Peter Karlberg: Category Ekonomi

Skolans problem är samhällets

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 27 Aug 2008 01:56:57 +0200

Dags för en ny skoldebatt efter Björklunds statistikskandal: “Jag tror att det finns många fler än jag som längtat efter en ny diskussion om skolan, som inte riktigt förstått hur Björklunds svartmålning av skolan fått sånt genomslag, som hoppats få prata mer om pedagogik, lust att lära och resurser och mindre om sortering, disciplin och ordning & reda. Förhoppningsvis kan de här dokumentärerna (nästa vecka granskas björklunds förslag på åtgärder) vara början på det.”

(Hittat via s-bloggar.)

Marta Axner efterlyser en ny skoldebatt, fri från Jan Björklunds svartmålning. C G Carlsson som väl länge försökt föra en annan skoldebatt ställer nu frågor till partiledningen:

- Varför har inte socialdemokratin med dess ledare kraftfullt reagerat?
- Kommer socialdemokratins ledning nu att tydligt reagera?

Jag håller med C G och har gjort följande reflektion:

Först nu – efter två år som skol/utbildningsministerminister – granskas utgångspunkterna för Jan Björklunds politik på skolområdet av media – i detta fall ännu så länge bara av ett. Skolpolitiskt aktiv har dock Jan Björklund varit betydligt längre och han är mycket skicklig på att producera s.k. one-liners och att få medial uppmärksmahet på dessa. Björklund har lyckats sätta agendan för den skolpolitiska diskussionen och också starkt påverkat bilden av den svenska skolan i den allmänna opinionen. Har han då mött välorganiserat motstånd – knappast. Har mitt parti systematiskt analyserat Björklunds teser och försett oss partimedlemmar med argmentationsstöd – knappast. Har partiet inför rådslagsarbetet arbetat med en mer korrekt beskrivning av verkligheten – knappast.

Tvärtom faktiskt – för inte så väldigt länge sedan – om jag inte missminner mig talades det om uppgörelse med folkpartiet om skolfrågor. Vi får kanske vara glada att Björklund, en smula övermodigt kanske, avvisade inviten. Enligt min uppfattning är det partiets uppgift (och nu talar jag i första hand om dess ledning och dess beredningsorganisation/kansliresurser) att – särskilt om inte media ägnar sig åt att granska våra motståndare – lägga mycket tid och kraft på att just hårdgranska andra partiers argumentation, användande av statisitk samtidigt som man utformar en på ideologi och sakkunskap baserad egen politik.

Marta Axner vill förresten se en diskussion om pedagogik. Det är förstås helt OK – för hon är väl pedagog. För om inte så menar nog jag att vi i våra politiska roller skall fokusera på mål och medel (det senare i form av reurser, organisation m.m.). Pedagogik bör ju rimligen betraktas som den fackkunskap en pedagog förhoppningsvis har, på samma sätt som en läkare har medicin. Själva hantverket att bedriva undervisning bör förstås bygga på forskning och beprövad erfarenhet – målen såväl vad avser socialisation som kompetens bör avgöras av politiken.

Anne-Marie Lindgren vill för övrigt också ha en annan, ny, mer nyanserad diskussion och skriver i ETC (också publicerad hos Arbetarrörelsens tankesmedja) att

Att utveckla de här lösningarna kräver en mer fördjupad och nyanserad debatt än dagens, med förlov sagt, flummiga diskussion om att mer betyg och mer nationella prov är det enda som behövs. Och det kräver åtgärder mot de växande klyftor i samhället, som skapar så drastiskt skilda utgångsförutsättningar för barnens uppväxt och skoltid.

Det som borde åstadkommas lite förenklat är alltså att lågutbildade föräldrar ges högre utbildning, att skolor alltid skall ha socialt blandad elevsammansättning, att levnadsvillkor i allmänhet måste förbättras väsentligt för de med sämst förutsätningar, att bostadssegregationen måste upphöra. Lätt som en plätt!

