Signerat Tony Johansson om konflikten palestinier-israeler: “Lika eniga tycks de flesta vara om att Israel har rätten på sin sida att angripa Gaza, för att oskadliggöra militära mål. Även Israels kritiker inleder vanligen med, att slå fast att Israel har rätt att utöva självförsvar mot raketattackerna. Emellertid är rätten till självförsvar, såsom den definieras i FN-stadgan, begränsad till att gälla när en stat angrips av en annan stat. Gaza är ingen stat, utan ett av Israel ockuperat område. Angrepp som riktas mot Israel från detta område, ger därför inte Israel rätt till självförsvar. Det folkrättsliga ramverket för det pågående kriget utgörs av själva ockupationen. En olaglig ockupant kan aldrig, när denne bekrigar de ockuperade, åberopa rätten till självförsvar. Särskilt konstigt är inte detta. Motsvarande begränsning finns för individer i nödvärnsrätten. Om en våldsman ger sig på dig med knytnävarna, när du är ute och går på stan, då har du rätt att värja dig och utöva ett visst våld för att försvara dig. Men som svar på detta kan inte våldsmannen, ilsken över att du värjt dig, åberopa självförsvarsrätten och slå dig medvetslös med ett järnrör. En ockupant är alltid, definitionsmässigt, i våldsmannens legala position. “

(Hittat via Tony Johanssons anteckningar på Facebook .)

Vem hotar vem i Mellanöstern? signerat Per Garthon.

Enligt Sipris årsbok 2007 satsade Israel 2006 11,37 miljarder dollar på militära utgifter. Det är mer än de sammanlagda militärutgifterna i de fem arabstater som historiskt har varit inblandade i krig med Israel: Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.

Dessutom har Israel rikliga lager av atomvapen, kemiska och biologiska vapen, något som sällas diskuteras i Sverige.

Enligt FN:s mått på mänsklig utveckling, Human Development Index 2006, ligger Israel högre än samtliga arabstater, på 23:e plats i världen med index 0,927, något högre än det genomsnittliga i-landsindexet, 0,923.

Det sammanlagda indexet för arabvärlden är 0,680, och då är alla de välkända superrika oljestaterna medräknade, bara en tusendel över det genomsnittliga indexet för samtliga utvecklingsländer, 0,679.

Alla kalla fakta visar alltså att Israel är ett tekniskt högutvecklat i-land, som dessutom stöds av USA och EU. Palestinierna utgör ett litet övergivet u-landsfolk, som inte stöds ens av sina närmaste arabiska grannar.

Allt detta vet världens makthavare på grund av en outsinlig rapportflod från FN-organ, tankesmedjor, folkrörelser, kyrkor, Jerusalemkonsulat, människorättsorganisationer, såväl israeliska och palestinska som internationella.

Ändå görs ingenting för att tvinga Israel att följa internationella avtal och spelregler, medan palestinier utsätts för blockad, bojkott, innestängning, svält och förnedring.

Att vilja riva alla murar eller dö av Anders Widén

När Djingis Khan år 1177 stod vid den kinesiska muren som brådmogen 12-åring sa han: - Muren har kostat Kina tusen gånger mer att bygga än att ge oss stackare på andra sidan mat de år vi drabbats av hungersnöd.

Några år senare, som 17-åring, började han att samla sin armé. Därefter gick han in och tog hela Kina. Han gjorde det eftersom Kina inte bara byggt en mur, utan likt ett förtida FRA sände ut spioner bland folken i Kina men också på stäppen. Som Djingis Khan sade: - Man gick aldrig säker.

Nutid Till samma sorts korkade kostnader byggdes Berlinmuren. Och nu bygger Israel sin mur och lägger alla pengar de kan på stridsflygplan och pansarvagnar. Till en bråkdel av kostnaden skulle de kunna hjälpa till att bygga upp Gaza och andra områden med skolor, fungerande vård och vattenförsörjning.

En del tror att vi inte är lika korkade i Sverige. Tyvärr är vi det. Ibland är det precis som om vi inget lär av historien.

