Peter Karlberg : Tag ann-catrinbrockman, everything about ann-catrinbrockman

Liberalismen är socialismens föregångare

Posted by Peter Karlberg Sun, 04 Jan 2009 00:49:30 GMT

Nyliberalen Erik Laakso (Blogge Bloggelito – regeringsblogg): “Ytterligare en dimension kan läggas till detta, nämligen att de främsta vänsterbloggarna har en ganska påtaglig liberal dimension. Liberalismen och socialdemokratin/vänsterrörelsen har traditionellt varit förenade i synen på den personliga friheten, medan liberalismen haft högern som älskare i frågor kring ekonomisk frihet. Numera är personlig frihet ingen skiljefråga i det politiska etablissemanget, utan denna frihet är i princip slaktad på säkerhetens, moralens och statsfeminismens altare – liberaler befinner sig därför i politiskt utanförskap, tillsammans med representanter för den döende frihetliga vänstern.
I min bloggrulle har jag exempelvis sådana vänsterbloggare som Loke, Karlberg och Laakso, vilka ofta gör gemensam sak med oss nyliberaler i personliga frihetsfrågor. Det kan röra sig om ämnen som knark, sex och prostitution, men på senare tid har integritetsfrågor i förhållande till staten förstås varit mest aktuella i svallvågorna av FRA- och Ipred-lagarna samt datalagringsdirektivet, PKU-bankens användning med flera frågor.

De vänsterbloggare som lyckas bäst i detta uppstudsiga nymedium är således sådana som har ett ganska stort mått av individualism över sig, personer som tar sig ton utanför kollektivet, personer som har en egen uppfattning och inte maniskt rapar partiprogrammet, personer som inte känner sig helt främmande i rampljuset, samt personer som inte räds frän debatt även med de värsta av motståndare – det är där länkandet kommer in i bilden, nämligen att man pekar på den politiske skurken och dissekerar dennes argument; debatt uppstår, och man är själv en del av denna debatt.”

Socialismen är liberalismens arvtagare, det förstår förstås inte den som fastnat i antingen liberalismens självbild av överlägsenhet gentemot andra (när det gäller t.ex. tolerans) eller den vars bild av t.ex. socialdemokratin är en rörelse:-) av betong som förespråkar konservaiva (förmyndaraktiga9 lösningar på allehanda problem. Dock, det skall erkännas att båda dessa bilder i stor utsträckning kan förklaras av en verklighet som tenderar att bekräfta dem snarare än tvärtom.

Uppenbart är också att Blogge Bloggelito har rätt när han iaktar s-bloggarna; så länge de rapar partiprogram eller som jag skulle uttrycka det bara för fram förenklad partipropaganda/för fram förenklade lösningar/okritiska åsikter förblir de betydelselösa.

Ann-Catrin Brockmans genomgång av s-bloggar och hennes kommentarer är imponerande. Kul är också att hon fått mycket respons på sitt arbete. Skall bli intressant att se om det hela leder till en mer levande debatt i s-bloggosfären, gärna mer än intern. Jag brukar lyfta fram bristen på länkande som ett kardinalfel men lika problematiskt är förstås att så få fångar upp, kommenterar, diskuterar det som andra skriver om vare sig man håller med eller har kritiska synpunkter.

Posted in Demokrati, Politik, Socialdemokraterna | no comments |

Till grundläggande värdens försvar

Posted by Peter Karlberg Fri, 02 Jan 2009 20:59:47 GMT

En sosses försvarstal: “Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.
Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.

Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.

Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.

Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.

Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen.”

(Hittat via knuff.)

Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för

Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.

Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.

Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.

Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver

Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.

Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..

“Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Den rike inga plikter trycka, den arme ingen rätt man ger. Länge nog som myndlingar vi böjt oss, jämlikheten skall nu bi lag.”

Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.

