börjar fastna. Det är naturligtvis utmärkt. Samtidigt inställer sig osökt frågan: har ni kollat er själva i spegeln?
Kanske är det rentav vad de gör. För dagens socialdemokrati verkar nästan lika rädd för visioner som Fredrik Reinfeldt själv och trivs rätt bra när den får ligga sked med regeringen i mittens rike, ängsligt kikande mot resultattavlan.”
Katrine Kielos fortsätter med att konstatera att förstagångsväljaren 2014 kommer att vara född 1996 (faktiskt 94 – 96). Hennes slutsats är att partiet saknar politik på den områden som engagerar dessa grupper och så nämner hon utrikespolitiken, miljöpolitiken och feministiska frågor. Tror hon har både rätt och fel på samma gång – tror nämligen att en intellektuellt hederlig pragmatisk politk passar dessa väljargrupper (lika bra som andra väljargrupper faktiskt) – kanske inte de högljudda men den stora delen av gruppen. Så här tänker jag:
Människor – oavsett ålder – vill kunna forma sina liv tillsammans med nära och kära (alltså bort med statsfeministiska (och andra) regleringar av privatlivet)
Människor – oavsett ålder – inser att så länge vi ser det som rimligt att tillåta vapenindustrier dessa också måste få sälja sina produkter (gör det bara helt transparent dvs offentliggör varje transaktion) t.ex. till Kina som är en viktig handelspartner och som vi ev. påverkar genom samarbete inte tvärtom.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna röra sig fritt, turista och/eller bo på valbar del av vår jord. Miljöproblem löses därför genom utveckling inte inveckling.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna välkomna andra från världens alla hörn, bo och jobba tillsammans. Tillsammans kan vi bygga en bättre värld för alla.
Människor – oavsett ålder – vill leva sitt liv utan övervakning (obs utan övervakning).
Tyvärr är det ju så att Kielos har helt fel när hon idylliserar Palme. Det var en kraftfull utomparlamentarisk mobilisering som drev Palme att ta klar ställning för folkrätten, för länders rätt till självbestämmande osv.
Måste förresten instämma i Jan Guillous problembeskrivning:
Det är inte så lätt för oss kulturmarxister, feminister etc heller. Också vi har ett val. Antingen att strunta i att diskutera idéerna om den islamistiska konspirationen med hänvisning till att de är så totalt befängda att de är dömda till att gå under av sig själva. Eller också att faktiskt ta debatten.
Jag vet inte vilken av dessa två tänkbara metoder som är sämst. Att på allvar debattera hotet från det muslimska barnafödandet är närmast intellektuellt förnedrande eftersom det helt enkelt är en alldeles för korkad föreställning som bygger på matematiska orimligheter och som förutsätter att alla muslimer ingår i denna hemliga konspiration, som de men inte vi (utom klarsynta sverigedemokrater) känner till, liksom teorin förutsätter att elakartad islamism är en genetisk egenskap som man föds till. Skall man behöva diskutera sånt? Jag tror inte ens att självaste Jimmie Åkesson skulle tycka det var kul, även om han pekat ut islam som det största hotet mot Europa sedan andra världskriget.
Jag tror Sverigedemokraterna är mer roade av våldtäkt. Särskilt gruppvåldtäkt, som de tycks föreställa sig som typiskt för muslimer. Och sådant skall vi behöva diskutera? På fullaste allvar? Och upphöja en ren dårfinksideologi till politisk dagordning?
Nej, valet är inte lätt. Som politisk motståndare har Breivik klara fördelar framför Åkesson och hans kamrater.
Men de senare är på längre sikt mycket farligare.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, ekonomi, Katrine Kielos, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, 之乎者也, Jan Guillou
Avrundar lördagen
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain varvid man finner att alla hårdrockare eller vad de nu kallar sig kan slänga sig i väggen.
Henrik-Alexandersson.se: Frihet, principer, politik, makt och människor: “I Sverige måste vi odla en mer öppen, frimodig och kritisk debattkultur. För det kan hända att det är det enda som nu står mellan oss och det totalpolitiserade, övervakade, centralstyrda, hemlighetsfulla, byråkratiska, korporativistiska, moralpaniska och rättighetsrelativistiska samhälle – som tycks vara den nuvarande partipolitikens logiska slutpunkt.”
Så långt Henrik Alexandersson.
Så lite Ingrid Carlgren.
Men varför blir det på detta viset? Varför tar inte skoldebatten fart?
