Peter Karlberg: Tag Göran Persson

Förlåt dem ty de veta icke vad de göra

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 08 Feb 2008 19:30:25 +0100

Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis! Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här: vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två: »Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.« Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en. »Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!« Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre: »Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”

(Hittat via Esbatis kommentarer och Promemorian.)

Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra - hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.

En gång är ingen gång brukar man väl säga - skall vi alltså förlåta “folket”?

Persson versus Abrahamsson

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 03 Feb 2008 11:24:39 +0100

PERSSON | Bättre draghjälp kunde regeringen inte få: “Igår avslöjade Aftonbladet att paret Göran Persson och Anitra Steen har beviljats maximalt skatteavdrag för köpta hushållstjänster. Som statsminister och partiordförande ställde han sig däremot kallsinnig till Alliansens aviserade skattereduktion för städtjänster.”

(Hittat via knuff.se.)

Ibland undrar man vilka kriterier som används när man väljer ut ledarskribenter. Maria Abrahamsson i SvD är en skribent som ofta väcker den frågan. Enligt hennes uppfattning är det dubbelmoral om man som politiker driver en linje, i detta fall motstånd mot avdrag för hushållsnära tjänster, och sedan när det införts (av andra) utnyttjar avdraget.

Det finns uppenbarligen inget krav på att ledarskribenter skall kunna tänka (på konsekvenserna av resonemanget). Abrahamssons uppfattning innebär ju egentligen en uppmaning till att - om man varit emot en skatttesänkning - man skall låta bli att ta emot den. Gäller i så fall det motsatta - att man skall vägra betala in en skattehöjning om man varit emot den. Detta är förstås inte en moralfråga överhuvudtaget.

Per Westberg uttrycker det väl:

Personligen begriper jag inte det heta i att ett burget par med stort hus och stor trädgård tillämpar gällande skatteregler. Även om Persson sagt att folk ska städa själva har han nog aldrig ifrågasatt att rikt folk kan ta hjälp med allehanda sysslor. Hans huvudsakliga kritik mot systemet torde ligga i skattesubventionen. Till saken hör att ingen tidning rapporterar om vad som döljer sig bakom avdraget. Detta faller nämligen inom skattesekretessen och kan givetvis handla om en trädgårdsmästare som tuktar syrénbersån och en tidigare arbetslös textilarbetare från Vingåker som pressar SIR-kostymerna. Till yttermera vissso tror jag att även moderater tidigare tagit emot skattereduktion för fackföreningsavgift trots att man varit om detta inslag i skattelagstiftningen.

Det gör också Erik Laakso:

Vilket ståhej det är kring Göran Persson, otroligt hur alla medhårsstrykare, medhållare och annan falskhet nu kryper fram under såväl kända som okända stenar. Det är legitimt att kräkas galla över Göran Persson och orsaken den här gången är att han nyttjat sin rätt till avdrag. Oavsett vad man tycker om avdragsrätten så är det självklart att även Göran Persson har rätt att utnyttja skatteavdragen. Jag säger bra gjort Göran. På samma sätt som Laila Freivalds rätt att köpa loss sin hyresrätt trots att hon principiellt var emot möjligheten. Bra gjort Laila. Hyckleriet inom delar av socialdemokratin (oftas de delar som självrättfärdigt tycker att de är de enda rätta uttolkarna) är osmakligt. Att borgerliga tyckare kastar sig över oss från samma utgångspunkter är mindre märkligt, det ligger i sakens natur.

Skriver bra om detta gör också Simone Olofsson.

Rätt att skilja kyrka från stat! Dagen.se

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 24 Oct 2007 23:09:28 +0200

Göran Persson ångrar skilsmässan från staten: “Göran Persson berättar i boken “Min väg, mina val” (Albert Bonniers förlag) om hur han – vid den här tiden finansminister – tillsammans med förre försvarsministern Thage G Peterson kämpade emot de förändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, som genomfördes 1 januari 2000. De båda brukade kalla sig regeringens ”kyrkvaktmästarfalang”. - Det stämmer, säger Thage G Peterson, som minns att Marita Ulvskog i egenskap av kyrkominister var pådrivande för reformen. - Men vi som var emot var nog i minoritet. Vi fann det ganska meningslöst att ta striden, säger Thage G Peterson, i telefon på väg till Södertörns högskola där han numera studerar religion.”

