Peter Karlberg: Tag Åsa Linderborg

Till klassanalysens försvar

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 09 Mar 2008 15:41:50 +0100

Det är ju välfärdsstaten han försvarar!: “Jag ser framför mig hur övergripande kommentarer om mäns förtryck av kvinnor utreds, inte i sak, utan huruvida kommentaren kränkt någon. Synpunkter på språksvårigheter ger juridisk påföljd, inte ökat klassmedvetande. Människan flyter och klasser förflyktigas, politiken löses genom juridiken. Till slut tvingas vi instifta en ombudsman mot klass.”

(Hittat via SSK bloggen.)

Kajsa Borgnäs har fått in en artikel på Aftonbladet Kultur (tydligen den 28 februari men jag upptäcker den först nu) som är en uppfäljare till den debatt som Maceij Zarembas artiklar om förhållandena på Lärarhögskolan utlöste. Själv skrev jag en hel del om detta för nu mer än 14 dagar sedan. Anders Svensson har också komenterat frågan i ett flertal inlägg, senast försöker han hantera frågan genom att å ena sidan ge Zaremba rätt i sak när det gäller effekterna av den identitetspolitik som gett en lagstiftning som får absurda konsekvenser och gör strukturellt förtryck till ett individuellt problem och å den andra hålla med dem som demoniserar Zaremba. Trodde man behövde vara liberal för att vara kluven:-)

Själv är jag av den uppfattningen att Zarembas bakomliggande motiv är ointressanta i denna fråga. Det är dessutom så att han tydligt adresserar det som Borgnäs uttrycker bra

“Vi får ett samhälle av lättkränkta, inte arga, individer.”

Det är faktiskt detta som Linderborg och Esbati försöker dölja genom att försöka misstänkliggöra Zarembas avsikter, ett klassiskt debattknep och som förstås måste tas fram för att kunna försvara de identitetspolitiska ståndpunkterna - det är ju dessa som under rätt lång tid varit politiskt korrekta hos de förment vänsterorienterade “radikala”.

Ljuger Lindborg om Zaremba

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 21 Feb 2008 16:48:28 +0100

Aftonbladet: Fallet Zaremba (Kultur - Huvudartikel): “Men har Zaremba rätt när han påstår att lärarhögskolan bara är toppen på ett isberg? Stämmer det, som han vill få oss att tro, att den som först skriker att han är kränkt kan inhösta ett skadestånd på 30 000 kronor? Enligt DO är det 86 personer som har gjort en anmälan sedan lagen trädde i kraft 1 mars 2002. HomO har under samma sexårsperiod fått in sammanlagt tolv anmälningar varav ingen sedan 2005. Nästan alla har lämnats utan åtgärd. HO har under de senaste tre åren hanterat ett fyrtiotal anmälningar varav relativt många rör dyslexi. Hösten 2007 hade fortfarande ingen högskola fällts för diskriminering av funktionshindrade. Inget fall har prövats i domstol. Såna här siffror intresserar inte Zaremba (även om DN försöker rädda sin stjärnskribent med en mer balanserad faktaruta). Det är alltså en grov överdrift att studenterna anmäler för glatta livet och dessutom får rätt mot en skrämd skolledning, men kan man därför dra slutsatsen att utbildningen är jämlik och problemfri? ”

(Hittat via aftonbladet.se.)

Visst går det säkert att hitta tveksamheter i Zarembas artikelserie och vilket motiv han egentligen har vet väl bara han själv. Jag tycker som framgått att det är en bra serie och hans beskrivning stämmer när jag kollar med folk jag känner som har insyn (jobbar där).

Åsa Linderborg, nyligen prisbelönt av Expressen, gör däremot en helt fantastisk sågning av Zaremba. Metoden är att prata om äpplen fast artikelserien handlar om päron. Inom parantes kan nämnas att Eva-Lena Jansson som är socialdemokratisk riksdagsman gör sig skyldig till en rätt märklig sågning - hon hävdar att Zaremba hävdar att ingen kränks på Lärarhögskolan vilket jag inte kunnat läsa ut av hans artiklar. Men fabricerar man ståndpunkter hos “motståndaren” är det förstås lätt att vinna poäng.

Men åter till Linderborgs anklagelser. Zarembas artiklar handlar om hur lagen om likabehandlig för studenter på högskolan kommit att fungera på Lärarhögskolan i Stockholm, ingenting annat. Alltså inte att detta är toppen på isberget utan helt enkelt ett försök att beskriva hur den kommit att tillämpaas - åtminstone är det så jag läst dem. Vad gör då Linderborg - jo rapar upp statistik från diskrimineringsombudsmän över antalet anmälningar och hur många som gått till åtal/dom. Frågan blir förstås vad detta har med saken att göra?

