Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Jag är absolutist
Currently playing in iTunes: I Only Have Love by Phantom Blues Band
Staffan Danielsson och demokratin…: “På detta svarar Centerpartiet att problemet inte är de ensamkommande som kommer till Sverige idag, utan alla de som inte får komma hit. Det håller jag med om, men ska man ha debattförbud bara för det?
Jag är invandringspositiv och vill låta många fler ensamkommande flyktingbarn komma hit och stanna här men vet att det finns problem att ta itu med. Om man inte diskuterar problemen så löser man dem inte. I det allmänna rättsmedvetetandet har myndigheterna hamrat in att 18 år är en helig gräns att hålla fast vid. Att inte våga ta diskussionen öppet om flyktingbarnen och antyda att 18-års gränsen inte är så viktig sticker många i ögonen, även folk som inte är Sverigedemokrater.
“
Definierar mig själv som extremist i flera avseenden. Ett av dessa är frågor som rör yttrande- och åsiktsfrihet. När det gäller dessa frågor är jag absolutist – för mig finns inga undantag – alla har rätt att uttrycka sin åsikt alldeles oavsett om den kan tänkas störa någon annan och självfallet också publicera den. Precis som Erik Laakso anser jag att åsikts/tankeförbud är farliga.
Så vad betyder då min extrema position i dessa frågor? Innebär förstås inte att framförda ståndpunkter ska stå oemotsagda. Tvärtom är det förstås så att yttrande- och åsiktsfriheten alltid gäller också meningsmotståndaren och att man faktiskt får tåla precis vad som helst – dåliga argument, extrema åsikter, personangrepp och annat. Det är ju just detta yttrandefriheten handlar om – rätten att uttrycka en åsikt hur extrem, hur avskyvärd, hur absurd den än må vara.
Tyvärr innebär förstås detta att vi får se en företeelse i debatten som stör mıg mycket – kategoriserandet av motståndaren. Så stämplas frekvent många som diskuterar aspekter av flyktingmottagandet som rasister – har man inte bättre argument så…. Precis på samma sätt som kritik av staten Israels politik ofta stämplas som antisemitism.
Är alltså Neuding rasist och bör hon som sådan associeras med Breivik, lite förenklat dagens stora fråga på Twitter. Ur mitt perspektiv är det rimligt att göra denna typ av association i den meningen att hennes argumentation tycks bygga på delvis samma lösan sand samtidigt som det är uppenbart att hennes argumentation också i sak måste bemötas då den bygger på generaliseringar när det gäller muslimer som om de gjordes om judar skulle bedömas som uppenbart antisemitiska. Innebär dock inte att jag vill begränsa hennes rätt/möjlighet att uttrycka dessa åsikter. Inte heller att jag finner det meningsfullt att stämpla vare sig henne eller Danielsson som rasister. Tvärtom – vi kommer aldrig att komma tillrätta med tilltagande rasism utan att alla varianter av åsikter/påståenden vädras.
Currently playing in iTunes: Who’s Gonna Fill Those Shoes by Buddy Guy
Riktigt problematiskt blir det i en av vår tids mest komplicerade frågor, religionens alltmer aggressiva framtoning ibland riktat mot vårt sekulära samhällsliv. Och då tänker jag på allt från Birro, aborter till civilisationernas krig.
Vad menar jag då med “religionens alltmer aggressiva framtoning ibland riktat mot vårt sekulära samhällsliv”. Under hela min uppväxt/vuxna liv har utvecklingen gått mot att religionen alltmer förpassats till den enskildes privatliv. Man kan säga att denna utveckling kröntes när kyrkan skildes från staten. Denna utveckling innebar också att bärandet av religiösa symboler blev allt mindre framträdande/påträngande.
Under senare år (faktiskt egentligen de senaste 30) har det funnits en motsatt rörelse uttryckt t.ex. genom medialt genomslag för allehanda sektliknande rörelser (Livet Ord sannolikt den främsta kristna representanten). Numera vandrar det omkring präster fån ortodoxa kyrkor på stadens gator som tycks sätta en ära i att klä sig som man gjorde åtskilliga hundra år tillbaka i tiden. Sedan några år anordnas någon form av Golgata-vandring på samma gator under påsken. Ett intressant fenomen och jag vill på intet sätt begränsa rätten också till sådana uttryck men är konfunderad. Konfunderad därför att bärandet av symboler /specifik klädsel respektive demonstrativt offentligt utövande av religiösa ritualer ju syftar till att identifiera utövaren i första hand som tillhörig viss religion snarare än som medmänniska vilket jag faktiskt inte förstår.
