Peter Karlberg: Category EU

EU versus demokrati

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 14 Jun 2008 10:51:27 +0200

Vore det demokratiskt om en miljon irländare raserade ett fördrag som 17 länder (med ca. 400 miljoner invånare) redan antagit?: “Rent personligen tycker jag att det rimmar illa med demokrati att ett land på dryga 4 miljoner skall kunna rasera något som alla andra ställt sig bakom. Folkomröstningsinstitutet är inte bra, särskilt inte när det kommer till komplexa frågor som denna är. Har kunnat läsa att kalkonjäv*ln från Irland som var med i Eurovision Song Contest också gett sig in i debatterna och råder Irländarna att hämnas för dess fiasko. Folkomröstningar blir lätt cirkus och detta tar nog priset. Även svenska folkomröstningar har haft sådana inslag. Är nys att svenska folket inte kunnat säga till något om fördraget i ett val. Efter det att konstitutionen föll så har vi haft en valrörelse i Sverige. Var väl ingen hemlighet för någon att diskussioner fördes för att förändra detta. Jag tycker i alla fall att jag har haft möjlighet att säga till om vad jag tycker…”

(Hittat via s-bloggar.)

Det här med demokrati är tydligen väldigt svårt. Andreas Sjölander lyckas verkligen förvirra begreppen. Oaktat att vi (Sjölander och jag) sannolikt är rätt överens om att t.ex. Lissabonfördraget är bättre än Nicefördraget så går det ju inte att komma ifrån att EU faktiskt än så länge är en union av självständiga stater (nationer) – och det är ju inte antalet svenskar i EU-parlamentet som är den viktiga frågan. Därmed måste ju varje land självständigt ha rätt att uttrycka sin åsikt och inför fördragsändringar som ju kan liknas vid grundlagsändringar så är nog vetorätt det enda rimliga. Lite patetiskt blir det också när Sjölander ställer någon miljon irländare mot 400 miljoner andra europeer. De senare har ju definitivt inte yttrat sig annat än indirekt, hur många som hade instämt med irländarna om de fått chansen vet vi inte. Det enda demokratiskt sunda i frågor som dessa är att anordna beslutande folkomröstning i hela EU, så att varje europe får en röst oaktat nationell tillhörighet.

Catti Ullström ställer en relevant fråga (på Jonas Morians blogg av för mig fullständigt obegripliga skäl) Vad hvilja Socialdemokraterna – Med EU? Tyvärr besvarar hon den inte mer än att tala om på vilka områden hon är kritisk, dock det skulle kunna vara en bra utgångspunkt för en diskussion som skulle kunna ligga till grund för en progressiv socialdemokratisk europapolitik.

EU versus demokrati

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 14 Jun 2008 10:51:27 +0200

Vore det demokratiskt om en miljon irländare raserade ett fördrag som 17 länder (med ca. 400 miljoner invånare) redan antagit?: “Rent personligen tycker jag att det rimmar illa med demokrati att ett land på dryga 4 miljoner skall kunna rasera något som alla andra ställt sig bakom. Folkomröstningsinstitutet är inte bra, särskilt inte när det kommer till komplexa frågor som denna är. Har kunnat läsa att kalkonjäv*ln från Irland som var med i Eurovision Song Contest också gett sig in i debatterna och råder Irländarna att hämnas för dess fiasko. Folkomröstningar blir lätt cirkus och detta tar nog priset. Även svenska folkomröstningar har haft sådana inslag. Är nys att svenska folket inte kunnat säga till något om fördraget i ett val. Efter det att konstitutionen föll så har vi haft en valrörelse i Sverige. Var väl ingen hemlighet för någon att diskussioner fördes för att förändra detta. Jag tycker i alla fall att jag har haft möjlighet att säga till om vad jag tycker…”

(Hittat via s-bloggar.)

