Peter Karlberg: Category Demokrati

SAP måste återerövra folkrörelsetanken

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 11 May 2008 13:58:36 +0200

SAP, företag eller folkrörelse?: “Medlemsraset i det socialdemokratiska partiet är även kopplat till medlemsraset i alla föreningar. I allt från idrottsföreningar till fackföreningar. Idag konkurrerar föreningslivet med så mycket annat. Den delen av befolkningen som arbetar, jobbar även mera. Alla medier som Internett och TV har konkurerat ut folkrörelsen i Sverige. En ökad genomsnitlig ålder på befolkningen är också en orsak. Många nya svenskar är inte heller vana att organisera sig i föreningar. Varje generation måste lära nytt. Och då hjälper det inte endast med någon form av politikerskola. Tex orättvisor måste upplevas. Massmedias destruktiva vinkling av politiska sakfrågor har också varit en sten i kistan. Även politikers skandaler och då utnytjande av samhällssystemet har duggat tätt under de senaste 20 åren. Vem litar på ett system som är korrupt? Vad betyder ett minskat medlemsantal i vårt parti? För oss betyder det minskande medlemsantalet att talet om att vi är är en folkrörelse klingar allt mer och mer falskt, men betyder det något?”

(Hittat via s-bloggar.)

Björn Andersson diskuterar partiets framtid i termer av kampanjorganisation (företag) versus demokratisk basorganisation (folkrörelse). Det är en mycket viktig diskussion. Även om partiet organiserar runt 100 000 människor så utgör den aktivitet dessa erbjuds inte ett alternativ för så många fler (och kanske inte ens för så många av de nuvarande medlemmarna). Partiledningen har lanserat en kampanj för att värva flera medlemmar men trollat bort det aktiva deltagandet genom att introducera den fåniga från idrotten hämtade metaforen supportrar.

Klart att sjuksköterskorna skall få sina krav tillgodosedda

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 10 May 2008 20:57:14 +0200

God Dag Yxskaft: “På socialdemokraternas hemsida kommenterar Mona Sahlin vårdstrejken som hon inte stödjer eller vad hon nu gör? Är det någon som begriper vad syftet med hennes uttalande är? Jag begriper det inte?”

(Hittat via Lotta Grönings blogg.)

Läser ytterst sällan Lotta Grönings blogg men råkade titta förbi och blev därmed uppmärksammad på Mona Sahlins uttalande angående vårdstrejken. Och uttalandet är verkligen så obegripligt som Lotta Gröning påpekar.

Själv har jag uppfattningen att såväl undersköterskor som sjuksköterskor är underbetalda. Jag har också uppfattningen att stridsåtgärder som nu vidtagits visserligen är lätta att förstå men samtidigt mycket märkliga ur ett samhälleligt perspektiv. Landstingen - motståndaren (arbetsköparen) - tjänar pengar på strejken, den fackliga organisationen och de strejkande förlorar pengar och hårdast drabbas förstås de patienter som inte får adekvat vård. Vårdpersonalens löner är en fråga om vad vi vill lägga skattepengar på - inte en fråga om något fiktivt löneutrymme. Högre lönepåslag för sjuksköterskor kostar skattepengar och påverkar därmed inte utrymmet för andra gruppers löneutrymme.

Korruption i USAs kongress

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 03 May 2008 21:03:00 +0200

Amerikanska krigsprofitörer i kongressen: “De amerikanska kongressledamöterna fortsätter att profitera på Irak-kriget. Enligt de senaste rapporterna så har 151 kongressledamöter investerat nära 250 miljoner dollar i företag som har haft försvarskontrakt på minst fem miljoner dollar under 2005. Dessa företag har fått mer än 275.6 miljarder dollar i stöd från regeringen under 2006. Kongressledamöterna subventionerar alltså krigsföretag som de själva har aktier i.”

(Hittat via knuff.se.)

Här intill har jag (till vänster) två räknare. Den ena redovisar USAs totalkostnad för ockupationen av Irak i form av totala anslagen från kongressen, den andra antalet döda irakier. Med en enkel matematisk operation kan man alltså räkna ut precis hur mycket Bush och hans hantlangare tycker att varje dödad irakier får kosta. En annan relation kan ju vara att räkna ut antalet döda irakier i relation till antalet döda USA-soldater, de senare nu lite över 4000.