Det enda svar jag kan komma på, är att den nuvarande skolideologin blivit så hegemonisk att de flesta har införlivat dess påståenden som självklara sanningar. T.ex. att den tidigare skolan var en flumskola, att det är kravlösheten som är problemet, att betyg måste man ha långt ner i åldrarna, att valfriheten är absolut nödvändig och något föräldrar och elever inte kan tänka sig att vara utan. Det finns också en rad osynliga, för-givet-tagna antaganden som aldrig diskuteras – som t.ex. att frihet är detsamma som valfrihet, att betyg är en nödvändighet för elevernas vilja att anstränga sig, att konkurrens mellan skolor höjer kvalitén på verksamheten, att det finns kunskap om hur en högkvalitativ undervisning ser ut.
Kerstin Berminge fortsätter envist med att ge oss lite alternativ till en fullständigt endimensionella propaganda som omgärdat västvärldens agerande när det gäller den arabiska våren.
I den kristna tidskriften N. America informeras vi om att USA:s utrikesdepartement har sponsrat ett dataspel som går ut på att döda Ghadafi. Intellektuellt och moraliskt vidrigare än så kan en stat nästan inte bete sig:“Fall of Sirte” allows gamers to hunt and kill Col. Muammar Gadaffi and can be downloaded by anyone with a computer without age verification completely free of charge.(2)
Min översättning: Sirtes fall möjliggör för spelarna att jaga och döda Muammar Gadaffi och det kan laddas ner gratis av vem som helst som har en dator och spelet har ingen åldersgräns.I spelet, från Kuma Games, får vi också veta, är spelarna rebeller. De får hjälp av droner för att tvinga fram Gadaffi från sitt gömställe. Samma spelföretag släppte också ett spel efter mordet på Usama bin Laden, där spelare kunde jaga och döda bin Laden.
I denna anda läser jag om Breivik. Karin Pettersson skriver:
Breiviks argument, att vissa bebisar bär på en smitta, att muslimer hotar den västerländska demokratin genom att föröka sig, är en av grundteserna i den hatretorik som nu förpestar Europa. Den har företrädare i parlament efter parlament. Den ekar just nu i den franska valdebatten.
I Sverige var den länge förpassad till de yttersta utkanterna av det politiska samtalet.
Isobel Hadley-Kamptz i samma fråga apropå Paulina Neudings (delvis sanslösa, huvudlösa) skrivningar i Jerusalem Post :
Varje debatt kollapsar i huvudlösa anklagelser, som i sin tur är lätta att vifta undan, och så fortsätter dansen. Ja, vi måste se att Breiviks mord på tonåringar handlade om politik, om politisk terrorism. Ja, det finns ett generellt samhällsklimat där inte bara extremhögern utan också tongivande delar av borgerligheten, i Sverige likaväl som i resten av Europa, rört sig åt ett håll där invandring, och då primärt muslimsk invandring, mest ses som potentiella problem. Där allt färre står upp för att invandring i sig är bra, att pluralism är bra, att multikulturalism är vägen framåt i meningen att många olika kulturer visst kan leva fredligt sida vid sida, ofta flera olika inne i varje människa.
Och Sam Sundberg konstaterar samtidigt att
Dagens Sverige är ett avancerat övervakningssamhälle. 2009 infördes FRA-lagen, som ger Försvarets Radioanstalt möjlighet att avlyssna den nät- och telefontrafik som passerar landets gränser. Enligt organisationen Electronic frontier foundation blev Sverige därmed världsledande bland demokratier vad gäller övervakning av de egna medborgarna.
Nog att sova på!
Technorati Tags:
Flumskolan, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Imperialism, Integritet, Internet, Invandring, Isobel Hadley-Kamptz, Karin Pettersson, Mångfald, SvD, Yttrandfrihet, Ingrid Carlgren, Kerstin Berminge, Sam Sundberg
Liberaliseringen snabbast i Sverige – och vad har vi vunnit på det
Liberaliseringen snabbast i Sverige – DN.SE: “Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer, konstaterar tankesmedjan The Heritage Foundation”
(Hittat via Knuff.)
Roligt när vi (Sverige) hamnar i topp på listor för det är ju så vi bygger vår självkänsla. Hamnar vi lite längre ned i någon internationell undersökning/ranking så använder vi det gärna som underlag för att utdöma våra lösningar alldeles oavsett – resultaten blir snabbt slagträ i mer eller mindre enfaldig politisk debatt.
Som 酩酊老翁 skriver:
Man påstår idag i gammelmedia att Sverige har liberaliserats snabbare än något annat västland. Till stöd för detta infantila påstående hänvisar man till en amerikansk ”tankesmedja”, varvid man undrar om det då är den amerikanska definitionen av ”liberal” (= socialistisk) som avses.I vilket fall som helst ingår i ”beviskedjan” ett knippe socialliberala ytterst måttliga ”vafrihetsreformer” och några avregleringar. Oaktat dessa kan man än i denna dag inte handla vin och huvudvärkstabletter i livsmedelsaffären på samma sätt som i andra länder i Europa och Nordamerika, utan tvärtom består det statliga detaljhandelsmonopolet och den abnorma straffskatten på alkohol, liksom statligt monopol på spelverksamhet med mera. Liberalt?