I dag kommer stormen Gustav : “Strax efter klockan två i morse svensk tid körde Aftonbladet in i New Orleans. Då hade 1,9 miljoner människor redan flytt och förvandlat det populära turistmålet till en spökstad. Ett oväder drog på kvällen lokal tid in över staden – som en förvarning för orkanen Gustav. – Det började blåsa något fruktansvärt, säger Aftonbladets reporter på plats Magnus Sundholm.”

Visst engagerar människors kamp mot naturkrafterna och själv har jag släkt i dessa trakter. Jag kan dock inte låta bli att göra samma reflektion som t.ex. Blogge Bloggelito

Hundra tusen hem har förstörts, flera dussintal människor dödats och hundratals skadats i en jordbävning i gränstrakterna mellan Yunnan och Sichuan, visserligen på en betydligt mer beskedlig nivå än jordbävningen i maj. Och i Indien har miljontals människor drabbats av svåra översvämningar. Gemensamt för de båda händelserna är att de i medierna på sin höjd sammanfattas med TT-telegram och någon bild från någon bildbyrå. Det är så för att mediebevakningen av Indien och det post-olympiska Kina är under all kritik och för att människor i dessa delar av världen betyder så mycket mindre för oss än amerikaner och i viss mån även andra västerlänningar.

och Anders Svensson

En människa och deras öde har större värde och betydelse om det rör sig om en invånare i USA än om en invånare i Indien.

Sen kan vi ju också konstatera att lilla Kuba lätt klarar att evakuera befolkningen från de områden som beräknas bli drababde av en orkan och att det trots massiv förödelse inte dött en enda person som ett resultat av orkanen Gustavs härjningar på Kuba.

Och enligt samma mönster ägnar sig många bloggande kamrater i ingående spekulationer om det amerikanska presidentvalets kandidater medan intresset för näraliggande länder som Estland, Lettland, Litauen och Ryssland är mycket begränsat, för att inte tala om mer avlägsna som Kina, Indien och Japan. De flesta kan säkert inte namge presidenterna i dessa länder samtidigt som de väl snart har lärt sig namnen på Palins barn.

Economy of Afghanistan – Wikipedia, the free encyclopedia: “Afghanistan is endowed with a wealth of natural resources, including extensive deposits of natural gas, petroleum, coal, marble, gold, copper, chromite, talc, barites, sulfur, lead, zinc, iron ore, salt, precious and semi-precious stones. In 2006, the U.S. Geological Survey estimated that Afghanistan has as much as 36 trillion cubic feet (1.0×1012 m3) of natural gas, 3.6 billion barrels (570×106 m3) of oil and condensate reserves.[11] According to a recent 2007 U.S. Geological Survey’s assessment, it was again revealed that Afghanistan has significant amounts of undiscovered non-fuel mineral resources. Scientists also found indications of abundant deposits of colored stones and gemstones, including emerald, ruby, sapphire, garnet, lapis, kunzite, spinel, tourmaline and peridot.[12]”

Låt oss granska Barack Obamas nyligen gjorda utspel beträffande Afghanistan. Obama vill avsluta kriget i Irak (på 16 månader) och förflytta fokus till Afghanistan med det uppgivna målet att bekämpa talibaner och det påstådda terrornätverket al-Quida. Vi vet ju att ockupationen av Irak handlar om kontrollen över oljan – kan vi alltså anta att USA redan har skaffat sig tillräcklig kontroll eller att priset trots allt är för högt eftersom det uppenbarligen finns utrymme för en presidentkandidat som har tillbakadragandet från området på dagordningen?

Så vad handlar då ockupationen av Afghanistan om (som ju Sverige faktiskt deltar i)? Som framgår ovan är Afghanistan ett rikt land – där finns inte bara olja utan också en lång rad andra naturtillgångar. Säkert inte ointressant. Dessutom har Afganistans geografiska belägenhet gjort att landet varit föremål för stormakters intresse under de senaste århundradena. Först britterna som slutligt kastades ut 1919 och sedan av såväl Sovjetunionen (under vars ockupation CIA utbildade talibaner inkl. Osama bin Laden och försåg dessa med moderna vapen) som av USA sedan 2001.

Lägg därtill att Afghanistan står för över 90% av världens opieproduktion som dessutom för närvarande tycks öka och åtminstone kraftigt bidra till några miljoner afganers försörjning.

