Peter Karlberg: Category Kriminalitet

Peter Karlberg : Hur skall politisk kamp bedrivas

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 20 Aug 2008 01:04:48 +0200

Peter Karlberg : Hur skall politisk kamp bedrivas: “Kim Müller verkar lite positivt inställd til att använda sabotage/förstörelse som metod för politisk kamp – i detta fall med målet att få Skånetrafiken att sluta ha 1:a klassvagnar i tågen över Öresund. En viktig politisk strid väl värt att begå lagbrott för? Någon av kommentarerna till Müllers inlägg efterlyser epostadresser till ansvariga, antagligen för att kunna trakassera dessa med mängder av epost.”

Efter en tågresa tur och retur till Göteborg – i 1:a klass för att få lugn och ro att jobba – hittar jag ett nytt och ganska extremt exempel på hur politisk kamp inte skall bedrivas. Nu är det AFA – en uppenbart fascistisk organisation – som utmärker sig genom att erbjuda betalning till de som misshandlar motståndare (snacka om att inte tro på de egna argumentens styrka). Om detta tycks en hel del. Jag hittar synpunkter som att “AFA helt sanslösa”, “Avstånd från AFA”, “Har AFA blivit galna?”, “Politiskt vansinne från AFA:s sida” och “Är Afa infiltrerat av nazistsympatisörer?”. Det är ju bara att instämma.

Det finns faktiskt inget som skulle kunna ursäkta AFA (i Uppsalas) kampanj – den demonstrerar bara en fullständig avsaknad av analysförmåga (att kunna se att den egna strategin är kontraproduktiv i förhållande till det uppgivna målet) och en – även om det skulle visa sig vara ett slags drift med den nvarande regimens politik – riktigt obehaglig förkärlek för våld som politisk metod.

Vad skall man välja - islamofob eller homofob

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 30 Jul 2008 00:25:00 +0200

Robsten blog: Hatbrottet i Tantolunden – Ett tips har kommit in: “Nattens händelse var inte bara ett hatbrott mot homosexuella, utan även ett hatbrott mot svenskar. Det är ett utmärkt exempel på det hat och oprovocerade våld mot både svenskar och homosexuella, som utomeuropeisk invandring är ekvivalent med.
Självklart har ingen av de stora tidningarna eller nyhetskällorna avslöjat att det handlade om tre araber som utförde handlingen mot två svenskar, och inte heller hur dessa araber förnedrade de två männen och deras nationalitet, t.o.m. en lång stund efter att en av dem låg knivhuggen på marken. Detta trots att dessa tidningar mycket väl har delgivits alla dessa detaljer.

Under knivmisshandeln säger araberna bl.a. till offren att “alla svenskar är bögar”, medan de sticker kniven i den ena av dem, helt oprovocerat.

I tidningen beskrivs det som ett “hatbrott” bara för att offren var homosexuella, men om det hade handlat om heterosexuella svenskar så hade det minsann inte kallats hatbrott, trots att det uppfyllde hela definitionen på detsamma, d.v.s. att gärningsmännen under brottet uttalar ett hat eller en bakomliggande orsak till angreppet baserat på offrens etnicitet. Nej, för våra kära politiker har nämligen sett till att lägga in ett undantag i lagen om “hatbrott”, nämligen att det inte räknas om offren är svenska, även om de just angrips för sin etnicitet, just snyggt va? “

(Hittat via knuff.se.)

Läs och lär, skulle jag vilja säga efter att ha tagit del av Robstens inlägg – här får vi en lektion i propaganda riktad mot utomeuropeiska invandrare i allmänhet, araber i synnerhet. Efter den något förvirrade inledningen, som jag valt att inte citera, där vi först får veta att Robsten haft kontakt med en av de attackerade männen, att han gjort klart att mail inte var tillräckligt underlag för att skriva om det för att sedan få veta att Robsten, efter samtal med vederbörande, denne ovetande valt att publicera berättelsen som alltså består av de tre första styckena ovan. Resten är en kritik av media för oviljan att publicera uppgifter om etnicitet på – i detta fall ännu inte gripna – gärningsmän respektive påståenden om den svenska s.k. hatbrottslagstiftningen.

Låt oss titta lite närmare på detta och börja med lagstiftningen. Hatbrottslagstiftningen visar sig bestå av ett stycke (nummer 7) i brottsbalkens 29 kap 2 §. Denna paragraf lyder i sin helhet som följer:

Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått,

2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet,

3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller särskilda svårigheter att värja sig,

4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,

5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,

6. om brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll,

7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet, eller

8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Lag (2003:408).