McCain om beroendet av olja från andra länder

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 22 Jul 2008 01:35:19 +0200

Daily Kos: Late Afternoon/Early Evening Open Thread: “Time for a little straight-talkin’ open thread, my friends. “

(Hittat via Daily Kos.)

Man kan ju inte låta bli att undra vad McCain egentligen menar – minska oljeberoendet eller minska beroendet av “utländska leverantörer”? Och det är pumppriset han adresserar – vad betyder det? Vilka metoder kan användas för att reducera det?

Uppdatering 01.46: Ovanstående videoannons är tydligen redigerad/förkortad. I orginal är den något längre och McCain har lösningen på problemet: Borra mer i USA

McCain om beroendet av olja från andra länder

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 22 Jul 2008 01:35:19 +0200

Daily Kos: Late Afternoon/Early Evening Open Thread: “Time for a little straight-talkin’ open thread, my friends. “

(Hittat via Daily Kos.)

Uppdatering 01.46: Ovanstående videoannons är tydligen redigerad/förkortad. I orginal är den något längre och McCain har lösningen på problemet: Borra mer i USA

Obama, Javid och imperialismen

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 16 Jul 2008 20:47:08 +0200

Economy of Afghanistan – Wikipedia, the free encyclopedia: “Afghanistan is endowed with a wealth of natural resources, including extensive deposits of natural gas, petroleum, coal, marble, gold, copper, chromite, talc, barites, sulfur, lead, zinc, iron ore, salt, precious and semi-precious stones. In 2006, the U.S. Geological Survey estimated that Afghanistan has as much as 36 trillion cubic feet (1.0×1012 m3) of natural gas, 3.6 billion barrels (570×106 m3) of oil and condensate reserves.[11] According to a recent 2007 U.S. Geological Survey’s assessment, it was again revealed that Afghanistan has significant amounts of undiscovered non-fuel mineral resources. Scientists also found indications of abundant deposits of colored stones and gemstones, including emerald, ruby, sapphire, garnet, lapis, kunzite, spinel, tourmaline and peridot.[12]”

Låt oss granska Barack Obamas nyligen gjorda utspel beträffande Afghanistan. Obama vill avsluta kriget i Irak (på 16 månader) och förflytta fokus till Afghanistan med det uppgivna målet att bekämpa talibaner och det påstådda terrornätverket al-Quida. Vi vet ju att ockupationen av Irak handlar om kontrollen över oljan – kan vi alltså anta att USA redan har skaffat sig tillräcklig kontroll eller att priset trots allt är för högt eftersom det uppenbarligen finns utrymme för en presidentkandidat som har tillbakadragandet från området på dagordningen?

Så vad handlar då ockupationen av Afghanistan om (som ju Sverige faktiskt deltar i)? Som framgår ovan är Afghanistan ett rikt land – där finns inte bara olja utan också en lång rad andra naturtillgångar. Säkert inte ointressant. Dessutom har Afganistans geografiska belägenhet gjort att landet varit föremål för stormakters intresse under de senaste århundradena. Först britterna som slutligt kastades ut 1919 och sedan av såväl Sovjetunionen (under vars ockupation CIA utbildade talibaner inkl. Osama bin Laden och försåg dessa med moderna vapen) som av USA sedan 2001.

Lägg därtill att Afghanistan står för över 90% av världens opieproduktion som dessutom för närvarande tycks öka och åtminstone kraftigt bidra till några miljoner afganers försörjning.

Det är ju lite svårt att tro att USA med Barack Obama som president skulle vara beredda att öka insatsen i Afghanistan för att sprida fred, utveckling och demokrati till afghanerna. Det är förstås fortsatt det militärindustriella komplexet i USA som i stor utsträckning sätter dagordningen. Kontrollen över energiförsörjningen i världen är en viktig del i den USA-ledda imperialismens strävan efter världsherravälde.