Själv undrar jag förstås om hela kedjan med övervakningsreformer helt förbisetts av den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation som själva presenterar sin verksamhet så här:
Founded in 1973, The Heritage Foundation is a research and educational institution—a think tank—whose mission is to formulate and promote conservative public policies based on the principles of free enterprise, limited government, individual freedom, traditional American values, and a strong national defense.
Så att det inte är medborgarens frihet som står i första rummet när The Heritage Foundation rankar liberala stater verkar rätt sannolikt, det skulle väl vara rätten att bära vapen då. Isobel Hadley-Kamptz skriver under rubriken Välkommen till ett nytt DDR
Om teknikutveckling gör att makt försvinner från den mäktige kommer hen försöka ta igen makten på andra områden.Om tekniken gör det möjligt för den som redan har makt att få ännu mer kommer hen söka göra det också.
Så ser vi hur nätet med dess maktförskjutningar och -förstärkningar bidragit till ökad övervakning från såväl stat som arbetsgivare.
Ystra teknikevangelister påstår att vi numera alla har kontroll över våra produktionsmedel.
Marxismen genomförd! Det kallas humankapital och syftar ytterst på arbetssäljarens hjärna.
Men de som tidigare kontrollerade de fysiska produktionsmedlen försöker nu bara hitta nya styrningsmedel, arbetsgivare kräver arbetssökande på facebook-loginuppgifter för att kontrollera deras privatliv, kräver mobilen på dygnet runt, kräver att den anställde ska “leva varumärket”.
Det är – förutom då kritiken mot detta kontrollsamhälle i vilken jag helt instämmer – värt att notera att det Hadley-Kamptz blottlägger är statens roll som kapitalets (de som kontrollerar produktionsmedlen) förlängda arm. Det är bara till ringa del som Annie Lööf förvandlats från “ung och principfast till tyst och följsam partiledare” för att hon blivit regeringsmedlem (är kåt på makten) utan för att hennes roll därmed ändrats från att vara idealistisk ungdomspolitiker till att vara förvaltare av den borgerliga statens roll som övervakare/upprätthållande av den rådande produktionsordningen.
Men åter till sakfrågan – har de reformer som nu renderar oss denna framtående plats i rankingen av liberaliserade länder gett positiva resultat, alltså har vi medborgare i staten Sverige fått det bättre, blivit lyckligare. Svaret är dessvärre inte enkelt. Att fler människor nu kan komma hit och jobba måste ju ses som positivt både för de enskilda människor som därmed ges en utkomst och för att fler människor därmed bidrar till vår tillväxt (försåvitt de inte tvingas till usla arbetsförhållanden och svältlöner). Att vi inte fått bättre tågtrafik får väl ses som rätt negativt och väl belagt. Frågan om huruvida skolan faktiskt blivit bättre diskuteras men mer eller mindre välargumenterade rop på att åter reglera den mera statligt tyder ju på att många i alla fall drar slutsatsen att liberaliseringen också på det området misslyckats. Att vi har flera mobilnät varav inget egentligen har fullständig täckning tyder väl på att också telekom är ett område där vi ännu inte kunnat skörda frukterna av liberaliseringen. Frågan är om det finns några områden där vårt land fått ökad internationell konkurrenskraft genom de genomförda reformerna. Tvärtom verkar det väl mera som om vi öppnat för (vilket inte alltid men ofta innebär försämringar kanske) fler globala aktörer, tänker på drift av kollektivtrafik som exempel.
Nyheten har också kommenterats bl.a. av Martim Moberg och Peter Högberg. Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ideologi, Isobel Hadley-Kamptz, Kapitalet, Kommunalisering, Kommunikationer, Martin Moberg, Peter Högberg, Politik, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Utbildning, Yttrandfrihet, 之乎者也, Hans Bergström, Per Thullberg
Övervakning – idag är det de andra, i morgon är det du
Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg: “Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger.”
(Hittat via S-info.)
Ibland är det nog så att sidor som s-info borde förses med varningstext: Besök inte denna sida om du är rädd om din mentala hälsa. Idag är en dag då det hade varit befogat.
Hittar inga partikamrater (men de finns säkert) som engagerar sig i frågan nu bara några dagar från att ett gigantiskt steg tas mot det övervakningssamhälle Thomas Bodström i sin naivitet förespråkade.