Posted in Demokrati, Ekonomi, Ideologi, Övervakningssamhället, Politik, Socialdemokraterna, Solidaritet, Yttrandefrihet | 8 comments |

Grattis till HAX

Posted by Peter Karlberg Thu, 01 Jan 2009 13:14:13 GMT

Årets politiska blogg 2008 – Hela listan: “Och vinnaren är:
Henrik Alexandersson HAX. Som den som på ett ytterst aktivt sätt lyft upp integritetsfrågan till en större fråga än enbart en fråga för en begränsad bloggsfär. För andra året i rad knep Blogge Bloggelito andraplatsen. Liksom förra året så var bloggelito hårt engagerad i den fråga som slutligen lyfte fram slutsegraren. Förra året som tvåa efter Isabella Lund då den dominerande frågan om prostitutionsdebatten och i år då frågan handlat om integritet.

Fyran Marie “Emma-Opassande” Andersson är årets stjärnskott som nästan från ingenstans rusat upp till att bli en mycket betydelsefull skribent. Även trean Oscar Swartz och femman Mark Klamberg har varit ledande debattörer i FRA- och IPRED-diskussionerna. De tre bloggarna Johan Norberg, Dick Erixon och Johan Ingerö placerar sig för tredje året i rad bland de främsta bloggarna och är de som håller en jämn och hög nivå och är uppskattade av sina läsare.

Sossebloggarna då?

Det pågår ju en lång och utdragen debatt om sossebloggar och därför är det intressant att ta del av omröstningsresultatet och titta lite närmare på det. I den första omröstningen 2006 vann den socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian, förra året agerade han valövervakare och i år återfanns han återigen i omröstningen men klargjorde att han inte suktade efter seger igen. Han slutade i år på en framskjuten 14:e plats som näst bäste sossebloggare. Bäst i år blev bloggen Alliansfritt Sverige som slutade på 12:e plats. Tredje bäst placerade sosseblogg blev Catti Ullström på 19:e plats.”

Hos Erik Laakso rapporteras från omröstningen Årets politiska blogg som ordnas av Bloggen Bent och jag sällar mig förstås oreserverat till gratulanterna av HAX som särskilt när det gäller integritetsfrågorna varit den säkert viktigaste skribenten under 2008. Alltså ett jättegrattis till Henrik Alexandersson!

Ser att HAX vill ta upp en mer principiell diskussion under rubriken Staten och vi som särskilt ur socialdemokratisk synvinkel är ytterst intressant

och då menar jag inte flumteorier om allehanda mer anarkistiska inriktningar. Däremot finns det en del att fundera över i det resonemang HAX för beträffande den lilla staten “Det enda alternativ som jag ser som någorlunda realistiskt (och nu talar vi om realistiskt, inte bara om önskvärt) är en liten stat. En stat där politikernas makt rullas tillbaka. En stat där den som vill kan få ta ansvar för sitt eget liv. (Och där den som vill ha “välfärdsstat” kan få något åt det hållet genom frivilliga gruppförsäkringar.) En stat med få lagar men mycket ordning – i meningen respekt, ansvar och tolerans.

Problemet är att sådana teorier helt bortser från att verklig makt i ett kapitalistiskt samhälle tillfaller ägare av produktionsmedel och att, som det heter i visan, staten och kapitalet sitter i samma båt. Det är önskvärt och helt i linje med socialdemokratins strävan att frigöra alla människor, inte bara de som klarar detta av egen kraft (ofta arv), att ge största möjliga frihet till människorna själva. Jag skulle dock inte rubricera det som en reduktion av politikens makt utan snarare betrakta det som politikens mål. På den nivå som produktivkrafterna befinner sig idag kan alla människor få i materiellt avseende drägligt liv. Det kräver något mer än att var och en är “sin egen lyckas smed”.