Kan ett anant litet citat från samma Wikipedia-artikel ge oss en hint om vad det handlar om:

In May 2008, Afghanistan signed a contract with China for a project that deals with extracting copper. According to official sources, the project involves an investment of $2.8 billion dollars and an anual income of $400 million dollars to the Afghan government as well as 20,000 of its citizens provided with labor.[13] The country’s Ainak copper mine, located in Logar province, is one of the biggest in the world. According to some reports, it is estimated to hold at least 11 million tonnes or 33 billion US dollars worth of copper.[14][15]

Allt detta som en liten reflektion efter att ha läst partikamraten Reza Javids närmst infama inlägg rubricerat Rätt val av Barack Obama att prioritera bekämpning av talibaner. Man undrar vad “det krävs ett stort krafttag för att kunna landet fritt från från exemt konservativa religiösa fanatiker” och “att bekämpa de madrassas där talibaner [i Pakistan] undervisas kan man förvänta sig en spontan förminskning av antalet talibaner i Afghanistan” egentligen betyder sagda i ett sammanhang där Obama aviserat mer trupp?

Obama, Javid och imperialismen

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 16 Jul 2008 20:47:08 +0200

Economy of Afghanistan – Wikipedia, the free encyclopedia: “Afghanistan is endowed with a wealth of natural resources, including extensive deposits of natural gas, petroleum, coal, marble, gold, copper, chromite, talc, barites, sulfur, lead, zinc, iron ore, salt, precious and semi-precious stones. In 2006, the U.S. Geological Survey estimated that Afghanistan has as much as 36 trillion cubic feet (1.0×1012 m3) of natural gas, 3.6 billion barrels (570×106 m3) of oil and condensate reserves.[11] According to a recent 2007 U.S. Geological Survey’s assessment, it was again revealed that Afghanistan has significant amounts of undiscovered non-fuel mineral resources. Scientists also found indications of abundant deposits of colored stones and gemstones, including emerald, ruby, sapphire, garnet, lapis, kunzite, spinel, tourmaline and peridot.[12]”

Lägg därtill att Afghanistan står för över 90% av världens opieproduktion som dessutom för närvarande tycks öka och åtminstone kraftigt bidra till några miljoner afganers försörjning.

Kan ett anant litet citat från samma Wikipedia-artikel ge oss en hint om vad det handlar om:

In May 2008, Afghanistan signed a contract with China for a project that deals with extracting copper. According to official sources, the project involves an investment of $2.8 billion dollars and an anual income of $400 million dollars to the Afghan government as well as 20,000 of its citizens provided with labor.[13] The country’s Ainak copper mine, located in Logar province, is one of the biggest in the world. According to some reports, it is estimated to hold at least 11 million tonnes or 33 billion US dollars worth of copper.[14][15]

Uanför vadå?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 12 Jul 2008 19:49:52 +0200

Hur mäter man utanförskapet?: “Utanförskap har visat sig vara ett vinnande koncept i den politiska retoriken, men det finns en rad problem förknippade med att använda sig av regeringens mått på utanförskap som indikator på framgångsrik sysselsättningspolitik. Den kanske främsta invändningen är att utanförskap faktiskt inte mäter frånvaro från arbetsmarknaden i någon generell bemärkelse. Det som mäts är i princip enbart sådan frånvaro som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen. All arbetslöshet ingår inte, utan bara den arbetslöshet som omfattas av ersättning.
Det innebär att om ersättningsperioderna i a-kassan förkortas – eller arbetsvillkoret för ersättning skärps – blir resultatet rent mekaniskt att antalet personer i utanförskap minskar även om sysselsättningen förblir opåverkad. Om ersättningsperioderna förlängs – så som skedde i Sverige 1974 – kommer “utanförskapet” automatiskt att öka.

En indikator på utanförskap som baseras på ekonomisk ersättning kan lätt manipuleras för politiska syften. Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro.”

(Hittat via knuff.se.)