Henrik Alexandersson från den “obskyra” Frihetsfronten och anställd av Piratpartiet i Bryssel har uttryckt det bra och pedagogiskt, kanske t.o.m en sådan som Tommy Rådberg kan förstå:
Ur ett demokratiskt perspektiv är Sverige ändå ett rätt anständigt land att leva i. De demokratiska fri- och rättigheterna respekteras i allt väsentligt. Rättsväsendet fungerar hyggligt. Formellt sett fungerar de demokratiska institutionerna.Just därför är det viktigt att fortsätta kämpa för frihet och demokrati. Sverige skall vara en öppen, demokratisk rättsstat. Även i morgon.
Just därför måste vi reagera när övervakningsstaten rullas ut. Vi skall inte ge staten och morgondagens ledare verktyg som lätt kan missbrukas.
och de kommer att missbrukas – var så säker.
Centerns riksdagsmän får ju i alla fall lite påtryckningar, alltså det parti som har stämmobeslut på att gå emot men ändå tänker rösta för, genom Hanna Wagenius m.fl. som i Expressen skriver
Det har sagts att direktivet måste införas eftersom det är tvingande. Resultatet av att vägra införa ett direktiv är dock blott böter. Det högsta bötesbelopp vi riskerar är ca 150 miljoner kr per år – ett mycket lågt pris för att behålla vår frihet. Det är verkligen inte en konventionell väg att gå, men det är heller inte en konventionell fråga, utan en oacceptabel order från EU om att kränka medborgarnas grundläggande rättigheter. Och vad är rimligast; att vi betalar för att bli övervakade eller för att få behålla vår personliga integritet?Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Tänk om vi sett ett liknande konsekvent och principfast agerande från SSU. Söker man på datalagringsdirektivet på deras hemsida får man 4 träffar och vad som förefaller vara det senaste är en artikel i Frihet från 23 juni 2011.
Frihet (för medborgaren) från varje form av förtryck, övervakning, kontroll, tvingande påbud från överheten trodde jag var en av socialdemokratins ideologiska hörnstenar. Tycks ha helt fel. Skulle önska att vår riksdagsgrupp tog sig före att på onsdag visa att jag misstagit mig.
Technorati Tags:
Bodströmsamhället, demokrati, EU, Expressen, Framtiden, Freedom not fear, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Thomas Bodström, Hanna Wagenius
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: “Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. “
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en “fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
Är alla namnen totalt olämpliga
– Alla namnen är totalt olämpliga | Babylyckan | Nyheter | Aftonbladet: “– Totalt oväntat och mycket olämpligt, säger Herman Lindqvist.”
Magdalena Emma Jennie Ylva och Fredrik Mikael Sven-Erik Ibrahim Morgan är alla ganska opassande namn – så långt får man ge Lindqvist rätt. Skälet är förstås att de alla är mer eller mindre omoderna och att de alla mer eller mindre tydligt förknippas med det senaste årtiondets accentuering av partioets tillbakagång – några får ju faktiskt ansetts haft betydande positioner under ännu längre tid.
Skämt åsido (eller hur det nu var) – man undrar varför Löfven är klädd som om han skulle på begravning när han presenterar sin laguppställning. Själv är jag kraftigt allergisk mot sportmetaforer i politiken, har faktiskt nästan lika svårt med det som med ståndpunkter av typen
Det är nu jobbet börjar för att kunna ge tydliga besked om politikens inriktning, gärna med tydliga kontraster mot den väg som Reinfeldts regering har kört så vilse på
, här hämtat från Peter Andersson. Om det är något jag är trött på så är det tjatet om högeralliansens tillkortakommanden, dels har vi just tjatat om dem (typ “vargen kommer”), dels kan väljare faktiskt avgöra själva (och hittils är det tyvärr rätt många som fortsatt stödjer den politiken). Det jag och kanske en del andra faktiskt försökt lyfta fram är att det är vår egen politik som inte räcker till, som inte ger svar på människors frågor, som inte ger hopp, visioner, väcker ambitioner.
Löfven har tycker jag redan hunnit göra några markeringar i mycket positiv riktning. Det handlar om tilväxt som ger jobb, om att åter leda byggandet av landet. Ett land där det kanske inte flödar av honung men väl energi, för att ta ett exempel. En politik på sådan grund kräver något mer än “mer av samma” som är det som representeras av namn från 90-talets partinomenklatura. Det kräver att erfarenheter inifrån parti och regeringskansli kraftigt kompletteras med inslag som hämtas från helt andra sektorer.
Ytterligare ett genidrag från Löfven kan noteras – Bodström återfinns inte bland de nämnda vilket gläder mig mycket.
För övrigt väntar jag mig (hoppas, önskar) att partiet nu röstar emot datalagringsdirektivet.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Bodströmsamhället, Ibrahim Baylan, Peter Andersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Löfven, Thomas Bodström
Senaste kommentarerna