Peter Karlberg: Tag Jan Björklund

Skolans problem är samhällets

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 27 Aug 2008 01:56:57 +0200

Dags för en ny skoldebatt efter Björklunds statistikskandal: “Jag tror att det finns många fler än jag som längtat efter en ny diskussion om skolan, som inte riktigt förstått hur Björklunds svartmålning av skolan fått sånt genomslag, som hoppats få prata mer om pedagogik, lust att lära och resurser och mindre om sortering, disciplin och ordning & reda. Förhoppningsvis kan de här dokumentärerna (nästa vecka granskas björklunds förslag på åtgärder) vara början på det.”

(Hittat via s-bloggar.)

Marta Axner efterlyser en ny skoldebatt, fri från Jan Björklunds svartmålning. C G Carlsson som väl länge försökt föra en annan skoldebatt ställer nu frågor till partiledningen:

- Varför har inte socialdemokratin med dess ledare kraftfullt reagerat?
- Kommer socialdemokratins ledning nu att tydligt reagera?

Jag håller med C G och har gjort följande reflektion:

Först nu – efter två år som skol/utbildningsministerminister – granskas utgångspunkterna för Jan Björklunds politik på skolområdet av media – i detta fall ännu så länge bara av ett. Skolpolitiskt aktiv har dock Jan Björklund varit betydligt längre och han är mycket skicklig på att producera s.k. one-liners och att få medial uppmärksmahet på dessa. Björklund har lyckats sätta agendan för den skolpolitiska diskussionen och också starkt påverkat bilden av den svenska skolan i den allmänna opinionen. Har han då mött välorganiserat motstånd – knappast. Har mitt parti systematiskt analyserat Björklunds teser och försett oss partimedlemmar med argmentationsstöd – knappast. Har partiet inför rådslagsarbetet arbetat med en mer korrekt beskrivning av verkligheten – knappast.

Tvärtom faktiskt – för inte så väldigt länge sedan – om jag inte missminner mig talades det om uppgörelse med folkpartiet om skolfrågor. Vi får kanske vara glada att Björklund, en smula övermodigt kanske, avvisade inviten. Enligt min uppfattning är det partiets uppgift (och nu talar jag i första hand om dess ledning och dess beredningsorganisation/kansliresurser) att – särskilt om inte media ägnar sig åt att granska våra motståndare – lägga mycket tid och kraft på att just hårdgranska andra partiers argumentation, användande av statisitk samtidigt som man utformar en på ideologi och sakkunskap baserad egen politik.

Marta Axner vill förresten se en diskussion om pedagogik. Det är förstås helt OK – för hon är väl pedagog. För om inte så menar nog jag att vi i våra politiska roller skall fokusera på mål och medel (det senare i form av reurser, organisation m.m.). Pedagogik bör ju rimligen betraktas som den fackkunskap en pedagog förhoppningsvis har, på samma sätt som en läkare har medicin. Själva hantverket att bedriva undervisning bör förstås bygga på forskning och beprövad erfarenhet – målen såväl vad avser socialisation som kompetens bör avgöras av politiken.

Anne-Marie Lindgren vill för övrigt också ha en annan, ny, mer nyanserad diskussion och skriver i ETC (också publicerad hos Arbetarrörelsens tankesmedja) att

Att utveckla de här lösningarna kräver en mer fördjupad och nyanserad debatt än dagens, med förlov sagt, flummiga diskussion om att mer betyg och mer nationella prov är det enda som behövs. Och det kräver åtgärder mot de växande klyftor i samhället, som skapar så drastiskt skilda utgångsförutsättningar för barnens uppväxt och skoltid.

Det som borde åstadkommas lite förenklat är alltså att lågutbildade föräldrar ges högre utbildning, att skolor alltid skall ha socialt blandad elevsammansättning, att levnadsvillkor i allmänhet måste förbättras väsentligt för de med sämst förutsätningar, att bostadssegregationen måste upphöra. Lätt som en plätt!