Det är ju lite svårt att tro att USA med Barack Obama som president skulle vara beredda att öka insatsen i Afghanistan för att sprida fred, utveckling och demokrati till afghanerna. Det är förstås fortsatt det militärindustriella komplexet i USA som i stor utsträckning sätter dagordningen. Kontrollen över energiförsörjningen i världen är en viktig del i den USA-ledda imperialismens strävan efter världsherravälde.

Kan ett anant litet citat från samma Wikipedia-artikel ge oss en hint om vad det handlar om:

In May 2008, Afghanistan signed a contract with China for a project that deals with extracting copper. According to official sources, the project involves an investment of $2.8 billion dollars and an anual income of $400 million dollars to the Afghan government as well as 20,000 of its citizens provided with labor.[13] The country’s Ainak copper mine, located in Logar province, is one of the biggest in the world. According to some reports, it is estimated to hold at least 11 million tonnes or 33 billion US dollars worth of copper.[14][15]

Allt detta som en liten reflektion efter att ha läst partikamraten Reza Javids närmst infama inlägg rubricerat Rätt val av Barack Obama att prioritera bekämpning av talibaner. Man undrar vad “det krävs ett stort krafttag för att kunna landet fritt från från exemt konservativa religiösa fanatiker” och “att bekämpa de madrassas där talibaner [i Pakistan] undervisas kan man förvänta sig en spontan förminskning av antalet talibaner i Afghanistan” egentligen betyder sagda i ett sammanhang där Obama aviserat mer trupp?

Kinesisk polis (Blogge Bloggelito regeringsblogg): ”

Ändå fortsätter SvD som om inget hade hänt, senast idag med en artikel med en bild av nepalesisk polis som arresterar en munk i Katmandu i Nepal. Bildtexten säger dock: ”En tibetansk munk förs bort av kinesisk polis efter att ha demonstrerat för Tibets självständighet i Katmandu.” Bilden har inget samband alls med artikelinnehållet, som handlar om patriotisk undervisning av munkar. När samma sak händer gång efter annan är det inte bara fråga om klantarschlen till redigerare eller okunnig personal i allmänhet, utan om en medveten och mycket illvillig kampanj för att framställa Kina i så dålig dager som möjligt, speciellt inför de olympiska spelen – jag tvekar inte att kalla det hets mot folkgrupp.”

Det är ju faktiskt nästan helt otroigt. Här har Bo Hedin och SvD blivit upplysta om, fått kritik för, sin oseriösa rapportering (tendensiösa får man väl kalla den) men väljer ändå att fortsätta på den inslagna vägen och t.o.m. fara med direkt osanning genom att låta påskina att en bild visar något helt annat än den föreställer.

Att vi behöver utveckla alla medborgares färdigheter när det gäller källkritik är uppenbart. I fall som detta är det förstås svårt - det krävs också uppmärksamma läsare som Blogge (tack!!). Att SvD och journalisterna lånar sig till sådan propaganda, för något annat är det ju inte, är pinsamt.

Fast det är klart - i ett land där statliga myndigheter har till uppgift att bedriva “upplysningskampanjer” kan man kanske inte vänta sig en självständig kritisk press:-(

Jag misstänker att många av de som reagerar på den ensidiga rapporteringen från Kina rörande t.ex. händelserna i den autonoma provinsen Tibet överhuvudtaget saknar kunskaper om Kina, om Kinas historia, om Tibet osv. En viktig källa som jag refererat till tidigare för att få en lite mera nyanserad bild än vad svenska/västerländska medier ger är Blogge Bloggelitos blogg. Läs förstås gärna alla hans artiklar om denna fråga men om inte det lockar åtminstone nedanstående citat rörande hur vi förmås tro att tibetanerna är i minoritet i sin egen provins.

