Peter Karlberg: Tag Anders Svensson

Legalisera sexköp och tillåt fri invandring

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 18 Jul 2008 23:36:12 +0200

Anders Svensson har på ett förtjänstfullt sätt analyserat frågan om människohandel i ett globalt perspektiv och också pekat på vad man kan göra åt den.

I boken som Mattias Andersson skrev om porrbranschen, Porr – en bästsäljande historia, visas på ett tydligt sätt att den inte omsätter så stora pengar som det ofta ges sken av debatten. Detsamma gäller prostitution och människohandel för prostitutionsändamål. Denna är liten, både i absoluta tal och relativa tal. Sålunda försvinner siffrorna för människohandel för sexuella ändamål, sexslaveri, i de massor med pengar som den betydligt mer omfattande människohandeln för andra ändamål omfattar. Utifrån detta perspektiv blir det också tveksamt om ett land som Sverige, där prostitutionen alltid har varit och fortfarande är mindre än i de flesta andra länder, integriteten ska inskränkas för många med målet att sätta dit några få. Det känns inte samhällsekonomiskt vettigt.
—

Effekterna av allt hårdare lagstiftning [kring invandring, min anm.] kommer istället att innebär att de mer mer proffessionella gangstergängen kommer att ta över kontrollen av trafiken, så som hänt i Amerika. De som vill komma till Europa blir tvungna att betala mer, riskerna blir större och fler kommer att dö på vägen samtidigt som profiterna för de kriminella nätverken ökar. Faktum är att det bara finns en enda effektiv åtgärd mot denna människosmuggling. Att göra det lättare att legalt komma till Europa och USA.

För att komma åt människohandeln med arbetskraft krävs ännu radikalare åtgärder. Faktiskt inget mindre än ett annat samhälle. För så länge kapitalismen existerar, kommer den typen av människohandel att finnas kvar.

Sexslaveri är för jävligt, men ett mindre problem, både i förhållande till människohandeln i stort och prostitution i stort. Även den kommer dock förmodligen att bli mindre om det blir lättare att legalt ta sig in i Europa.

Sålunda ter sig frågan om sammanblandningen som görs rätt konsekvent i svensk debatt av frågor kring prostitution och människohandel som rätt bisarr – det är alltså inte människohandeln man egentligen vill åt utan det är ett moraliskt korståg man är ute på.

Sexköpslagen är ett misslyckande: “Avkriminalisera sexhandel totalt och lägg om politiken till en skademinimerande sådan. Precis som man borde göra med narkotikapolitiken. Men eftersom fundamenten för denna lagstiftning såväl som den kring narkotikan är av religiös och faktaförnekande natur så kommer det förstås inte hända. Det tog 30 år innan man nu äntligen börjar ifrågasätta narkotikapolitiken i USA. Vi får se hur länge det tar innan Sverige vaknar ur den mentala dvalan.”

(Hittat via knuff.)

Hanna föreslår en radikal åtgärd för att komma tillrätta med en del av de problem som är relaterade till prositution. Hon har helt rätt både i sin kritik av nuvarande lagstiftning, i sitt förslag till åtgärd och i sin karaktäristik av förespråkarna för nuvarande lagstiftning. Ett tydligt exempel på det senare finner man om man läser Queen of light, Marlene Olssons blogg. Hon lyckas faktiskt med konststycket att först refererara till Folkhälsoinstitutets undersökning av sexköparna som gjordes i slutet av 90-talet för att sedan ta denna siffra som intäkt på att den lagstiftning som infördes 1999 inte fungerar:

Och sexköparnas kriminella handlingar finns det siffror på.

“Enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från slutet av 1990-talet har var åttonde svensk man någon gång betalat för sex. Köparna kommer från i stort sett alla skikt i samhället. Det är ovanligt med kvinnliga sexköpare”

Kriminella sexköpare som törs gå emot lagen eftersom att lagen är så tandlös, den skrämmer inte som synes. Så sätt dit varenda en på ett sätt som kanske inte gör det lika enkelt att vara kriminell.

Men det är klart baserar man sina åsikter på tro så är väl inte omvänd kronologi förvånande.

