Peter Karlberg: Tag Demokrati

Sorg i sinnet demokratin kraftigt skadeskjuten

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 19 Jun 2008 01:35:26 +0200

Konspirationsklubben vet varför Reinfeldt kollar på fotboll när frågan om FRA debatteras i riksdagen: “Just nu befinner sig Sveriges statsminister i Innsbruck medan hans moderatkamrater och övriga borgerliga ledamöter i Riksdagen försvarar Reinfeldts förslag om signalspaning. Anledningen att “skepparen” har övergivit skutan och sina mannar är för att få lite positiv media vilket Reinfeldt verkligen behöver nu. Herre gud vad patetiskt. Omröstningen lär ju inte ske förrän i mitten av Sveriges match mot Ryssland och då har ju riksmedia för länge sen bytt dagordning om vad som är viktigt att granska. Hur lättlurade är svenska journalister egentligen som går på den finten?”

(Hittat via .)
s-bloggar

Tillbringade sen eftermiddag och kväll i samvaro med Erik Laakso och Ann Catrin Brockman utanför och i riksdagshuset. Trots det mycket tydliga budskap som alla aktiviseter förmedlat och en oorganiserad demonstration så blev resultatet av striden kring FRA-lagen förlust. Man skulle kunna säga att därmed begravs flera för en demokrati fundamentala principer (och kanske är det faktiskt rimligt att säga att demokratin som vi känner den faktiskt dog den 18 maj 2008).

Ett demokratiskt samhälle måste präglas av en rättsordning som baseras på de traditionella principerna om att man är oskyldig till motsatsen bevisats (dom) och att tvångsmedel under inga förhållande får vidtas mot någon utan att skälig misstanke föreligger och att denna misstanke prövats. När det gäller häktning och avlyssning gäller självklart principen om att sådan tvångsmedel måste ha prövats i domstol i varje enskilt fall. Den principen har nu fallit.

Ett demokratiskt samhålle måste också präglas av långtgående fri- och rättigheter. Det är av det skälet sådan rättigheter grundlagsfästs. Basala sådan är åsikts- och yttrandefrihet liksom den s.k. meddelarfriheten, alltså att man utan risk för repressalier och när det gäller offentlig verksamhet också utan risk för att bli utpekad kan meddela sig med journalsiter och avslöja missförhållanden och liknande. Dessa fri- och rättigheter har också fallit.

Ett demokratiskt samhälle måste präglas av rätten till en personlig sfär fredad från insyn av andra än de vi själva väljer att exponera den för. Rätten till personlig integritet har också fallit.

Än så länge, och om inte den nuvarande regeringen alltför grovt använder sig av de oanade möjligheter som ligger i att kontrollera alla medborgares kommunikation, så kvarstår dock möjligheten att delta i val. Den rätten hoppas jag vi kan nyttja allra senast 2010 för att säkerställa att vi får en ny regering som sätter viktiga fri- och rättigheter före andra intressen, som kan tänkas utforma en signalspaningslag som inte kränker den personliga integriteten hos alla medborgare utan utgår från att avlyssning av enskildas kommunikation måste föregås av rättslig prövning (kan synas vara en enkel lösning).

För övrigt så instämmer jag i Erik Laaksos förslag om att vi faktisktt borde ha en författnings(Konstitutions)domstol av följande skäl.

1) hade vi haft en sådan hade FRA-förslaget sannolikt förkastats eftersom det strider mot grundlagen

2) med en bra grundlag som fokuserar på just fri- och rättigheter liksom vårt styrelseskick kan en författningsdomstol inte bli “politisk” i den mening som man t.ex. uppfattar att EU-domstolen är som ju har att hantera fördragen i juridska termer – det är fördragen det är fel på inte domstolen.

Utöver det hyser jag inget annat än ett stort förakt för de politiker som i gråtmild ton låtsas vara liberaler i ord men är demokratins dödgrävare i handling.