Att fabricera siffror (Blogge Bloggelito regeringsblogg): “Någon Malin Rosén skriver idag en reklamsnutt för sin egen bok på nyhetsplats i Svenskan. Precis som ecpathjältarna vill så otroligt mycket för barnen vill Malin Rosén så otroligt mycket för tibetanerna, så till den grad att objektiviteten lämnas därhän och siffertrixande tar vid. Betrakta till exempel påståendet att det idag ”lever dubbelt så många kineser som tibetaner på den tibetanska högplatån”. Här måste vi först göra klart vad som menas med ”den tibetanska högplatån” – det är hur som helst inte det område som Kina ”invaderade” 1950, utan den autonoma provinsen Tibet (den man ”invaderade”) plus tibetanskt etniska områden i de fyra kringliggande provinserna Gansu, Yunnan, Sichuan och Qinghai. Med undantag för Qinghai har dessa provinser varit under kinesisk kontroll sedan över två tusen år tillbaka, och de är också kulturcenter för tidigare kinesiska civilisationer. De tibetanskt etniska autonoma prefekturerna i respektive provins har tillkommit genom krig mot det dåvarande tibetanska imperiet – som blev känt för världen någon gång på 600-talet – och har varit under strikt kinesisk kontroll under väldigt lång tid. När den tibetanska exilregeringen talar om Tibet menar man inte bara den autonoma provinsen Tibet (den som ”invaderades”), utan även de tibetanskt etniska prefekturer som ligger i dessa fyra andra kinesiska provinser – ett historiskt Stortibet som aldrig existerat i den formen. Dalai lama gör alltså inte bara anspråk på det område som ”invaderades”, utan även stora områden i det egentliga Kina. Det är ett komplett vansinnigt krav och en orsak till att Kina vägrar förhandla med dalai lama, speciellt som dalai lamas version av autonomi omfattar en egen armé – ett tecken så gott som något att det inte är autonomi utan självständighet han vill ha.

Kinas provinser – dalai lama vill klyva Kina mitt itu Nå, för att komma fram till att det idag ”lever dubbelt så många kineser som tibetaner på den tibetanska högplatån” måste man förutom provinsen Tibet ta med inte bara de tibetanskt etniska autonoma prefekturerna i de fyra provinserna Gansu, Yunnan, Sichuan och Qinghai, utan även dessa fyra provinser i sin helhet! Det är klart att om man ska räkna in jättestaden Chengdu i Sichuan som tibetanskt område så bor det helt klart fler hankineser än tibetkineser i detta fiktiva område. Men så kan man uppenbarligen inte räkna. Om vi enbart betraktar den autonoma provinsen Tibet har vi att tibetaner enligt folkräkning år 2000 utgör 92.8% av befolkningen. Det är en våldsam tibetansk majoritet, även om vi räknar in närvaro av militär och andra hankineser i området. Vi såg också under upploppen att de få hankineser som fanns i förhållande till den uppretade tibetanska mobben inte hade mycket att sätta emot, utan fick springa för sina liv – en del misslyckades och brändes eller stenades ihjäl av ”demonstranterna”. Betraktar vi istället de tibetanskt etniska autonoma prefekturerna i de strikt kinesiska provinserna Gansu, Yunnan, Sichuan och Qinghai får vi varierande siffror, men totalsumman är ändå sådan att hälften av invånarna är av tibetansk etnicitet.”

Standardmall 1A för rapportering om Kina: “Någon ursäkt för att ha rapporterat opartiskt, obalanserat och subjektivt angående oroligheterna i Lhasa har vi ännu inte fått från herrar chefredaktörer i svenska medier, och inte heller lär vi väl få. I själva verket har man inte ens försökt ställa saken till rätta, utan fortsätter analysen som om det rapporterade vore med sanningen överensstämmande. Det är alltjämt den kinesiska ”regimen” som ställt till med blodbad, trots att inget av det slaget har kunnat verifieras eller ens troliggöras – allt pekar alljämt i den andra riktningen, att de kinesiska myndigheterna (den här gången) följde regelboken till punkt och pricka och till och med var för tillåtande till den tibetanska mobbens framfart; liv hade kunnat räddas om upproret slagits ned i sin linda. Istället försöker man nu spinna på att den kinesiska allmänheten är upprörd över hur västerländska medier har rapporterat om saken. Till min fasa ser jag att självaste Ola Wong deltar i denna typ av uppstädningsaktioner: ”Men förutom beprövade metoder har kommunistpartiet även börjat använda landets bloggare för att rikta nationalistisk vrede mot västerländska medier.” Han citerar vidare en representant för ett intresseorgan: ”Det blir mer trovärdigt om kritiken kommer från kinesiska medborgare.”

