Vad säger Mona Sahlin och bloggsossarna om Gaza?: “Nu har jag tillbringat en stund med Google och andra sökmotorer och hittar ingenting om att Mona Sahlin skulle ha sagt vare sig bu eller bä om det som sker just nu i Gaza. Jag tolkar det som att socialdemokratin tiger och samtycker. Eller får vi möjligen se social- demokraternas representanter på nästa stora demonstration mot Israel?”

(Hittat via knuff.)

Håller egentligen helt med Jinge, det är pinsamt tyst. Var dock tvungen att verifiera hans påstående om att just Mona Sahlin varken sagt bu eller bä och gör alltså en Google-sökning på Mona Sahlin Gaza och hittar förstås omedelbart en länk till partiets sida där hon tillsammans med Urban Ahlin igår gjort följande uttalande:

- Israel visar ett helt oacceptabelt övervåld i sitt svar på raketattackerna från Gaza, säger Mona Sahlin och Urban Ahlin i ett uttalande med anledning av det uppblossandet våldet i Gaza och södra Israel.

- Vi känner en stor ilska och vanmakt över att våldet återigen tillåts härska. Att flera oskyldiga, däribland flera barn, dödas i attacker kan aldrig försvaras. Det som hänt är en tragedi. Parterna måste omedelbart sluta attackera varandra, och återgå till de fredsförhandlingar som trots allt har inletts. Israel som den starkare parten måste ta det största ansvaret. Hamas måste avväpnas.

- Vi uppmanar EU och Carl Bildt att inleda samtal med Hamas. Varje möjlighet att snabbt få slut på situationen med alltmer våld måste prövas. Såväl Hamas som Israel måste förmås att sluta använda våldets väg och återgå till samtal och dialog.

Alltså – Jinge har fel när han hävdar att Mona Sahlin inte uttalat sig men samtidigt helt rätt – uttalandet är nämligen enligt sidan gjort 2008-03-01 kl. 10:39

Knuff

Stoppa bokbålet: “Just när man med andra ord trodde att svensk politisk debatt inte kunde bli mer relevant (särskilt efter Expressens viktiga avslöjande om att en tjänsteman på finansdepartementet en gång varit inne på en pornografisk hemsida) kommer nästa twist. Diskussionen övergår till att handla om ifall Pär Nuder är partilojal. Det vill säga om ifall det är bra för Partiet med stort P ifall Pär (med stort P) skriver bok om sin tid bakom Göran (med stor gård).

Det tycker inte socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin som går ut och anklagar Nuder för att bryta mot »hederskodex« och man kan förstås precis som SVD:s ledarsida fundera över om Ahlin verkligen kommer från Skaraborg och inte Sicilien. Kommer Nuder efter sitt chockerande avslöjande om att (hör och häpna) Göran Persson ibland kunde vara något av en skitstövel vakna upp med ett hästhuvud i sängen?”

(Hittat via Läs Katrine av Jonas Morian.)

Katrine Kielos lyckas verkligen få till en rolig text, ett bra inlägg i den debatt som pågår om den debatt som förs rörande höger eller vänster, upp eller ned, politik eller person, förankrad eller sjävsvåldig i partiet (partiet med litet p eftersom det är mitt parti dvs det parti jag är medlem i jag talar om).

Enda problemet jag har är om det verkligen går att skilja på politik och person, alltså hur definieras skillnaden mellan jaget och de åsikter man ger uttryck för, det sätt på vilket man agerar osv.

Om man skulle vilja upprätthålla en absolut skiljelinje så får allså inte agerandet beröras i samband med en politisk diskussion. Man får väl då heller inte värdera egenskaper i bedömningen t.ex. av en kandidat eller en gärning utan bara politiken. Nu är det ju i realiteten precis tvärtom – åtminstone i mitt parti – det är egenskaper som diskuteras i samband med nomineringar, inte politik. T.o.m. ärvda egenskaper värderas, men inte analytisk förmåga.

Dags att vädra ut (s)tuglukten?: “Jag vill citera en till.

“Vi måste också fråga varför människor inte litade på oss. Kritik är inte farligt.”

Mona Sahlin i sitt tal till extrakongressen i mars 2007.”

Och där fick Urban Ahlin så han teg:-)

Den gode Magnus Ljungkvist:

Ahlins syn på den viktiga solidaritet som ska hålla ihop ett parti hämtar han från konservativa Mariestadstidningen som på ledarplats skrivit

Det är uppenbart att Nuder, trots att han sitter i partiets verkställande utskott, struntar helt i att visa upp någon solidarisk front med sin partiledare.