Staffan Danielsson, talesman för centern i aftonens debattrunda i riksdgaen, tycks vara en av dessa. Om jag kallar hans inlägg för patetiska så är det bara förnamnet. Den här typen av människor är oerhört farliga. Observera t.ex. hur han anklöagar alla som i den personliga integritetens namn kritiserat FRA-lagen för att vara emot signalspaning. Karln verkar ju tro att den nu föreslagna lösningen är den enda rätta vägen (minns hur det gick för Bildt under förra högerregeringens tid som också trodde på den “rätta vägen”. För att ta till en mer drastisk jämförelse- antar att Hitler framställde den nazistiska vägen som den rätta för Tyskland.

Människor som först säger sig respektera motståndarnas åsikter och sen fullständigt skiter i dem, människor som inte sätter grundläggande demokratiska principer före brottsbekämpning typ obestämda “yttre hot” är inte värda respekt. De banar väg för den mycket obehagliga samhällsutveckling vi nu kan iakta.

PS Med tanke på omröstningsresultatet i riksdagen måste Kerstin Lundgren från Södertälje sannolikt också räknas in i denna skara DS

Marcus Svensson, etik och korporativism eller övervaktning versus självcensur

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 16 Jun 2008 21:10:51 +0200

Bloggarna och etiken: “Som på så många områden gör självklart etablerade medier övertramp och misstag även här. Många journalister slarvar med att berätta om syften med sina samtal. Men det finns i alla fall pressetiska regler att förhålla sig till, och en ständigt pågående diskussion om dessa. Än så länge.
Medvetenheten om vilka etisa koder publicister har att förhålla sig till, skulle jag vilja påstå, är nära noll i bloggosfären. Det är synd. För det är just dessa regler som hindrat lagstiftaren att begränsa tryck- och yttrandefriheten.”

(Hittat via Mary på MinaModerataKarameller.)

Marcus Svensson, ledarskribent på Smålandsposten, ondgör sig över att någon/ra publicerat Johannes Åmans svarsmejl angående DN.s bevakning av FRA-förslaget. Av detta drar Svensson slutsatsen att kraven på transparens kommer att leda till ett “mindre öppet samhälle”. Övervakning och annat får väl av sådana som Svensson vara bagateller – att bli citerad hotar däremot öppenheten. Man måste dock beundra en sådan humor.

Sen för Svensson in diskussionen på tryck- och yttrandefriheten som i hans värld räddats från inskränkningar (från lagstiftaren som alltså är det svenska folkets valda företrädare) av de pressetiska reglerna – självcensur är ju ett annat ord för detsamma. För Svensson utgör därför bloggar ett problem eftersom de (tusentals i Sverige, miljontals i världen) inte är medvetna om dessa etiska regler och heller inte alla deltar i en diskussion om dessa. Visst är det så – bloggare är i allmänhet inte publicister i traditionell mening, de har heller i allmänhet inga sådana ambitioner, de är vanliga medborgare, människor som relativt nyligen fått verktyg att publicera sig med hög grad av synlighet. Det de publicerar är ju allt från trivialiteter, ytterligt personliga reflektioner, erfarenheter till mer genomarbetade nyhets- och debattartiklar. I en sådan värld gäller förstås snarast köksbordets etik, dvs man skriver ner det man annars skulle sagt i en sannolikt något mindre krets än den potentiella publik man har som bloggare.

Detta med “bristen på etik” bland bloggare är en av de faktorer som gör att bloggen som verktyg bidrar till att förändra det offentliga samtalet, det blir öppnare, ärligare, mer utmanande och mer verkligt (i jämförelse med den diskurs som tillämpas på landets ledar- och debattsidor). Detta är inte dåligt och det innebär att vi erövrar ett nytt stycke mark i yttrandefrihetens historia. Nu blir den tillgänglig och inte bara en liten priviligierad skaras. Därmed förändras allt inklusive risken att få se sina ord, fällda i ett mera förtroligt sammnanhang, på nätet. Vänj dig, Markus Svensson!

Var och en av oss vägleds av vår egen etik som dock förstås över tid kommmer att formas av gemesnama erfarenheter, något annat än den korporativa pressetik som pressen format i allians med den statsmakt samma press vill ge sken av att vara fristående ifrån. Skule man uttrycka detta lite mera drastiskt skulle man kunna säga att pressen i utbyte mot dessa av statsmakterna efterfrågade och sanktionerade etiska regler fått långtgående priviligier i form av närmast monopol på det skriva ordet.