Professor Bertil Holmlund dissekerar på ett förtjänstfullt sätt begreppet utanförskap och problematiserar hur regimen valt att definiera det. Till detta finns inte så mycket att tillägga annat än att begreppet som sådant i mer semantisk betydelse också är exkluderande dvs också ger sken av att t.ex. en sjukskriven befinner sig utanför samhällsgemenskapen.

Andreas Bryhn konstaterar som kommentar till Holmlunds artikel att

Man räknas däremot inte med i “utanförskapet” om man är fattig, sjuk eller funktionshindrad och inte lyckas få ut någon ersättning.

Johan Sjölander gör följande reflektion:

Vad borgerligheten har gjort är nämligen att de har definierat problemet inte som att människor faktiskt befinner sig ”utanför” (saknar jobb, lever på marginalen, inte får delta i samhället fullt ut), utan som att människor är försörjda av gemensamma trygghetsystem. Problemet blir alltså försörjningen, inte själva orsaken till att du är i behov av försörjning av gemensamma medel.

Låt oss alltså avstå från att använda begreppet så länge det har denna av regimen påbjudna betydelse och huvudsakligen används för att manipulera vår syn på verkligheten.

Hur det samhälleliga varat blir ideologi

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 06 Jul 2008 18:11:56 +0200

Socialdemokratisk ideologi: “PM Nilsson skriver vidare att folkhemmet föddes ur praktisk problemlösning, inte socialdemokratisk ideologi. De stora efterkrigstida socialdemokratiska familjepolitiska reformerna är i dag blytung svensk vardag, som de flesta faktiskt bejakar och uppskattar. Av alla barn i Sverige mellan ett och fem år är 80 % inskriva på dagis (eller förskola som det egentligen heter). Jag önskar att vårdbidragstillskyndarna i KD tar del av artikeln. Och även om familjepolitiken handlar om problemlösning – då som nu – så hade det nog inte blivit så bra utan socialdemokratisk ideologi!”

(Hittat via s-bloggar.)

Ibland blir man nästan förvånad över hur bristen på skolning uttrycker sig – på politisk sådan men också när det gäller historia och analysförmåga. För det senare krävs förstås en vettig begreppsapparat och en insikt om att våra tankar, våra föreställningar inte uppstår av sig själva utan helt enkelt i stor utsträckning formas av den verklighet vi lever i och hur den beskrivs.

Ofta är det ju fråga om att se sammanhang och helheter snarare än enskildheter och enstaka händelser. Så gäller förstås också den fråga som SigBritt Ahl uppmärksammar tack vare PM Nilssons artikel i en pågående serie i DN. PM Nilsson tror/dde alltså att föräldraförsäkring och dagis revolutionerat svenskt familjeliv – att det är socialdemokratins fel, uttryck för socialdemokratisk ideologi – och får av Camilla Odnoff veta att detta ju bara är borgerlig propaganda och att den reform som betytt något är de Erlandska skolreformerna på 40-talet. Och visst är det ett sätt att låta enstaka händelser utgöra milstolpar i utvecklingen men det lämnar fortfarande mycket att förklara. PM Nilsson har emellertid funnit det viktigaste – nämligen att Sverige genom en i huvudsak av socialdemokratin utformad pragmatisk politik byggt upp ett samhälle som å den ena sidan tillfärsäkrar kapitalet tillgång till hyfsat kompetent arbetskraft och å den andra sidan tillfärsäkrar samma arbetskraft drägliga, för att inte säga riktigt bra, levnadsvillkor.

Skule jag leta en händelse så är det Saltsjöbads-andans uppkomst. Vill man leta orsaker till enskilda reformer så finns ju oftast förklaringen just i kapitalets behov – av arbetskraft i tillräcklig mängd, med tillräckliga kunskaper, mätta och belåtna vilket betyder hyfsade löner, hyfsade bostäder m.m. Ser man det mer ur arbetarklassens perspektiv så har denna utveckling förstås varit i huvudsak positiv. Fram t.o.m. 60-talet betalades en del av standardhöjningen med ökad utsvettning som dock inte märktes särskilt tydligt – tidigare hade en industriarbetarlön räckt rätt långt när det gäller försörjningen av familjen, nu behövs två löner för det. Detta faktum är den enskilt viktigaste när det gäller en rad familjerelaterade frågor och här kommer det samhälleliga varat att bestämma ideologin.