Public Service när den är som bäst

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 25 Aug 2008 00:42:20 +0200

Björklund svamlar om skolan: “P1 ställer Björklund mot väggen i en programserie som startade idag. Kris i skolan? går i fem delar och alla avsnitt finns förstås i arkivet.”

Ann-Catrin Brockman tipsar om en programserie i P1 där några av Jan Björklunds utgångspunkter för reformeringen av den svenska skolan granskas. Programserien är i fem delar och det är sex påståenden som granskas, nämligen:

“Världens största ordningsproblem”
”Resultaten sjunker i den svenska skolan”

”Bluff att Sverige är bäst i världen”

”Svenska elever ägnar mindre tid åt skolarbete än eleverna i något annat industriland”

”Gymnasiet, en stor utslagningsmaskin”

”Utslagningen i grundskolan tilltar”

Programserien tycks tala för sig själv, verkar mycket väldokumenterad och vars webbplats ger alla möjlighet att själva bilda sig en uppfattning kommenteras en del. Som framgår av citatet ovan tycker Brockman att Björklund svamlar, Per Madsen menar att Björklund är rökt, Tony Johansson menar att Björklund ljuger, Johan på PL&C menar att Björklund förfar bedrägligt med siffrorna, Peo Wågström menar också att Björklund är en lögnare, Staffan Svärd tycker att Björklund varit långt från sanningen, Ulf Bjereld tycker att Björklund slirar med sanningen, Kalle Larsson finner äntligen Björklund avklädd i radion vilket också Thaher Pelaseyed gör.

Själv nöjer jag mig med att helt enkelt uppmana alla att ta del av programserien.

Och var är Lärnestad?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 04 Aug 2008 10:27:45 +0200

Jag bor och verkar i stor utsträckning i Södertälje kommun. Där finns en förbluffande låg medvetenhet kring grundläggande demokratiska principer och jag har ju tidigare rapporterat att det inte ens gick att få min arbetarekommun att ställa sig bakom en mer folkbildande insats just kring sådant som den personliga integriteten. När jag idag, via Anders Svensson, såg att 14 moderata kommunpolitiker tagit sig före att i DN uttrycka sitt missnöje med regimens hanteringa av massavlyssning (FRA-lagen) hoppades jag förstås att det moderata oppositionsrådet i Södertälje Marita Lärnestad skulle finnas bland undertecknarna – så är dock inte fallet.

FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje: “Vi som är lokala företrädare för moderaterna träffar dagligen väljare som undrar varför en lag som innebär massavlyssning av svenska folket är så viktig att genomföra. Det är en fråga vi inte kan ge något bra svar på. De moderata statsråden står i den här frågan för en politik som vi på den lokala nivån inte kan försvara eller förklara.
Vi kan också notera att väldigt många väljare vi träffar är emot massavlyssningen. Precis som vi tidigare lärt av våra misstag och förnyat vår politik för att möta en ny tid borde vi göra det även här. “

Träffar alltså Marita Lärnestad inga kritiska väljare, står hon på övervakarnas sida?

Anders Svensson hävdar att “I riksdagen verkar det end partiet som är helt konsekvent i denna fråga vara vänsterpartiet. Utanför riksdagen finns det borgerliga Piratpartiet och på vänsterkanten, Socialistiska Partiet.”. Jag kan utifrån detta inte låta bli att undra över vad det vänsterpartistiska kommunalrådet i Södertälje Staffan Norberg tycker – han brukar inte ha några hämningar när det t.ex. gäller övervakning av allmän plats.

Apropå vänsterpartiet så uttrycker Ali Esbati viss kritik mot Jan Björklunds sommartal (som jag skrev om tidigare):

Förutom att argumentationens logik torde vara svårsåld till de allra flesta äldre än 5-6 år, (exklusive den skara bombliberaler som själva redan befinner sig i en inre värld av strukturerade vanföreställningar kring skäggiga män som ofta figurerar på nyhetssändningar) bör vi kanske också påminna oss om att Björklund här ägnar sig åt politiskt klimatsmart återvinning.