(Beklagligt misstag när det gäller namn, jag ber Mattias om ursäkt och har nu ändrat ovan till Marcus vilket är rätt Svensson)

EU versus demokrati

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 14 Jun 2008 10:51:27 +0200

Vore det demokratiskt om en miljon irländare raserade ett fördrag som 17 länder (med ca. 400 miljoner invånare) redan antagit?: “Rent personligen tycker jag att det rimmar illa med demokrati att ett land på dryga 4 miljoner skall kunna rasera något som alla andra ställt sig bakom. Folkomröstningsinstitutet är inte bra, särskilt inte när det kommer till komplexa frågor som denna är. Har kunnat läsa att kalkonjäv*ln från Irland som var med i Eurovision Song Contest också gett sig in i debatterna och råder Irländarna att hämnas för dess fiasko. Folkomröstningar blir lätt cirkus och detta tar nog priset. Även svenska folkomröstningar har haft sådana inslag. Är nys att svenska folket inte kunnat säga till något om fördraget i ett val. Efter det att konstitutionen föll så har vi haft en valrörelse i Sverige. Var väl ingen hemlighet för någon att diskussioner fördes för att förändra detta. Jag tycker i alla fall att jag har haft möjlighet att säga till om vad jag tycker…”

(Hittat via s-bloggar.)

Det här med demokrati är tydligen väldigt svårt. Andreas Sjölander lyckas verkligen förvirra begreppen. Oaktat att vi (Sjölander och jag) sannolikt är rätt överens om att t.ex. Lissabonfördraget är bättre än Nicefördraget så går det ju inte att komma ifrån att EU faktiskt än så länge är en union av självständiga stater (nationer) – och det är ju inte antalet svenskar i EU-parlamentet som är den viktiga frågan. Därmed måste ju varje land självständigt ha rätt att uttrycka sin åsikt och inför fördragsändringar som ju kan liknas vid grundlagsändringar så är nog vetorätt det enda rimliga. Lite patetiskt blir det också när Sjölander ställer någon miljon irländare mot 400 miljoner andra europeer. De senare har ju definitivt inte yttrat sig annat än indirekt, hur många som hade instämt med irländarna om de fått chansen vet vi inte. Det enda demokratiskt sunda i frågor som dessa är att anordna beslutande folkomröstning i hela EU, så att varje europe får en röst oaktat nationell tillhörighet.

Catti Ullström ställer en relevant fråga (på Jonas Morians blogg av för mig fullständigt obegripliga skäl) Vad hvilja Socialdemokraterna – Med EU? Tyvärr besvarar hon den inte mer än att tala om på vilka områden hon är kritisk, dock det skulle kunna vara en bra utgångspunkt för en diskussion som skulle kunna ligga till grund för en progressiv socialdemokratisk europapolitik.

En som inget förstått

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 28 May 2008 00:27:43 +0200

Varför daltar vi med odemokratiska krafter?: “Demokratin vrider sig som en mask. Jag tycker generellt vi är för naiva och daltar för mycket med såna här slaskpartier. Det måste exempelvis finnas objektiva metoder att hålla rent från odemokratiska krafter utan att för den skull sluta prenumerera på tidningar från alla andra partier – annars är det nåt fel på lagen.
Man kan ytterst fundera varför partier som exempelvis utestänger invandrare från att vara en del av det svenska samhället överhuvudtaget ska få ställa upp i demokratiska val.”

(Hittat via s-bloggar.)

Ibland blir man bara trött – och då talar jag inte om den sena timmen:-)

Hur kan man ens komma på tanken att demokrati försvaras genom att förbjuda åsikter t.ex. genom att inte tillhandahålla vissa grupper tidskrifter i bibliotek, genom att förhindra grupper alldeles oavsett åsikter att ställa upp i val. Hartman är ofta läsvärd, det här var ett bottennapp av sällan skådat slag!

Socialdemokrater slåss till sista man för att försvara yttrandefriheten, det är så vi demonstrerar det öppna, demokratiskan samhällets överlägsenhet!!!

