Peter Karlberg: Tag Ali ESbati

Till klassanalysens försvar

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 09 Mar 2008 15:41:50 +0100

Det är ju välfärdsstaten han försvarar!: “Jag ser framför mig hur övergripande kommentarer om mäns förtryck av kvinnor utreds, inte i sak, utan huruvida kommentaren kränkt någon. Synpunkter på språksvårigheter ger juridisk påföljd, inte ökat klassmedvetande. Människan flyter och klasser förflyktigas, politiken löses genom juridiken. Till slut tvingas vi instifta en ombudsman mot klass.”

(Hittat via SSK bloggen.)

Kajsa Borgnäs har fått in en artikel på Aftonbladet Kultur (tydligen den 28 februari men jag upptäcker den först nu) som är en uppfäljare till den debatt som Maceij Zarembas artiklar om förhållandena på Lärarhögskolan utlöste. Själv skrev jag en hel del om detta för nu mer än 14 dagar sedan. Anders Svensson har också komenterat frågan i ett flertal inlägg, senast försöker han hantera frågan genom att å ena sidan ge Zaremba rätt i sak när det gäller effekterna av den identitetspolitik som gett en lagstiftning som får absurda konsekvenser och gör strukturellt förtryck till ett individuellt problem och å den andra hålla med dem som demoniserar Zaremba. Trodde man behövde vara liberal för att vara kluven:-)

Själv är jag av den uppfattningen att Zarembas bakomliggande motiv är ointressanta i denna fråga. Det är dessutom så att han tydligt adresserar det som Borgnäs uttrycker bra

“Vi får ett samhälle av lättkränkta, inte arga, individer.”

Det är faktiskt detta som Linderborg och Esbati försöker dölja genom att försöka misstänkliggöra Zarembas avsikter, ett klassiskt debattknep och som förstås måste tas fram för att kunna försvara de identitetspolitiska ståndpunkterna - det är ju dessa som under rätt lång tid varit politiskt korrekta hos de förment vänsterorienterade “radikala”.

Misstänkliggör Zaremba

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 19 Feb 2008 20:23:44 +0100

Zaremba skördar högersådden: “Zaremba är en mästare i att gestalta politiska ställningstaganden så att de framstår som neutrala berättelser om en skev verklighet. Zarembas agenda är dock ganska lätt att hitta mellan raderna, och - det får man ge honom - han är för det mesta konsekvent i sin avsky för allt som andas kollektivism och i sina uppmaningar till de människor han själv inte kan identifiera sig med att bita ihop och tåla lite skit. Men i den aktuella artikelserien känns det som om Zaremba biter sig i svansen. Eller, han skulle göra det om han blev tvungen att svara på några följdfrågor.”

(Hittat via Ali Esbati.)

Josefin Brink har verkligen ansträngt sig för att hitta något sätt att misstänkliggöra Zarembas artiklar om hur lagen om likabehandling av studenter i högskolan tillämpas. Och det går förstås bra när man börjar med att skriva att hans “agenda är .. lätt att hitta mellan raderna”. Och det är tydligen så att Zaremba är opålitlig för att han, av Brink, påstås avsky allt som andas kolektivism. Och det är förstås just kollektivismen på Lärarhögskolan Zaremba, avslöjar, pekar på!!!!!

Sen kommer storsläggan från Brink:

Kort sagt; om man har som mål att varken könstillhörighet eller -identitet, etnicitet, sexuella preferenser eller funktionshinder ska fungera som sorteringsgrunder krävs en förändring av de strukturer som ständigt återskapar diskrimineringen. Det räcker inte långt med den individuella rätten att stämma någon när sorteringen redan är ett faktum - i synnerhet inte som man sällan vinner. Och det är här någonstans Zaremba skulle få svårt att svara på frågor. För om man inte gillar kollektivism, tanken på att människor sluter sig samman och kräver solidariska, kollektiva lösningar på samhällsproblem, där till exempel marknadslogiken kan tvingas stå tillbaka för andra värden, ja, då återstår inte mycket annat än att prata juridik och individuella rättigheter om man vill få bukt med exempelvis rasism och kvinnoförtryck.

Förlåt dem ty de veta icke vad de göra

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 08 Feb 2008 19:30:25 +0100

Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis! Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här: vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två: »Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.« Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en. »Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!« Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre: »Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”

(Hittat via Esbatis kommentarer och Promemorian.)

Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra - hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.

En gång är ingen gång brukar man väl säga - skall vi alltså förlåta “folket”?

Carl Bildt kan inte uttala sig

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 22 Nov 2007 00:06:59 +0100

Liberalismens olidliga lätthet: “Apropå Kalle Larsson så rekommenderar jag varmt en snabbtprotokollet från en interpellationsdebatt häromdagen. Interpellationen är riktad till Carl Bildt gäller frågan om det råder väpnad konflikt i Irak och Afghanistan – ett uppenbart förhållande som det på ett närmast surrealistiskt sätt tassas runt av regeringen.”