Nödvändiga företeelser som två löner blir kvinnlig frigörelse och självförsörjande, förvaring av barnen (dagis) blir allmän förskola osv. Man kan se detta också i förändrad syn på t.ex ensamståendes rätt att adoptera som är en funktion av för lågt födelsetal. Med detta vill jag påvisa att det oftast är så att vårt tänkande formas av omständigheterna och den ideologiska överbyggnad som följer av dessa, som ger oss motiv för dessa. Det gäller därför att förhålla sig mycket kritisk till dessa tankar, särskilt när de tenderar att bli ideologiskt baserade låsningar till enskilda fenomen.

Lösningar, reformer, som ur pragmatisk synvinkel var rätt lösningar för sin tid behöver inte vara det för vår tid. I många fall borde resultatet av reformer t.ex. när det gäller utbildning snarare ge upphov till nya reformer på andra områden. PM Nilsson tar t.ex. upp monopoliseringen av alkoholförsäljningen som ju syftade till att minska fylleriet – då säkert en rimlig åtgärd men frågan jag ställer mig är ju om en väsentligt ökad kunskapsnivå bland medborgarna fortsatt kan motivera den typen av förmynderi.

Traditionell moralism i förklädd

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 02 Jul 2008 15:32:30 +0200

Kampanjer för moralisk upprustning: “Det som fick droppen att rinna över var en tecknad film på TV som barnen kollade. Det var ”Kejsarens nya kläder”. Kejsaren var oerhört fet och jag klappade mig själv på magen för att kolla hur lika vi var.
Men jag kom raskt på andra tankar. Jag upptäckte att kejsaren på TV inte alls var naken. Han hade ett höftskynke runt skrevet så att snoppen inte skulle synas.

Då insåg jag att skynket ritats dit för att slippa blockad av Syndikalisterna. Som Piteåborna upptäckt är det nämligen dags för en moralisk upprustning av staden. OK Q8 har beslutat sig för, efter en facklig tvist med Syndikalisterna och deras sommarjobbare, att ta bort ”porrtidningarna” från bensinmackarnas hyllor.

Och nu ska Piteå göras porrfritt.

Kanske kan man passa på när FRA ändå är framme och fipplar med nätet. Och lägga in ett speciellt litet porrfilter för Internetanvändare i Piteåtrakten. Det går säkert att ordna med lite samarbete med tekniker från Kina och Iran. De är bra på sådant! “

(Hittat via knuff.se.)

Noterade under semesterresan i Frankrike att det pågick någonslags märklig strid i Piteå – om försäljning av “porr” på en OKQ8-mack. Stig-Björn Ljunggrens kommentar, i form av en krönika som Piteå-Tidningen som densamma inte ville publicera, är lysande. Efter att Ljungren sagt upp sig från tidningen har man dock ändrat sig och den kommer i morgon – heder åt Ljunggren, skämmigt för tidningen och bra för Pite-borna som nu i alla fall frå höra andra argument än de patetiska som uppenbart framförts av Syndikalisterna och numera också av vd:n Mikael Åström för OK däruppe.

Sanna Rayman har också diskuterat frågan och skriver

Ja, jag skrev raljant och ironiskt. Det beror på att jag helt enkelt inte tror på att Niklas Svenlin haft en klump i magen varje dag på sitt sommarjobb sedan 2004.

OM han verkligen har haft det så tror jag (och snälla missförstå mig inte – nu menar jag verkligen INTE detta ironiskt eller nedlåtande) att han behöver någon sorts terapi eller hjälp, för då är hans känslighet något som i längden kan bli väldigt jobbig för honom, då porr och herrtidningar trots allt finns lite varstans ute i samhället.