Hanna gör sig emellertid skyldig till samma misstag som Blogge Bloggelito gör(som jag i en parantes kommenterade igår) – förväxlar den neofeministiska/radikalfeministiska “ideologin” med marxism. Detta illustreras på ett utomordentligt klart sätt av Kristoffer Ejnermark som skriver:

Jag förundras ständigt varför prostitutionsmotståndarna vägrar argumentera för sin sak. Särskilt undviker dessa individer även att hänvisa till objektiv forskning. Men för det senaste finns det en klar förklaring till och det är att det inte finns objektiv forskning som stödjer den radikalfeministiska/neofeministiska fördomen om prostitution. Istället för objektiv vetenskap förlitar de sina resonemang på ideologi (radikal/neo-feminism, kristen höger).

—-

Ett gravt misstag som görs i den här diskussionen är att påstå att radikal/neo-feminism har något med marxism att göra. Denna uppfattning har en tendens att cirkulera bland de nyliberala kretsarna som associerar marxism med vulgär fixering till statliga förbud/kriminalisering. Men det är naturligtvis fel. Radikalfeminism har inget med den marxistiska teorin/metoden att göra. I själva verket har den ingenting med vetenskaplig metod alls att göra, utan kan rent utav liknas till metafysisk skolastik. Det hade varit bra och förfriskande om dessa metafysiker hade tagit till sig Karls Marx bekännelser till vetenskapen och mottot de omnibus dubitandum (allt bör betvivlas) och hans favoritmaxim; Nihil humani a me alienum puto (Intet mänskligt är mig främmande). Och sex råkar vara just ett mänskligt basbehov.

Definitionen av en proletär i kapitalismen är att den säljer sin arbetskraft, vilket alltså måste inkludera sexarbetare. Sex är rent psykologiskt ett mänskligt basbehov, utan sex fungerar inte människan normalt. Så, synen på sex är individuellt med åtanke på att vissa faktiskt inte känner skam eller skada vid sexarbete. Det är ju egentligen inte så svårt att erkänna när man ser på saken logiskt. Bara för att det för vissa är “heligt” med sex betyder det ju inte att sex per se är just det – “heligt”.

Kön versus ras versus klass

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 13 Jul 2008 23:52:21 +0200

Identitetspolitik och marxism | Svensson: “Dessa exempel visar, enligt Sharon Smith, att förtryck inte skapas av personerna i ett system som det kapitalistiska systemet utan av systemet själv. Därför har inte heller alla människor (individer) med samma sexuella läggning, av samma kön eller tillhörande samma klass automatiskt samma intresse. Klassens intresse kan alltså skilja sig från det intresse som en individ tillhörande en viss klass har. Samma gäller också andra förtryckta grupper.
Identitetspolitik och postmoderna teorier bortser oftast helt och hållet från klass och klassbegrepp. Det är kanske det allra största problemet med dem. Sharon Smith menar därför att marxismen är överlägsen de postmoderna teorierna när det gäller att förklara samhället och de olika förtrycksmekanismer som finns:

Contrary to what many people believe today, the special oppression of women, Blacks and the LBGT community actually serves to increase the exploitation and oppression of the working class as a whole.

First, and in a way, most importantly, the ruling class has always relied on a “divide and conquer” mentality. Why? Because it keeps all the exploited and oppressed fighting against one another instead of uniting and fighting against them. It’s that straightforward.“

Anders Svensson tipsar om en mycket läsvärd artikel/föreläsning av Sharon Smith. Smith fokuserar på förtryck av olika grupper eftersom det är identitetspolitken hon kritserar – resonemangen är dock helt relevanta också för andra uttryck för det kapitalistiska systemet, hur det skall analyseras och hur man formar politiken. Jag tog t.ex. transportfrågan som exempel i anslutning till en diskussion om just relationen klass versus identitetspolitik som uppstod efter Mona Sahlins installationstal på kongressen förra året.

Det liberala projektet har redan nått vägs ände

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 05 Jul 2008 01:38:26 +0200

Anti-FRA – den nya liberalismen | Debatt | Aftonbladet: “Förklaringen finns att hämta i det faktum att FRA-lagen inte är en höger-vänsterfråga. Den är istället något så ovanligt som en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, om den västerländska liberala demokratimodellen, vars innehåll verkar gått upp i rök i alliansregeringens behandling av de senaste veckornas händelseförlopp, som liknar hur vatten blir till ånga hos ett ånglok från helvetet. FRA-motståndet är väsensskilt från många andra sakfrågedebatter och ligger långt ifrån sextioåttarörelsernas vilja att rycka upp något gammalt och orättvisst för att ersätta det med något nytt och utopiskt. Nu finns ingen vilja att skapa enhet, att ställa upp på principer eller att anklaga kapitalism, kommunism eller andra politiska fågelskrämmor som orsaker till kontrollsamhällets acceleration.”