Enligt Robsten finns alltså ett undantag i denna lagstiftning som gör att “etniskt” svenska inte kan utsättas för brott av denna typ på grund av förövarens etniska ursprung. Jag kan inte hitta undantaget. Däremot torde förstås lagstiftningen i första hand ha tillkommit som en symbolhandling för att uttrycka minoriteters skydd mot trakasserier m.m. från majoriteten snarare än tvärtom.

Robstens krav på publicering av förövarnas etnicitet sker alltså baserat på ett ett av offren till honom uppgivit att det var araber. Så kan förstås vara fallet men SvDs rapportering tycks ha baserats på uppgifter från polisen och de beskriver händelsen så här:

– Det var två homosexuella som attackerades. Förövarna yttrade glåpord som anspelade på deras sexualitet och att de just hade kysst varandra. Sedan tog de fram knivar och krävde värdesaker, säger Therese Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen.
Strax efter ordväxlingen höggs det ena av de två offren i magen och föll ner till marken. Han fördes i ambulans till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, där han låg för observation tidigt på morgonen.

Överfallet skedde strax före midnatt och under natten har polisen sökt efter tre gärningsmän, dock utan resultat.

– Vi har inte någon misstänkt i nuläget, säger Joakim Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen till SvD.se.

DN beskriver samma sak så här:

DET VAR STRAX EFTER MIDNATT som de tre gärningsmännen närmade sig paret på Zinkens väg vid Tantolunden i Stockholm genom att först fråga efter vägen. Sedan bad de att få låna en mobiltelefon.
- Efter det börjar oförskämdheterna och gärningsmännen uttalar sig negativt om parets sexuella läggning. Paret rånas på mobiltelefoner och värdesaker. Plötsligt tar en av gärningsmännen fram en kniv och hugger den ena av männen i magen, säger Mikael Ekman.

PARET, SOM ÄR MELLAN 25 OCH 30 ÅR GAMLA, flyr chockade från platsen och lyckas så småningom tillkalla ambulans. Den knivskurne mannen förs till Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Under natten har polisen hört vittnen och de båda offren. Polisen har fått ett bra signalement på gärningsmännen och säkrat vissa spår.

Underlaget för att ange etnicitet hos de misstänkta ännu ej identifierade eller gripna tycks svagt. Enda syftet med en sådan publicering skulle ju vara att misstänkliggöra den utpekade gruppen i allmänhet och skulle väl snarast i så fall kunna beskrivas som hets mot folkgrupp!

Robsten avslutar med att “Och inte bara undanhåller media sanningen, utan de försöker även samtidigt så ofta de bara kan insinuera att det är “nazister”, “skin-heads” eller dylikt som ligger bakom denna typ av brott, medan andelen sådana egentligen är försvinnande liten, näst intill ickeexisterande, jämfört med invandrarbrottsligheten av denna typ (och de flesta andra typer, för den delen).”. Därmed kan det ju vara intressant att ta del av den statistik som BRÅ nyligen publicerade när det gäller just hatbrott (här skall anmärkas att BRÅ i denna kartläggning när de räknat brott motiverade av gärningspersonens negativa inställning till hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund likställt det senare med utländsk bakgrund).

Under år 2007 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 3 500, vilket är 8 procent fler än föregående år. Av dessa bedömdes • 70 procent (närmare 2 500) ha främlingsfientliga motiv • 6 procent (drygt 200) ha islamofobiska motiv • 3 procent (knappt 120) ha antisemitiska motiv • 20 procent (nästan 725) ha homofobiska motiv.

Av alla hatbrott var 12% ideologiskt motiverade, dvs främlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska eller homofobiska hatbrott som motiveras av gärningspersonens högerextrema värderingar eller nationalsocialistiska ideologi. I absoluta tal handlar det alltså om lite över 400 brott och motsvarar en ökning från föregående år med 34%. Dessa 400 brott är alltså enligt Robsten “näst intill icke-existerande”. Mig leder uppgifterna dels till konstaterandet att det är oroväckande många brott av denna typ där det går att identifiera den ideologiska bakgrunden dels till att jag samtidigt också undrar över motivbilden hos övriga gärningsmän, var får de sin “inspiration” ifrån?

Åsiktstorpeden har också noterat den ambivialens som måste uppstå hos “rasistsympatisörerna när det börjar florera rykten att det var män med ursprung från mellanöstern1 som stod för knivdådet mot en homosexuell man”. Joshua_Tree har där gjort en bra kommentar som jag tar mig friheten att citera i sin helhet:

Jag, som står utanför det hela och inte riskerar att dra på mig kalhyggenas ilska vare sig för min etnicitet eller för min sexuella läggning, ser stor humor i det hela. Skrattet fastnar givetvis i halsen, men ändå. Jag ser framför mig hur man håller möten för att lägga upp strategin och bestämma sig för om man är för blatten för att han hackar ner bögar, eller om man ska känna sig tvungen att försvara bögarna för att de är vita.