På Deep Edition som kommenterar samma sak är rubriken “Majoren borde skaffa hjärna” och Blogge Bloggelito verkar tycka att vissa politiker bör entledigas:

Förutom att exemplet är naivt in absurdum torde det här vara på sin plats att med största allvar inskärpa att svenska soldaters främsta uppgift är att med risk för det egna livet skydda den svenska demokratin och det svenska folkets demokratiska rättigheter, såsom rätten till privat kommunikation.

Det omvända gäller inte: det är inte svenska folkets uppgift att ge upp demokrati och demokratiska rättigheter för att skydda svensk trupp, oavsett var den befinner sig, och det är inte heller försvarsmaktens uppgift att utföra operationer som kan äventyra Sveriges och svenska medborgares säkerhet. Anser man det har man helt missuppfattat varför vi har ett försvar, och bör entledigas från politiskt beslutsfattande på hög nivå per omgående.

Ställs det inga krav på ministrar

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 04 Aug 2008 00:51:01 +0200

Folket litar inte på myndigheterna: “Risken för att du eller jag skulle dö av en terrorbomb är närmast obefintlig. Däremot löper du en betydligt större risk att bli överkörd i morgon.
Nej, den som är räddast för terror är staten och ”den rådande ordningen”. Se till exempel på de excesser av ”Homeland security” som den amerikanska nationen nu omger sig med. Kanske är det här regeringen finner sin inspiration, för det är väl inte Kina?

Nyckeln till en intelligent, disciplinerad och ickekorrupt underrättelsetjänst är förtroende hos uppdragsgivarna, inte misstänksamhet inför dem. “

(Hittat via knuff.se.)

Bo Ekman och Bo Pellnäs försöker ge lite perspektiv på terroristhotet. Det är välbehövligt och Monika Ringborg kommenterar

Vi kanske helt enkelt inte anser det vara värt det pris det innebär att få all vår privata kommunikation och därmed vårt privatliv oskyddat, för den lilla risk det innebär. Kanske resurser som inte innebär ökad övervakning av totalt oskyldiga människor skulle läggas på dem där det föreligger brottslig misstanke. Kanske resurserna skulle ges på att förbättre människors levnadsvillkor i världen, och att förbättra körutbildningen, t.ex. med en sådan liten sak som kostnadsfri kontinuerlig riskutbildning.

Daniel Braw på Helsinborgs Dagblad verkar för övrigt dela Ekman/Pellnäs bild av att det bristande förtroendet för myndigheter spelar in i den kraftiga kritiken av FRA-lagen. För Jan Björklund verkar dock inte kritik ha någon betydelse. Tvärtom så tycks han ha ägnat en hel del energi inför sit sommartal i Marstrand ät att konstruera hypotetiska fall där insamlandet av all kommunikation som passerar Sveriges gräns skulle vara användbar. Det hypotetiska fall han använder är inget mindre än att den svenska bataljon som deltar i ockupationen av Afghanistan skulle tillfångata Osama bib Laden (som sannolikt befinner sig i Pakistan men det är ju en bagatell i sammanhanget) och att vi därmed skulle bli “världens farligaste terroristers” måltavla. Det finns förstås flera svagheter i herr Björklund resonemang – den kanske viktigaste är att vanliga svenskars kommunikation inte alls kommer att vara inblandad i en, i den hypotetiska situationen, planeringen av terrordåd. En annan kanske att terrorister sannolikt inte är så korkade (men som man känner sig själv känner man ju andra) att de använder okrypterad nätbaserad kommunikation för att planera.

Som Emma på Opassande skriver

När Jan Björklund (fp) lovar att han ska fortsätta lyssna på kritiken mot FRA-lagen får jag uppfattningen att han inte hört någonting egentligen. Kanske är det så att han menar att lyssna framöver, snarare än att han har lyssnat hittills? Han verkar i alla fall inte ha förstått det principiella felet med allmän avlyssning, utan uttrycker sig som att det är en förutsättning för en svensk underrättelsetjänst.