Hampus Eckerman på Motbilder redovisar en annan aspekt på USAs ockupation. Uppenbarligen har 151 kongressledamöter direkta ekonomiska intressen av fortsatt ockupation då de investerat rejält i krigsindustrin. En krigsindustri som de sedan genom beslut i kongressen göder. Man kan förstå att det finns en presidentkandidat som går till val på att fortsätta ockupera Irak - svårare att förstå de medborgare i USA som kan tänkas stödja denna kandidat.

Frihet är det bästa ting

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 03 May 2008 18:58:15 +0200

Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”

(Hittat via knuff.se.)

Frihet är det bästa ting - därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel - ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.

När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.

Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det - frihet skall gälla alla!

Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod - inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.

Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

Också lite parentetiskt - vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.

(kommenterande bloggar)

Och "här går man" i Södertälje 1:a Maj

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 30 Apr 2008 14:41:18 +0200

Första Maj 2008:
11:45 Samling Stora Torget

12:00 Avmarsch med Wasa Brass och Nykvarns Musikkår

12:15 Ankomst Stadsparken - sång, Internationalen

Tal av Bo Ohlson, Socialdemokraternas Ordf i Södertälje

Tal av Anders Lago, Kommunstyrelsens Ordförande

Tal av Ibrahim Baylan

Tal av Gabriel Blomberg SSU

Hoppas vi ses i morgon i tåget. Slut upp bakom huvudparollen “Frihet kräver rättvisa” eller försök hitta palestinierna och demonstrera ditt stöd för deras kamp mot ockupationsmaktens mördande.

Själv bär jag Mörkö Arbetarekommuns fana från 1921!

Och "här går man" i Södertälje 1:a Maj

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 30 Apr 2008 14:41:18 +0200

Första Maj 2008:
11:45 Samling Stora Torget

12:00 Avmarsch med Wasa Brass och Nykvarns Musikkår

12:15 Ankomst Stadsparken - sång, Internationalen

Tal av Bo Ohlson, Socialdemokraternas Ordf i Södertälje

Tal av Anders Lago, Kommunstyrelsens Ordförande

Tal av Ibrahim Baylan

Tal av Gabriel Blomberg SSU

Själv bär jag Mörkö Arbetarekommuns fana från 1921!

Partipolitiskt obunden

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 29 Apr 2008 21:57:06 +0200

Dags för TCO att lämna politikens sidlinje: “ETT FÖRSTA STEG är rimligen att i en öppen process ta reda på vilka samhällsfrågor som medlemmarna tycker är viktiga. Här är TCO:s kampanj FacketFörändras.nu en bra utgångspunkt. Det kan också handla om enkäter och samtal i de lokala avdelningarna. Slutprodukten av en sådan process bör hur som helst vara ett antal tydliga politiska krav. Ett andra steg är att ge de politiska partierna möjligheten att ställa sig bakom kraven. I det här steget måste alla partier ges möjlighet att delta. Det ska inte vara frågan om en »kollektivanslutning« bakvägen. Man bör också skikta kampanjen så att den riktar in sig både på nationella frågor och frågor som är viktiga i de olika kommunerna. ETT TREDJE STEG är att bedriva kampanj för sina krav. Inte bara genom reklam utan genom en faktisk valrörelse på arbetsplatser och på gator och torg. Detta är förvisso svårare och ställer större krav på organisationsförmåga och utbildning av valarbetare. Men det är också det enda sättet att lägga verklig tyngd bakom kraven.”

(Hittat via en kommentar hos Enn Kokk.)

Fredrik Jansson tar i en debattartikel i TCO-tidningen upp en intressant strategisk fråga för tjänstemannarörelsen. Kan man formulera krav på politiken som flertalet medlemmar står bakom, rikta dessa till de politiska partierna och därefter rekomendera medlemmarna att lägga sin röst på det partiet som “fått flest rätt”. Sture Nordh missar poängen i detta genom att hävda att den partipolitiska obundenheten skulle omöjliggöra ett sådant agerande. Tyvärr missar ju också Fredrik Jansson det uppenbara - fackliga organisationer (partipolitiskt obundna eller inte) måste för att vidmakthålla sin legitimitet upprätthålla en rimlig avgränsning vad avser sitt kompetensområde. Det är just i detta som Nordh faktiskt har mera rätt än Jansson - men baserat på starkt förankrade fackliga krav skulle även tjänstemannarörelsen kunna förorda partier som har rätt just i den typen av frågor.

Medlemmarna i TCO får sedan förstås själva väga betydelsen av dessa krav i relation till andra frågor. Att socialdemokratin skulle tjäna på att vara mera lyssnande också till tjänstemännen är förstås också klart.