Och Urban Ahlin sa alltså (och jag är inte nådig i min kritik skriver Erik Laakso på Arvid Falk) till DN att

Vi ska ha en öppen intern debatt för att vi är ett parti, annars kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt.

Men vad f-n menar Alexandra Einerstam med “Och medan företrädare för SAP tjafsar, är bittra, ägnar sig åt hatkampanjer gentemot varandra, lutar sig högeralliansen tillbaka, gnuggar händerna och ler stort.” Vi demonstrerar styrka när vi talar, när vi exponera våra debatter, tydliggör diskussionsfrågorna. Och inte är det hatkampanjer vi ser, det är de diskussioner som antagligen alltid förekommit men i slutna rum.

Currently playing in iTunes: Lyin’ Like a Dog by Buddy Guy

Öppenhet är ingen fluga: “Socialdemokraten Niklas Nordström skrev i en tänkvärd kommentar att vad Barack Obama gjort har väldigt lite med teknik att göra. Istället är själva grejen att han omdefinierat relationen mellan partiet/kandidaten och väljaren/aktivisten:

“Lärdomen är att ska man få många engagerade måste man också våga släppa kontrollen och ge utrymme för egna initiativ. “

Men i ett läge där alla talar om öppenhet verkar socialdemokratin (som ju på pappret ska vara de progressiva) ha företrädare som känner att det istället är läge att gå ut och försvara principen att partiets protokoll ska vara hemliga i 20 år. “Efter det kan de lämnas ut till forskare eller författare för att omvärlden ska kunna förstå viktiga politiska skeenden” skrev Urban Ahlin på Newsmill igår.

Ahlin menar att förre finansminister Pär Nuders bok öppnat upp för ett skräckscenario: en värld där människor “mejlar varandra eller bloggar”.

“Så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt” säger Ahlin till DN, ett uttalande som förtjänar att bli lika klassiskt som det där Ines Uusmann sa om att Internet bara var en fluga. “

Katrine Kielos ledare på dagens Dagens Arena tar sin utgångspunkt i högralliansens partisekreterares artikel där de identifierar Internet som “den viktigaste förändringen på många år för möjligheten att involvera människor” och lanserade därmed en ambition om att sänka trösklarna till det politiska engagemanget. Och – konstaterandet är korrekt, frågan är väl om man kan vänta sig att förepråkare för massiv övervakning av nätburen kommunikation och rättsvidrigt jagande av fildelare med privatpolis verkligen har förstått.

Nu får det vara hur det vill med den saken – betydligt allvarligare är förstås att Kielos identifierat en stoppkloss av närmast monumentalt format inom det socialdemokratiska partiet, en man vars förståelse av begrepp som öppenhet, transparens tycks obefintlig, en man vars syn på förhållandet mellan väljare och valda, mellan medlemmar och deras företrädare, helt enkelt demokratisyn tycks hämtad från någon annan tid, någon annan värld än den jag lever i.

Mannen heter Urban Ahlin och är utrikespolitisk talesman. Det uttalande – och jag hoppas DN citerat honom korrekt – som förtjänar en plats i åtminstone partiets historieböcker lyder i sin helhet så här:

Vi ska ha en öppen intern debatt för att vi är ett parti, annars kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt.

Urban Ahlin är naturligtvis inte “gammelmodig”, sannolikt inte heller korkad. I själva verket faller han bara in i raden av debattörer som på olika sätt försöker tysta debatten kring partiets politik genom att lägga munkavle på allt som kan tolkas som kritik av den nuvarande ledningen och dess agerande.

Också kommenterat av bl.a. Rosemari Södergren och Jonas Morian.

Palm och (s) ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier: “Veronica Palm satt alltså i panelen efter Amnestys filmvisning som representant för socialdemokraterna. Det borde naturligtvis varit Urban Ahlin, gruppledare i utrikesutskottet. Arrangörerna klagade över att det var omöjligt att få dit tunga företrädare. Veronica Palm utgick uttalat från att hennes uppgift som riksdagsledamot var att förklara den förra regeringens agerande. Varför då? Senast jag läste regeringsformen var det regeringen som skulle stå ansvarig inför riksdagen. Sedan refererade Palm socialdemokraternas ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier utan att själv säga vad hon tänkte. Om hon nu tänkte något.”

(Hittat via Dagens Arena.)

Katrine Kielos har skrivit en mycket bra krönika i Dagens Arena, man känner faktiskt hennes upprördhet i texten. Hon har också goda skäl att vara upprörd - att den socialdemokratiska talesmannen i dessa frågor inte “har tid” och att en riksdagsman i hans ställe sitter och försvarar en sjuk sak är inte särskilt hedrande.