Om det nu skulle vara en förutsättning att allmän avlyssning krävs, ja då blir det naturligtvis en fråga om vi över huvud taget ska ha en svensk underrättelsetjänst, det har han ju helt rätt i. Det blir lite konstigt att man politiskt målar in sig i ett sådant hörn. Personligen har jag inte känt av någon märkbar opinion för att underrättelseverksamhet i Sverige ska läggas ner. Det har till och med föreslagits hur man skulle kunna tänkas ha en vettig sådan utan allmän avlyssning.

Scaber-Nestor kommenterar Björklunds användande av redan krossade argument så här:

Menar Björklund allvar? 55 dagar efter omröstningen så tar han upp Afghanistanargumentet igen? Denna gång med Bin-Laden som toppat argument? Har FP’s partiledare fått sitt tal skrivet av George W. Bush? För det verkar så sett till hur dumt det låter och hur jävla långsökt det är.

Nej Jan Björklund, det är inte sannolikt på annat vis än att den svenska regeringen ljugit om svenska soldaternas uppdrag i Afghanistan hela tiden. Vi har hela tiden blivit matade med att de har ett rent fredsbevarande uppdrag, men nu låter det som vi är där som stridande förband.

Läs förresten – om lite underhållande FRA-relaterad läsning önskas – Erik Laaksos avslöjande om hur man nu kan läsa alldeles vanliga brev utan manuell hantering!

Pinsamt, stolpskott, underkänt, dumbom, diktatur, avlyssning

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 07 Jul 2008 10:49:56 +0200

Pinsamt Björklund!: “Ikväll har partiledare Björklund debuterat i som talare i Almedalen. Jag säger bara pinsamt! Och pinsamt igen. Större delen av 72265.aspx”>som kan läsas här och anförandet i partiledardebatten i juni knuff.se.)

Almedalsveckan kanske inte är den viktigaste händelsen i Sveriges politiska liv men den bidrar ändå till att politiken får lite utrymme så här under juli. Lite spännande är det ju också att se hur partiledarna hanterar den möjlighet som den extra uppmärksamhet av deras tal ger. Björklund gör ju uppenbarligen inte detta, som Hammarqvist konstaterar.

Nu kan han ju ha avvikit från manus, det är till det länken ovan leder, men jag kan inte låta bli att undra hur man är funtad när talet saknar referenser till den fråga som tagit mest plats i den politiska diskussionen under den senaste månaden. Enligt Expressen ger Björklund inte mycket för hur högeralliansen hittills skött FRA-frågan, han tycks dock inte ha några ambitioner att själv bidra till att förbättra hanteringen.

Någon hjälp från cheferna för landets underrättelsetjänster respektive försvarsmakt tycks ju inte regimen kunna påräkna. Man kan väl säga att det är tvärtom, läs t.ex. gärna Blogge Bloggelito som under rubriken Dum, dummare, ÖB sågar Håkan Syrén jäms med fotknölarna.

Syrén föreställer sig här att kommunikation mellan Mujahedin och al-Qaida angående en missilattack mot en C-130 i luften 1) kommuniceras via trådbunden kommunikation snarare än kortvågsradio, och att 2) denna trådbundna kommunikation tar omvägen via Sverige så att FRA kan snappa upp den och 3) ögonblickligen kan avkryptera och tolka meddelandet eller eventuellt lista ut vad som ska ske genom att betrakta mottagare och avsändare så att 4) Syrén kan beordra en skvadron F-16 i närheten att lyfta för att avvärja missilhotet.
Förklaringen ligger i linje med vad som tidigare angivits av Sten ”Tomhylsan” Tolgfors, men till skillnad från den dumbommen (som väl likt Littorin har en examen i graviditet och kosmetologi från universitetet i Lingonskogen) borde en överbefälhavare ha åtminstone något slags verklighetsförankring i sina bedömningar kring hot och tekniska möjligheter. Det har han alltså inte – det är ett stolpskott utan dess like som görs av Syrén.

FRA-lagen handlar inte om Afghanistan, utan om att sälja/byta information om svenskbaserade irakier och andra till USA. I förlängningen riskerar FRA-lagen att bli utsatt för samma slags ändamålsglidning som utan undantag sker med varje politiskt beslut. Det är de små stegens tyranni – och vår uppgift är att döda barnet i sin linda. Ty det är ett missbildat barn som stinker diktatur.

