Peter Karlberg: Tag Katrine Kielos

Politik för arbete eller för arbetare - är det frågan?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 14 May 2008 23:59:29 +0200

: “VI MÅSTE INSE ATT DET som moderaterna kallar utanförskapet inte handlar om sysselsättningen. Den kritik som moderaterna riktade mot oss i valrörelsen och har fortsatt att rikta mot oss sedan dess är mycket mer omfattande och kan inte bemötas med en diskussion om sysselsättningen. Moderaterna beskriver Sveriges problem som att under socialdemokraternas tid vid makten ”växte ett gigantiskt utanförskap fram”. Samhällets resurser ”tvingades” användas till att ”finansiera utanförskapet” och detta ”urholkade resurserna till välfärden”. Utanförskapet är därför ”stöld”.
VAD MODERATERNA SÄGER är att de som tjänar på en socialdemokratisk politik inte längre är den breda arbetande befolkningen. De som tjänar på socialdemokratisk politik är några andra. Personer med låg arbetsmoral som bidragsfuskar. Eftersom vi socialdemokrater inte längre representerar den breda arbetande befolkningens intressen behövs alltså ett nytt arbetarparti och det är här som moderaterna kommer in.”

(Hittat via Den unga kaxiga tjejen Katrine Kielos.)

Kielos skriver klart tänkvärt i Frihet. Jag tror hon fångat själva kärnan i den “världsbild” högeralliansen lyckades sälja till den, visserligen ganska lilla, grupp väljare som 2006 valde att lägga sin röst på alliansen istället för att stödja socialdemokraterna. De som alltså uppfattar sig som tillhörande den hårt arbetande befolkningen som får betala för andras lättja, fusk och som med viss rätt gärna stämt in i Internationelens “vi under skatter digna ner”. De som upplevde att vi sossar faktiskt pratar mer om nivåer på arbetslöshetsersättning, sjuklön och andra helt eller delvis skattefinansierade system/verksamheter och betydligt mindre om hur livet skall förbättras också för dem som har jobb men inte får så värst mycket ut av det (utom små marginaler och kanske oron för att förlora detsamma). De som faktiskt inser att världen (åtminstone här i Sverige) inte bara kommer att erbjuda avancerad tjänsteproduktion för vilken lång utbildning är av nöden utan också av en mängd relativt sett okvalificerade arbeten inom transport, handel och annan service.

Satir på hyfsad nivå

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 24 Apr 2008 21:03:53 +0200

Attacking Barack with the Boss. - By Bill Smee - Slate Magazine: “Or, if you’re Hillary Clinton, you might try to turn the Boss’ show of support for Obama into a big fat negative. Slate V imagines what the attack might look like.”

(Hittat via Katrine Kielos.)

Riktigt rolig! Tyckte bl.a. också Johan Sjölander, Katrine hade fått den från Eric Sundström. Fascinerande att man faktiskt gör en såpass “proffsig” produktion av denna idé.

Folkstyre - när får vi det?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 20 Mar 2008 08:36:44 +0100

Demokratiskt dilemma: “Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Sagor från livbåten, projo och Peter Karlberg. Besökarens ursprungliga frågeställning lyder: a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska system? b) Hur ska vi lösa det? c) Är det rent av så att demokrati kanske inte är det bästa (man måste få väcka frågan – och argumentera, även om man kommer till slutsatsen att vi har ett perfekt system)”

Jag väljer när jag nu tar över stafettpinnen att definiera demokrati som folkstyre (även om Blogges mera filosofiska definition också är intressant). Jag gillar regeringsformens formulering i första kapitlets första paragraf

“1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Tydligare kan det ju inte uttryckas.

Det största problemet med dagens demokratiska system - och då antar jag att det är det representativa parlamentariska statsskicket som avses - är att våra i och för sig korrekt utsedda representanter inte uppfattar sig som just folkets främsta företrädare (fjärde paragrafen i samma regeringsform) och heller inte uppfattas av folket som just sådana.