Uppdaterat lite senare: Glömde referera Anders Svenssons genomgång och reflektioner med anledning av BRÅs rapport vilken är intressant.

Vad skall man välja - islamofob eller homofob

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 30 Jul 2008 00:25:00 +0200

Robsten blog: Hatbrottet i Tantolunden – Ett tips har kommit in: “Nattens händelse var inte bara ett hatbrott mot homosexuella, utan även ett hatbrott mot svenskar. Det är ett utmärkt exempel på det hat och oprovocerade våld mot både svenskar och homosexuella, som utomeuropeisk invandring är ekvivalent med.
Självklart har ingen av de stora tidningarna eller nyhetskällorna avslöjat att det handlade om tre araber som utförde handlingen mot två svenskar, och inte heller hur dessa araber förnedrade de två männen och deras nationalitet, t.o.m. en lång stund efter att en av dem låg knivhuggen på marken. Detta trots att dessa tidningar mycket väl har delgivits alla dessa detaljer.

Under knivmisshandeln säger araberna bl.a. till offren att “alla svenskar är bögar”, medan de sticker kniven i den ena av dem, helt oprovocerat.

I tidningen beskrivs det som ett “hatbrott” bara för att offren var homosexuella, men om det hade handlat om heterosexuella svenskar så hade det minsann inte kallats hatbrott, trots att det uppfyllde hela definitionen på detsamma, d.v.s. att gärningsmännen under brottet uttalar ett hat eller en bakomliggande orsak till angreppet baserat på offrens etnicitet. Nej, för våra kära politiker har nämligen sett till att lägga in ett undantag i lagen om “hatbrott”, nämligen att det inte räknas om offren är svenska, även om de just angrips för sin etnicitet, just snyggt va? “

(Hittat via knuff.se.)

Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått,

2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet,

3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller särskilda svårigheter att värja sig,

4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,

5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,

6. om brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll,

7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet, eller

8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Lag (2003:408).

– Det var två homosexuella som attackerades. Förövarna yttrade glåpord som anspelade på deras sexualitet och att de just hade kysst varandra. Sedan tog de fram knivar och krävde värdesaker, säger Therese Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen.
Strax efter ordväxlingen höggs det ena av de två offren i magen och föll ner till marken. Han fördes i ambulans till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, där han låg för observation tidigt på morgonen.

Överfallet skedde strax före midnatt och under natten har polisen sökt efter tre gärningsmän, dock utan resultat.

– Vi har inte någon misstänkt i nuläget, säger Joakim Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen till SvD.se.

DN beskriver samma sak så här:

DET VAR STRAX EFTER MIDNATT som de tre gärningsmännen närmade sig paret på Zinkens väg vid Tantolunden i Stockholm genom att först fråga efter vägen. Sedan bad de att få låna en mobiltelefon.
- Efter det börjar oförskämdheterna och gärningsmännen uttalar sig negativt om parets sexuella läggning. Paret rånas på mobiltelefoner och värdesaker. Plötsligt tar en av gärningsmännen fram en kniv och hugger den ena av männen i magen, säger Mikael Ekman.

PARET, SOM ÄR MELLAN 25 OCH 30 ÅR GAMLA, flyr chockade från platsen och lyckas så småningom tillkalla ambulans. Den knivskurne mannen förs till Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Under natten har polisen hört vittnen och de båda offren. Polisen har fått ett bra signalement på gärningsmännen och säkrat vissa spår.

Under år 2007 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 3 500, vilket är 8 procent fler än föregående år. Av dessa bedömdes • 70 procent (närmare 2 500) ha främlingsfientliga motiv • 6 procent (drygt 200) ha islamofobiska motiv • 3 procent (knappt 120) ha antisemitiska motiv • 20 procent (nästan 725) ha homofobiska motiv.

Jag, som står utanför det hela och inte riskerar att dra på mig kalhyggenas ilska vare sig för min etnicitet eller för min sexuella läggning, ser stor humor i det hela. Skrattet fastnar givetvis i halsen, men ändå. Jag ser framför mig hur man håller möten för att lägga upp strategin och bestämma sig för om man är för blatten för att han hackar ner bögar, eller om man ska känna sig tvungen att försvara bögarna för att de är vita.

Uppdaterat lite senare: Glömde referera Anders Svenssons genomgång och reflektioner med anledning av BRÅs rapport vilken är intressant.