Tur är det väl att vi har Nyamko Sabuni som kan ge lugnande besked, speciellt till de 68% 18-24-åringar som enligt Demoskop/Expressen vill riva upp lagen:

- Debatten i den här frågan har kommit till på ett konstigt vis, säger ungdomsministern. Hon menar att många missuppfattat vad lagen egentligen handlar om. - Det har varit att alla ska avlyssnas. Det finns inte teknik för det. Och jag skulle inte rösta för en sådan lag.
Alltså, vad f-n menar hon:
Tillkommit på ett konstigt vis betyder väl att en massa människor (medborgare) plötsligt engagerat sig i en politisk fråga och att en stor del av de med någon form av expertis på området stämt in. I sanning en debatt som tillkommit på ett konstigt vis:-)

Hur har hon tänkt sig att man skall hitta de “misstänkta” meddelandena om man inte söker igenom alla?

Regimens förakt uttryckt av en minister

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 04 Jul 2008 10:57:26 +0200

Björklund: “Jag är självkritisk”.: ” Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde att det skulle bli ungefär samma debatt igen. Men den blev mycket mer uppskruvad.
Tidigare i veckan visade Expressens och Demoskops undersökning att en majoritet av svenska folket vill riva upp signalspaningen. Enligt mätningen är folkpartiet det parti inom den borgerliga alliansen där oppositionen mot lagen är som störst. “

(Hittat via Expressen.)

Jag är som alla vet ingen stor fan av Jan Björklund, den nuvarande regimens (det är ju så man betecknar regeringar i bananrepubliker) mest populistiska partiledare och oneliner-mästare. Detta mästarskap har han utvecklat inom sin speciela nisch, skolan. Nu sätts den förmåga förstås allt oftare på prov utanför den smala nischen och då visar den sig ha stora begränsningar. När det gäller FRA så räcker förmågan inte till alls. Dels hamnar Björklund helt fel i sak, han skall ju föreställa ledare för ett liberalt parti, dels saknade han uppenbarligen alldeles den fingertoppskänsla som populistiska politiker behöver – man måste känna vart folket går att leda.

Till Björklunds heder skall dock sägas att han enligt Expressen är självkritisk. Det är en viktig egenskap även hos en partiledare om än svårt. Björklunds självkritik är dock av ett lite oväntat slag. Han är alltså inte självkritisk mot det ställningstagande hans parti gjort i sak (personlig intigritet är alltså ingen viktig princip i ett liberalt parti). Istället är han självkritisk när det gäller den egna förmågan att bedöma FRA-motståndets utveckling, att detta utelämnat vanligt folk till motståndarnas kritik vilket i sin tur lett till – “den stora kretsen väljare [...] väl bara tagit del av debatten i medierna”.

När Björklund sedan enligt samma Expressenartikel menar
att det är absurt att påstå att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av svenska folket. – Det här handlar om att Sverige ska skydda sig mot främmande makter, mot främmande spionage, utländska terroristhot, och att vi ska hålla koll på utvecklingen i Ryssland och den ryska krigsmakten. Det är det som det i grunden handlar om. Det är det som Sverige har gjort sedan andra världskriget, och det ska vi göra i fortsättningen också.
så framstår ju skälet till att FRA-anhängarna lämnat fältet fritt för motståndarna i medierna. Argumenterar man för (ljuger kallas det på vanlig svenska) att lagen i sin nuvarande utformning inte innebär massavlyssning så har man ju helt enkelt inte fattat innebörden av det lagförslag man lagt fram – FRA-anhängarnas okunskap börjar bli riktigt obehaglig.

Anders Svensson kallar Björklunds (och Reinfeldts) linje för föraktets linje:
Jan Björklunds försvar i frågan är på samma linje. Föraktets linje. I hans fall går dock resonemanget på en lite annorlunda bog. [...] Björklund menar att om bara regeringen förklarat bättre skulle folk ha förstått och accepterat lagen. Kritiken skulle självdött om man förklarat bättre. Men herregud, har Jan Björklund legat gömd i en grotta den sneaste tiden. Person efter person har ju gått ut och “förklarat”. Vare gång har deras så kallade förklaringar smulats sönder av oss kritiker.