Utan att uppenbarligen förstå det pekar Christoffer Kullenberg (om vilken jag ingenting vet annant än att Aftonbladet anger att han är doktorand i vetenskapsteori) på det som är, eller i alla fall kommer att bli, FRA-motståndets akilleshäl – avsaknaden av analys av vilka krafter i samhället det är som tjänar på, verkligen står bakom inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är sant att man kan betrakta försvaret av den personliga integriteten och därmed motståndet just mot FRA-lagen som ett genuint liberalt projekt men då får man vara tämligen historielös. Det liberala projektet är nämligen, kanske en överrraskning för Kullenberg och andra s.k. libertarianer , avslutat för så där nu en hundra år sedan. Man kan säga att det kulminerade med införandet av allmän rösträtt. Därefter har den progressiva kraften funnits att hämta hos de organisationer vi vant oss vid att kalla vänster.

Vänsterns väg, när det gäller att förvalta det liberala arvet, är emellertid rätt krokig. Orsakerna till detta är flera men väldigt förenklat skulle man kunna säga att fram till just den allmänna rösträttens införande sammanföll det man skulle kunna kalla det socialistiska projektet helt med det liberalas höjdpunkt. Därefter har åtminstone när vi talar om den demokratiska socialismen framförallt förvaltarskapet (innehav av regeringsmakt) inneburit att den frihetliga linje som var och är den naturliga fortsättningen ofta hamnat i minoritetsställning i förhållande till just förvaltande, systemtrohet, fostrande, moraliserande, statskramande och allehanda andra frihetsinskränkande praktiker – man kan faktiskt tala om ett övertagande av den gamla mer konservativt formade dagordningen där den obemedlade, okunniga massan skall formas/styras/fostras/kontrolleras.

Så hur ser då en analys av spelet bakom FRA-lagen (som symbol) ut? Sannolikt är det rimligt att å den ena sidan ta i beaktande den frigörande kraft som ligger i den informationsera vi lever i som bemyndigar (empower) allt större grupper runt om i vår värld och å den andra sidan betrakta den senkapitalistiska och i stor utsträckning imperialistiska striden om relativt begränsade resurser om råvarutillgångar och fortfarande i viss mån arbetskraft, och av specifikt intresse energitillgångar typ olja. Motorn i det senare är fårstås det USA-baserade kapitalet som fortfarande kan kommendera ut världens största krigsmakt för att säkra kontrollen över just olja som exemplet Irak visar. Den striden kommer de förstås långsiktigt inte att vinna men en väsentlig komponent i det Bush kallar kriget mot terrorism och som vi andra kallar imperialistiskt erövringskrig (och ockupation) är förstås att bryta den makt som informationseran ger folken i världen. Metoden är, som vi nu alla känner, ökad övervakning, avlyssning, inskränkande av rättssäkerhet, öppet användande av tortyr och fängslande utan rättegång osv.

Det är bara om vi ser vad/vem som är fiende och vad/vem som är vän som man mera långsiktigt kan föra kampen mot FRA till ett framgångsrikt slut. Tror man att det bara är några (tyvärr lite för många) obegåvade politiker till höger i den svenska riksdagen så kommer man att bli besviken. Den nuvarande regimen i Sverige utför ett beställningsjobb, betalda lakejer är väl ett passande epitet. Blir rätt tydligt då man t.ex. läser Anders Svenssons text om avtalet med USA.

Regimens förakt uttryckt av en minister

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 04 Jul 2008 10:57:26 +0200

Björklund: “Jag är självkritisk”.: ” Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde att det skulle bli ungefär samma debatt igen. Men den blev mycket mer uppskruvad.
Tidigare i veckan visade Expressens och Demoskops undersökning att en majoritet av svenska folket vill riva upp signalspaningen. Enligt mätningen är folkpartiet det parti inom den borgerliga alliansen där oppositionen mot lagen är som störst. “

(Hittat via Expressen.)