Legalisera sexköp och tillåt fri invandring

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 18 Jul 2008 23:36:12 +0200

Anders Svensson har på ett förtjänstfullt sätt analyserat frågan om människohandel i ett globalt perspektiv och också pekat på vad man kan göra åt den.

I boken som Mattias Andersson skrev om porrbranschen, Porr – en bästsäljande historia, visas på ett tydligt sätt att den inte omsätter så stora pengar som det ofta ges sken av debatten. Detsamma gäller prostitution och människohandel för prostitutionsändamål. Denna är liten, både i absoluta tal och relativa tal. Sålunda försvinner siffrorna för människohandel för sexuella ändamål, sexslaveri, i de massor med pengar som den betydligt mer omfattande människohandeln för andra ändamål omfattar. Utifrån detta perspektiv blir det också tveksamt om ett land som Sverige, där prostitutionen alltid har varit och fortfarande är mindre än i de flesta andra länder, integriteten ska inskränkas för många med målet att sätta dit några få. Det känns inte samhällsekonomiskt vettigt.
—

Effekterna av allt hårdare lagstiftning [kring invandring, min anm.] kommer istället att innebär att de mer mer proffessionella gangstergängen kommer att ta över kontrollen av trafiken, så som hänt i Amerika. De som vill komma till Europa blir tvungna att betala mer, riskerna blir större och fler kommer att dö på vägen samtidigt som profiterna för de kriminella nätverken ökar. Faktum är att det bara finns en enda effektiv åtgärd mot denna människosmuggling. Att göra det lättare att legalt komma till Europa och USA.

För att komma åt människohandeln med arbetskraft krävs ännu radikalare åtgärder. Faktiskt inget mindre än ett annat samhälle. För så länge kapitalismen existerar, kommer den typen av människohandel att finnas kvar.

Sexslaveri är för jävligt, men ett mindre problem, både i förhållande till människohandeln i stort och prostitution i stort. Även den kommer dock förmodligen att bli mindre om det blir lättare att legalt ta sig in i Europa.

Sålunda ter sig frågan om sammanblandningen som görs rätt konsekvent i svensk debatt av frågor kring prostitution och människohandel som rätt bisarr – det är alltså inte människohandeln man egentligen vill åt utan det är ett moraliskt korståg man är ute på.

Sexköpslagen är ett misslyckande: “Avkriminalisera sexhandel totalt och lägg om politiken till en skademinimerande sådan. Precis som man borde göra med narkotikapolitiken. Men eftersom fundamenten för denna lagstiftning såväl som den kring narkotikan är av religiös och faktaförnekande natur så kommer det förstås inte hända. Det tog 30 år innan man nu äntligen börjar ifrågasätta narkotikapolitiken i USA. Vi får se hur länge det tar innan Sverige vaknar ur den mentala dvalan.”

(Hittat via knuff.)

Hanna föreslår en radikal åtgärd för att komma tillrätta med en del av de problem som är relaterade till prositution. Hon har helt rätt både i sin kritik av nuvarande lagstiftning, i sitt förslag till åtgärd och i sin karaktäristik av förespråkarna för nuvarande lagstiftning. Ett tydligt exempel på det senare finner man om man läser Queen of light, Marlene Olssons blogg. Hon lyckas faktiskt med konststycket att först refererara till Folkhälsoinstitutets undersökning av sexköparna som gjordes i slutet av 90-talet för att sedan ta denna siffra som intäkt på att den lagstiftning som infördes 1999 inte fungerar:

Och sexköparnas kriminella handlingar finns det siffror på.

“Enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från slutet av 1990-talet har var åttonde svensk man någon gång betalat för sex. Köparna kommer från i stort sett alla skikt i samhället. Det är ovanligt med kvinnliga sexköpare”

Kriminella sexköpare som törs gå emot lagen eftersom att lagen är så tandlös, den skrämmer inte som synes. Så sätt dit varenda en på ett sätt som kanske inte gör det lika enkelt att vara kriminell.

Men det är klart baserar man sina åsikter på tro så är väl inte omvänd kronologi förvånande.

Hanna gör sig emellertid skyldig till samma misstag som Blogge Bloggelito gör(som jag i en parantes kommenterade igår) – förväxlar den neofeministiska/radikalfeministiska “ideologin” med marxism. Detta illustreras på ett utomordentligt klart sätt av Kristoffer Ejnermark som skriver:

Jag förundras ständigt varför prostitutionsmotståndarna vägrar argumentera för sin sak. Särskilt undviker dessa individer även att hänvisa till objektiv forskning. Men för det senaste finns det en klar förklaring till och det är att det inte finns objektiv forskning som stödjer den radikalfeministiska/neofeministiska fördomen om prostitution. Istället för objektiv vetenskap förlitar de sina resonemang på ideologi (radikal/neo-feminism, kristen höger).