Sjölander ger mig rätt men har fel:-)

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 29 May 2008 21:49:28 +0200

Peter Karlberg har rätt. Och fel.: “Häromdagen skrev jag ett inlägg om vänstern och pessimismen (du hittar det här, tidigare har jag varit inne på liknande tankegångar exempelvis här). Sossebloggaren Peter Karlberg kommenterar och säger att han inte känner igen sig, eftersom vänstern till sin natur är optimistisk . Och jag vill ge Karlberg både rätt och fel.”

(Hittat via s-bloggar.)

En rolig diskussion som förstås förs vidare av det faktum att vi inte definierat vad vi menar med begrepp som vänster, socialdemokrati, socialism, optimism och pessimism. Vi verkar egentligen överens om att vänsgtern/socialismen i grunden präglas av framtidstro, optimism, tro på männiksan och hennes förmåga osv. Oenigheten kommer när vi relaterar det till vänsterna praktik – jag som har ett lite mera tydligt marxistiskt förflutet skulle förstås snarare kalla den pessimism eller brist på visioner för vår tid som uttryck för en högeravvikelse (till skillnad från de som tycker att frihetsargumenterande socialdemokrater är höger).

Vem skall forma politiken?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 29 Apr 2008 08:49:44 +0200

Viktigast: att leva upp till begreppet folkrörelse: “Men ska vi på nytt kunna engagera många människor i partipolitiskt arbete, behövs det mycket mer än de medlemsvärvarblock vi förstås också ska använda. De som lockas till partiet måste, var och en, tas på allvar: De har en röst, och de ska känna det meningsfullt att argumentera för sin egen mening. Den andan måste prägla partiets hela arbete: föreningsmöten, studiecirklar, rådslag, seminarier, kongresser. Medlemmarna ska känna att de inte bara välkomnas för att de kan göra nyttiga insatser som pappersbärare i valrörelserna utan för att deras värderingar och erfarenheter betyder något, dessutom för att de är ovärderliga känselspröt ut i det omgivande samhället. Sen tror jag att det också skulle kunna sätta fler sinnen i brand, om partiet hade ett tydligare, ja rent av radikalare budskap. Partiexpeditionen, på 68an nu som på min tid, kunde kanske till exempel damma av jämlikhetskampanjen från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal.”

(Hittat hos Enn Kokk.)

Enn Kokk beskriver medlemsutvecklingen i det socialdemokratiska partiet genom några nedslag i statistiken allt sedan kollektivanslutningen (för yngre läsare - kollektivanslutningen innebar att fackliga organisationer anslöt sig till partiet och då blev dessa organisationer alla medlemmar också partimedlemmar) avskaffades 1990. Det är rätt deprimerande läsning - Kokk vill dock påskina att några lite mera specifika händelser haft särskild betydelse, nämligen budgetsaneringen och EU-frågan. Det kan så vara men de egentliga orsakerna står att finna i det faktum att utrymmet för att påverka politiken är ytterst begränsat vilket förstås blir särskilt tydligt när man i regeringsställning driver en politik som saknar förankring och i det faktum att man har ett negativt flöde dvs fler faller ifrån än som nyrekryteras.

Kokk har förresten ett förflutet på 68:an (alltså partistyrelsens högkvarter på Sveavägen i Stockholm). Ett förflutet med ett inte oväsentligt inflytande. Kanske får vi se ett mer självkritiskt inlägg i frågan någon gång - inte var de “vanliga” enskilda medlemmarnas faktiska inflytande större under 70- och 80-talen?

Nu skall vi dock värva supporters, inte medlemmar som skall vara med och forma politiken. Vi skall värva supporters utan att ha format organisationen så att de har någonstans att utöva sitt supporterskap. Politken erbjuder få “matcher”:-) och jag tror inte folk idag är intresserade av att bara vara valarbetere.

