Peter Karlberg: Tag SvD

Hur man gör saken en björntjänst

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 20 Aug 2008 20:09:24 +0200

Lärare behöver lära om Förintelsen: “Forum för levande historias enkät om Förintelsen i skolan visar att lärarna inte får många rätt när de kunskapstestas. Många klagar över att de inte har fått lite eller inte någon utbildning alls. Och för dem som har gått kurser på lärarhögskolan verkar det inte spela någon roll.”

(Hittat via knuff.)

När jag tidigare idag läste i Aftonbladet om den undersökning Forum för levande historia gjort beträffande lärares kunskaper om förintelsen konstaterade jag att frågorna var bland det absolut sämsta slag. De mäter inga kunskaper av värde utan förutsätter att de tillfrågade lärarna belastat sin hjärna med en massa korvstoppning. Detta med ett undantag, en slamkrypare, som också Claes Arvidsson uppmärksammat – nämligen frågan om vilket läger som först byggdes för att utrota judar. Av de som besvarat enkäten har alltså 45% svarat ja eller vet ej på svarsalternativet Gulag. Man kan undra var dessa befann sig när Soltsenitsyn var i ropet. I övrigt är frågorna så meningslösa när det gäller frågan om förintelsen att det är beklämmande. Det riktas också en hel del kritik mot densamma.

De väsentliga frågorna kring förintelsen – judehatets historia, hur man kan förklara att en sådan politik (nazismen) kan få folkligt stöd, hur omgivningen förhöll sig (alltså vi och andra europeiska länder) – ställs överhuvudtaget inte. Anders Svensson tar upp ett helt batteri av frågeställningar som borde varit mer relevanta än de undersökta t.ex. vilken som var 2:a världskrigets mest förföljda grupp.

Blogge Bloggelito skriver

Undervisning om nazismen har i skolan sedan länge haft en särställning. Det anses viktigare att läsa om just dessa illdåd än exempelvis motsvarande illgärningar utförda i Asien (till exempel det kristna Taipingupproret i Kina, som kostade 20 miljoner människor livet), kanske för att det finns ett naturligt fokus på vår omedelbara närhet till (och även delaktighet i) hemskheterna, men definitivt också för att det finns en komponent av att förringa de asiatiska folken och deras historia.

Men undervisningen tar inte fasta på mekanismerna bakom uppkomna folkmord och grymheter, utan tenderar att framställa skeendet som en kamp mellan ont och gott – ett religiöst synsätt som alltjämt används i moderna konflikter när principerna inte längre räcker till (Låt inte den mörka kraften vinna, som Claes Arvidsson på sedvanligt manér framställer konflikten i Georgien). Fokus ligger på att rabbla detaljer, som vore det psalmverser i en religiös kanon som ska kunnas utantill.

Christer Mattsson från Forum för levande historia försvarar förstås eländet. Jag skulle vilja hävda att om undervisningen om förintelsen tar sin utgångspunkt i den typ av kunskap man försökt mäta i undersökningen så kommer inte eleverna att lyssna länge, och det med all rätt.

Stefan Dalin undrar för övrigt, lite vid sidan om men faktiskt värt en tanke, när det senast gjordes en undersökning av lärarnas kunskaper om arbetarrörelsen.

Hur skall politisk kamp bedrivas

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sun, 17 Aug 2008 11:27:39 +0200

Dags att sabba första klass-vagnarna?: “Jag läser idag i Sydsvenskan om hur trångt och jävligt det är på Öresundstågen. Och inte nog med att det är trångt, Skånetrafiken förvärrar situationen också, när folk tog det sunda och förnuftiga beslutet att gå in och sätta sig i den halvtomma första klass-vagnen så blir de utkörda av en idiot till kontrollant (eller det heter visst “värd”) och hotade med böter… Det är så jävla illa, “Värden” tog dessutom en id-handling för en resenär och hotade med att inte lämna tillbaks den. Ibland undrar man om det bara är pressen från folks chefer som får dom att bete sig som idioter eller om idioter dras till uniformsyrken.
Chefen på Skånetrafiken ser inget problem med halvtomma rikemansvagnar samtidigt som folk står upp. Tro fan det, han är väl rik själv.

Min första ilskna tanke var att man skulle, på ett systematiskt sätt, sabba första klass-vagnarna – till exempel genom uppslitsade sätt och klotter (bara fantasin sätter gränser), för att på så sätt få dom att enbart använda vanliga vagnar.”