SAP måste återerövra folkrörelsetanken

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 11 May 2008 13:58:36 +0200

SAP, företag eller folkrörelse?: “Medlemsraset i det socialdemokratiska partiet är även kopplat till medlemsraset i alla föreningar. I allt från idrottsföreningar till fackföreningar. Idag konkurrerar föreningslivet med så mycket annat. Den delen av befolkningen som arbetar, jobbar även mera. Alla medier som Internett och TV har konkurerat ut folkrörelsen i Sverige. En ökad genomsnitlig ålder på befolkningen är också en orsak. Många nya svenskar är inte heller vana att organisera sig i föreningar. Varje generation måste lära nytt. Och då hjälper det inte endast med någon form av politikerskola. Tex orättvisor måste upplevas. Massmedias destruktiva vinkling av politiska sakfrågor har också varit en sten i kistan. Även politikers skandaler och då utnytjande av samhällssystemet har duggat tätt under de senaste 20 åren. Vem litar på ett system som är korrupt? Vad betyder ett minskat medlemsantal i vårt parti? För oss betyder det minskande medlemsantalet att talet om att vi är är en folkrörelse klingar allt mer och mer falskt, men betyder det något?”

(Hittat via s-bloggar.)

Björn Andersson diskuterar partiets framtid i termer av kampanjorganisation (företag) versus demokratisk basorganisation (folkrörelse). Det är en mycket viktig diskussion. Även om partiet organiserar runt 100 000 människor så utgör den aktivitet dessa erbjuds inte ett alternativ för så många fler (och kanske inte ens för så många av de nuvarande medlemmarna). Partiledningen har lanserat en kampanj för att värva flera medlemmar men trollat bort det aktiva deltagandet genom att introducera den fåniga från idrotten hämtade metaforen supportrar.

Rörelse ur tiden

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 04 Apr 2008 14:33:17 +0200

Tankar kring vårt åldrande parti: Jag tror att det rätt ofta kommer in personer i den åldern i partiet, kanske har de ett visst område inom politiken som de är riktigt intresserade av, och hamnar i en liten lokalförening där medelåldern är väldigt hög och där medlemmarna sedan länge valt vilket politiskt område den föreningen sysslar med. För den som är säg 25, icke-student och politiskt oerfaren är det kanske inte helt enkelt att komma som ny till de sammanhangen, med supererfarna medlemmar som ofta är mer än dubbelt så gamla. Kanske är det också så att de som varit med i partiet i sådär 40-50 år inte heller alltid är helt lyhörda för det en helt oerfaren 25-åring funderar kring och behöver veta kring politiken och organisationen. Kanske är det så att den här 25-åringen går med för att hon eller han är superintresserad av miljö eller internationell politik, vilket är vanligt i den åldersgruppen, och mindre intresserad av lokalpolitik. Inte för att lokalpolitik är mindre viktigt utan för att jag inte tror att det är det lokalpolitiska intresset som oftast kommer först. Kanske är det så att de som varit aktiva i 40 år inom socialdemokraterna i hans eller hennes hemstad brinner för just lokalpolitiken (nu menar jag på intet sätt att det alltid är så?.””

Mona Sahlin är enligt en artikel i DN oroad över det minskande antalet medlemmar i det socialdemokratiska partiet. Catharina Ullström kommenterar detta utifrån ett “ungdomligt” perspektiv och visst skildrar hon ett av problemen, en av orsakerna till att yngre inte känner sig hemma i partiet. Det gör för övrigt inte andra åldersgrupper heller om man inte har långvarig praktik - det är få nya medlemmars erfarenheter och kunskaper som tas tillvara på ett bra sätt.

Det stora problemet utgörs dock av att man i organisationen inte bedriver politiskt arbete. Det är alldeles för få tillfällen som man faktiskt diskuterar politiken, mest engagemang framkommer faktiskt vid val och då handlar det inte om politik utan person - och oftast om diskussion uppstår person i bemärkelsen egenskaper i form av kön eller möjlgen facklig tillhörighet. Vad vii realiteten ser är en förvandling av partiet från en demokratiskt motor baserad på folkrörelsetraditionen till en kampanjorganisation att aktivera i valarbete. Det kommer inte att locka massorna, även om partierna i USA tycks klara sig ganska bra med en sådan organisationsmodell men då blir ju också demokratin reducerad til en fråga om pengar (för att förenkla brutalt).