I teorin skall ju de politiska partierna stå för relationen mellan folket och dess representanter men den låga organisationsgraden, den erbarmeliga nivån på aktivitet och tilltagande nedrustningen av den interna demokratiska processen utgör hinder för detta. Makten utgår i realiteten inte från folket utan från kotterier i de politiska partierna. (Magnus Ljungkvist hade en intressant observation angående socialdemokraternas “ledande” opinionsbildare på Aftonbladets ledarredaktion).

Hur kan man då angripa detta problem? Själv har jag valt att för tillfället delta i tre processer som faktiskt har just detta som grund.

Jag har valt att vara partipolitiskt aktiv och där å ena sidan arbeta för att förbättra det lokala arbetet (mobilisera skulle kanske kunna vara ett ledord) och å den andra sidan ta upp en del av de frågor Blogge tar upp som inskränkningar av demokratin i vårt land (ehla västvärlden egentligen).

Den andra är den lilla tankesmedjan D2D som hittills producerat en skrift och nu är på väg att producera den andra.

Ny eller förnyad socialdemokrati

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 09 Mar 2008 19:09:38 +0100

Katrine Kielos: Oppositionens pyspunka: “Politisk trovärdighet bygger inte på vem som kan skapa de intelligentaste incitamentsstrukturerna. När Anders Borg och Thomas Östros håller nationalekonomiskt seminarium (själva kallar de det debatt) gör de det låsta i samma osynliga mentala tabellverk. När Östros i Ekots lördagsintervju på frågan om vad han skulle göra om han hade 30 miljarder över svarar att han inte kan föregå budgetarbetet i riksdagen blir det naturligtvis parodiskt. Men det är inte Östros fel. Fantasi uppmuntras inte. Socialdemokratin glömmer bort att fråga människor: hur vill ni leva era liv? Vad kan vi åstadkomma gemensamt? Politik handlar om framtiden. Om saker som inte syns i Östros mentala tabellverk eftersom de ännu inte existerar. Om saker som partiets vänsterfalang inte kan plocka fram ur sina historieböcker och peka på hur bra de var innan Kjell-Olof Feldt tog bort valutaregleringen, för att de ännu inte existerar. Om saker som den borgerliga regeringen inte kan anklagas för att ha raserat, för att de ännu inte existerar. Politik är skapande verksamhet. Just därför komplext. Just därför engagerande. Just därför något som varje generation måste återuppfinna.”

Ibland blir man verkligen positivt överraskad av ett resonemang som tar sin utgångspunkt i psykoanalytiska teorier. Katrine Kielos krönika i Fokus är ett exempel på detta. Fast egentligen säger hon väl bara det självklara - politik är att vilja och då måste man formulera vad man vill.

Klass mot klass

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 05 Mar 2008 09:29:43 +0100

Fullsatt på Tvärdrags släppseminarium: “På måndagen 3 mars öppnade dörrarna till seminariet arbetarklassen och socialdemokratin - ett förhållande som tagit slut? Medverkade gjorde Tvärdragskribenterna Katrine Kielos, David Ericsson och Björn Elmbrant. Seminariet blev försenat eftersom arrangörerna var tvugna att dubbla lokalen, genom att ta bort en vikvägg. Björn Elmbrant inledde med att tala om “det förbjudna k-ordet”, klass, om en socialdemokrati som måste åter till en “gammaldags politik” som appellerar till en bred arbetarklass. Istället för en intressepolitik förs idag en värderingspolitik som är anpassad till medelklassen. ”

(Hittat via Petter Partikulärt som jag hottat via knuff.se.)

I måndags släpptes tydligen senaste (antagligen nr 2) numret av Tvärdrag som diskuterar socialdemokratin och arbetarklassen. Hittar dock inte några artiklar från detta nummer på deras webbplats, heller inga socialdemokratiska kommentarer till debatten men väl några kommentarer från folk med andra partisympatisörer. En av dessa är Petter Partikulärt som faktiskt har en i huvudsak korrekt analys och det ligger mycket i hans avslutande ord:

Jag tror att man kan se gårdagen lite som en miniatyr över sossarnas problem, där människorna i publiken utgör gräsrötterna och panelen partitoppen. I publiken var det viktigaste inte vilka värderingsord man använde, utan hur mycket ens lön och arbetsvillkor skulle förbättras. Att driva den politiken går nedifrån och upp. Tyvärr verkar S(AP?)-toppen inte förstå att resurserna de sitter på inte är duktiga ledarskribenter eller miljarder till rådslag, utan en arbetarrörelse som är villig att sluta upp bakom ett parti som rent objektivt skulle förbättra deras vardag.