Laakso berör också en annan fråga – avsaknaden av socialdemokratiska bloggar bland de främsta i tävlingen och relaterar till en pågående debatt kring dessas betydelse, eventuella brister osv. Laakso själv har påbörjat en granskning av de (s)-märkta bloggarna liksom Ann-Catrin Brockman. Laakso misstänker att ett skäl till bristande framgångar i “tävlingar” skulle vara en allmän motvilja att rangordna. Går jag till mig själv så stämmer det även om jag förstås röstade i den här aktuella – dock utan att ta hänsyn till politisk hemvist. Det är dock inte alls problemet (alltså motviljan mot att rangordna) utan det ligger mycket i det Björn Pedersen skriver

Men ändå, så borde ju socialdemokraterna som ju trots allt har många, många flera medlemmar och sympatisörer än de flesta andra partier i Sverige komma bättre ut i sådana sammanhang. Tycker jag. Och varför gör de inte det när det finns skärpta och vassa sossar som Peter Karlberg och Johan Sjölander och Jonas Morian?

Björn Wadström påstod i ett inlägg tidigare att sossarna var dåliga på att blogga. Och jag är böjd att hålla med. Inte så att de inte producerar en mängd blogginlägg – för de är många och de skriver friskt. Men bloggande är inte bara en fråga om produktion, det är också en fråga om deltagande och nätverkande.

Bloggandet är helt enkelt en kollektiv syssla tre olika sfärer. Det första är att registrera en blogg och producera. Det andra är att engagera sig i bloggen, och att låta andra engagera sig. Det tredje är att nätverka med andra bloggare, och med de som läser bloggen.

För övrigt vill jag också förstås gratulera Blogge Bloggelito som nu knipit en andraplats för andra året i rad. Grattis!

Posted in Ideologi, Demokrati, Övervakningssamhället, Personligt, Politik, Socialdemokraterna, Upphovsrätt, Yttrandefrihet | no comments |

Ja, det behöver de Ann-Catrin!

Posted by Peter Karlberg Sun, 21 Dec 2008 20:15:05 GMT

Behöver socialdemokrater lära sig att blogga?: “Björn Wadström tycker att socialdemokraterna måste lära sig att blogga. Han har dessutom vänligheten att posta en lista med 380 s-bloggar och jag postar den rakt upp och ner här.”

Ann-Catrin Brockman skall ägna julhelgen åt att undersöka om Björn Wadströms bedömning av socialdemokraternas bloggförmåga är riktig. Åtminstone i ett aveeende har Wadström rätt – s-bloggar måste lära sig en del fundamenta som att knuffas mera.

Wadström har förtjänstfullt sammanställt en, säkert i och för sig inte komplett, lista över socialdemokratiska bloggar. Jag har här kopierat den från Brockman som nog lagt till några.

Posted in Politik, Socialdemokraterna | no comments |

Brockman found it!!!

Posted by Peter Karlberg Sun, 14 Sep 2008 22:31:42 GMT

Ett budskap till alla i skolan: “Kommentarer helt överflödiga.
“

(Hittat via s-bloggar.)

Lite amerikanskt välregisserat men omöjligt att negliera. Annat än inspektioner, mera regler, mobiltelefonförbud ets.

Posted in Personligt, Politik, Skola, Utbildning | no comments |

Public Service när den är som bäst

Posted by Peter Karlberg Sun, 24 Aug 2008 22:42:20 GMT

Björklund svamlar om skolan: “P1 ställer Björklund mot väggen i en programserie som startade idag. Kris i skolan? går i fem delar och alla avsnitt finns förstås i arkivet.”

Ann-Catrin Brockman tipsar om en programserie i P1 där några av Jan Björklunds utgångspunkter för reformeringen av den svenska skolan granskas. Programserien är i fem delar och det är sex påståenden som granskas, nämligen:

“Världens största ordningsproblem”
”Resultaten sjunker i den svenska skolan”

”Bluff att Sverige är bäst i världen”

”Svenska elever ägnar mindre tid åt skolarbete än eleverna i något annat industriland”

”Gymnasiet, en stor utslagningsmaskin”

”Utslagningen i grundskolan tilltar”

Programserien tycks tala för sig själv, verkar mycket väldokumenterad och vars webbplats ger alla möjlighet att själva bilda sig en uppfattning kommenteras en del. Som framgår av citatet ovan tycker Brockman att Björklund svamlar, Per Madsen menar att Björklund är rökt, Tony Johansson menar att Björklund ljuger, Johan på PL&C menar att Björklund förfar bedrägligt med siffrorna, Peo Wågström menar också att Björklund är en lögnare, Staffan Svärd tycker att Björklund varit långt från sanningen, Ulf Bjereld tycker att Björklund slirar med sanningen, Kalle Larsson finner äntligen Björklund avklädd i radion vilket också Thaher Pelaseyed gör.