Ann-Catrin Brockman har för övrigt en fin bildsvit från gårdagens Bananrepublikfest.

Skola för underklassen

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 24 Mar 2008 12:21:09 +0100

Hans-Åke Scherp reser sig !: “I dag har docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp en vetenskapligt välgrundad debattartikel i Svenska Dagbladet som utmanar det politiska finrummen ordentligt. En artikel som lär sätta morgonkaffet i halsen på 80% av svenska folket och huvuddelen av den politiska skaran som ställer sig okritiskt till rätta i leden runt “hårdare tag skolan”. Den del av Sverige som fångats av populistisk tro och inte vetenskap och där “välj mig politik” ekat i stengrottorna fram till dags dato.”

Svensk skola är värd ett bättre öde, om detta är jag enig med Fredrik Svensson. Nu når väl inte SvDs debattsida ut till särskilt många och jag har inte sett att artikeln fått särskilt stor uppmärksamhet. Förhoppningsvis läses den dock av åtminstone några socialdemokrater som låtit sig skrämmas av den populistiska skoldebatt som uppstått i spåren av att herr Björklund skaffat sig problemformuleringsprivilegiet. Scherps artikel är läsvärd:

I riksdagens frågestund den 21 februari avfärdade utbildningsminister Jan Björklund återigen ledande forskning om hur vi kan förbättra kvaliteten inom Sveriges skolor. Att Björklund undantar sig själv från de krav på vetenskaplighet som han ställer på skolverksamheten vållar huvudbry. Hur ska medarbetare i den svenska skolan hantera kraven att bygga verksamheten på en vetenskaplig grund och samtidigt leva upp till politiska beslut som fattas i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet? Som skolutvecklingsforskare blir jag bekymrad när Björklund svartmålar den svenska skolan och samtidigt driver frågor som strider mot forskning och beprövad erfarenhet. Även skolpolitiken borde vara evidensbaserad. Möjligen skulle Björklunds trosföreställningar om en god skola ha passat in när skolan blev allmän i Sverige för 170 år sedan. I dåtidens bondesamhälle ansåg staten att skolan skulle utveckla lydiga, tålmodiga och ödmjuka människor. Det uppnåddes genom extrem katederundervisning, hård disciplin och utantilläxor. Idag ska skolan utbilda initiativrika, kreativa och ansvarstagande samhällsmedborgare.

Östrosk härdsmälta

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 12 Jan 2008 15:32:11 +0100

Total härdsmälta i deras samarbete: “I debattartikeln i Dagens Nyheter uttrycker folkpartiet oro över socialdemokraternas ställning i kärnkraftfrågan och skriver: ”Socialdemokraterna vill stänga en reaktor nästa mandatperiod, enligt ordföranden för partiets klimatgrupp Carin Jämtin.” Det stämmer inte enligt Thomas Östros. Socialdemokraternas inställning är solklar, menar han. – Att stänga en reaktor ser jag inte alls som aktuellt i nuläget. Kärnkraften kommer att finnas kvar länge i Sverige. Det är bra att de verk som finns moderniseras och blir säkrare. Men att bygga nya kärnkraftverk är omodernt. I stället vill partiet satsa mer på förnyelsebar energi, som vind- och vågkraft.”

(Hittat via Bloggportalen.se.)

Visst är det lite störande att energipolitiken behandlas som den gör. Vår kära högeralliansen har lagt en våt hand över densamma under hela innevarande mandatperiod, trots att det förstås är viktigt att ta strategiska beslut för att klara energiförsörjningen framgent. Möjligen klara vi ju de närmaste åren tack vare det ovanligt varma klimatet och tack vare import av ut miljömässigt perspektiv “dålig” energi.