Vem skall forma politiken?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 29 Apr 2008 08:49:44 +0200

Viktigast: att leva upp till begreppet folkrörelse: “Men ska vi på nytt kunna engagera många människor i partipolitiskt arbete, behövs det mycket mer än de medlemsvärvarblock vi förstås också ska använda. De som lockas till partiet måste, var och en, tas på allvar: De har en röst, och de ska känna det meningsfullt att argumentera för sin egen mening. Den andan måste prägla partiets hela arbete: föreningsmöten, studiecirklar, rådslag, seminarier, kongresser. Medlemmarna ska känna att de inte bara välkomnas för att de kan göra nyttiga insatser som pappersbärare i valrörelserna utan för att deras värderingar och erfarenheter betyder något, dessutom för att de är ovärderliga känselspröt ut i det omgivande samhället. Sen tror jag att det också skulle kunna sätta fler sinnen i brand, om partiet hade ett tydligare, ja rent av radikalare budskap. Partiexpeditionen, på 68an nu som på min tid, kunde kanske till exempel damma av jämlikhetskampanjen från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal.”

(Hittat hos Enn Kokk.)

Enn Kokk beskriver medlemsutvecklingen i det socialdemokratiska partiet genom några nedslag i statistiken allt sedan kollektivanslutningen (för yngre läsare - kollektivanslutningen innebar att fackliga organisationer anslöt sig till partiet och då blev dessa organisationer alla medlemmar också partimedlemmar) avskaffades 1990. Det är rätt deprimerande läsning - Kokk vill dock påskina att några lite mera specifika händelser haft särskild betydelse, nämligen budgetsaneringen och EU-frågan. Det kan så vara men de egentliga orsakerna står att finna i det faktum att utrymmet för att påverka politiken är ytterst begränsat vilket förstås blir särskilt tydligt när man i regeringsställning driver en politik som saknar förankring och i det faktum att man har ett negativt flöde dvs fler faller ifrån än som nyrekryteras.

Kokk har förresten ett förflutet på 68:an (alltså partistyrelsens högkvarter på Sveavägen i Stockholm). Ett förflutet med ett inte oväsentligt inflytande. Kanske får vi se ett mer självkritiskt inlägg i frågan någon gång - inte var de “vanliga” enskilda medlemmarnas faktiska inflytande större under 70- och 80-talen?

Nu skall vi dock värva supporters, inte medlemmar som skall vara med och forma politiken. Vi skall värva supporters utan att ha format organisationen så att de har någonstans att utöva sitt supporterskap. Politken erbjuder få “matcher”:-) och jag tror inte folk idag är intresserade av att bara vara valarbetere.

Jonas Ryberg, Skenebo och SSU-ombudsman i Gävleborg har också reagerat:

Många säger att modellen med geografiska klubbar i bostadsområdet och på arbetsplatsen är utdöende. Jag är beredd att hålla med, men inte på grund utav att de är otidsenliga - utan för att de är illa skötta och inte för det stödet ifrån centrala organisationer som de behöver. Min vision (och partiprogrammets) är att utöka demokratin, då måste våra medlemmar vara aktiva och aktivt delta i samhällsdebatten. Vi måste dessutom sätta den lokala S-föreningen i centrum. Medlemsmöten måste bli det forum för debatt och beslut som det var tänkt som. När jag som medlem känner att min röst räknas och får delta aktivt i beslut - ja då blir medlemskapet värt någonting. På det sättet blir vi åter en folkrörelse, inte genom flashiga kampanjer.

Själv är jag ju en Graf-supporter!

Frågor om jobbskapande

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 26 Apr 2008 16:36:34 +0200

Bloggintervju Om Jobbfrågor: “Den 7 maj ska jag vikariera för en frånvarande Jonas Morian i en TV-studio i Stockholm. De bloggintervjuer som genomförts tidigare har varit framgångsrika och intressanta med många tittare och givande intervjuer. Den person som Nina Unesi och jag ska intervjua den här gången heter: Luciano Astudillo och är en av de ansvariga för Socialdemokraternas jobbrådslag. Luciano har också en egen blogg, just nu utlokaliserad till Expressen dock.”

Vännen Laakso skall alltså vikariera - kul! Han vikarierar för Jonas Morian i rollen som utfrågare i de s.k. bloggintervjuerna. Så mycket har de egentligen inte med bloggande att göra - det är helt enkelt vanliga TV-intervjuer som genomförs av halvamatörer och läggs ut på YouTube. Med bloggande har de samband genom att frågandet baseras på det som rests av bloggande människor - i Eriks fall tydligen de som ställt frågor i kommentarer på hans blogg. Man undrar om en trackback räcker?

Intervjuerna/utfrågningarna har för övrigt blivit bättre och bättre men saknar fortfarande stinget. Jag vill ha betydligt mera kritiska frågor, tydliga referenser till vilken bloggare som ställt frågan och direkt huggande följdfrågor. Gärna också en mindre tråkig miljö - kanske på ett fik.

Nåja - kring jobben finns det förstås massor med frågor att ställa. Den kanske viktigaste är hur man genom politiken kan bidra till att det skapas fler jobb? Det är väl ingen tvekan om att under överskådlig tid kommer relativt sett okvalificerade jobb att hamna där arbetskraften är billigast så länge själva arbetsuppgiften lämpar sig för det, det gäller tillverkningsjobb och vissa typer av tjänster. Det finns dock fortfarande - och kommer att framgent fortsatt att finnas - en stor mängd sådana jobb som av olika skäl måste utföras lokalt. Vem skall utföra dessa och under vilka villkor?

Inom bara några år kommer vi också att se att ytterst kvalificerade jobb (krävandes lång utbildning) lika gärna kan förläggas annorstädes. Vad kommer då att vara vårt vapen för att dessa skall hamna här. Om kineserna utbildar några hundra tusen civilingenjörer om året - varför skall Ericsson ha utveckling i Sverige? Här tänker jag ett resonemang om krativ ekonomi, om hur vi måste ta avstånd från en skolpolitik som premierar förra seklets utbildningsmål m.m.

JK till yttrandefrihetens försvar!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 26 Apr 2008 13:31:11 +0200

JK: Okej sprida extremistpropaganda: “Karlbergsskolan i Köping gjorde fel som nekade Nationaldemokraterna att dela ut politisk information till eleverna. Det anser justitiekanslern (JK) som i sitt beslut riktar kritik mot skolan. Högstadieskolan får kritik för att ha stoppat det invandringsfientliga partiet från att anordna bokbord och dela ut flygblad på skolan. – Man får inte utestänga ett politiskt parti för att det har en uppfattning som inte stämmer överens med skolans värdegrund, säger JK Göran Lambertz till TT.”

(Hittat via knuff.se.)

I en tid när yttrandefriheten inskränkts (och därmed faktiskt kan sägas inte existera) är det uppfriskande med beslut som konsekvent utgår från vår grundlagsskyddade rätt. Jag citerar från JK:s beslut:

Enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen garanterar innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. Vad beträffar tryckfriheten finns särskilda grundlagsföreskrifter i tryckfrihetsförordningen. Enligt dess 1 kap. 2 § är det inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av en skrifts innehåll, genom en åtgärd som inte har stöd i förordningen, bl.a. hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.

Därefter för JK ett resonemang om tillämpningen av detta i skolans värld - läs hela beslutet!!! Man kan väl säga att SvDs artikel inte tillfullo belyser detta:-( men det är i så fall Robert Holender på TT som inte läst beslutet i sin helhet. Enkelt uttryckt - om man tillåter politiska partier i skolan så kan man inte utestänga vissa på grund av deras åsikter. Det är faktiskt en alldeles grundläggande demokratiskt princip och man blir rätt förvirrad av t.ex. Eva Rundkvist rätt versus rättighetsresonemang. I en demokrati bekämpas åsikter man inte gillar med upplysning, motpropaganda - inte genom åsiktsförbud, inte genom mötesförbud, inte genom demonstrationsförbud.

Jonas Hellman har förstås också rätt när han ifrågasätter de politiskt korrektas tro på att använda förbud, hinder som metod att bekämpa oönskade åsikter:

Sedan måste man också fundera över vilken effekt stämplandet av människor och partier har på hur de uppfattas och attraherar. Det är inte säkert att demoniserandet av partier och grupper som Nationaldemokraterna är det effektivaste sättet att minimera dessas möjligheter att rekrytera nya anhängare.

Riktigt obehagligt blir det i David Samuelssons tappning:

Om JK har tolkat lagen rätt behövs ny lagstiftning som ger offentliga verksamheter ökade rättigheter att påverka vilka som får framföra och yttra vad inom deras område. Vem tar initiativet till detta?