Själv nöjer jag mig med att helt enkelt uppmana alla att ta del av programserien.

Posted in Folkpartiet, Högeralliansen, Politik, Skola, Utbildning | no comments |

Röda fanor mot FRA på gång!

Posted by Peter Karlberg Thu, 07 Aug 2008 09:12:30 GMT

Jag vill se röda fanor o sosserosor 16 sept!: ““

(Hittat via mina RSS-flöden.)

Ann-Catrin Brockman vill se röda fanor den 16 september och nu verkar det som om hennes önskan kommer at gå i uppfyllelse. När väl kommunikationen med Marita Ulvskog kom igång häromdagen så verkar allt röra sig i rätt riktning. Marita har satt mig i kontakt med Stockholms arbetarekommun så de röda fanorna kommer vi säkert att kunna fixa. Håller också på med att undersöka om det också kan bli en baderoll med texten Sossar mot FRA att samlas under.

Johan Sjölander har förresten startat en liten serie artiklar rubricerade FRA och kriget mot terrorismen. Hittills har han publicerat del 1 och 2. Avslutningen av den senare gör i alla fall at mina förväntningar är högt ställda inför del 3!

Och i ett krig så har du två positioner du kan inta: antingen är du för, eller så är du mot. Resonemang om proportionalitet är något som hör freden till. Du säger att muren förstör förutsättningarna att leva och på det sättet undergräver förutsättningarna för en långsiktig fred samt att den dessutom är principiellt vidrig – jag svarar med hur många människoliv är du beredd att riskera i det korta loppet för att ta bort den. Och det är den frågan Jan Björklund vill få oss att ställa oss. Hur stora risker med vår fysiska trygghet är vi beredda att ta i några abstrakta principers namn?
Men samtidigt så har han alltså fått en översvallande majoritet av de politiska högern (åtminstone på nätet) emot sig i denna fråga. Hur kan det komma sig? Vilken typ av spänningar inom den politiska högern är det som nu blottläggs inför våra ögon, och vad säger det oss om förutsättningarna för framtiden. Jag återkommer till det i mitt tredje inlägg.

Claes Krantz tar upp en helt annan fråga, nämligen vår bredvillighet att låta kommersiella aktörer få tillgång till omfattande information om våra liv. Han tar exemplet Google som han beskriver som det privata, globaliserade FRA. Det är förvisso sant i så motto att de har tillgång till mycket omfattande personlig information men – och det är en viktig skillnad – det är användaren som accepterar de förutsättningar för användandet som finns. Den enskilde kan välja om och i vilken utsträckning Google (används) får del av denna information – statlig insamling av motsvarande data saknar denna möjlighet.

På Stoppa FRA-lagen nu finns det en utmärkt illustration av det integritetsintrång som FRA-lagen möjliggör:

Posted in Demokrati, Kommunikationer, Övervakningssamhället, Politik, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet | no comments |

Pirater och partipiskor

Posted by Peter Karlberg Sat, 12 Jul 2008 07:53:22 GMT

Kampen mot FRA-lagen (och andra uttryck för Bodströmssamhälet) är i huvudsak är en utomparlamentariskt kamp, det är på gator och torg, på arbetsplatser, i fikarum och särskilt på nätet den manifesterat sig. Först när den fått tillräckligt stort stöd i opinionen blev den också en fråga för traditionella medier. Inför omröstningen i riksdagen den 18 juni kom fokus att ligga på att förmå några av regimens soldater (riksdagsmän9) att frondera då de valts på tydliga frihetliga mandat. Nu lyckades inte det, partipiskorna ven med full kraft över deras ryggar och de vek ner sig.