Ullström tipsar om ett projekt, en arbetsmetod som tycks tilämpas i Malmö Arbetarekommun kallad FolkiRörelse. Det är faktiskt lite inspirerande att titta igenom det material de baserar arbetet på och att läsa att de har 50 inspiratörer att skicka ut!

Folkstyre - när får vi det?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 20 Mar 2008 08:36:44 +0100

Demokratiskt dilemma: “Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Sagor från livbåten, projo och Peter Karlberg. Besökarens ursprungliga frågeställning lyder: a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska system? b) Hur ska vi lösa det? c) Är det rent av så att demokrati kanske inte är det bästa (man måste få väcka frågan – och argumentera, även om man kommer till slutsatsen att vi har ett perfekt system)”

Jag väljer när jag nu tar över stafettpinnen att definiera demokrati som folkstyre (även om Blogges mera filosofiska definition också är intressant). Jag gillar regeringsformens formulering i första kapitlets första paragraf

“1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Tydligare kan det ju inte uttryckas.

Det största problemet med dagens demokratiska system - och då antar jag att det är det representativa parlamentariska statsskicket som avses - är att våra i och för sig korrekt utsedda representanter inte uppfattar sig som just folkets främsta företrädare (fjärde paragrafen i samma regeringsform) och heller inte uppfattas av folket som just sådana.

I teorin skall ju de politiska partierna stå för relationen mellan folket och dess representanter men den låga organisationsgraden, den erbarmeliga nivån på aktivitet och tilltagande nedrustningen av den interna demokratiska processen utgör hinder för detta. Makten utgår i realiteten inte från folket utan från kotterier i de politiska partierna. (Magnus Ljungkvist hade en intressant observation angående socialdemokraternas “ledande” opinionsbildare på Aftonbladets ledarredaktion).

Hur kan man då angripa detta problem? Själv har jag valt att för tillfället delta i tre processer som faktiskt har just detta som grund.

Jag har valt att vara partipolitiskt aktiv och där å ena sidan arbeta för att förbättra det lokala arbetet (mobilisera skulle kanske kunna vara ett ledord) och å den andra sidan ta upp en del av de frågor Blogge tar upp som inskränkningar av demokratin i vårt land (ehla västvärlden egentligen).

Den andra är den lilla tankesmedjan D2D som hittills producerat en skrift och nu är på väg att producera den andra.

Du får bara vara med en stund

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 28 Feb 2008 21:27:19 +0100

Det socialdemokratiska rådslaget om jobben, tillväxten, arbetsmarknadspolitiken rullar på. Idag har en liten sammanfattning av alla inkomna synpunkter och förslag redovisats. Den tyder på en riktigt vital diskussion. Själv undrar jag förstås varför inte allt material publiceras t.ex. på en wiki så att det kan diskuteras.

“Skattelättnader för företagen ger fler jobb”: “Tidigare s-minister avslöjar hård kritik inom partiet: en radikal omprövning av arbetsmarknadspolitiken krävs. Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken har fått omfattande intern kritik under partiets rådslag om jobben. Politiken är otydlig, arbetsmarknadsinsatserna har hållit för låg kvalitet och utbildningsinsatserna har varit för få, anser de flesta. Flertalet av de svarande framhåller att socialdemokratin inte förstått och tagit till sig de villkor som främst småföretagare verkar under. Många menar att nya företag bör få skattelättnader. Vidare betonas att a-kassan endast ska vara en omställningsförsäkring på vägen till ett arbete. Arbetslösa bör söka jobb även inom yrken där man tidigare inte arbetat. Det skriver Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo, som leder det socialdemokratiska jobbrådslaget.”

(Hittat via Roya och Matildas blogg.)

De två författarna Österberg och Astudillo avslutar artikeln med att “Nu är det en angelägen uppgift för oss i rådslagsgruppen att sortera, prioritera och utveckla de förslag som inkommit.”. Slut på medverkan från partiets medlemmar och sympatisörer - nu tar “proffsen” över och vi får inte se vad de tar bort.