Det är faktiskt nyttigt att läsa Blogge om Kina. Här har vi en libertarian med omfattande kunskaper om Kina och som dessutom kan kinesiska. Han förmedlar en i förhållande den “officiella” bilden (förmedlad via de ensidiga svenska media) helt annan version både av händelserna i Tibet nyligen och av utvecklingen i Kina mer allmänt. För den som kanske bara hyser en liten misstanke om att DN, SvD och SVT inte förmedlar en helt riktig bild av läget är det värt att läsa Blogges artiklar i frågan.

För de som lägger den svenska rapporteringen som grund för krav på regeringens och/eller idrottsrörelsens agerande skulle en stunds fördjupning i den alternativa bild Blogge ger kanske ge åtminstone en liten tankeställare. Rekommenderas dock inte för herr Bodström som i så fall skulle kunna få se ett naket bröst eller två och det tål han väl inte:-)

SCHLAUG.SE: Politiker tar krafttag…: “Thomas Bodström, före detta justitieminister, har slagit till. Radikalt och handlingskraftigt kräver han att de svenska olympierna inte skall medverka vid invigningen av OS. Här spänner vi musklerna…! Skälet för detta kraftutbrott är bristen på mänskliga rättigheter, avsaknaden av demokrati, våldsanvändningen i Tibet och annat smått och gått. På ett socialdemokratiskt kraftfullt sätt spänner Bodström hyckelmuskeln och uttalar att idrott och politik hör ihop. “Det går inte att komma ifrån”, låter han meddela. Och låtsas som att handel, ekonomi och politik inte hör ihop… Det skulle ju kosta något…”

(Hittat via knuff.se.)

Birger Schlaug har skrivet ett rätt träffande inlägg angående Bodströms förslag rörande bojkott av de mer cermoniella delarna av sommarens OS i Beijing. Och det är helt sant att de som nu ställer krav på bojkott har en hel del att förklara, men då blir det ju besvärligt.

Fel har dock Schlaug när han anser att frihandel bör förknippas med krav på att behandlingen av människor och djur måste ske i alla länder enligt våra regler. Det är det ultimata uttrycket för ett annat slags hyckleri genom att det är ett sätt att dölja en protektionisktisk linje vars egentliga syfte är att vidmakthålla nuvarande förhållande mellan rika och fattiga delar av världen. All förståelse för hur fri handel faktiskt kan anses vara en av de absolut viktigaste drivkrafterna bakom en lång rad “ekonomiska under” i vår värld och därmed bidragit till väsentliga förbättringar både av levnadsstandard mätt i ekonomiska termer men också till väsentliga demokratiska framsteg.

Det är när länders ekonomi når en utvecklingsnivå som distribution av välfärd och utbildning möjliggörs och som förutsättningar skapas för sociala och demokratiska framsteg.

Har frågat Parsmo Productions om jag kan få använda Schlaugs illustration men ännu inte fått svar.

Uppdaterat kl. 20.33 - svar erhållet från Parsmo Productions!

Milslånga köer söder om Stockholm – kommer fortsätta tills i natt: “Direkt efter olyckan uppstod det långa köer, men det var inget emot vad som hände när Vägverket bestämde sig för att bärga lastbilen.

Bärgas i kväll

– De ville stänga av E4 helt och hållet i minst ett par, tre timmar, säger Jens Mårtensson på stockholmspolisens länskommunikationscentral. Men det insåg vi väl ganska snart att det inte skulle gå, så nu har man öppnat något körfält bredvid olycksplatsen och lastbilen kommer inte att bärgas förrän efter klockan 22 i kväll. Under den tid som norrgående var helt avstängd hann det bildas upp mot tre mil långa köer ner till Södertälje. – Nu flyter trafiken, men långsamt. Det är fortfarande problem och kommer förmodligen att fortsätta så under hela dagen, säger Taina Rosén-Viliedu.”