Nu tror jag att varje regering hade gjort i stort sett likadant alldeles oavsett fråga – man tar helt enkelt in te nederlag i parlamentet särskilt väl, man tror att det är att visa svaghet, att man kommer att kallas regeringsoduglig. För att bli riksdagsman krävs egentligen i alla partier en mer eller mindre explicit uttalad lojalitetsdeklaration till partiet/partiledningen, inte till väljarna eller till grundläggande principer/ideologi Så borde det inte vara!

Blogge Bloggelito diskuterar/spekulerar lite kring den situation som kan uppstå i riksdagen efter nästa val under den förstås självklara förutsättningen att väljarna kommer att straffa den sittande regimen åtminstone på grund av FRA-lagen (jag tror ju de förlorar lika mycket eller mer på en rad andra frågor men…)

FRA-lagens parlamentariska innebörd: “FRA-frågan kommer att leva vidare, ända in i valrörelsen – och alternativen då är kanske inte de som Reinfeldt föreställer sig, utan hur många mandat exempelvis piratpartiet kan sno åt sig, samt huruvida kristdemokraterna, centern eller folkpartiet åker ur riksdagen och eventuellt ersätts med kristfascister från sverigedemokraterna. Det är inte en särskilt tillfredsställande parlamentarisk situation, och den illustrerar också väldigt väl hur FRA-lagen – som enväldigt regleras av regeringen – passar synnerligen illa in i systemet.”

Blogge tror alltså att Piratpartiet kommmer att kunna passera 4% och få mandat. Gott så om man ser det i ljuset av deras framträdande plats i kampen mot FRA-lagen, de skall ha all heder av den insatsen och de kommer säkert att spela en betydande roll även framgent. Helt oproblematiskt är dock inte detta, vilket Ann-Catrin Brockman uppmärksammar. Å ena sidan belyser hon ju bara enfrågepartiers generella problem, å den andra pekar hon ju på något oerhört motsägelsefullt (omoget kanske). Piratpartiet har liksom vi andra försökt få ett antal riksdagsmän att följa sin övertygelse och vägra följa partilinjen samtidigt som man alltså tänker sig att det egna partiets företrädare skall uppträda som precis så som dessa ryggradslösa kryp gjorde.

Piratpartiets attacker på uppgörelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet när det gäller att riva upp lagen efter valet 2010 smakar lite illa mot den bakgrunden. Erik Laakso kommenterade det så här:

Piratpartiet ska ha all heder av att ha varit starkt bidragande till, kanske till och med lok, i protestaktionerna men när de går ut och protesterar mot två partier som lovar konkret politik på området så måste frågan ställas; I vems intresse ligger de reaktionerna? Jo naturligtvis i Piratpartiets egna intresse. Det pekar på att det är riksdagsplatserna som trots allt är viktigast, inte framgång i de frågor de driver.

Posted in Demokrati, Högeralliansen, Kommunikationer, Övervakningssamhället, Politik, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet | 2 comments |

Regimens förakt uttryckt av en minister

Posted by Peter Karlberg Fri, 04 Jul 2008 08:57:26 GMT

Björklund: “Jag är självkritisk”.: ” Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde att det skulle bli ungefär samma debatt igen. Men den blev mycket mer uppskruvad.
Tidigare i veckan visade Expressens och Demoskops undersökning att en majoritet av svenska folket vill riva upp signalspaningen. Enligt mätningen är folkpartiet det parti inom den borgerliga alliansen där oppositionen mot lagen är som störst. “

(Hittat via Expressen.)

Jag är som alla vet ingen stor fan av Jan Björklund, den nuvarande regimens (det är ju så man betecknar regeringar i bananrepubliker) mest populistiska partiledare och oneliner-mästare. Detta mästarskap har han utvecklat inom sin speciela nisch, skolan. Nu sätts den förmåga förstås allt oftare på prov utanför den smala nischen och då visar den sig ha stora begränsningar. När det gäller FRA så räcker förmågan inte till alls. Dels hamnar Björklund helt fel i sak, han skall ju föreställa ledare för ett liberalt parti, dels saknade han uppenbarligen alldeles den fingertoppskänsla som populistiska politiker behöver – man måste känna vart folket går att leda.