Nej till folkomröstning

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 17 Feb 2008 13:33:17 +0100

Socialdemokraterna i Södertälje ställer sig bakom kravet på en folkomröstning angående sjukvården i Södertälje.: “- Vi Socialdemokrater vill ha kvar Södertälje sjukhus i offentlig regi. För Södertäljebornas bästa behöver vi breda politiska lösningar och inte en blockpolitik som försvårar och istället ger låsningar, säger Bosse Ohlson Ordförande i Södertälje Arbetarekommun”

Vi socialdemokrater har tydligen uttalat oss. Med detta vi känner jag ingen samhörighet. Uttalandet att vi stöder aktionsgruppens krav på en folkomröstning är ett uttryck för allra sämsta sortens populism. Vi socialdemokrater är nämligen generellt mycket skeptiska mot folkomröstningar, vi är starka förespråkare för den demokratisyns som vilar på parlamentarismens grund, representativitet och folkrörelseförankring.

Det här är faktiskt i stort sett den enda politiska fråga där det faktiskt förekommit diskussioner i min förening, på ett styrelsemöte diskuterades frågan och jag var med i egenskap av valberedningens ordförande. Jag gav då uttryck för min uppfattning.

Att jag är emot en folkomröstning baseras på flera saker. Frågan om vem som driver en vårdcentral eller ett sjukhus är inte huvudfrågan men det tycks som om mina partikamrater inte inser det. I det citerade uttalandet sägs

Vi socialdemokrater vill slå vakt om den svenska modellen där sjukvården drivs i offentlig regi, oavsett betalningsförmåga.

Detta är förstås obegriplig svenska - vems betalningsförmåga, det offentligas??? - men än värre det är just en sorts sammanblandning av äpplen och päron som bara görs för att ta billiga retoriska poäng, snarare än att betrakta mottagaren som en normalbegåvad människa.

Det vi socialdemokrater har all anldening att slå vakt om, ta strid för, är att ansvar för organisering och finansiering av vård tillgänglig för alla oberoende av deras betalningsförmåga ligger hos demokratiskt valda församlingar (även om det ju innebär risk för att sådana som Filippa Reinfeldt får makt över densamma). Därav följer att vi skall välja de kostnadseffektivaste lösningarna för att distribuera vård efter behov. Vem som utför denna vård är i praktiken ointressant så länga vi genom demokratiskt fattade beslut kan göra prioriteringar av hur den tillgängliggörs, att samma höga kvalitet erbjuds överallt där vård behövs anpassat till de lokala förutsättningarna (som befolkningssammansättning m.m.).

ABF och demokrati

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 19 Jan 2008 23:16:43 +0100

En otäck debatt: ““ABF och LO är huvudarrangörer, men många organisationer från vänstern i mycket vid mening medverkar. Det senare irriterar den politiska högern. Nog finns där arrangörer och arrangemang som även jag känner tvekan inför - men det här är ju ett fritt samhälle, och det står var och en fritt att också gå dit och opponera.” Jag är en mycket kända antikommunist och har bland annt gett ut pamfletter och böcker med udden riktad mot olika extremistgrupper. Jag har också - i en 500-sidig bok - granskat IB och de hårdhänta metoder man när det begav sig använde mot kommunister av olika schatteringar - registrering, svartlistning på arbetsplatser med mera - men kan inte finna annat än att utfrysningsmetoden i stort sett var kontraproduktiv. Bättre då att möta extremistiska åsikter i öppen debatt! Jag är också övertygad om att demokrater har bättre argument än de som tvivlar på demokratin eller är antidemokrater. Framför allt är demokratiska samtal alltid bättre än repression. Och repression är just det som präglar den nämnda SvD-ledaren och mycket annat inom delar av dagens högerborgerlighet.”

(Hittat via s-bloggar.se.)

Inte illa skrivet av den gode Enn Kokk. Det är ingen tvekan om att såväl höger- som vänsterxtremism bara kan hanteras genom samtal, genom att det demokratiska samhället visar sin styrka genom total öppenhet, fullständig yttrandefrihet och med full frihet från övervakning. Det är det tyvärr inte många som förstår - alla rent mjöl i påsenentusiaster, alla åsiktspoliser tillhör de förståndshandikapppade.

ABF försöker i alla fall.

Kommenterat av bl.a. Svensson och Esbati.