Märkligt! Här har vi en av Sveriges mest trafikerade vägavsnitt och beredskapen att hantera oycker är så låg att varje sådan leder till gigantiska köer. Det förefaller som om principen är att man skiter i alla de som hamnar i köerna och prioriterar något annat - oklart vad. När jag besökte Kina förra hösten fick jag information om att man hade 20 minuter på sig att få bort krockade eller trasiga fordon från motorvägar - sen fick man böter. Kanske ingen lysande lösning men det indikerar att man faktiskt har respekt för att människors tid är värefull/viktig.

Principen borde förstås vara blixtsnabb insats för att rädda liv, lika snabb dokumentation av olyckplatsen, om det behövs, med digital bild (video) och sedan bara av med skrotet från vägbanan. Det kan ju tas omhand någon gång när trafikintensiteten är låg.

Om olympiska och andra bojkotter

“Sverige har aldrig någonsin bojkottat de olympiska spelen. Inte 1976 i Montréal, då halva Afrika tillsammans med Irak (!) och Guyana bojkottade spelen för att IOK vägrade utesluta Nya Zealand – landet i fråga hade skickat ett rugbylag till Sydafrika, som på den tiden var utsatt för en global bojkott för dess apartheidpolitik.

Inte 1980, då Sovjetunionen nyss hade invaderat Afghanistan och satt igång hela den kedja som än idag påverkar världspolitiken i form av terrorism från al-Qaeda. USA, Kanada, halva Sydamerika, Tyskland, Norge och ett antal asiatiska länder vägrade infinna sig i Moskva – däribland Kina, som nyss hade beviljats återinträde i IOK.

Inte 1984, då Los Angeles bojkottades som ett svar på bojkotten mot Moskva – det kommunistiska Sovjetunionen med vänner utkrävde revansch. Apropos ingenting fanns inte Kina bland de bojkottande länderna.

Idag talas det om att bojkotta de olympiska spelen i Beijing 2008. Inte för att Kina har invaderat något land, utan för att Kina inte har lagt sig i grannlandet Myanmars affärer – Kinas officiella utrikespolitik stavas annars med ett ord ickeinblandning. Man kunde lika gärna ha krävt att Kina invaderar Nordkorea, ett minst lika ohemult krav, som aldrig någonsin har ställts på andra nationer.”

För den som fortfarande lockas av tanken på att bojkotta OS erbjuder Blogge Bloggelito en utmärkt argumentation – emot! Här ovan citeras inledningen på hans artikel – läs hela är min uppmaning.

Frågan är om och när bojkotter kan/bör vara en del av arsenalen att befrämja mänskliga rättigheter eller bkämpa krig. Bloggelitos tes tycks vara att detta bara kan användas mot stater som har den institutionella kapaciteten – han använder Sydafrika som det enda positiva exemplet. När inte dessa förutsättningar gäller menar han att bojkotter får motsatt effekt och pekar på en rad länder där isoleringen knappast befrämjat utvecklingen. Är hans tes riktig – vilket mycket talar för – är ju förstås Birgitta Ohlssons krav på att Reinfeldt skall bojkotta mötet med Mugabe inte särskilt produktivt.

Daily Kos: Burma: The Back Story: “It appears that the government of Burma (Myanmar) were reacting to a “suggestion” by the International Monetary Fund, that they needed to phase out the state subsidizing of oil prices.”

(Hittat via Daily Kos.)

Rowan Wolf, som är sociolog och bland annat är redaktör på Cyrano’s Journal, ger lite bakgrund till situationen i Burma (Myanmar). Hon citerar t.ex. i artikeln från Human Rights Watch där man kan se vilka affärsintressen som är inblandade.

Wolf gör emellertid avslutningsvis en särskilt intressant iaktagelse beträffande USAs officiella hållning/agerande:

But there is perhaps a deeper and darker link to U.S. interests in Burma, and why for 40 years the U.S. has shown little concern for the people of Burma. That goes to the Vietnam war. Burma is part of the “Golden Triangle” – the rich opium producing region of Asia. In fact, until recently, Burma was second only Afghanistan in opium production. The French utilized the opium production and support of war lords to finance their covert networks, and when the U.S. stepped into France’s shoes they inherited that lucrative network (Alfred McCoy). The CIA utilized the opium trade, and the network connected to it, in the Golden Triangle to finance covert operations in Laos and Cambodia (the secret wars). They also used it to help fund anti-communitist armies of people such as the Hmong (Djedje and Korff).