Till Björklunds heder skall dock sägas att han enligt Expressen är självkritisk. Det är en viktig egenskap även hos en partiledare om än svårt. Björklunds självkritik är dock av ett lite oväntat slag. Han är alltså inte självkritisk mot det ställningstagande hans parti gjort i sak (personlig intigritet är alltså ingen viktig princip i ett liberalt parti). Istället är han självkritisk när det gäller den egna förmågan att bedöma FRA-motståndets utveckling, att detta utelämnat vanligt folk till motståndarnas kritik vilket i sin tur lett till – “den stora kretsen väljare [...] väl bara tagit del av debatten i medierna”.

När Björklund sedan enligt samma Expressenartikel menar

att det är absurt att påstå att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av svenska folket. – Det här handlar om att Sverige ska skydda sig mot främmande makter, mot främmande spionage, utländska terroristhot, och att vi ska hålla koll på utvecklingen i Ryssland och den ryska krigsmakten. Det är det som det i grunden handlar om. Det är det som Sverige har gjort sedan andra världskriget, och det ska vi göra i fortsättningen också.

så framstår ju skälet till att FRA-anhängarna lämnat fältet fritt för motståndarna i medierna. Argumenterar man för (ljuger kallas det på vanlig svenska) att lagen i sin nuvarande utformning inte innebär massavlyssning så har man ju helt enkelt inte fattat innebörden av det lagförslag man lagt fram – FRA-anhängarnas okunskap börjar bli riktigt obehaglig.

Anders Svensson kallar Björklunds (och Reinfeldts) linje för föraktets linje:

Jan Björklunds försvar i frågan är på samma linje. Föraktets linje. I hans fall går dock resonemanget på en lite annorlunda bog. [...] Björklund menar att om bara regeringen förklarat bättre skulle folk ha förstått och accepterat lagen. Kritiken skulle självdött om man förklarat bättre. Men herregud, har Jan Björklund legat gömd i en grotta den sneaste tiden. Person efter person har ju gått ut och “förklarat”. Vare gång har deras så kallade förklaringar smulats sönder av oss kritiker.

Ann-Catrin Brockman har för övrigt en fin bildsvit från gårdagens Bananrepublikfest.

Posted in Demokrati, Folkpartiet, Högeralliansen, Kommunikationer, Övervakningssamhället, Personligt, Politik, Yttrandefrihet | 1 comment |

Trafikkaos i bananrepubliken

Posted by Peter Karlberg Thu, 03 Jul 2008 22:35:23 GMT

Två stora bilolyckor på E4:an: “Långa köer i södergående riktning Först en stor krock med fem personbilar inblandade. Sedan en frontalkrock. E4:an har drabbats av två stora olyckor i dag, båda i närheten av Södertälje. Första larmet kom klockan 17.07. Fem personbilar hade krockat en kilometer från trafikplats Salem. Ingen person kom till skada, men resultatet blev långa köer. 19.17 kom andra larmet. En man körde i mycket hög hastighet i fel färdriktning på E4 i Södertälje på torsdagskvällen.”

Jag “råkade” ut för båda dessa olyckor i den meningen att jag dels runt en och en halv timme efter den första olyckan var på väg säderut från Stockholm (efter att ha deltagit i dagens Bananrepublikfest mot FRA-lagen), dels besökte mina föräldrar i Södertälje på vägen hem och då hamnade i kön pga av den andra olyckan också runt en och enhalv (till två) timmar efter att den inträffat. I båda fallen vill jag uttrycka min irritation över att bärgningsarbetet tar så f-t lång tid – det är faktiskt inte rimligt.