"Tillåtet" massmördande

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 25 Jan 2008 20:36:33 +0100

Detta HAR hänt: “Den som vill regera sin samtid måste behärska historieskrivningen. Det är därför borgerligheten förtiger, förringar eller försvarar de västerländska staternas brott mot mänskligheten (frånsett Nazityskland, som räknas som en anomali). Den som påpekar att Storbritannien, Frankrike, USA – de självutnämnda så kallade ”ledande demokratierna” – mördat, plundrat och plågat folk på världens alla kontinenter såväl förr som nu, avfärdas som lögnare eller extremist.”

(Hittat via aftonbladet.se.)

Åsa Linderborg skriver om Sven Lindqvists nyutkomna essäsamling “Avsikt att förinta”. I den beskriver västerländsk kolonialism och rasism - och det är inte som ett historiskt fenomen utan exemplen sträcker sig långt in i “vår tid”.

Sven Lindqvist varvar konkreta historiska exempel med en kritisk diskussion om folkmordskonventionen, som han menar är så godtycklig i sin definition att nästan allt massdödande kan accepteras så länge det är politiskt opportunt. Den som har ett propagandaövertag kan hamra in folkmord som något endast nazister och kommunister har sysslat med. Om man anfaller och ockuperar med påstått ädla motiv – demokrati, frihet och civilisation – går man fri.

Linderborg, som beskriver som viktigt och något för den som vågar se, har egentligen bara en invändning och den rör det faktum att lindqvist inte diskuterar de bakomliggande orsakerna - det man brukar kalla imperialism. Förefaller ändå vara en mycket läsvärd bok så jag skal sätta upp den på inköpslistan.

Vem skriver historia

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 02 Sep 2007 14:05:51 +0200

Det här med vilken historieskrivning som dominerar aktualiseras genom att Forum för levande historia nu också (nazismen har man redan gjort) skall granska kommunismen. Det handlar alltså om ismer som begått brott mot mänskligheten (så som vi nu definierar dem) trots att alla förstås egentligen förstår att själva ismen bara är den ideologiska överbyggnaden i vars namn dessa brott begåtts. Så har ju t.ex. omfattande övergrepp genom historien begåtts i kristendomens namn men om detta skriver den nye intendenten Eskil Franck ingenting.

Historieskrivning som dominerar är kanske ett lite illa valt uttryck. Här är det inte frågan om vilken historiesyn som genom “vanlig” forskning och fri debatt kommer att dominera utan här förefaller det vara en av staten föreskriven syn som är uppgiften. Jag är dock lite kluven till detta, å ena sidan som Blogge Bloggelito träffande skriver

Givetvis kommer ett antal av dessa kristna imperialister att finnas i den grupp som ska granska kommunismen (ty kristendomens representanter ingår av någon anledning alltid i statliga kommittéer), och resultatet kommer att bli därefter. Problemet är att kristendomens motgångar i exempelvis Kina inte har med kommunism att göra, utan med den kinesiska kulturen. Sedan 1600-talet har kristendomen försökt sprida sin enfaldiga lära i landet, men den har alltid tagits emot med skepsis; den är inkompatibel med kinesisk kultur och dess två ateistiska livsfilosofier konfucianism och buddism, och den är även inkompatibel med den polyteistiska kinesiska folkreligion av pseudobuddistiskt slag som är helt dominerande.

så är förståelsen av skeenden, även avskyvärda brott mot mänskligheten beroende av sin kontext, sitt sammanhang, sin egen historia.

Ropen skalla, EN skola för alla

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 18 Aug 2007 19:59:18 +0200

Åsa Linderborg i Aftonbladet: Finland, ett skolexempel :

“Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö. Men framför allt har Finland saknat privatskolor. När de nu – utan anledning – inför friskolesystem, är kritikernas varnande exempel Sverige. (Norge har bromsat sin friskolereform efter att ha studerat den svenska utvecklingen.)”

(Hittat via Esbatis kommentarer.)

Åsa Linderborgs kommentar är intressant eftersom det faktiskt väcker frågan om huruvida andelen friskolor kan antas ha något samband med utvecklingen av den generella kunskapsnivån i skolväsendet. Det är lite svårt att se men å andra sidan kunde ju Skolverket i sin nationella utvärdering (NU) just visa att det skett en mindre försämring av resultaten (ipå en del områden) just under den tidsperiod som andelen friskolor stadigt växt.

Min far fyller 81 och Myrdal blir 80

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 18 Jul 2007 23:22:49 +0200

I morgon åker flaggan upp igen – för att celebrera min fars 81-årsdag!