—-

Ett gravt misstag som görs i den här diskussionen är att påstå att radikal/neo-feminism har något med marxism att göra. Denna uppfattning har en tendens att cirkulera bland de nyliberala kretsarna som associerar marxism med vulgär fixering till statliga förbud/kriminalisering. Men det är naturligtvis fel. Radikalfeminism har inget med den marxistiska teorin/metoden att göra. I själva verket har den ingenting med vetenskaplig metod alls att göra, utan kan rent utav liknas till metafysisk skolastik. Det hade varit bra och förfriskande om dessa metafysiker hade tagit till sig Karls Marx bekännelser till vetenskapen och mottot de omnibus dubitandum (allt bör betvivlas) och hans favoritmaxim; Nihil humani a me alienum puto (Intet mänskligt är mig främmande). Och sex råkar vara just ett mänskligt basbehov.

Definitionen av en proletär i kapitalismen är att den säljer sin arbetskraft, vilket alltså måste inkludera sexarbetare. Sex är rent psykologiskt ett mänskligt basbehov, utan sex fungerar inte människan normalt. Så, synen på sex är individuellt med åtanke på att vissa faktiskt inte känner skam eller skada vid sexarbete. Det är ju egentligen inte så svårt att erkänna när man ser på saken logiskt. Bara för att det för vissa är “heligt” med sex betyder det ju inte att sex per se är just det – “heligt”.

Aftonbladets nymoralism

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 17 Jul 2008 23:44:34 +0200

Aftonbladet: Sveriges nyhetsportal: “
“

Jag blir så nyfiken när rubrik och den lilla frestande presentationen så uppenbart inte passar ihop. Rubriken som också är länken leder till en ledarkrönika som inte med ett ord nämner sexuella tjänster och prostition utan fokuserar helt på de små lånen. Till slut upptäcker jag förstås att det är presentationen av gårdagens ledare signerad Joakim Jakobsson som står kvar kategoriserad under mänskliga rättigheter. Några sådana vill emellertid Joakim Jakobsson inte tilldela den som frivilligt tillhandahåller sexuella tjänster. Hans nymoralistiska ådra blommar istället ut i påståenden som att

“Diskussionen om prostitution handlar nästan alltid om de som säljer sex och sällan om de som köper.”

Detta alltså i ett land där just köparen begår en kriminell handling och åtminstone teoretiskt kan dömas till 6 (sex) månaders fängelse. Mannen forstsätter med

“Kriminaliserandet av sexköp 1999 var en viktig reform. Samhället kan inte tillåta att människor exploaterar varandra.

Nu är det kanske dags att även införa ”grovt sexköp”.

Är det rimligt att en man som vid upprepade tillfällen betalar för att ha sex med en kvinna som han vet är offer för människohandel ska straffas med böter? Den utredning av sexköpslagen som nu görs skulle kunna föreslå skärpta straff eller en gradering av brottet.”

Resonemanget tycks bygga på antagandet att efterfrågan minskar ju hårdare sexköparen straffas. Några frågor till den gode Jakobsson skulle kunna vara:

Var kommer denna kunskap ifrån?

Visar erfarenheterna från nu gällande lagstiftning att så skett?

Eftersom jag själv saknar personlig erfarenhet av frågan (det kanske Jakobsson har) så söker jag kunskap. En sådan källa är t.ex. Act helps health and safety of sex workers, report says, som jag för övrigt fann hos Isabella Lund. Hon skriver med anledning av det pressmeddelande den Nya Zeeländska regeringe skickade ut (men sådan når förstås inte Aftonbladets ledarredaktion):

Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.

Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.

Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.

Nu är förstås Joakim Jakobsson inte ensam om att sakna grund för sina åsikter. Regimens utspel i frågan, i form av en “debatt”artikel i DN signerad av Nyamko Sabuni, Beatrice Ask och Maria Larsson, och som Björn Fridén påpekar saknas t.ex. förmåga att skilja på prostitution och sexslaveri.

Blogge Bloggelito förklarar rätt väl graden av moralism i regimens och stora delar av oppositionens linje i denna fråga – att han fortfarande är lite snurrig när det gäller vad som är marxism gör inte så mycket:-):

Appendix: Graden av moralism i regeringens ambitioner kan ganska lätt påvisas genom att betrakta ett helt annat exempel. Tre män har svart anställt ett större antal personer från Thailand och Ukraina att plocka bär. Visserligen dömdes de tre männen, men inte för trafficking utan för skattebrott. Hade anställningen handlat om försäljning av sexuella tjänster istället för bärplockning hade myndigheterna tillämpat en helt annan lagstiftning, trots att förutsättningarna är identiska i övrigt. Bärplockare anses inte vara offer för trafficking, utan sociala turister.
Trafficking, likväl som människohandel, förekommer annars till 75% i andra näringar än sexbranschen, framförallt inom bygg- och restaurangbranschen, men problemen behandlas med helt olika metoder och med helt olika synsätt. Det är alltså inte trafficking i sig, eller ens människohandel, som primärt är föremål för regeringens agenda, utan prostitutionen som sådan – kopplingen till människosmuggling och människohandel har en symbolisk, retorisk och semantisk innebörd och används bara som ett hjälpmedel. Vilket skulle bevisas.