I citatet från Daniel Suhonens rapport från seminariet pekas den stora frågan ut - socialdemokratins vandring från att föra en intressepolitik som gör att just arbetarklassen och till den närstående grupper uppfattar partiet som sitt till att föra en identitetspolitik som fragmentiserar medlems- och väljarbasen i allehanda subgrupper med sins emelan olika intressen. När det känns som om ledande företrädare tycker att det är viktigare att flörta med HBT-rörelsen än att tala till och för underbetalda undersköterskor i äldrevården har man faktiskt tappat fotfästet.

Kanske kan man som varandes icke-prenumerant på Tvärdrag och betraktande texter som inte finns på nätet som icke-existerande hopas på att åtminstone Katrine Kielos lägger upp sitt bidrag.

Ryggradslös Palm

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 11 Feb 2008 08:02:54 +0100

Palm och (s) ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier: “Veronica Palm satt alltså i panelen efter Amnestys filmvisning som representant för socialdemokraterna. Det borde naturligtvis varit Urban Ahlin, gruppledare i utrikesutskottet. Arrangörerna klagade över att det var omöjligt att få dit tunga företrädare. Veronica Palm utgick uttalat från att hennes uppgift som riksdagsledamot var att förklara den förra regeringens agerande. Varför då? Senast jag läste regeringsformen var det regeringen som skulle stå ansvarig inför riksdagen. Sedan refererade Palm socialdemokraternas ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier utan att själv säga vad hon tänkte. Om hon nu tänkte något.”

(Hittat via Dagens Arena.)

Katrine Kielos har skrivit en mycket bra krönika i Dagens Arena, man känner faktiskt hennes upprördhet i texten. Hon har också goda skäl att vara upprörd - att den socialdemokratiska talesmannen i dessa frågor inte “har tid” och att en riksdagsman i hans ställe sitter och försvarar en sjuk sak är inte särskilt hedrande.

Förlåt dem ty de veta icke vad de göra

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 08 Feb 2008 19:30:25 +0100

Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis! Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här: vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två: »Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.« Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en. »Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!« Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre: »Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”

(Hittat via Esbatis kommentarer och Promemorian.)

Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra - hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.

En gång är ingen gång brukar man väl säga - skall vi alltså förlåta “folket”?

Makt versus maktlöshet

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 03 Nov 2007 12:50:44 +0100

Katrine Kielos: Mäktiga och maktlösa: “Sveriges främsta problem är att stora grupper av människor upplever att de saknar makt över sina liv och att traditionella politiska strukturer är otillräckliga för att hjälpa dem. Dagens socialdemokrati hade kunnat finna mer av en riktning om den blev tydligare med att definiera sitt politiska projekt som en fråga om att omfördela makt och inte i första hand inkomst.”

(Hittat via I Om makt korrumperar gör maktlöshet oss moraliska? hos Katrine Kielos.)

Jag gillar verkligen det sätt som Katrine Kielos angriper frågor, ett slags intellektuell diskurs som är attraktiv därför att den tar både ämne och läsare på allvar: Innebär förstås inte att det är invändningsfritt, kanske snarare tvärt om då tanken utmanas.

I artikeln i Fokus pekar Kielos på en grundläggande skillnad mellan höger och vänster, mellan moderater och socialdemokrater.

Socialdemokratins syn på makt handlar inte som högerns enbart om att politiken bör bekämpa formella hinder. Socialdemokratins syn på makt handlar om att alla människor ska kunna ta sig över glappet mellan vad de är i dag och vad de har möjlighet att bli i morgon. Politikens svåra uppgift är att frigöra den kraften. Detta har varit socialdemokratins ambition. En ambition som man ofta har misslyckats med och ibland även frångått.