Samma dag fyller Jan Myrdal (som nog inte alls tillhör mina föräldrars favoriter) 80 år och det finns många goda skäl att också gratulera honom. Man behöver inte vara ense med herr Myrdal i allt för att respektera hans utomordentliga intellektuella gärning. Som Åsa Linderborg konstaterar i dagens Aftonblad:

Aftonbladet: Var tid har sin strid: “Myrdals obestridliga kunskaper rör 1800-talet. Som marxist har han förstått vikten av att tränga in i den revolutionära borgerlighetens fysionomi och tankevärld. Härur har han hämtat det i god mening liberala stråk som präglar hans socialistiska hållning – ideologierna är ju i många avseenden tvillingsystrar. Långt mer konsekvent än dem som kallar sig liberaler har Myrdal genom åren försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc, ofta i bitter polemik med liberalerna. Jan Myrdal är nämligen något så ovanligt som yttrandefrihetsfundamentalist. Förintelseförnekare som Robert Faurisson ska bemötas i öppen debatt menar han i sann upplysningsanda, hur ska vi annars kunna argumentera för att det han säger inte är sant? Denna hållning har lett till absurda beskyllningar om antisemitism, men den som vill kan ”gå till läggen”, som Myrdal själv brukar säga. I sagda antologi återfinns bland annat en rasande uppgörelse med Lars Hillersbergs ”antisemitism”, liksom en upprörd artikel om den grasserande judeförföljelsen i Brezjnevs Sovjet.”

(Hittat via knuff.se.)

Enn Kokk har, kanske inte så förvånande, en del invändningar mot Myrdal men konstaterar/de (i AiP 1983)

” Värd att läsa i än högre grad är Jan Myrdals självbiografiska roman “Barndom” (Norstedts). Med “Barndom” placerar sig Jan Myrdal nämligen bland de främsta skönlitterära barndomsskildrarna på svenska.”

Kokks invändningar tycks i huvudsak emanera från att Myrdals uppfattningar sammanföll med SKPs och därför kan antas dölja något. Min erfarenhet från den tiden talar emot Kokks invändning – det han egentligen verkar ha svårt med är enhetsfrontsidén, att man försöker skapa enighet kring t.ex. motstånd mot USAs ockupation av Irak bland folk som i och för sig kan ha helt olika önskemål om hur Irak ska se ut efter att ockupationen upphört. Så måste alla former av motståndsrörelser arbeta om de har en tillräckligt stark motståndare.

Högeralliansen - alla orättvisors moder

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 06 Jul 2007 23:38:00 +0200

Det är roligt med folk. Bengt Silverstrand inser t.ex. inte att just vårt sätt att argumentera mot alla typer av förändringar försätter oss i underläge. Vi dvs partifolk tenderar att skrika högljutt om de skriande orättvisor som uppstått efter bara ett halvt års maktinnehav för högeralliansen trots att man ju lätt kan inse att huvuddelen av de orättvisor som drabbar folk inte har uppstått efter den 1 januari 2007. Det finns heller ingen anledning att tro att högeralliansen drivs av någonslags närmast kontrarevolutionärt patos ur vilket de hämtar en uppsjö förslag för att slå på de svaga – de genomför i princip den politik de fått en majoritet att rösta på.

Att ge fler människor möjlighet att köpa sin bostad beskrivs som slakt på hyresrätten och anses leda till segregation, precis som om vi inte redan lever i en starkt segregerad bostadsmarknad. Det är ju bara att besöka något miljonprogramsområde för att få det bekräftat och det uppstod inte den 1 januari.

Särskilt roligt blir det när Silverstrand använder ett citat från Åsa Linderborgs bok som han citerar från en ledare i DA:

Socialdemokraterna (Bengt Silfverstrand): ””Jag stämplar in tre minuter över sju och jobbar till sex minuter över fyra. Jag sliter som ett svin i åtta timmar och får betalt för fyra. Resten stoppar Wallenberg i egen ficka”, deklarerar Åsa Linderborgs pappa – metallarbetare i Västerås i den kritikerrosade och mycket läsvärda boken ”Mig äger ingen.” Nattstånden klasskampsretorik invänder en del. Nej, snarare en lika rimlig och relevant beskrivning av arbetets vardag och verklighet nu som då” avslutar Hans Larsson sin ledare i DA. Än finns det hopp – motståndet lever, konstaterar han. (fast jag hittar inte citatet, min anmärkning)

Synd bara att det finns socialdemokrater som i stället för att angripa de skriande och uppenbara orättvisorna i samhället ägnar sin bloggkraft åt att gå till storms mot fackföreningsledare som protesterar mot att asfaltsarbetare och andra med typiska säsongsarbeten drabbas särskilt hårt av försämringarna i a-kassan. S-bloggaren som p g a av sitt ständiga lir på högra planhalvan av jublande borgare döpts till ”No. 1” tycker att det både är rätt och rimligt att den som bara jobbar halva året – oavsett skälen till detta – inte ska vara berättigad till a-kassa under den del av året han går utan jobb.”