Esbatis inlägg handlar huvudsakligen om liberalism. Personligen - som varandes socialdemokrat - avhåller mig gärna från att bedöma vad liberaler skall ha för åsikter. Jag respekterar dock liberalismens bidrag till viktiga demokratiska principer och hoppas förstås att folk som nu kallar sig liberaler skall vårda det arvet (ett rätt fåfängt hopp - det är bara folk utanför folkpartiet som i liberalismens namn kan sägas göra detta9.

Esbati tipsar också om en debatt i riksdagen om huruvida det råder väpnad konflikt i Afganistan och Irak. Bakgrunden till debatten är en fråga (interpellation) från Kalle Larsson ställd till Carl Bildt, vår utrikesminister soh därmed främsta talesman för Sverige i internationella frågor. Han, dvs Carl Bildt, lyckas krypa bakom migrationslagstiftningens skrivningar om begreppet väpnad konflikt och därmed sammanhängande princip om att just den lagstiftningen skall tolkas av domstol.

Vem är för ungdomsvåld?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 20 Oct 2007 00:11:55 +0200

Ungdomsvåldet har inte ökat: “Det är lättare, billigare och ofta mer opinionsmässigt lukrativt att producera känslopornografi än lösningar på svåra och omfattande problem. När känslorna var i svang sommaren 1986 tillsatte Ingvar Carlsson snabbt ungdomsvåldsprojektet ”Tänk Efter”. Det gjorde inget åt ungdomsvåldet men Carlsson framstod som handlingskraftig och medkännande inför en förskräckt allmänhet. Nu har socialdemokraterna passat på att tillsätta ett liknande projekt. Thomas Bodström gav den mentala härdsmältan ett ansikte när han lyfte fram föräldraledighet för tonårspappor som en viktig ”konkret” åtgärd för att stävja ungdomsvåldet, som om de här ungdomarnas familjer bor i Bullerbyn. Den känslosmetiga bilden av ungdomsvåldet som ett ont väsen kommer inte ta oss någonstans. Det är jobbigare att diskutera klassamhället än att stå i Kungsträdgården och säga nej till våldet, men det måste göras.”

(Hittat via Ali Esbati.)

Johannes Forssbergs ledare i Expressen är helt enkelt lysande. Att han sedan råkar klä av Thomas Bodström (som inte tillhör kretsen av partikamrater jag respekterar) är ju en bonus. Läs ledaren och med Esbati säger jag Begrunda!

Folkomrösta nu:-)

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 19 Oct 2007 22:18:42 +0200

Rösta om EUs nya fördrag!: “Inatt enades EU om ett nytt fördrag. I DN och SvD sammanfattas frågan ganska väl.

Den fråga som rests är huruvida det behövs en folkomröstning om fördraget. Eftersom vi kan göra saker på egen hand i Folkets Parlament… så startar vi en liten folkomröstning.”

(Hittat via Folkets Parlament.)

Dags igen för “nytt” fördrag inom unionen. Själv tycker jag att att EU är ett steg i rätt riktning, att mycket fortfarande saknas vad avser demokratiska institutioner, att det finns ett flertal absurditeter i den politik som förs i EUs namn men att också fördraget är ytterligare ett steg i rätt riktning (om än litet). Detta särskilt eftersom de nuvarande regleringaran av uninen är obsoleta då de skrevs i en annan tid och med mycket förre medlemmar. Att tro att vi skulle kunna få tillstånd en verklig demokratisk process i Europa för att komma fram till ett bättre förslag är naturligtvis helt utopiskt – vi har ju ännu ingen europeisk politisk kultur utan bara nationella sådana.

En sak som skulle kunna få mig att ompröva min positiva grundsyn på EU är om Gordon Browns förslag att Tony Blair (Bush allierade i ockupationen av Irak) skulle bli den första “presidenten – då gör jag uppror!

Ropen skalla, EN skola för alla

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 18 Aug 2007 19:59:18 +0200

Åsa Linderborg i Aftonbladet: Finland, ett skolexempel :

“Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö. Men framför allt har Finland saknat privatskolor. När de nu – utan anledning – inför friskolesystem, är kritikernas varnande exempel Sverige. (Norge har bromsat sin friskolereform efter att ha studerat den svenska utvecklingen.)”

(Hittat via Esbatis kommentarer.)

Åsa Linderborgs kommentar är intressant eftersom det faktiskt väcker frågan om huruvida andelen friskolor kan antas ha något samband med utvecklingen av den generella kunskapsnivån i skolväsendet. Det är lite svårt att se men å andra sidan kunde ju Skolverket i sin nationella utvärdering (NU) just visa att det skett en mindre försämring av resultaten (ipå en del områden) just under den tidsperiod som andelen friskolor stadigt växt.

Suger dagens vänster och i så fall vem?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 26 Jul 2007 02:26:32 +0200

Varför dagens vänster suger (arbetsprov för Arena): “Att handla blir alltså att göra sig till en del av förtrycket. När vänstern talar om lågavlönade kvinnor väljs andra bort (dessutom, att använda lågavlönade kvinnor som ett exempel på klass visar bara på hur perspektiven förfelas, hur klass – den vita manligheten – nu används som ett sätt att beskriva även andras verklighet, en sorts ideologiernas imperialism där det normativa används som ett förtryckarperspektiv, ett osynliggörande genom synliggörande, på så sätt egentligen, och just därigenom, så mycket värre.) För endast genom att inte handla kan distansen hållas. Endast genom att fortsätta samtalet. Deliberativt. Dialog. Öppenhet. Mångfald. Så ser en verkligt radikal agenda ut.