Of course that is ancient history (perhaps).

Part of the Burma Junta’s efforts with the IMF and World Bank has recently been anti-drug activities including the elimination of opium production. If a March 7, 2006 Reuters report – War on opium gives Golden Triangle a different hue – is accurate, that war on opium has been largely successful. Of course, that success might be part of the deteriorating economic situation of the people of Burma. Much of the population of Burma lives by agriculture, and there is no more lucrative crop than opium. Look to Afghanistan as a companion example.

It seems odd that the U.S. is taking official attention to the most recent protests and Junta response in Burma. For 40 years the U.S. has largely looked the other way. Similarly, the U.S. continued to work with the Taleban government of Afghanistan despite its repression and abuses – until they also successfully drastically reduced opium production. Perhaps it is just coincidence, and of course both situations are more complex than this.

Regardless, it is well past time to ease the conditions of the people of Burma. It is well past time for us to speak out to end the repression and the resulting displacement of millions of Burmese. It is also time to demand debt relief for Burma. Like all such burdens, it benefits interests outside of Burma while crushing the people of Burma.

Daily Kos: For the Burmese, We Can Do More than Talk and March: ” As Amy Goodman writes:

Fueling the military junta that has ruled for decades are Burma’s natural gas reserves, controlled by the Burmese regime in partnership with the U.S. multinational oil giant Chevron, the French oil company Total and a Thai oil firm. Offshore natural gas facilities deliver their extracted gas to Thailand through Burma’s Yadana pipeline. The pipeline was built with slave labor, forced into servitude by the Burmese military.

The original pipeline partner, Unocal, was sued by EarthRights International for the use of slave labor. As soon as the suit was settled out of court, Chevron bought Unocal.

Chevron’s role in propping up the brutal regime in Burma is clear. According to Marco Simons, U.S. legal director at EarthRights International: “Sanctions haven’t worked because gas is the lifeline of the regime. Before Yadana went online, Burma’s regime was facing severe shortages of currency. It’s really Yadana and gas projects that kept the military regime afloat to buy arms and ammunition and pay its soldiers.”

It’s not just Chevron and Total and the Thais which underpin the generals. At its website, the group Campaigning for Human Rights and Democracy in Burma provides a “dirty list” of the many companies who make things easier for the country’s thugs. These include the Houston-based Baker Hughes (oil and gas products) and BJ Services (oil services), Korea’s Daewoo, Japan’s Mitsui and Suzuki, Britain’s Rolls-Royce, Germany’s Siemens, and the truly multinational Schlumberger, now based in Houston.”

(Hittat via Daily Kos.)

Kanske behöver inte så mycket mera sägas. Själv har jag i mycket begränsad utsträckning deltagit i stödet till det burmesiska folkets kamp för demokrati – typ skrivit på någon namninsamling, gått med i någon Facebook-cause. Funderat har jag gjort när det gäller tre saker – varför är det en kvinnofråga, mängden munkar och kravet på OS-bojkott. Det senare adresserar Kinas roll och i samband därmed (jag är egentligen mycket okunnig när det gäller Burma) en undran om vad detta egentligen handlar om – alltså vilka intressen tillvaratar diktaturen i Burma?

Jag tillhör dem som ofta med viss behållning löser Blogge Bloggelito, han har t.ex. när det gäller yttrandefrihet samma åsikter som undertecknad, är en bra debattör när det gäller psrostiturion och narkotikapolitik m.m. Så hade han tidigare idag en bra kommentar till den märkliga nyheten att svenska ungdomar prostituerar sig – vilket vid närmare granskning visar sig vara helt gripet ur luften. Möjligen har Metro hittat ungdomar (ålder oklart) som visar upp sig via nätet. I polisens värld blir detta människohandel (något är allvarligt fel i huvudet på polisens talesmän). Sen repeteras nyheten i Aftonbladet och Expressen – sanslöst dålig journalistik!!!