Jonas Ryberg, Skenebo och SSU-ombudsman i Gävleborg har också reagerat:

Många säger att modellen med geografiska klubbar i bostadsområdet och på arbetsplatsen är utdöende. Jag är beredd att hålla med, men inte på grund utav att de är otidsenliga - utan för att de är illa skötta och inte för det stödet ifrån centrala organisationer som de behöver. Min vision (och partiprogrammets) är att utöka demokratin, då måste våra medlemmar vara aktiva och aktivt delta i samhällsdebatten. Vi måste dessutom sätta den lokala S-föreningen i centrum. Medlemsmöten måste bli det forum för debatt och beslut som det var tänkt som. När jag som medlem känner att min röst räknas och får delta aktivt i beslut - ja då blir medlemskapet värt någonting. På det sättet blir vi åter en folkrörelse, inte genom flashiga kampanjer.

Själv är jag ju en Graf-supporter!

Hell-mans stollar

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 16 Apr 2008 19:05:35 +0200

Saknad av ingen: “Svensk politik - och Socialdemokraterna som parti - mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”

(Hittat via knuff.se.)

Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande. Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:

Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.

Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:

Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.

Andra kamrater gör rätt olika bedömningar. Leif Haglund tycker att det är beklagligt:

Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.

Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:

Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.

Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):

Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.

Bengt Silvferstrand vet också hur Wibe borde agera:

Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.

Aktiv EU-politik efterlyses

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 05 Mar 2008 11:16:29 +0100

Social Democracy / Socialdemokrati: Eftergiven EU-politik: “I dagens krönika i Göteborgs-Posten argumenterar Leif Pagrotsky skickligt och effektivt mot regeringens passiva hållning i EU-politiken. Linjen är klok och torde kunna samla socialdemokratin och en majoritet av det svenska folket bakom sig: Med EU kan vi göra Sverige bättre om vi samarbetar om saker som påverkar oss, som miljön eller jobben. Vi kan också påverka vår omvärld i kampen mot fattigdomen, för demokratin och för freden mycket effektivare om vi arbetar genom EU än vad vi kan med vår egen utrikespolitik. Men för att det skall vara någon mening med dessa möjligheter måste man veta vad man vill. Och man måste vara beredd att driva sin vilja, även om det ibland kan innebära att strida och ta konflikt. Tyvärr präglas Sveriges agerande i EU numera av motsatsen.”

Jag är faktiskt böjd att hålla med Peter Gustavsson - i Eu-frågor känns inte det så vanligt:-)

Pagrotsky efterlyser en aktiv svensk politik i EU och kritiserar inte bara den nuvarande regeringens pinsamma passivitet utan är också lite självkritisk mot de regeringar han själv var medlem av. Pagrotsky påpekar det uppenbara - om man inte tar strid för viktiga frågor kan man knappast vänta sig något inflytande, då blir man reducerad till sista vagnen på tåget.

En annan fråga är dock på vilka områden vi faktiskt har anledning att högt och tydligt hävda vår stämma. Pagrotsky likväl som andra EU-kritiska debattörer har hakat upp sig på alkoholpolitiken där de tycks tro att bara vi får göra som vi alltid gjort så blir allt bra (igen). Detta är förstås en villfarelse och betyder bara att man fastnat, precis så som också är fallet när det gäller andra droger - ett starkt försvar för metoder och mål som redan visat sig ineffektiva. Då är det läge att ompröva, läge att verkligen ifrågasätta och skapa en ny politik som har större förutsättningar att minska skador och andra negativa effekter av drogbruk oavsett vilken.

Några områden som jag tycker vi bör diskutera och få fram socialdemokratiska ståndpunkter inom är verklig fri rörlighet, fri handel med omvärlden, spelregler på arbetsmarknaden, ny jordbrukspolitik demokrati- och miljöfrågorna (finns förstås flera). Vi kommer nog inte att få högeralliansen att driva en aktiv och vettig politik i EU med mindre än att vi driver dem framför oss!

Skrota allmännyttan

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 02 Mar 2008 11:24:36 +0100

Allmännyttan kan försvinna: “Det drar ihop sig till ett avgörande om hyresrättens framtid. Den 18 april ska regeringens utredare lägga fram sitt förslag om de kommunala bostadsbolagens villkor. I framtiden ska de drivas på exakt samma villkor som privata företag. Det innebär slutet för vad vi idag kallar allmännytta.”