För övrigt vill jag bara, som jag tidigare lovat Laakso, ansluta mig till skaran (Se Under strecket) av snuskgubbar!

Aftonbladets nymoralism

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 17 Jul 2008 23:44:34 +0200

Aftonbladet: Sveriges nyhetsportal: “
“

“Diskussionen om prostitution handlar nästan alltid om de som säljer sex och sällan om de som köper.”

Detta alltså i ett land där just köparen begår en kriminell handling och åtminstone teoretiskt kan dömas till 6 (sex) månaders fängelse. Mannen forstsätter med

“Kriminaliserandet av sexköp 1999 var en viktig reform. Samhället kan inte tillåta att människor exploaterar varandra.

Nu är det kanske dags att även införa ”grovt sexköp”.

Är det rimligt att en man som vid upprepade tillfällen betalar för att ha sex med en kvinna som han vet är offer för människohandel ska straffas med böter? Den utredning av sexköpslagen som nu görs skulle kunna föreslå skärpta straff eller en gradering av brottet.”

Resonemanget tycks bygga på antagandet att efterfrågan minskar ju hårdare sexköparen straffas. Några frågor till den gode Jakobsson skulle kunna vara:

Var kommer denna kunskap ifrån?

Visar erfarenheterna från nu gällande lagstiftning att så skett?

Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.

Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.

Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.

Appendix: Graden av moralism i regeringens ambitioner kan ganska lätt påvisas genom att betrakta ett helt annat exempel. Tre män har svart anställt ett större antal personer från Thailand och Ukraina att plocka bär. Visserligen dömdes de tre männen, men inte för trafficking utan för skattebrott. Hade anställningen handlat om försäljning av sexuella tjänster istället för bärplockning hade myndigheterna tillämpat en helt annan lagstiftning, trots att förutsättningarna är identiska i övrigt. Bärplockare anses inte vara offer för trafficking, utan sociala turister.
Trafficking, likväl som människohandel, förekommer annars till 75% i andra näringar än sexbranschen, framförallt inom bygg- och restaurangbranschen, men problemen behandlas med helt olika metoder och med helt olika synsätt. Det är alltså inte trafficking i sig, eller ens människohandel, som primärt är föremål för regeringens agenda, utan prostitutionen som sådan – kopplingen till människosmuggling och människohandel har en symbolisk, retorisk och semantisk innebörd och används bara som ett hjälpmedel. Vilket skulle bevisas.

För övrigt vill jag bara, som jag tidigare lovat Laakso, ansluta mig till skaran (Se Under strecket) av snuskgubbar!

Fega journalister

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 08 Jun 2008 13:38:46 +0200

Journalisterna vänder ryggen åt övergreppen: “Så varför tycker inte våra nyhetsjournalister att detta ämne är intressant? Det finns förstås flera svar, en del triviala som att moderna journalister har mindre tid till förfogande. Men det finns ju särskilda ”avslöjarredaktioner” i exempelvis SVT. De ägnar sig åt att angripa sjuksystrar och socialarbetare men har hittills inte varit i närheten av de största rättsövergreppen i vår tid. Återigen, varför? Jag fick en stor del av förklaringen när jag intervjuades i SVT av etablissemangsjournalisten KG Bergström. Han undrade om jag inte riskerade min ”trovärdighet” genom att tjata om det som ingen annan skrev om. Jag hade ju inte mindre än fem gånger under det senaste året återkommit till våra nya antidemokratiska lagar. Så enkelt ligger det alltså till. “

(Hittat via Aftonbladet.)

Jan Guillou tar upp problemet med att journalister idag inte skriver om de antidemokratiska lagar vi redan har och det faktum att de inte heller skriver om de rättsövergrepp som numera är sanktionerade riktade mot vad som förefaller enbart vara muslimer. Inga andra tycks (ännu) kunna häktas utan bevis. Guillou exemplifierar från Sverige, Norge och Danmark och frågar – retoriskt – varför denna tystnad.

Guillous krönkia göms på Aftonbladets Plus-tjänst. Det är dock värt 19 kronor att läsa den!

Vad skall polisen göra (1)

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 08 Jun 2008 10:38:53 +0200

Polisens effektivitet – hur ska den mätas?: “Enda vettiga måttet på om polisen gör ett bra arbete är om antalet brott minskar. Detta kan man se genom att brottsstatistken för ett antal vanliga brott som har förhållandevis låga mörkertal används för att mäta och avgöra polisens effektivitet. Polischefen Bengt Svenson vidhåller dock att det behövs den typen av mått som polisen använder idag, även om han har förståelse för kritiken. Hans “lösning” är dock ingen lösning på problemet. För att säga att det inte ska gå till på det viset löser ingenting. Det är klart att en del chefer vill ha det så, för dessa mått gör det enkelt för cheferna att jaga och kontrollera personalen. Men det är liksom inte det viktiga med polisen. Det viktiga är att brottsligheten går ner.”

Polisen jagar småbovar i stället för yrkesförbrytare är rubriken på en debattartikel i gårdagens DN. I den redovisar Polisförbundets ordförande Jan Karlsen en undersökning bland landets poliser. Det frågan gäller och som Anders svensson komenterar i citatet ovan är de senaste årens helt absurda styrningsteknik (signerat Bodström får man väl anta) som regering/riksdag/Rikspolisstyrelse tillämpat – fastställande av kvantitativa mål, inte för vilket resultat brottsbekämpandet skall ha utan, för hur många ingripanden som gjorts. Sålunda har man ingen ambition om att verkligen ta fast rattfyllersiter och lagföra dessa utan man har ambitionen att tvinga x antal att blåsa! Detta som ett exempel.

Poliser inser förstås det absurda och det är det som Karlsen redovisar. Nye rikspolischefen kommenterar i dagens DN

- POLISVERKSAMHET SKA inte vara någon pinnjakt och vi ska inte utföra någon polisjakt för att uppnå några statistiska mål – i den mån inte de uppsatta målen verkar för en bra och kvalitativt god verksamhet, säger rikspolischefen Bengt Svenson.

Själv hade jag en kort period som ordförande för polisnämnden i Södertälje polismästardistrikt för några år sedan. Jag gjorde då precis samma reflektion och framförde kritik mot att vi tvingades ha en verksamhetsplan full av dessa av Rikspolisstyrelsen angivna kvantitativa målen. Utrymmet för lokal anpassning var i själva verket knappast reell. Att effekten blev att “pinnjakten” prioriterades före åtgärder som, vilket Anders Svenssons pekar på, faktiskt skulle leda till att antalet brott minskar. I praktiken innebar det t.ex. att arbetet mot grov brottslighet nedprioriterades till förmån för att t.ex. uppnå x antal gjorda utandningsprov.

Jag gömmer mig igen, denna gång bakom Falkvinge

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 01 Jun 2008 14:21:27 +0200

I en kommentar till ett tidigare inlägg hävdade en ny intressant bloggande kamrat vid namn Anders Nilsson att jag gömmer mig bakom andra(i det fallet Jan Myrdal). Jag fann den anklagelsen en smula märklig (löjlig kanske är bättre ordval) och tänker förstås fortsätta med att länka till, citera andra mer eller mindre kloka kommentarer i frågor som jag tycker är viktiga. Här kommer således ett nytt exempel på mitt gömmande:-)

Anders Wik, överdirektör för FRA, berättar…: “För att förstå det juridiska här, så behöver man veta att Europakonventionen har status som Sveriges grundlag sedan 1995. Bryter man mot Europakonventionen, så bryter man också mot grundlagen.
Inspelningen låter så här (länk till MP3 längre ner):

Rick: Men du, i samband med det… det var en grej du sade första gången vi träffades som jag har funderat på lite grann, och det var det här med hur FRA spanar på radio kontra kabel. Du nämnde vid något tillfälle att spaningen i luften som FRA har gjort i ett antal år stred mot Europakonventionen? Jag kollade upp artikel åtta, den lämnar ju massor av utrymme för nationell spaning av säkerhetstjänster och så vidare?

Anders Wik: Ja, men… Det gör den, men vad det inte… vad det… vad som också finns… nån slags prejudikat på, det är ju det att man ska ha… positivt lagstöd. Det räcker inte med att, att det inte är förbjudet.

Rick: Mhm-hm.

Anders Wik: Det måste alltså vara explicit tillåtet, det måste vara explicit sagt att här, den här myndigheten skall göra det här.

Rick: Okej, så det är det som…

Anders Wik: Integritetsintrånget skall alltså vara specificerat.

Rick: Okej, så det är det som ändras nu i och signalspaningslagen där man säger att –

Anders Wik: Ja.

Rick: …FRA har den här uppgiften? Och den har inte funnits tidigare, och det är det du menar som inte…

Anders Wik: Näe, den har funnits tidigare, men så här, på det här sättet så blir den laglig. Eller… eh… Man kan… Eller jag skulle säga det att… juristerna me- vill inte gå med på att…

“…den [uppgiften] har funnits tidigare, men på det här sättet så blir den laglig”. Så uttrycker sig överdirektören för Försvarets Radioanstalt efter att ha utförligt förklarat hur FRAs spaning i luften, som de gör redan idag, bryter mot Europakonventionen – och därmed grundlagen.

Här är inspelningen med det inciterade stycket (MP3, drygt 1 meg).“

(Hittat via knuff.se.)

Vi kan alltså konstatera att FRA-lagen som nu skall beslutas “bara” är ett försök att gära åratal av grundlagsbrott en liten smula mer legitimt. Vi kan alltså också konstatera att detta långvariga brott mot grundlagen uppenbarligen har skett medvetet och rimligen stått fullständigt klart för ansvariga ministrar. Vi kan också notera att dessa lagbrott inte väcker säsrkilt stor medial uppmärksamhet (den granskande journalistiken – vart tog den vägen) och att det såvitt jag vet inte heller startats några förundersökningar.

Bodströmsamhället i sin prydno!

(kommenterande bloggar)

ALLA har rätt till vård!!!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 14 May 2008 19:33:15 +0200

Främlingsrädsla vs Medmänsklighet: “I år är det 60 år sedan FN antog och kungjorde sin allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I Sverige firar Sveriges Riksdag det genom att den 20 maj rösta igenom proposition 2007/08:105, som skall hindra människor på flykt undan krig och förföljelse rätt till sjukvård. Landstingen ska inte ha någon skyldighet att ge annat än akut vård och den skall patienten betala själv. ”Det är inte medicinska bedömningar som ska avgöra en persons rätt till sjukvård. Det ska istället hennes status i landet göra”, skiver bland andra Dagens Arena. Det är en ohelig allians mellan moderater och socialdemokrater, som gör ett sådant beslut möjligt. Det började med förra migrationsministern, socialdemokraten Barbro Holmberg, som menade att hälso- och sjukvård till papperslösa skulle göra dem mindre benägna att lämna landet. En uppfattning som ”ärvts” av nuvarande minister Tobias Billström, som verkar ha mera att vinna på att vara lojal gentemot handläggare inom sitt eget fögderi, än att inta ett medmänskligt perspektiv. Jag har tårtkalas för att fira avvisningar av flyktingar och skandalen kring de apatiska flyktingbarnen i färskt minne.”

(Hittat via knuff.se.)

Här finns ånyo en bevakningsuppgift: Vilka riksdagsmän kommer den 20:e maj att rösta för proposition 2007/08:105. Precis som Gun Svensson ovan och som Maciej Zaremba också gjorde i DN häromdagen är det lätt att visa att detta är ett oerhört skifte i synen på människor som här tycks komma att rsötas igenom i “ohelig” allians. Jag kan bara uttrycka en slags förundran över hur det är möjligt att partikamrater (mina) som väl åtminstone någon gång hört och kanske t.o.m. själva använt ordet solidaritet kan tänkas rösta för detta - alltså att papperslösa inte har rätt till vård om de inte kan betala för sig. Som Zaremba beskriver förslaget

Det gäller att skilja de fullvärdiga patienter, som skall behandlas enligt medicinska kriterier, från de ovärdiga, som skall hanteras enligt politiska önskemål. De senare delas upp i flera grupper: Somliga kan få rätt till abort, men kanske inte tumören bestrålad (intressant prioritering, kan man tycka). Hjärtmedicin beviljas man om man sorterar under paragraf 4 första stycket, men varken läkemedel eller mödravård får den som lider under sista stycket, “utlänning som håller sig undan så att beslutet (avvisning/utvisning) inte kan verkställas”.

Förslaget är naturligtvis helt oacceptabelt! Det är inhumant och rasistiskt till sin karaktär. Kriminell lagstiftning kallas sådant. Ingen socialdemokrat som röstar för detta i riksdagen kommer framgent få mitt stöd! Fler som kommenterar Zarembas artikel. Björn Fridén har t.ex. skrivit

Vår regering avser alltså göra ingrepp i läkarkårens yrkesetik för att kunna bevisa en poäng för samhällets mest utsatta- vårt gemensamma sjukvårdssystem görs till en propagandakanal för regeringsmakten. Cancersvulster ska lämnas obehandlade, för här finns poänger att bevisa. Migrationsminister Tobias Billström når ni per mail här.