Att svenska bilister i allmänhet saknar den känsla för samverkan och anpassning som präglade trafiken i Frankrike (som jag skrev om häromdagen) blir också extremt tydligt. I den kö som uppstod före avfarten till Södertälje Syd var det förstås ett antal som använde vägrenen för att tränga sig före – fullständigt oacceptabelt osolidariskt!. Flera skall förstås också byta fil och därmed orsaka dragspelseffekter (men vad f-n, viktigast är ju att jag kommer fram först!).

Sen inträffade det som är legio i stockholmstrafiken – folk ligger kvar i vänsterfil trots att högerkörfältet är fritt. Idag hamnade jag bakom PBN 615 som inte lyckades flytta på sig förrän mer än 2/3-delar av sträckan till Järna avverkats – och då talar vi om hundratals meter av ledigt utrymme i högerkörfältet). Två-tre gånger demonstrerade jag detta genom att självklart gå över i höger körfält när det blev fritt – helt utan effekt. Använd gärna backspegeln känns väl som den snälla varianten av uppmaning.

Bananrepublikfesten var för övrigt lyckad. Lite lite folk kanske jag tyckte men så lite som ett hundratal som Daniel räknat var det inte – det var åtminstone ett större antal hundra som var där runt halv fyra när jag anlände, enligt Aftonbladet några hundra. Jag saknade dock alla socialdemokratiska vänner, kanske inte alla, men främst lite mer namnkunniga personer och en mer “officiell närvaro”. Nog borde partiet kunna masa sig till att delta i denna form av aktioner (Ulvskog, upp på barrikaderna!) och inte överlåta till Piratpartiet att ta alla poängerna, även om miljöpartiet också försöker. DN såg/hörde t.ex. bara miljöpartister och vänsterpartister trots att vi var ett antal socialdemokrater närvarande om än alltför få.

Nästa gång vill jag ha partistyrelsens uppdrag att bära partiets fana – behövs talare kan både jag och andra som Laakso och Brockman säkert ställa upp. Även om jag gav Bodström rätt igår så är han inte en lämplig person i dessa sammanhang (risken är stor att han blir utbuad).

Posted in Demokrati, Högeralliansen, Kommunikationer, Övervakningssamhället, Personligt, Politik, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet | no comments |

Även citronister

Posted by Peter Karlberg Sun, 22 Jun 2008 22:07:26 GMT

Protestera mot FRA -lagen: “Med den nya lagen är alla misstänkta tills motsatsen bevisats och det kan bli väldigt svårt.
Men för att dämpa den enorma terrorskräck som råder just nu finns det en bra lösning: Låt Mellanöstern vara ifred! Låt Mellanöstern utvecklas i sin egen takt och i sin egen form. Vi ska inte vara där och försöka pracka på dem vårt synsätt, vår livsstil och försöka tvångsskapa demokratier med militära medel. Demokrati skapas inte från toppen utan från botten genom folklig resning.

Vad ska FRA göra med all information? Det kommer att bli hyllkilometer med information.

Detta lagförslag bryter dels mot grundlagen och mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

Folks integritet åsidosätts om denna lag röstas igenom och vinner laga kraft. (Kommentar av Mikoo”

<

För den som undrar vad Citroen-entusiaster funderar över när de tar paus i skruvandet på sina bilar kan det ju vara upplysande att följa en tråd som tar upp FRA. Citroen-akuten är en absolut suverän källa till kunskap om man har en Citroen, men som synes också en källa till en del klokskap också i andra frågor. Detta helt apropå att många FRA-lagsanhängare tycks tro att upproret mot denna lag skule vara begränsat till några få nätaktiva pirater (eller som Brockman tror bara förstås av den yngre generationen, även om hon förstås till viss del har rätt).

Apropå Brockman så utnämner hon lite flera hjältar (och jag instämmer):

| Alice Åström (v) | Lage Rahm (mp) | Peter Rådberg (mp) |
Andra hjältar hittar vi i Piratpartiet.

Posted in Citroen, Demokrati, Övervakningssamhället, Politik, Yttrandefrihet | 1 comment |