(Hittat via knuff.se.)

I ljuset av händelser som de i Gaza kan det ju tänkas kännas lite futtigt att diskutera allmännyttans ställning/varande. Dock, frågan har ju viss betydelse. Om man får tro SvD så kommer ett förslag som bland annat

• Bolagen ska drivas på affärsmässig grund.

• Kommunen får inte vidta någon åtgärd som innebär en fördel för företaget.

• Kommunen ska styra sina bolag på samma sätt som en privat investerare skulle göra.

• Investeringar får endast göras om de förväntas ge marknadsmässig avkastning.

• Om kommunen kan erhålla bättre avkastning genom att sälja fastigheter till bostadsrättsföreningar måste sådana försäljningar genomföras.

• Bolagen ska betala marknadsmässig ersättning för kommunens borgensåtaganden.

• Strävan ska vara så hög vinst som möjligt

Verkar som om man alltså tänker sig inte bara att likställa allmännyttan med privata fastighetsägare utan faktiskt mycket grovt inskränka allmännyttans ägare, dvs kommunernas, självbestämmande. Nivå på eftersträvad vinst borde ju t.ex. helt vara en fråga för aktieägarna. Tvång att sälja unde rvissa omständigheter torde ju också faktiskt vara ett ganska långtgående ingrepp i ett bolags verksamhet.

Anders Svensson verkar tro att förslagen kommer att ge oss kåkstäder med extremt bristfälliga bostäder. Lite förtröstan kan man nog ha - åtminstone för överskådlig tid - i att fastighetsägare faktiskt är intreserade av att kunna tjäna pengar dvs antingen hyra ut eller sälja sina fastigheter med vinst. Därmed finns ett rätt starkt incitament att hålla hyrorna generellt på en nivå som folk har råd att betala. Det som kommer att hända i ett kort perspektiv är att folk som av någon anledning fått kontrakt på attraktiva hyresrätter men som inte har råd att bo där om marknadshyror skulle gälla kommer att få flytta från dessa attraktiva lägen. Då kommer de att kunna hyra billiga bostäder (betydligt billigare än idag sannolikt) i ytterområden.

Hur bekämpa Övervaknings- och censursamhället

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 23 Feb 2008 13:22:50 +0100

Högerns censur-flirt: “Förbjud sökningar på “bomb”, “terrorism” och “folkmord”. Så tänkte sig EU-kommissionär Franco Frattini i sensomras att man skulle komma åt terrorismen på internet. I november blev det ett EU-förslag och nu diskuteras det hela inför beslut i ministerrådet. Då i september avfärdades det av justitiedepartementet. Beatrice Asks stabschef Anders Hall påpekade att ett sådant beslut kräver enhällighet och antydde att Sverige skulle lägga in sitt veto. Sådan censur strider förstås mot svensk grundlag. I förra veckan återkom Beatrice Ask själv till ämnet. Då sade hon till Ekot att en hänsyn till nationella grundlagar måste skrivas in i beslutet. Hur en sådan hänsyn skulle fungera kunde hon däremot inte säga. Det är alltså inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes. Den förändringen är inte olik den som drabbat åtskilliga borgerliga integritetsvänne”

(Hittat via knuff.se.)

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit en utmärkt artikel om den förskjutning som nu sker hos tidigare censurmotståndare. Frågan är hur motståndet nu skall organiseras. Den frågan besvarar dock inte Hadley-Kamptz. Pungbuffeln på Coma Clan har idéer:-). Björn Fridén på Alliansfritt Sverige verkar inne på samma linje.

Av hennes artikel framgår att Sveriges motstånd mot EUs fullständigt galna förslag beträffande censur av ord som terrorism, bomber etc nu brutits ned, hur enskilda företrädare för högeralliansens motstånd mot FRA-lagstiftningen gått samma väg. Hela frågan hanteras nu uppenbarligen lika illa som under den tidigare justitieministern Thomas Bodströms dagar. Frågan blir här om det möjligen är så att våra förtroendevalda politiker som erhåller uppdrag inom området helt hamnar i klorna på övervakningskåta företrädare för polisen? Är de helt enkelt för okunniga? Saknar de ideologisk ryggrad?