Men vi verkligt radikala måste också vara självkritiska. För även i vårt eget arbete sker osynliggörandet. Varje redaktionsmöte i exempelvis Arena blir en utsållningsprocess, en prioritering, när det som skriker mot oss mellan sidorna, mellan bokstäverna, är alla de människor, individer, som inte fick plats, som glöms bort. De verkligt radikala gör sig därmed till verktyg, blir i värsta fall till alibin för en handling där inte alla kan vara med.

Denna våldtäkt på mänskliga erfarenheter, detta förnekande av det oändligt komplicerade och mångfacetterade, som varje nummer av exempelvis Arena – i praktiken, utan det är meningen men ändå obönhörligen – står därför egentligen i bjärt konstrast till varje möjlig sant progressiv strategi. Istället behövs en ny hållning för vänsterns intellektuella. Istället för att formulera oss behöver vi de-formulera oss, istället för att försöka skapa ordning i kaos behöver vi bryta ner ordningen, frigöra mångfalden. Att tro att detta går att göra genom någon handlig, ens genom att skriva en artikel, är att lura sig själv.”

Johan Sjölander har skrivit en helt enkelt lysande satir över en del av vänstern “personifierad” av tidskriften Arena. Den är så klurigt skriven att jag till slut inte riktigt vet vem/vilka som skall känna sig träffade. Är det bara Karolina Ramqvist ledare från Arena nr 3/2007 och Arenaredaktionen som adresseras eller sveper kritiken också över andra – även de som t.ex. varit kritiska mot Ramqvist som Katrine Kielos?

Min far fyller 81 och Myrdal blir 80

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 18 Jul 2007 23:22:49 +0200

I morgon åker flaggan upp igen – för att celebrera min fars 81-årsdag!

Samma dag fyller Jan Myrdal (som nog inte alls tillhör mina föräldrars favoriter) 80 år och det finns många goda skäl att också gratulera honom. Man behöver inte vara ense med herr Myrdal i allt för att respektera hans utomordentliga intellektuella gärning. Som Åsa Linderborg konstaterar i dagens Aftonblad:

Aftonbladet: Var tid har sin strid: “Myrdals obestridliga kunskaper rör 1800-talet. Som marxist har han förstått vikten av att tränga in i den revolutionära borgerlighetens fysionomi och tankevärld. Härur har han hämtat det i god mening liberala stråk som präglar hans socialistiska hållning – ideologierna är ju i många avseenden tvillingsystrar. Långt mer konsekvent än dem som kallar sig liberaler har Myrdal genom åren försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc, ofta i bitter polemik med liberalerna. Jan Myrdal är nämligen något så ovanligt som yttrandefrihetsfundamentalist. Förintelseförnekare som Robert Faurisson ska bemötas i öppen debatt menar han i sann upplysningsanda, hur ska vi annars kunna argumentera för att det han säger inte är sant? Denna hållning har lett till absurda beskyllningar om antisemitism, men den som vill kan ”gå till läggen”, som Myrdal själv brukar säga. I sagda antologi återfinns bland annat en rasande uppgörelse med Lars Hillersbergs ”antisemitism”, liksom en upprörd artikel om den grasserande judeförföljelsen i Brezjnevs Sovjet.”

(Hittat via knuff.se.)

Enn Kokk har, kanske inte så förvånande, en del invändningar mot Myrdal men konstaterar/de (i AiP 1983)

” Värd att läsa i än högre grad är Jan Myrdals självbiografiska roman “Barndom” (Norstedts). Med “Barndom” placerar sig Jan Myrdal nämligen bland de främsta skönlitterära barndomsskildrarna på svenska.”

Kokks invändningar tycks i huvudsak emanera från att Myrdals uppfattningar sammanföll med SKPs och därför kan antas dölja något. Min erfarenhet från den tiden talar emot Kokks invändning – det han egentligen verkar ha svårt med är enhetsfrontsidén, att man försöker skapa enighet kring t.ex. motstånd mot USAs ockupation av Irak bland folk som i och för sig kan ha helt olika önskemål om hur Irak ska se ut efter att ockupationen upphört. Så måste alla former av motståndsrörelser arbeta om de har en tillräckligt stark motståndare.

Peter Karlberg: Tag Ali ESbati

Till klassanalysens f&ouml;rsvar

Misst&auml;nkligg&ouml;r Zaremba

F&ouml;rl&aring;t dem ty de veta icke vad de g&ouml;ra

Carl Bildt kan inte uttala sig

Vem &auml;r f&ouml;r ungdomsv&aring;ld?

Folkomr&ouml;sta nu:-)

Ropen skalla, EN skola f&ouml;r alla

Suger dagens v&auml;nster och i s&aring; fall vem?