Jag tror dock mer på min förra teori, det vill säga att Niklas faktiskt inte haft en klump i magen i fyra år, utan att han bedriver en politisk kamp,vilket styrks av det faktum att han även ordnat bort Slitz från campuskiosken i Umeå. Det får han naturligtvis göra, men då förbehåller jag mig också rätten att argumentera emot.

Hela diskussionen förefaller lite lätt absurd. Varför skulle en enskild person (vars moralpanik tycks mer än uppenbar) ha rätt att med stöd av sin fackliga organisation bestämma vilka produkter som säljs i den verksamhet han/hon är anställd? Vad blir i så fall nästa steg – skall man med samma rationalitet få förhindra försäljning/tillverkning/service av allehanda slag för att man inte gillar dem?

Johanna Nylander frågar sig om porrfrihet är eftersträvansvärt:

I stället borde det intressanta vara att i dag, år 2008, upprörs fortfarande människor av både herrtidningar och porrtidningar. Att nakna kvinnor fortfarande kan vara någonting provocerande, och att ett par bröst på bild kan orsaka en facklig blockad. Givetvis har var och en rätt att inte tycka om porr, det är inget fel i ens den allra prydaste prydheten (det är säkerligen minst lika sunt som motsatsen så länge det är frivalt), men är verkligen porrfrihet i sig någonting värt att sträva efter?

Finns det inte en massa andra kamper som är värda att slåss och vinna först, även på jämställdhetsområdet?

För mig är det självklara svaret på Nylanders frågor att 1) nakenhet i alla dess former förstås måste få förekomma också i tryckt form (och digitalt), 2) att porrfrihet inte i sig är eftersträvansvärt och 3) att det finns betydligt viktigare frågor att kämpa för som lön som det går att leva på även i kvinnodominerade yrken.

Catharina Ullström får på något konstigt sätt ihop rätten att som enskild anställd använda sig av fackliga stridsmedel för att, som i detta fall bekämpa visst utbud, med arbetsmiljö, yttrandefrihet och konsumentmakt.

Jag är principiell censurmotståndare, samtidigt som jag är stark konsumentmaktsivrare. Vill varken kunder eller ägare ha porr, varför ska porren då vara där? Utbud och efterfrågan, eller hur var det nu?

Om det vore så att i detta fall OKQ8 beslutade sig för att ändra sortiment baserat på försäljningssiffror så är det förstås helt OK;-) dock med den reservationen att utbudet av olika former av tryckta medier faktiskt ytterst bland annat är en yttrandefrihetsfråga om distributionen inskränks alltför mycket. Att utbudet skulle styras av nymoralism tycks mig helt främmande och jag blir lite förvånad över Ullströms ställningstagande här. Om en enskild anställds preferenser alternativt organiserade kampanjer inskränker mina möjligheter att konsumera vissa varor förstår jag inte rationaliteten – tvärtom blir jag lika förbannad varje gång jag upptäcker att mina val inte längre är möjliga att göra för att andra konsumenter inte gör samma val i tillräcklig utsträckning. Mitt medlemskap i Konsum och stora köptrohet mot COOP (särskilt Forum) hotas t.ex. nu av att jag inte längre kan köpa Lapsang och COOPs eget iste.

Bilister i Frankrike versus i Sverige

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 02 Jul 2008 00:00:52 +0200

Bussarna stannade vid midnatt | Nyheter | Aftonbladet: “Omkring 250 000 resenärer är drabbade av busstrejken som inleddes i Stockholm natten till onsdagen. – Det gäller att improvisera och ta hjälp av varandra i det här läget, säger Max Landergård, pressekreterare vid SL.”