Jag är som alla vet ingen stor fan av Jan Björklund, den nuvarande regimens (det är ju så man betecknar regeringar i bananrepubliker) mest populistiska partiledare och oneliner-mästare. Detta mästarskap har han utvecklat inom sin speciela nisch, skolan. Nu sätts den förmåga förstås allt oftare på prov utanför den smala nischen och då visar den sig ha stora begränsningar. När det gäller FRA så räcker förmågan inte till alls. Dels hamnar Björklund helt fel i sak, han skall ju föreställa ledare för ett liberalt parti, dels saknade han uppenbarligen alldeles den fingertoppskänsla som populistiska politiker behöver – man måste känna vart folket går att leda.

Till Björklunds heder skall dock sägas att han enligt Expressen är självkritisk. Det är en viktig egenskap även hos en partiledare om än svårt. Björklunds självkritik är dock av ett lite oväntat slag. Han är alltså inte självkritisk mot det ställningstagande hans parti gjort i sak (personlig intigritet är alltså ingen viktig princip i ett liberalt parti). Istället är han självkritisk när det gäller den egna förmågan att bedöma FRA-motståndets utveckling, att detta utelämnat vanligt folk till motståndarnas kritik vilket i sin tur lett till – “den stora kretsen väljare [...] väl bara tagit del av debatten i medierna”.

När Björklund sedan enligt samma Expressenartikel menar

att det är absurt att påstå att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av svenska folket. – Det här handlar om att Sverige ska skydda sig mot främmande makter, mot främmande spionage, utländska terroristhot, och att vi ska hålla koll på utvecklingen i Ryssland och den ryska krigsmakten. Det är det som det i grunden handlar om. Det är det som Sverige har gjort sedan andra världskriget, och det ska vi göra i fortsättningen också.

så framstår ju skälet till att FRA-anhängarna lämnat fältet fritt för motståndarna i medierna. Argumenterar man för (ljuger kallas det på vanlig svenska) att lagen i sin nuvarande utformning inte innebär massavlyssning så har man ju helt enkelt inte fattat innebörden av det lagförslag man lagt fram – FRA-anhängarnas okunskap börjar bli riktigt obehaglig.

Anders Svensson kallar Björklunds (och Reinfeldts) linje för föraktets linje:

Jan Björklunds försvar i frågan är på samma linje. Föraktets linje. I hans fall går dock resonemanget på en lite annorlunda bog. [...] Björklund menar att om bara regeringen förklarat bättre skulle folk ha förstått och accepterat lagen. Kritiken skulle självdött om man förklarat bättre. Men herregud, har Jan Björklund legat gömd i en grotta den sneaste tiden. Person efter person har ju gått ut och “förklarat”. Vare gång har deras så kallade förklaringar smulats sönder av oss kritiker.

Ann-Catrin Brockman har för övrigt en fin bildsvit från gårdagens Bananrepublikfest.

Diskutera med XPP?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 23 Jun 2008 00:43:26 +0200

Mediers bevakning gynnar sd: “SVENSKT DILEMMA. Ny europeisk forskning visar entydigt att medial uppmärksamhet gynnar partier av sverigedemokraternas typ. Historien med ny demokrati och dess partiprogram som har förverkligats av olika regeringar på 1990-talet talar sitt tydliga språk, skriver professor Masoud Kamali, som leder det europeiska forskningsprojektet ”The European Dilemma”.”

(Hittat via Anders Svensson.)

Den gode professorn Masoud Kamali har skrivit en debattartikel i SvD. Den inleds med det föga förvånande konstaterandet att partier av sverigedemokratisk typ gynnnas av medial uppmärksamhet, det har ny (banbrytande) forskning visat. All erfarenhet visar på samma sak, det finns nästan alltid ett samband mellan medial uppmärksamhet och framgång för partier i opinionssiffror (jämför t.ex. med vad som oftast händer när pariter har kongress). Nu kan man förstås också finna gott om exempel på motsattsen – främst gäller det medial uppmärksamhet på maktbärande partiers tillkortakommanden.

Resten av artikeln ägnar Masoud Kamali ut något, åtminstone delvis, annat – nämligen frågan om hur andra partiers koopterande av XPPs (Xenofobiska Populistiska Partier) program och just dettas effekter på XPP:er och på färmlingsfientlighet och rasism i stort.