Så långt är resonemanget lysande. Lite mindre lysande blir det när Kielos i ambitionen att belysa de mer praktiska konsekvenserna väljer lövkrattning som exempel. Hon gör sig då skyldig till samma misstag som så många ledande partikamrater gör - att nedvärdera vad man brukar kalla okvalificerade arbeten, att förrringa dem som ovärdiga som avlönat arbete, att definiera dem som slutstation för människor som hellre borde ägnat sig åt sysslor som bidrar till tillväxt.

Suger dagens vänster och i så fall vem?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 26 Jul 2007 02:26:32 +0200

Varför dagens vänster suger (arbetsprov för Arena): “Att handla blir alltså att göra sig till en del av förtrycket. När vänstern talar om lågavlönade kvinnor väljs andra bort (dessutom, att använda lågavlönade kvinnor som ett exempel på klass visar bara på hur perspektiven förfelas, hur klass – den vita manligheten – nu används som ett sätt att beskriva även andras verklighet, en sorts ideologiernas imperialism där det normativa används som ett förtryckarperspektiv, ett osynliggörande genom synliggörande, på så sätt egentligen, och just därigenom, så mycket värre.) För endast genom att inte handla kan distansen hållas. Endast genom att fortsätta samtalet. Deliberativt. Dialog. Öppenhet. Mångfald. Så ser en verkligt radikal agenda ut.

Men vi verkligt radikala måste också vara självkritiska. För även i vårt eget arbete sker osynliggörandet. Varje redaktionsmöte i exempelvis Arena blir en utsållningsprocess, en prioritering, när det som skriker mot oss mellan sidorna, mellan bokstäverna, är alla de människor, individer, som inte fick plats, som glöms bort. De verkligt radikala gör sig därmed till verktyg, blir i värsta fall till alibin för en handling där inte alla kan vara med.

Denna våldtäkt på mänskliga erfarenheter, detta förnekande av det oändligt komplicerade och mångfacetterade, som varje nummer av exempelvis Arena – i praktiken, utan det är meningen men ändå obönhörligen – står därför egentligen i bjärt konstrast till varje möjlig sant progressiv strategi. Istället behövs en ny hållning för vänsterns intellektuella. Istället för att formulera oss behöver vi de-formulera oss, istället för att försöka skapa ordning i kaos behöver vi bryta ner ordningen, frigöra mångfalden. Att tro att detta går att göra genom någon handlig, ens genom att skriva en artikel, är att lura sig själv.”

Johan Sjölander har skrivit en helt enkelt lysande satir över en del av vänstern “personifierad” av tidskriften Arena. Den är så klurigt skriven att jag till slut inte riktigt vet vem/vilka som skall känna sig träffade. Är det bara Karolina Ramqvist ledare från Arena nr 3/2007 och Arenaredaktionen som adresseras eller sveper kritiken också över andra – även de som t.ex. varit kritiska mot Ramqvist som Katrine Kielos?

Katrine Kielos: There's no business like showbusiness

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Fri, 13 Jul 2007 00:06:05 +0200

Katrine Kielos: There’s no business like showbusiness: ” Pravda är förståss av annan åsikt. Eric Sundström skriver förresten alldeles för bra och är alldeles för begåvad för att vara där, om ni frågar mig. (Sura inte nu Eric, du känner mig, jag menar väl). Men på allvar: What’s up med den där blinda ledningslojaliteten i partiet? Det hjälpte inte GP, och inte kommer det att hjälpa Sahlin. Fram för fler nej-sägare. Eller “kärleksfulla kritiker” som Sahlin ju själv efterlyst. “

Också Kielos tillhör RSS-flödena hos mig. Hittar därigenom en rövslickare av rang: Eric Sundström i Aktuellt i politiken (AiP)

Peter Karlberg: Tag Katrine Kielos

Politik för arbete eller för arbetare - är det frågan?

Satir p&aring; hyfsad niv&aring;

Folkstyre - n&auml;r f&aring;r vi det?

Ny eller f&ouml;rnyad socialdemokrati

Klass mot klass

Ryggradsl&ouml;s Palm

F&ouml;rl&aring;t dem ty de veta icke vad de g&ouml;ra

Makt versus maktl&ouml;shet

Suger dagens v&auml;nster och i s&aring; fall vem?