Technorati Tags:
Erik Laakso, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Ideologi, Invandring, Israel, Newsmill, Politik, Rasism, Torbjörn Jerlerup, Yttrandfrihet, Åsiktsfrihet, Religion
Avslutar dagen med The Global Intelligence Files och Carl Bildt
Currently playing in iTunes: Let Me Love You Baby (Live Version) by Stevie Ray Vaughan & Double Trouble
Det är med viss entusiasm jag noterar att Wikileaks fortfarande presterar. Särskilt intressant är förstås hur allas vår Carl Bildt framstår. Wikileaks verkar släppa filer allteftersom. Ser fram emot mera.
5 miljoner email hämtade från Stratfor – ett Texas-baserat underrättelseföretag. Vilket kap!
Currently playing in iTunes: Bridge to Better Days by Joe Bonamassa
Technorati Tags:
Afghanistan, Carl Bildt, demokrati, Politik, Politik 2.0, Yttrandfrihet
Var demokratin verkligen bättre förr
Demokratins död | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: “Det som byggde det politiska systemet, medborgarna, har tappat kontrollen över det monster av byråkrati och den kultur av manipulation som blev resultatet. På alla nivåer och i alla partier. Deprimerande. Demokratin, eller dess vilja att manipuleras och manipulera, kom att bli det som förgör demokratin. När vi kritiserat EU för att inte vara demokratiskt nog så ser vi inte bjälken i vårt eget öga. Det är hos vår egen oförmåga att styra våra partier som vi borgat för den utveckling vi ser idag.
“(Hittat via Knuff.)
Fårstår herr Westerholms något dystra perspektiv. Dock, det var nog bara i begränsad omfattning bättre förr. Tror knappast att folket var särskilt engagerade i framkomsten av Torekov-kompromissen. Den ska nog snarast ses som resultatet av dåtidens partieliters strävan och baseras naturligtvis på såväl geniuna demokratiska värderingar, en idealiserad bild av desamma och så en portion retorik så att “stabilitiet” för den rådande samhällsordningen (inkl. partiväsende) kan garanteras. Martin Moberg har också kommenterat Westerholm.
Visst var det nog bättre fart i det interna partiarbetet åtminstone vad gäller antal deltagare i basverksamhet förr. Om medlemmarna egentligen utövade något större inflytande skulle jag vilja låta vara osagt – tror egentligen inte det.
Jag skulle vilja betrakta detta med demokrati som något vi strävar efter och har så gjort under något sekel – med lång väg kvar att vandra. Partiet borde i den processen vara en föregångare, ett organisatoriskt uttryck för hur vi vill att samhället som helhet skall vara. Att vi knappast utgör en sådan förebild visas väl tydligt av processen t.ex. vid utnämnandet av partiledare senast. Varken strategi eller politik diskuteras publikt drivet av de i partiet förtroendevalda i någon större utsträckning, den diskussion som förekommer hittar man huvudsakligen utanför organisationens fora på bloggar m.m.
Att denna min tes är rimlig förstår man av att historiskt så är demokrati i bemärkelsen att folket styr ett relativt ungt fenomen som idé och exemplen få på mer utvecklat sådant styre på nationell nivå. Även organisationer byggs normalt upp på ett sätt som snarare motverkar än befrämjar verklig demokrati om vi med det förväntar att alla verkligen har ett reellt inflytande på organisationens utveckling. Oftast hämmas detta genom de representativa strukturerna som definitivt får anses tillhöra de konserverande krafterna särskilt genom att skydda de som ingår i de ledande kretsarna (sitter runt köttgrytorna om man så vill).
Den demokrati vi omhuldar är ju i själva verket ett borgerligt projekt där representativ parlamentarism visat sig vara ett effektivt sätt att legitimera statens maktutövande. Det är sannolikt ett bättre styrelseskick än de flesta andra hittills prövade men knappast slutpunkten i mänklighetens utveckling. Ett av dess tillkortakommande gäller ju just det ytterst begränsade inflytande det faktiskt tillförsäkrar folket. Ett annat hur lätt det välts över ända om det inte uppfyller mer grundläggande ekonomiska maktstrukturers krav – Grekland har ju bara under de senaste 50 åren haft erfarenhet både av diktatur och av nu senast teknokratstyre alldeles oavsett folkets vilja.
Det vi har att göra – och som borde fortsatt vara socialdemokratins uppgift – är att ständigt kämpa för ett verkligt demokratiskt samhälle. Då måste vi börja med oss själva – utveckla vårt parti i en sådan riktning.
Ett litet steg skulle vara att se till att alla medlemmar faktiskt skolas i sådana för verklig demokrati grundläggande principer som yttrandefrihet. Idag omfattar nämligen inte alla ens det, vilket Alexandra Einerstam skriver om.
Läs mer om detta på Knuff
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Alexandra Einerstam, demokrati, Ideologi, Johan Westerholm, Martin Moberg, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Yttrandfrihet

Senaste kommentarerna