Dels tror jag att Kamali här har rätt och vi har ju sett många politiker/partier som cementerar vi och dom-tänkandet och gör XPP:ers förslag till sina om än i något smakligare språkdräkt, dels innebär denna iaktagelse att själva postulatet för artikeln och möjligen också den forskning Kamali hänvisar till (dock utan referens) måste diskuteras. För det Kamali egentligen säger är ju att om man å den ena sidan anpassar sin politik till den diskurs som är XPP:ernas och å den andra sidan bjuder in på den mediala scenen, då gynnas XPP (även om exemplet Ny demokrati tycks peka på motsatsen).

Jag tror nämligen att det är både önskvärt och nödvändigt att “ta debatten” med XPP:er men det måste ske utan att förändra den egna politiken i XPP:isk riktning. Då kan man föra debatten utan att acceptera XPP:ers problemformuleringar, då kan man föra debatten utan att uppge respekten för mänskilga rättigheter för alla, då kan man föra debatten utifrån ett vi!

Vad skall polisen göra (1)

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 08 Jun 2008 10:38:53 +0200

Polisens effektivitet – hur ska den mätas?: “Enda vettiga måttet på om polisen gör ett bra arbete är om antalet brott minskar. Detta kan man se genom att brottsstatistken för ett antal vanliga brott som har förhållandevis låga mörkertal används för att mäta och avgöra polisens effektivitet. Polischefen Bengt Svenson vidhåller dock att det behövs den typen av mått som polisen använder idag, även om han har förståelse för kritiken. Hans “lösning” är dock ingen lösning på problemet. För att säga att det inte ska gå till på det viset löser ingenting. Det är klart att en del chefer vill ha det så, för dessa mått gör det enkelt för cheferna att jaga och kontrollera personalen. Men det är liksom inte det viktiga med polisen. Det viktiga är att brottsligheten går ner.”

Polisen jagar småbovar i stället för yrkesförbrytare är rubriken på en debattartikel i gårdagens DN. I den redovisar Polisförbundets ordförande Jan Karlsen en undersökning bland landets poliser. Det frågan gäller och som Anders svensson komenterar i citatet ovan är de senaste årens helt absurda styrningsteknik (signerat Bodström får man väl anta) som regering/riksdag/Rikspolisstyrelse tillämpat – fastställande av kvantitativa mål, inte för vilket resultat brottsbekämpandet skall ha utan, för hur många ingripanden som gjorts. Sålunda har man ingen ambition om att verkligen ta fast rattfyllersiter och lagföra dessa utan man har ambitionen att tvinga x antal att blåsa! Detta som ett exempel.

Poliser inser förstås det absurda och det är det som Karlsen redovisar. Nye rikspolischefen kommenterar i dagens DN

- POLISVERKSAMHET SKA inte vara någon pinnjakt och vi ska inte utföra någon polisjakt för att uppnå några statistiska mål – i den mån inte de uppsatta målen verkar för en bra och kvalitativt god verksamhet, säger rikspolischefen Bengt Svenson.

Själv hade jag en kort period som ordförande för polisnämnden i Södertälje polismästardistrikt för några år sedan. Jag gjorde då precis samma reflektion och framförde kritik mot att vi tvingades ha en verksamhetsplan full av dessa av Rikspolisstyrelsen angivna kvantitativa målen. Utrymmet för lokal anpassning var i själva verket knappast reell. Att effekten blev att “pinnjakten” prioriterades före åtgärder som, vilket Anders Svenssons pekar på, faktiskt skulle leda till att antalet brott minskar. I praktiken innebar det t.ex. att arbetet mot grov brottslighet nedprioriterades till förmån för att t.ex. uppnå x antal gjorda utandningsprov.

Teknikfientligheten var nog en öm tå

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 08 Jun 2008 09:41:16 +0200

Vilken teknik vill vi ha? | Svensson: “Nej, teknikfientlig är jag inte. Jag tror bara på en annan sorts teknik än Karlberg, Perbo och Alenius. Teknikfientlig är jag inte. Hur skulle jag då kunna tycka att Stenungsund är vackert. Alla tornen, alla ljusen, det lyser som ett tivoli i min uppväxtort. Varje gång jag ser det känner jag värme i hjärtat. Jag tror inte det tyder på nån teknikfientlighet. Nej, att jag inte tror på massbilism, det handlar om vilken teknik vi vill ha och vilken teknik som verkar möjlig samt om vilket samhälle vi vill se. Jag vill ha kollektiv transportteknik, de andra vill ha individuell. Jag tror att deras idéer inte kan stoppa växthuseffekten. Därför anser jag att de är de naiva och ägnar sig åt fantasier.”