Opassande ger fler exempel på hur censuren redan griper omkring sig.

Hur bekämpa Övervaknings- och censursamhället

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 23 Feb 2008 13:22:50 +0100

Högerns censur-flirt: “Förbjud sökningar på “bomb”, “terrorism” och “folkmord”. Så tänkte sig EU-kommissionär Franco Frattini i sensomras att man skulle komma åt terrorismen på internet. I november blev det ett EU-förslag och nu diskuteras det hela inför beslut i ministerrådet. Då i september avfärdades det av justitiedepartementet. Beatrice Asks stabschef Anders Hall påpekade att ett sådant beslut kräver enhällighet och antydde att Sverige skulle lägga in sitt veto. Sådan censur strider förstås mot svensk grundlag. I förra veckan återkom Beatrice Ask själv till ämnet. Då sade hon till Ekot att en hänsyn till nationella grundlagar måste skrivas in i beslutet. Hur en sådan hänsyn skulle fungera kunde hon däremot inte säga. Det är alltså inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes. Den förändringen är inte olik den som drabbat åtskilliga borgerliga integritetsvänne”

(Hittat via knuff.se.)

Opassande ger fler exempel på hur censuren redan griper omkring sig.

Gott samvete i väst - svält i syd

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 22 Jan 2008 21:59:30 +0100

Biobränsle skördar liv i tredje världen: “Kör du på etanol? Då dödar du fattiga barn. Etanol var bränslet som skulle rädda världen från klimatkollapsen. Nu visar det sig att etanol är något helt annat. Ett stickspår, som leder rakt in i väggen. – Ett brott mot mänskligheten, kallade FN-rapportören Jean Ziegler biobränslena nyligen. Och krävde ett femårigt förbud mot att göra etanol och andra biobränslen av matgrödor.”

(Hittat via knuff.se.)

När OKQ8 i höstas försökte lansera en klimatvänligare diesel fick de kraftig kritik (som jag tror ledde till att de inte introducerade ECO20 alls. Då var det palmoljan som stod i fokus. Nu står etanolen i fokus. Å den ena sidan hävdar t.ex. Joachim Kerpner med stöd av FN-rapportören Jean Ziegler att etanoltillverkningen leder till problem genom att den leder till minskad/dyrare livsmedelsproduktion och därmed ökad svält. Robert Collins stämmer in.

På den andra sidan står t.ex. Jakob Lagercrantsz och Mattias Goldman som vet berätta att ingenting av vad de ovan nämnda herrarna är sant eller åtminstone inte kommer att vara sant när EUs nya rregler träder ikraft (kan vara värt att notera att Greenpeace i fråga om ECO20 inte acccepterade att OKQ8s palmoljeinblandning skedde med krav på kontrolerad produktion).

Enligt Lagercrantz/Goldman leder inte lögre priser på livsmedelsprodukter till ökad svält - tvärtom enligt IFAP. Ziegler/Collin hämtar sin uppfattning om motsatsen från IFPRI. Någon som hänger med?

Peter Karlberg: Category EU

EU versus demokrati

EU versus demokrati

Sjölander ger mig rätt men har fel:-)

Vem skall forma politiken?

Hell-mans stollar

Aktiv EU-politik efterlyses

Skrota allm&auml;nnyttan

Hur bek&auml;mpa &Ouml;vervaknings- och censursamh&auml;llet

Hur bek&auml;mpa &Ouml;vervaknings- och censursamh&auml;llet

Gott samvete i v&auml;st - sv&auml;lt i syd

Skrota allmännyttan

Hur bekämpa Övervaknings- och censursamhället

Hur bekämpa Övervaknings- och censursamhället

Gott samvete i väst - svält i syd