Nyss hemkommen från en kombinerad semester/jobb-tripp till Frankrike möts jag av rubrikerna om att bussförartrejken brutit ut. I Frankrike mötte jag en annan sorts protester:

På vägen från Avignon upp mot Paris igår hamnade vi plötsligt i en omfattande trafikstockning lite söder om Lyon (tror jag det var). Eftersom vår franska kanske inte är vad den borde vara hade vi inte nåtts av någon information men konsekvensen vara att två av tre körfält på den avgiftsbelagda motorvägen norrut var helt blockerade nägra mil före en betalstation – alltså inte bara några mil före utan just i flera mil. Väl i närheten av den mötte vi också en slags karavan som blockerade alla tre körfälten i motsatt riktning – det var långtradare som ledde karavanen i mycket maklig takt med en ensam “förryttare” i en liten personbil med blinkande varningsljus.

Sannolikt var det en protest mot höjda priser på diesel – väl att märka är att dieseln ändå kostar ca € 0,05 mindre än 95-oktaning bensin överallt i Frankrike (till skillnad mot här där den är nästan 1 krona dyrare – hur f-n kan det komma sig). Prisnivån låg mellan € 1,49 och 1,56 för dieseln.

Att köra bil i Frankrike var för övrigt en intressant upplevelse. Fransmän ligger t.ex. inte kvar i vänsterkörfältet (som otroligt många svenskar tycks anse att man ska, åtminstone balnd de som kör på E4:an mellan Järna/Södertälje och Stockhom) utan går snabbt in i det körfält till höger som har plats. De har också en förbluffande uppsikt både bakåt och framåt vilket ger, på motorvägarna, en mycket smidig trafik trots den relativt höga farten – 130 är den vanliga begränsningen på dessa vägar.

Till och med i Paris gick det bra att köra. Det tycks finnas en slags symbios mellan den mycket hetsiga rytmen och ett mera, nästan flegmatiskt förhållningssätt. Tog mig sålunda igenom några av de stora och helt linjebefriade rondellerna med uppåt en 10 olika utfarter (tag den 7 utfarten r rondellen säger den vänliga GPS-rösten) utan missöden vilket bygger på en slags kollektivt samarbete i konkurrens. Mycket fascinerande.

Att vakna upp på hotellrummet i Paris alldeles vid en halvstor korsning med medföljande ljudvolym inklusive ett rätt ivrigt tutande, när inte framförvarande är snabb nog, är dock lite annorlunda än att vakna upp här hemma på Mörkö. Samtidigt är det ju något som faktiskt hör den pulserande storstaden till. Bilarna får ta lite plats och det går att köra ända intill Eiffeltornet.

Mest fascinerande var dock de vespa- och motorcykelburnas framfart. Kändes som om de kostymklädda herrarna och de klänningförseddda damerna saknade all känsla för fara. De dök upp i hög fart emellan körfälten (mellan det vänstra och det näst yttersta körfältet tycktes alla skapa en lite extra yta för dessa) och kastade sig fram mellan bilarna på godtyckligt vald sida även på mindre gator. Detta beteende som väl här hemma antagligen är olagligt betraktas uppenbarligen som helt normalt.

Det måste rimligen vara så att Frankrike har en något högre olycksfrekvens i trafiken än vi har. Intensiteten är så mycket högre. Ändå såg vi bara någon incident på de ca 240 mil vi åkte – på väg till och från Stockholm känns det ju som om det händer saker som påverkar trafiken nästan varenda dag.

Bilister i Frankrike versus i Sverige

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 02 Jul 2008 00:00:52 +0200

Bussarna stannade vid midnatt | Nyheter | Aftonbladet: “Omkring 250 000 resenärer är drabbade av busstrejken som inleddes i Stockholm natten till onsdagen. – Det gäller att improvisera och ta hjälp av varandra i det här läget, säger Max Landergård, pressekreterare vid SL.”

Nyss hemkommen från en kombinerad semester/jobb-tripp till Frankrike möts jag av rubrikerna om att bussförartrejken brutit ut. I Frankrike mötte jag en annan sorts protester: