Peter Karlberg: Category Nyliberaler

Mer klassperspektiv, Johan!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 08 Aug 2008 01:23:40 +0200

FRA och kriget mot terrorismen (del tre): “Så vad vi kan se i förlängningen av FRA-frågan är kanske snarare egentligen en spänning inom liberalismen; mellan en mer humanistisk och en mer krasst ekonomistisk ådra. Mellan de som lägger tonvikten vid de mänskliga rättigheterna och principerna och de som istället ser den osynliga handen och den avreglerade marknaden som syftet och målet – ett mål som alltså mycket väl kan försvaras med “uppkavlade skjortärmar” (och där krigsmetaforen är ett mycket lämpligt sätt att säkerställa stödet för detta goda som ska försvaras). Eller, om vi så vill, mellan en vänster och en höger.
Att socialdemokratins partiledning i FRA-frågan har tagit så tydlig ställning för den “vänsterliberala” hållningen är något mycket positivt. Det innebär ju på intet sätt att man tagit ställning mot västerländsk demokrati, trygghet eller nationell säkerhet (vad försvarsminister Tolgfors än kan tänkas tycka). Men det innebär att man faktiskt satt människan framför till och med den välfärdskapitalistiska västerländska staten. Låt oss för enkelhets skull säga att man tagit ställning för liberalismens moraliska grund istället för dess praktiska tillämpning.”

Än har Johan Sjölander inte helt infriat mina förväntningar men han är nog på god väg eftersom det utlovas ytterligare delar i denna artikelserie (1, 2 och 3 finns alltså redan). Vad jag hittills saknar – eftersom Sjölander verkar likställa/förväxla några ismer, deras mål på ett mera objektivt samhälleligt plan med de individer som mer eller mindre tydligt företräder dessa – är klassperspektivet. Enkelt uttryckt så utspelar sig ju motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de besuttna och folket bara till begränsad del inom det vi betraktar som politiken. Detta återspeglar sig ju t.ex. genom att socialdemokratin i ganska stor utsträckning som statsbärande parti många gånger snarast kommit att tjäna kapitalets intressen trots sin ideologiska hemvist i den folkliga myllan.

Det blir också tydligt när man studerar hur folk faktiskt i ganska stor utsträckning röstar mot sina klassintressen, när man ser hur folk (lönearbetare) utan att tillhöra den härskande klassen ändå förespråkar ett samhälle med bibehållna/ökande klassklyftor. För alla dessa uppstår med viss regelbundenhet svåra val – det egna intresset kommer att stå i motsättning till kapitalets alldeles oberoende av vilken ism man bekänner sg till. Det ser vi nu när det svenska kapitalets intresse som är intimt sammanlänkat – det finns ju t.o.m. ett avtal mellan Sverige och USA som i realiteten bekräftar detta – med det internationella (och av USA främst företrädda) kommer att stå i stark motsättning till folkets intressen.

Sen är det förstås också så att kapitalets intresse inte alltid är enhetligt i annan mening än att man vill optimera profiten. Krig gynnar t.ex. inte alla utan först och främst krigsindustrin och de som via krigen kan komma åt resurser i form av råvaror. Ständigt förs det en strid mellan protektionism och frihandel som också återspeglar inneboende motsättningar inom den kapitalisktiska ekonomin. Detsamma gäller regleringar kring monopol m.m.

Man skulle kanske kunna göra detta tydligt med ett historiskt exempel. Sverige har som ett av väldigt få länder lyckats hålla sig utanför de konflikter i form av krig som härjat i vår omvärld under mycket lång tid. Vill man så skulle man förstås kunna förklara detta med att vi haft politiker som drivits av en stark fredsvilja men man skule lika gärna kunna förklara detta med att det inte legat i det svenska kapitalets intresse att delta i krig utan tvärtom en förutsättning för maximerad profit har varit att håla Sverige utanför konflikter. Detta har sedan effektuerats av våra ledande politiker och dessutom ideologiserats i form av neutralitetspolitiken. Just nu tycks dock de intressen som ser starkare lierande med den USA-ledda imperialismen som den mest lukrativa vägen nått viss framgång – vi deltar ju med trupp i ockupation av Afghanistan.

Det är alltså inte alls konstigt att det finns s.k. liberaler som i fråga om FRA hamnar på helt olika sidor i striden liksom vi faktiskt har uttryck för samma sak också inom socialdemokratin.

Vänstern, optimismen och Sjölander

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 28 May 2008 00:01:21 +0200

Vänstern, pessimismen och nyliberalismens död: “Så länge jag har varit politiskt aktiv har att vara vänster varit att brottas med någon typ av grundläggande pessimism. Det har varit en tid av raserade utopier: för den kommunistiska rörelsen (som jag aldrig har tillhört eller sympatiserat med) drömmen om den reala utopin som slutgiltigt grusades i och med sovjetdiktaturens sönderfall, för socialdemokratin (mina hemmatrakter) tron på den evigt expanderade välfärdsstaten som förbyttes i något helt annat i och med nittiotalets budgetsanering (om inte tidigare).
De utopiska visionerna har vi istället funnit på andra ställen; hos nyliberalismen till höger och inom vänstern (i bred mening) i någon form av civilisationskritisk grön rörelse, hos feminismen (åtminstone stundtals); kanske har det funnits spår av utopism hos de mer EU-entusiastiska federalisterna (jag tänker på en sådan som Anders Ehnmark och hans paralleller till Machiavelli och hans republik). Men socialismen – oavsett vilken sorts socialism vi pratar om – har under hela denna tid närmast kunnat förstås som en i grunden pessimistisk rörelse som söker efter en optimism. Söker efter någonting som går att tro – på riktigt – på. Vi (för jag skriver vi) har varit rätt duktiga på att se tecken i skyn; antiglobaliseringsrörelsen, antikrigsrörelsen, tillfälliga opinionsvindar. Men de konkreta politiska positionerna har allt som oftast hamnat i det defensiva, i försvaret mot en samhällsutveckling som leder i grunden fel.”

(Hittat via s-bloggar.)

Jag har väl antagligen levt i en helt annan värld än den som varit Johan Sjölanders. För mig har vänster alltid varit optimism, framtidstro, visioner och liberalismen, även i dess nyliberala tappning, uppgiven inför tingens ordning. Kanske beror det på att jag i grunden ser socialismen som en fortsättning på det liberala projektet. Det var (och det är viktigt att just beteckna det som ett historiskt passerat stadium) uttryck för den framväxande borgerlighetens kamp mot aristokratins hegemoni. Nutidens liberaler är att betrakta som fångna i den klasskampen, fångna i 17-1800-talets samhällsförhållanden alternativt som försvarare av de priviligier som denna borgarklass lyckades tillskansa sig på aristokratins bekostnad.

Kd behövs visst

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 26 Jan 2008 23:43:16 +0100

Kd:s krissiffror är delvis mitt fel : “Kristdemokraterna är lite för principfasta och konservativa. Vi lever i ett nytt samhälle och ny verklighet och denna brist på nytänkande och oförmåga att anpassa sig till en ny verklighet är besvärande. Vi sa det till kristdemokraterna! Jag säger det igen – man kommer inte till riksdagen som betonghäck – det gäller att locka väljare också. Sju av tio svenskar är för att homosexuella ska få gifta sig.”

(Hittat via aftonbladet.se.)

Av för mig fullständigt outgrundliga skäl har tydligen Lotta Gröning agerat rådgivare åt kristdemokraterna (kd). Hon tycks ha uppfattningen att en riktig strategi för detta parti är att överge principer och bli mindre konservativt - vilket exemplifieras med att eftersom 7 av 10 väljare vill gifta sig med samma kön:-) så bör inte kd gräva ner sig i motstånd mot detta.

Jag tror inte alls så är fallet och skulle snarare vilja hävda att det enda existensberättigande som kan finnas för ett kristdemokratiskt parti ligger just i värdekonservatismen. Visst, det kommer aldrig att locka en majoritet av väljarna men det kommer att locka just de värdekonservativa och det är ingen oansenlig grupp. Kd skaffar sig problem med väljarstödet just för att man inte är tillräckligt principfast, just för at man inte är konsekvent konservativ, just för att man försöker framstå något man i grunden inte är. Häromdagen försökte t.ex. Göran hägglund framstå som progressiv i miljöpolitiken genom att pulicera en artikel i DN under - den av DN satta (?) - rubriken “miljonprogrammets hus bör rivas av miljöskäl”.

Spännande debatt ikväll - lyssna på Lund

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 24 Jan 2008 17:49:32 +0100

Den lyckliga horan - finns hon? Debatt ställer frågan till feminister och prostituerade.: “Eskorterna vill inte längre kallas offer utan entreprenörer. Det hävdar 45-åriga Isabella Lund, bloggande, universitetsutbildad tvåbarnsmamma och sexarbetare.”

(Hittat via knuff.se.)

Isabella Lund kommer i kväll kl. 22 att delta i Stina Lundberg Dabrowskis debattprogram. Det skall bli spännande. Lund skriver själv inför debatten

I SvD idag skriver Per Hagwall (m) och Erik Svansbo (fp) att sexköpslagen är en flopp! Det är enormt roligt att se att politiker vågar ifrågasätta den koncensus som råder i Sverige om den här frågan. Vi behöver våga vara oense i den här frågan och bryta koncensus och hegenomin i debatten, för debatten om prostitution handlar inte om vilken partifärg man har, om man är för eller emot prostitution som ett fenomen. Den handlar i grunden om vilken syn på människor man har, vilken syn man har på kvinnor, män och sex och människors lika värde.

Hagwall och Svansbo påpekar att om man tar del av Petra Östergrens forskning, socialstyrelsen senaste rapport samt den norska utredningen som leddes av professor Ulf Stridbeck så kan man konstatera att sexköpslagen har förvärrat situationen för sexsäljarna.

Övriga deltagare i kvällens debatt är författaren Petra Östergren, riksdagsledamoten Josefin Brink (v), ETCs redaktör Andreas Gustavsson och Bo Svennecke från prostitutionsgruppen Göteborg. Värt att notera är möjligen att justitieminister Beatrice Ask inte är med men så har hon ju fällt de bevingade orden om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals (lånat från Josh):

Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.

Släpp cannabisen fri!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 24 Jan 2008 16:11:03 +0100

Helvetets egen ondska: “Säga vad man vill om Expressens ledarsida, men i den odebatterbara narkotikafrågan så är tidningen med sitt frispråkiga mod landets viktigaste aktör. Isobel Hadley Kamptz tar i dag upp fallet med den MS-sjuka kvinna som dömts till ett års fängelse för att hon självmedicinerat med cannabis. Det som framgår i artikeln får mig att tro att Djävulen faktiskt existerar, och att han bosatt sig i det svenska rättssystemet”

(Hittat via knuff.se.)

Jag vill bara tipsa om att det finns goda skäl att läsa Isobels Hadley Kamptz ledare i Expressen som hade rubriken 080123: Ett övergrepp. Ett övergrepp är det och frågan behandlas också väl av Johan Ingerö från vilket citatet ovan är hämtat.

Jag kan dock inte avhålla mig från att citera ytterligare ett stycke ur Ingerös artikel:

I domskälen framgår att hennes sjukdom är en - håll i er nu - försvårande omständighet. Eftersom hon är så sjuk finns nämligen inget som tyder på att hon “är motiverad att börja leva ett drogfritt liv”, enligt rättens ordförande.

Detta konstaterande gör alltså denna (jubelåsna) till ordförande i rätten efter att den MS-sjuka kvinnan suttit häktad (varför?) utan tillgång till sin bromsmedicin och efter att han medverkat till en fängelsedom. Shuka hjärnor finns det tyvärr lite för gott om.

Mot Bent kan ingen strida

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 06 Jan 2008 10:40:03 +0100

Marxismen är en ovetenskaplig irrlära: “Alltså, summering, om avsteg från en klasstillhörighet är möjlig och observerbar är inte det ett bevis på att avsteg från klasstillhörighet existerar, utan det beror bara på att individens uppfattning om sin egen klasstillhörighet är irrelevant. Så säger Peter Karlberg.”

(Hittat via knuff.se.)

Det finns fler (än Johan) som kritiserar företeelser utan att ägna dem särskilt mycket studium. Bloggen Bent tror sig förstås ha avrättat både mig och marxismen som teori och avfärdar också Kapitalet som ytligt. Nu var det visserligen många år sedan jag faktiskt läste denna kritik av ekonomin men att den skulle vara ytlig är för mig i alla fall en helt ny typ av kritik (och kritiseras kan den givetvis).

Marx försökte frigöra socialismen/kommunismen från moraliska och ideologiska trosläror och i stället grunda den i redan existerande eller framväxande materiella samhällsförhållanden.

De existerande kapitalistiska förhållandena var dock mycket mer komplexa än förkapitalistiska samhällen och krävde därför en alldeles särskild analys. För att lyckas med sitt projekt genomförde Marx en grundlig kritisk genomläsning av hela den klassiska politiska ekonomin (Smith, Ricardo m.fl.) samt producerade en rekonstruktion (se nedan) av begrepp som utvecklats inom denna tradition. Det marxska systemet var dock inte en ny politisk ekonomi utan, som verkets undertitel vittnar om, en kritik av ekonomin som sådan.

Marx syftade aldrig till att – i motsats till de politiska ekonomerna – föreslå någon särskild ekonomisk politik som till exempel frihandel eller protektionism, vare sig för proletariatet eller för bourgeoisien, utan istället påvisa det kapitalistiska produktionssättets inneboende och historiska utveckling mot sammanbrott. Det här sista har väldigt ofta missförståtts av både marxister och ickemarxister. Detta när man har sett på, eller närmare bestämt trott att Marx skulle ha sett på, ”ekonomin” som utgörande en särskild sfär (eller den ”viktigaste” sfären) i det kapitalistiska samhället. Tvärt om så vänder sig Marx emot ett sådant synsätt. För Marx var analysen av kapitalet en verklig analys av det kapitalistiska samhället, men utifrån en ekonomisk begreppsapparat. När Marx sålunda talar om det kapitalistiska produktionssättets förestående sammanbrott så är det inget annat än den sociala revolution som enligt Marx är den nödvändigt positiva utgången av kampen mellan klasserna – kampen mellan proletariat och bourgeoisie.

Kapitalet. (2007, december 30). Wikipedia, . Hämtad 09.30, januari 6, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kapitalet&oldid=5646946.

Kampen är över

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 06 Jan 2008 00:06:59 +0100

Marknadsekonomi och klasslöst samhälle - bra kombination : “När man läser alla sköna vänsterbloggar kan man inte låta bli att ställa sig en ganska central fråga: Ingen kan väl på allvar påstå att det i dagens Sverige existerar någon slags strukturell systematik för att dela in människor i klasser? I princip alla arbetar och i princip alla äger kapital. Vem som helst kan skaffa vilken utbildning som helst. Gratis. (man får tävla på lika villkor om att ta sig in på utbildningen i alla fall) Studenter får till och med låna till uppehället under tiden. Och det är bra, även om CSN skulle kunna ersättas av garantilån hos de vanliga bankerna. Ändå finns det en massa människor som anser sig tillhöra en klass och att man därför tror sig vara förhindrade att göra det i livet som man vill.”

(Hittat via knuff.se.)

Ibland får stolligheten ett ansikte:-)

Vad den gode Johan totalt missar är att frågan om klassamhället inte alls är en fråga om hur folk uppfattar sin eventuella klasstillhörighet utan utgör svaret på frågan om hur utvecklingen i världen drivs framåt baserat på studier av historien. Det är när man då upptäcker att det finns strukturer som upprätthåller respektive undergräver den aktuella situationen som man finner att historien egentligen inte handlar om enskilda individers göranden och låtanden utan om just klassers positionerande/kamp om makt (manifesterat genom ägande av produktionsmedlen).

Johan tror ju dessutom att vi i det klasslösa samhället alla arbetar och äger kapital. Visst är det så att de allra flesta är lönearbetare men såg någonstans att 40% av den svenska befolkningen har mindre än 4 000 kronor sparade. När man förfinar klassanalysen skal man finna att det finns en del av dessa lönearbetare vars intressen snarare sammanfaller med kapitalet även om den gruppen sannolikt inte är så stor. I ett traditionellt kapitalistiskt samhälle genereras dock betydande skillnader mellan lönearbetare (t.ex. arbetare versus tjänstemän) som leder till att en del frustration snarare riktas mot andra lönearbetare än mot kapitalet.

Kanske skulle man rekommendera Johan en kortkurs i marxism så att han åtminstone skulle veta vad han talar om:-)

Holstein vill ha utnyttja billig arbetskraft

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 07 Nov 2007 07:58:15 +0100

: “Vi saknar bara politisk vision och handlingskraft. Vi borde också göra enorma investeringar i infrastruktur men köpa infrastrukturuppbyggnaden till internationella priser. Med andra ord skrota de svenska minimilönerna, ingen har ju råd att betala dem ändå, alla tvingas köpa svartjobb. ”

(Hittat via knuff.se.)

Johan Staël von Holstein tillhör inte de skribenter jag följer. Ibland dyker dock något alster upp t.ex. på knuff.se och kommenterandet gör mig lite nyfiken. Till en del håller jag med Holstein - det saknas politisk vision.

Men Holsteins vision är däremot inte särskilt intressant. Han vill upprepa dn idé Dubai byggs på; om att baserat på ett hårt utnyttjande - utsugning - av billig arbetskraft från Asien skapa ett nytt samhälle för de välbeställda (i vilket de vars arbete det bygger på inte har någon plats annat än möjligen som tjänstehjon). Det här, milt uttryckt, råa kapitalistiska 1800-talstänkandet - var kommer det ifrån?

Alltså man undrar - varifrån kommer år 2007 idéer om att vi som lever i den rika delen av världen skulle ha rätt att ytterligare berika oss baserat på direkt utnyttjande av billig arbetskraft från fattigare länder. Varifrån kommer denna idé om att de skall jobba här under väsentligt sämre förhållanden än motsvarande inhemsk arbetskraft?

Upp till kamp

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 13 Feb 2007 22:09:41 +0100

Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain

Det nakna klassförkaktet på frammarsch: “Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) har ca 60 000 medlemmar. En majoritet av medlemmarna är restaurangbiträden men förbundet organiserar också t ex bingovärdinnor, hotellstäderskor, dörrvaktmästare och liftskötare. En majoritet av medlemmarna är kvinnor, många har utländsk bakgrund. Cirka 30 procent av medlemmarna har tillfälliga anställningar och lönerna ligger runt 15 000 i månaden för heltid.

Detta är alltså denna maffia som luf, cuf och muf – ivrigt påhejade av borgerliga riksdagsledamöter och mediala tyckare – nu trappar upp kriget emot. Genom att framställa facket som en överhet som av nåt slags osund makthunger försöker tvinga stackars företag att teckna avtal döljer de effektivt vad saken handlar om: en helt legitim kamp för hyggliga och likvärdiga villkor på jobbet för några av dem som faktiskt tjänar allra minst och sitter allra lösast på arbetsmarknaden.”

(Via Esbatis kommentarer.)

Det är inte utan att man har en viss förståelse för Josefin Brinks syn på saken, inte minst efter att ha tagit del av en Fredrick Federleys åsikter i DN “Cuf-ordföranden tycker inte att facket ska kunna gå in i konflikter på arbetsplatser där de inte har några medlemmar. Likaså retar han sig på fackets rätt att vidta sympatiåtgärder som gör att en tredje part drabbas. Går det inte på något annat sätt vill Federley förbjuda det i lag.”

Var kommer de ifrån?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 13 Oct 2006 23:28:17 +0200

Göran Collste, professor i tillämpad etik, har en intressant liten betraktelse på Brännpunkt i SvD. Mot bakgrund av hur Noziks bok Anarki, Stat och Utopi som utkom 1974 och som kan sägas lägga grunden till den nyliberalism som format rätt många moderater diskuterar han dels följderna av denna “filosofi” men visar också att Nozik själv omprövat sin uppfattning. Det senare verkar varken de som deltog i moderaternas marsch in i nyliberalismen eller de som nu förespråkar den i skrifter som Neo gjort.

Nya moderaterna sliter sönder samhället: “Nozick var filosof och beredd att ompröva sina teser och argument. 15 år efter publiceringen av Anarki Stat och Utopi ger Nozick ut en ny bok. Här ifrågasätter han sin tidigare teori. Ett samhälle är en politisk gemenskap med gemensamma mål, hävdar Nozick nu. Det uttrycker band av solidaritet och ömsesidighet. Det är bland annat genom beskattning som de gemensamma målen kan förverkligas. I ett samhälle där människor inte betalar skatt för gemensamma ändamål bryts den sociala sammanhållningen sönder. Ett sådant samhälle kan knappast bestå, menar Nozick. Men är det inte just ett sådant samhälle som ligger i förlängningen av de skatte- och avgiftssmitande moderata ministrarnas handlande?

Det som håller samman samhället; tilliten, solidariteten och det ömsesidiga förtroendet urholkas.”

(Via SvD.)

<!~~- Technorati Tags Start -~~>

Technorati Tags: Politik, Socialdemokraterna, Högeralliansen, SvD, Nyliberaler, Göran Collste, Linköpings Universitet

<!~~- Technorati Tags End -~~>

Peter Karlberg: Category Nyliberaler

Mer klassperspektiv, Johan!

Vänstern, optimismen och Sjölander

Kd beh&ouml;vs visst

Sp&auml;nnande debatt ikv&auml;ll - lyssna p&aring; Lund

Sl&auml;pp cannabisen fri!