(Hittat via knuff.se.)

Fantastiskt, i denna fråga verkar det inte ha funnits ett ideologiskt, närmast principiellt tänkande hos förre statsministern Göran Persson. Bedrövligt milt uttryckt. Jag har all respekt för att en medlem i ett samfund kan vilja att detsamma skall uppfattas som en folkkyrka, men mycket liten respekt för åsikten att det finns något rimligt i en statskyrka. Och detta gäller oaktat den traditionella, nationella roll en sådan har eller kan haft. Vill så här i efterhand ge en stor mängd cred till Marita Ulvskog som tydligen spelade en stor roll!

Ingen Persson i Björkvik

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 04 Aug 2007 19:36:14 +0200

Persson och Sahlin nobbar Björkvik: “Förre statsministern och socialdemokratiske partiledaren Göran Persson kommer inte att tala i sörmländska Björkvik i sommar.

Därmed är en tolvårig tradition bruten.”

Upptäckte när jag skulle kolla när Persson skulle tala i Björkvik (som han gjort i 12 år och som jag besökt med mina barn ett antal gånger) att det skall han inte alls. Jag är besviken!

Mer etanol i tankarna

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 10 Jul 2007 11:29:51 +0200

Frukost med GP – del 2: ”– Det kändes precis som vanligt att komma hit, säger Persson – och syftade förmodligen på alla fotografer som välkomnade honom.

– Den politiker som tror att bilen bara är något man bara kan vifta bort, det är något som kommer att straffa sig. För vanligt folk har nog bilen betytt mest för möjligheten till frihet, säger Persson.

Persson pratar om bilen som klassfråga.

– När vi fick bil fick vi bestämma var vi skulle åka, när vi skulle åka. Vi kom till metropolen Katrineholm, vi kom till svampen i Örebro. Men vi kom inte till Stockholm för Stockholm var farligt för en bonde från Sörmland.

– Bilen är en förutsättning för dagligt liv.”

Johanna Melén rapporterar från ett frukostseminarum där bl.a. Göran Persson deltog. Det är förstås oerhört viktigt att just erkänna bilens betydelse för människor i vårt land, både för rörlighet i största allmänhet – möjlighet för de flesta att resa, hälsa på släkt och vänner – eftersom vi är ett land med stora avstånd och relativt glest befolkat. Den är lika avgörande för att i detta glest befolkade land skapa förutsättningar för att folk skall kunna jobba utan att vid varje byte av jobb också byta bostadsort (med allt det för med sig av trassel med familj, boende etc). Själv tllhör jag dem som pendlar drygt 14 mil om dagen sedan 27 år på en sträcka som bara till en del har användbar kollektivtrafik.

Göran Persson i Björkvik den 1 augusti

peter — Sun, 25 Jul 2004 21:20:00 +0200

Som vanligt tänker jag åka till Björkvik för att lyssna på Göran Persson, det har blivit något av en tradition. Arrangemanget omgärdas av den 54:e spelparaden i Björkvik vilket betyder musikunderhållning med Rolles, Lord/Gunnarsson, Nils Fläcke, Smé dur, Glen “Glade Glenn” Sundberg. Kaffeservering, varmkorv, tombola, cholkadhjul och pilkastning.

Alla sittplatser brukar vara upptagna så ta med egen stol om du vill sitta. Annars är det verkligen stämningsfullt i denna fantastiska gamla Folkets Park.

Hela programmet:

10.30 Parkeringen öppnas 11.00 Grindarna öppnas 12.00 Spelparaden, musikunderhållning 12.00 Ponnyridning 14.00 Göran Persson talar 15.00 Spelparaden, musikunderhållning 19.00 Grindarna stängs

Inträde: 50 kronor.

För den som behöver en vägbeskrivning följer en här med Södertälje som utgångspunkt: E4 förbi Nyköping till trafikplats Gammelstad. Tag av motorvägen in på väg 216 mot Björkvik. Följ vägen ca 12 km fram till skylt Folkets Park till vänster. Följ denna väg 4-5 km och tag sedan vänster igen. Därefter är det skyltat med Folkets Park (gula skyltar) till vänster efter 200-300 meter.