Den teknikfientlige Anders Svensson försöker energiskt dementera denna sin bristande tilltro till människans förmåga. Han gör det genom att låta påskina att han reserverar denna teknikfientlighet till bilismen och att han i övrigt tycker att teknik är vackert (och exemplifierar med Stenungssund)

För att inse att Svenssons dementerande av sin teknikfientlighet är rätt tunn behöver man ju bara påmina sig hans text från gårdagen som ju också är upphovet till denna diskussion

“På flera områden har istälelt tekniken lett oss raka vägen mot Satans domäner kan man säga.”

Själv har jag när det gäller transportsektorn Sverige den något mera balanserade uppfattningen att 1) persontransporter i billiknande och vägberoende farkoster fortsatt kommer att vara ett viktigt inslag i transportarbetet för (all) överskådlig tid eftersom vi fortsatt kommer att vilja/behöva bo i hela vårt avlånga land och att 2) farkoster för kollektiv transport kommer att utgöra en betydligt större andel av transportarbetet i och mellan betydande befolkningscentra. Att allt transportarbete i framtiden kommer att ske utan användande av olja som bas för drivmedlet är förstås självklart, alldeles oavsett miljöfrågan så tar den faktiskt slut.

Teknikfienlig vänster?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 07 Jun 2008 19:44:37 +0200

Gröna elbilar dominerar Förbifartens trafik: “I två artiklar på SvD Brännpunkt, 31/5 och 1/6, har motståndare till Förbifart Stockholm presenterat argument mot Förbifarten där de glömt en avgörande fråga, nämligen vilka bilar som ska köra på Förbifarten.
Svagheten i deras påståenden blir därmed uppenbar.

Båda artikelförfattarnas resonemang utgår från föreställningen att bilarna på Förbifarten ska drivas med fossila bränslen. Förbifarten tas i bruk kring 2020 och används seklet ut.

Före år 2020 är övergången till eldrift i full gång via så kallade plug in-hybrider. År 2080 får man leta upp veteranbilsparaden Prins Bertils Memorial om man vill se en bensinbil.

Grön el och inte fossil olja kommer att dominera Förbifartens biltrafik. ” (från artikel av Jessica Alenius och Ulf Perbo)

(Hittat via Anders Svensson.)

Anders Svensson är ofta en läsvärd herre även om hans “artikel”-serier ofta framstår som lite pretansiösa och dessutom lite lätt tendensiösa (när det gäller vilka den goda vänstern är). Alltnog – när det kommer till miljöfrågor och mera precist sådana som har relation till transportsektorn blir skärpan tyvärr minimal.

Som argument mot Alenius/Perbo (vars artikel kallas fria fantasier och författarna också rubrikmässigt avfärdas som “billobbyister“) tes om att Förbifart Stockholm i själva verket inte byggs för att under sin livslängd i huvudsak trafikeras av fordon som drivs av oljebaserade bränslen utan av andra bränslen (författarnas tes är grön el som energikälla) framför Anders Svensson följande fantastiska beskrivning av teknik som något från Satans domäner:

På flera områden har istälelt tekniken lett oss raka vägen mot Satans domäner kan man säga.
Kylskåpstekniken och alla sprayburkar har lett till att antalet grillade människor ökar varje år. Antalet som får cnacer alltså, på grund av tunnare ozonskikt. Samtidigt har den omfattande användningen av fossila bränslen lett till att medletempaeraturen på jorden ökar. Växthuseffekten har tagit greppet och en del av oss kommer atts välta ihjäl, andra måste flytta för att vattnet översvämmar området där de bor osv. Allt orskat av den teknik vi forskat fram och hittat på.

Det är klart att har man denna utgångspunkt – alltså att teknik är djävulens redskap för att påtvinga oss ett helvete så finns det ju ingen anledning att betrakta mer teknikpositiva människor som annat än i bästa fall naiva – och det är ju det de blir i Svenssons ögon. Man skulle ju möjligen kunna ha den lilla invändningen att utan tekniken så skulle jordens befolkning leva under 1800-talsmässiga förhållanden, utan denna teknik skulle vi också i västvärlden drabbas av återkommande hungersnöd, utan denna teknik skulle det moderna livet inte vara möjligt. Man skulle också kunna invända att för glest befolkade länder betyder Anders Svenssons hävdande av att bilismen måste avskaffas att stora delar av dessa länder måste avfolkas helt.