Vi behöver en egen skolpolitik för 2010-talet

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 02 Jan 2008 13:46:35 +0100

Tom retorik skymmer de stora frågorna: “Det är därför helt logiskt att symbolladdad men innehållslös borgerlig retorik skymmer sikten för de stora frågorna. Det är hög tid att utvärdera dessa 20 års skolpolitik. Och att utmana en del av de dogmer som styrt skolpolitiken under den senaste antipolitiska epoken. Något som borde ske i god tid inför valet 2010.”

(Hittat via Dagens Arena.)

Håkan Bengtsson skriver om skolpolitken med utgångspunkt i förra årets sista sandlådestrid om densamma som utspelade sig långt från skolans verklighet - på DN debatt och i kommentarer därtill. Det var Mona Sahlin som sett ur sandlådeperspektivet lyckades få in en fullträff på Jan Björklund genom att liera sig med två sandlådekamrater (lärarfacken).

Bengtsson får dock in en ny fullträff, denna gång riktad mot den socialdemokratiska bristen på skolpolitik och på en annan nivå än sandlådans. Det rådslag partiet nyss genomfört angående skolpolitiken är som bortblåst och det märkliga mandat Sahlin skaffade sig i höstas inte heller omnämnt. Istället efterlyser Bengtsson en utvärdering av de senaste 20 årens skolpolitik. Det vore nog nyttigt - själv tror jag dock att frågor om vad som skall vara skolans uppgift i framtiden kanske skulle ge oss mer användbara svar.

Björklund har rätt!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 20 Dec 2007 22:27:32 +0100

Skolan får gärna ha julavslutning i kyrkan: “Samtidigt får det inte vara så att någon tvingas till religionsutövning. Ingen ska tvingas att avge trosbekännelse eller läsa en bön under en skolavslutning. Men man kan vara i kyrkan, ha en kyrklig inramning och till och med en präst som berättar om varför vi firar julen och hur den firas. Sedan måste varje skola och rektor själva få fatta sina egna beslut, efter eget omdöme och med hänsyn till lokala förhållanden. På en del ställen har man traditioner som går flera hundra år tillbaka i tiden. Det är inte rimligt att staten ska förbjuda dessa. Jag tror inte att man på något sätt främjar ökad tolerans genom att säga att vi ska avskaffa våra kulturella traditioner.”

(Hittat via knuff.se.)

Självklart har Jan Björklund rätt när han identifierar konflikten mellan värnandet av det gemensamma kulturarvet och förbudet mot konfessionella inslag i skolarbetet. Så reagerar jag heller inte särskilt mycket mot skolavslutningar i kyrkan eftersom just kyrkan är den enda stora samlingslokalen där mina barn gått i skola. Däremot reagerar jag starkt när kyrkan tillåts marknadsföra konfirmation på skoltid. Kommer dock att uppskatta att skolavslutningar kan förläggas till den idrottshall som planeras i Hölö (när bygget nu kommer igång?).

Däremot är det kanske lite mera tveksamt att hålla med Björklund när han anser att en präst skall berätta om varför vi firar jul. Denna mycket gamla närmast ursvensak tradition är ju definitivt från förkristen tid och om det är något präster är dåliga på så är det ju just det förkristna. Tvärtom faktskt - de representerar ju just den “främmande” tradition som för något 1000-tal år sedan övertog vårt riktigt traditionella midvinterblot, som ju manifesteras genom skinkan/spädgrisen och ljusfesterna. Blogge Bloggelito har föredömligt utrett detta.

Peter Karlberg: Tag Jan Björklund

Skolans problem är samhällets

Public Service när den är som bäst

Och var är Lärnestad?

Ställs det inga krav på ministrar

Pinsamt, stolpskott, underkänt, dumbom, diktatur, avlyssning

Regimens förakt uttryckt av en minister

Skola f&ouml;r underklassen

&Ouml;strosk h&auml;rdsm&auml;lta

Vi beh&ouml;ver en egen skolpolitik f&ouml;r 2010-talet

Bj&ouml;rklund har r&auml;tt!

Skola för underklassen

Östrosk härdsmälta

Vi behöver en egen skolpolitik för 2010-talet

Björklund har rätt!