Folkomröstningsresultatet

peter — Mon, 22 Sep 2003 00:02:00 +0200

Jag är mycket besviken. Självklart fanns det inget i de före omröstningen gjorda opinionsundersökningarna som indikerade ett annat resultat än det vi fick. Möjligen var majoriteten för ett nej till euron något större än väntat mot den bakgrunden. Under veckorna före omröstningen fick jag dock en känsla av att opinionen vänt - detta baserat på många samtal/diskussioner med grannar och kollegor och inte minst från några lördagars valstugearbete.

Tydligen var mitt intryck helt felaktigt - det tycks snarare som om det direkt omvända hände. För mig blir då frågan på vad det beror att så många vände sig bort från fördjupat internationellt samarbete och solidaritet. EU som plattform för sådant är tydligen inte alls förankrat i stora delar av den svenska befolkningen som tydligen ser oss ”som oss själva nog”. Inte ens den, sedan terrorattacken mot World Trade Center i NewYork, internationella utvecklingen där den enda supermakten USA helt negligerar folkrätten och hämningslöst (och med militära medel) anser sig ha rätt att göra vad som helst som gagnar de egna intressena tycks väcka farhågor. I denna värld behövs ett starkt Europa.

Riktigt roligt blir det dock när olika företrädare för respektive sida analyserar resultatet. Från borgerligt ja-håll har huvudansvaret lagts på Göran Persson. I detta ligger en del. Främst har socialdemokratin och då förstås i synnerhet partiledningen misslyckats med att sedan medlemskapet i EU förankra detta bland medlemmar och sympatisörer. Samma andel som då var emot tycks fortsatt vara i grunden negativa och då blir förstås det naturligt att markera detta i omröstningen om euron. Bland flera socialdemokratiska sympatisörer har jag också mött en betydande misstro just mot Göran Perssons person (agerar i eget intresse, lägger munkavle etc) som tog sig just uttryck som en avsikt att rösta nej till euron. Själv förstår jag inte detta. Misstagen var förstås att 1) inte aktivare föra ut det positiva med EU-medlemskapet (flerårigt) och 2) att sannolikt av internpolitiska skäl ha euro-motståndare i regeringskansliet. Att kräva rimlig grad av lojalitet i en central fråga är däremot inget misstag om det än kom att skildras väldigt negativt.

Demokrati – vems ansvar

peter — Wed, 04 Aug 1999 00:45:00 +0200

Insänd till SvD som “måste tyvärr tacka nej till din artikel pga utrymmesbrist” ( Per-Ove Lindström)

Erik Nilsson hävdar i en artikel (SvD 1999-08-03) att det är allas vårt ansvar att försvara demokratin. Han konstaterar att det demokratiska systemet i Sverige är i kris bl.a. mot bakgrund av att endast 38 procent av de röstberättigade deltog EU-valet (se min kommentar till EU-valet) och att bara 81 procent deltog det senaste riksdagsvalet, vilket innebar en nedgång med över 10 procentenheter i de tre senaste valen. Erik Nilsson tycks överraskad och tillägger att ”En annan häpnadsväckande siffra kommer från Demokratiinstitutet i Sundsvall som i en undersökning visar att 70 procent av svenskarna tycker att vi politiker är en helt annan sort än vanliga människor.”

Det finns emellertid ingen anledning att bli överraskad. Politikens minskande legitimitet bör ses som en fortgående process som, om man t.ex. lyssnat på Lars Lundin (bl.a. i Demokratins vägval, 1992), startade på den lokala nivån redan på 50-talet genom professionaliseringen av förvaltningen. Lite förenklat – politikerna har inte makten och saknar därmed legitimitet eftersom, i den representativa demokratin, dessa skall styra på uppdrag av folket. Erik ser detta när det gäller den nationella nivån men då enbart med hänvisning till ”ekonomins internationalisering”. Erik hävdar med hänvisning till en nyligen publicerad doktorsavhandling att politikerna i allt väsentligt håller sina vallöften. Avhandlingen har åtminstone av socialdemokratiska motståndare kritiserats t.ex. på SvD:s ledarsida men alldeles bortsett från om dess slutsatser är riktiga eller ej gäller nog att ”vanligt folk” knappast upplever vallöften som uppfyllda. Tvärtom.