Jag blir lite deprimerad när folk som ger sig själva epitetet vänster framför denna typ av närmast religiöst färgad teknikfientlighet. Att vara radikal är att tro på människans förmåga – såväl som enskild individ som gemensamt kollektivt.

Tom Tits nyinvigdes på nationaldagen

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 06 Jun 2008 23:17:42 +0200

Idag har jag förstås flaggat

och jag kom faktiskt ihåg att hala fanan i “laga” ordning. Jag tycker till skillnad från t.ex. Anders Svensson att det är riktigt att ha en nationaldag – inte för något nationalromantiskt svärmeri utan för att få möjlighet att fira att vi faktiskt lever i ett land som det finns anledning att fira – ett land som (fortfarande) har en mycket hög levnadsstandard, ett land som (relativt andra) tar emot flyktingar, ett land som (faktiskt) frodas tack vare en salig härlig blandning av kulturer, av språk osv. Blogge Bloggelito verkar haft en bra dag, medan Jonas Morian fastnat i ett nazisttåg, samma som Per Gudmundson kommenterat.

Själv hade jag nöjet att

delta vid invigningen – återinvigning kanske är mera rätt – av Tom Tits (i Södertälje för den som inte vet). Detta skedde med viss pompa och ståt, dvs vi gästades av såväl kungapar som landshövdingeparet (det är Per Unckels fru som sitter mellan mig och kungen på bilden) och fick lyssna till den nya vd:n Lena Embertséns välkomsthälsning, till Claes Fresks beskrivning av allt det nya och till Anders Lagos mera formella invigningstal, allt mycket kort eftersom kungliga besök av detta slag håller ett väldigt tajt tidsschema.

Nya Tom Tits är verkligen en upplevelse, där har såväl vuxna (min dotter Anna cyklandes på lina)

som stora och små barn (min dotter Ylva och Annas dotter Ronja styr fontänen) verkligen roligt och får på köpet en och annan insikt!

Har man aldrig åkt industrirobot förut finns möjligheten och snart får vi nog upp ballongen i luften också. Cyckla på väggen vill jag också prova.

Bygg bort trafikproblemen i Stockholm omgående!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 29 May 2008 23:00:44 +0200

Lösningen heter minskad bilism: “Inte fler vägar. Det är välkänt faktum att köer inte kan byggas bort. När nya vägar byggs så fylls dessa sakta på med trafik och snart har vi samma läge som innan. För mycket biltrafik och köer. Därför kan man aldrig genom vägbyggen bygga bort såna problem som olyckan på Essingeleden orsakade.”

(Hittat via Twingly.)

Både DN och SvD rapporterar (DN något mera utförligt) om den konsultrapport i vilken konsekvenserna av att en lastbil körde in i ett räcke och en bropelare den 23 april i år. Kostnaden beräknas till 33 miljoner och restiden för de många som fastnade i den s.k. trafikinfarkten ökade med 100 000 fordonstimmar. Dessbättre händer det ju inte så ofta att E4:an helt blockeras – och här visas ju igen att ordningen för att röja väg är fullständigt tokig. Vem som helst kan ju räkna ut att, efter att människor räddats, så skall hindren på vägen bara bort. Nu visas i konsultrapporten att två tungbärgare på plats vägrades att ta itu med jobbet för att polisen har avtal med en annan firma. Det är ju inte bara korkat, det är faktiskt oerhört upprörande och ansvariga för den ordningen borde lämna sina jobb alternativt åtalas för tjänstefel (vilket jag hoppas det är).

Att som Anders Svensson, citerad inledningsvis, hävda att man inte kan bygga bort problem som dessa är ju precis lika korkat som polisens märkliga bärgaravtal. Problemet hänger ju nämligen samman med att det helt enkelt inte finns alternativa vägar med rimlig kapacitet. Men det är klart – sitter man i Göteborg och tillhör den del av den s.k. vänstern som inte längre tror på vår kollektiva förmåga att genom utveckling lösa problem blir ju förstås avveckling av bilism det givna svaret. Att kollektivtrafik inte är en möjlig lösning för alla persontransporter i Stockholmsregionen är ju i det sammanhanget förstås oväsentligt.