(Hittat via knuff.se.)

Kim Müller verkar lite positivt inställd til att använda sabotage/förstörelse som metod för politisk kamp – i detta fall med målet att få Skånetrafiken att sluta ha 1:a klassvagnar i tågen över Öresund. En viktig politisk strid väl värt att begå lagbrott för? Någon av kommentarerna till Müllers inlägg efterlyser epostadresser till ansvariga, antagligen för att kunna trakassera dessa med mängder av epost.

Min partikamrat Monica Green har en helt annan metod, hon bombarderar regeringen med interpellationer (skriftliga frågor från riksdagsmän som ministrar är skyldiga att dels skriftligt besvara dels debattera i riksdagen. Green är så effektiv att hon uppmärksammats av Per Gudmundson som skriver

Det gångna riksdagsåret har inneburit fler interpellationer än någonsin. I riksdagens databas på webben finns i skrivande stund 793 stycken registrerade (men det finns fler). Förra året blev det sammanlagt 691 interpellationer. Året dessförinnan, då borgerligheten satt i opposition, registrerades 479 stycken. Under gårdagen hann Monica Green med att få fyra besvarade, att lägga till de 34 som redan registrerats i databasen. Med andra ord står hon för cirka var tjugonde interpellation.

Det är lätt att förstå irritationen över att s använder interpellationerna som obstruktionsmedel, och inte som det kontrollorgan de är avsedda att vara. När Luciano Astudillo (s) använder exakt samma formulering i debatten kring sin andra interpellation som han använt till den första blir det extra tydligt att det handlar om att klippa och klistra.

Green försvarar sig och tycker sig tydligen sitta i en rävsax – om hon är aktiv med att t.ex. skriva interpellationer så får hon kritik för det, om hon inte utmärker sig på detta sätt komer hon att få kritik för att vara en passiv riksdagsman. Green anser sig sålunda utsatt för nr 4 av Berit Ås beskrivna härskartekniker. En del går igång på denna typ av diskussion – Johan Ingerö är ett bra exempel.

Göran Skytte, för övrigt numera ökänd för sina förvirrade åsikter, tycks hylla en helt annan modell nämligen att journalister skall utgöra grindvakter, helt enkelt bestämma vad som skall släppas igenom. Skytte blir dock oroad när det går att hitta enstaka exempel på att det bland journalister förekommer avvikelser mot den av Skytte förespråkade moraliska standarden. Då rämnar tydligen samhället. Väl kommenterat av Blogge Bloggelito även om jag själv ser sexualiteten som en privatsak och i grunden som ett uttryck för vår arts behov av reproduktion.

Dock – när man studerar ovan nämnda exempel på hur politisk kamp bedrivs slås jag av vilken oerhörd tillgång för debatten bloggar och andra sociala medier utgör. Där kan diskussioner föras om hur kollektiv trafiken bör utformas som i princip alla kan delta i vilket är bättre än att skära sönder säten, där kan som kampen mot FRA visat regimen och dess hantlangare i riksdagen pressas långt effektivare än via interpellationer som ingen bryr sig om, där kan vår kollektiva moral diskuteras och utvecklas transparent utan att filtreras av några självutnämnda grundvakter.

Vad skall man välja - islamofob eller homofob

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 30 Jul 2008 00:25:00 +0200

Robsten blog: Hatbrottet i Tantolunden – Ett tips har kommit in: “Nattens händelse var inte bara ett hatbrott mot homosexuella, utan även ett hatbrott mot svenskar. Det är ett utmärkt exempel på det hat och oprovocerade våld mot både svenskar och homosexuella, som utomeuropeisk invandring är ekvivalent med.
Självklart har ingen av de stora tidningarna eller nyhetskällorna avslöjat att det handlade om tre araber som utförde handlingen mot två svenskar, och inte heller hur dessa araber förnedrade de två männen och deras nationalitet, t.o.m. en lång stund efter att en av dem låg knivhuggen på marken. Detta trots att dessa tidningar mycket väl har delgivits alla dessa detaljer.

Under knivmisshandeln säger araberna bl.a. till offren att “alla svenskar är bögar”, medan de sticker kniven i den ena av dem, helt oprovocerat.

I tidningen beskrivs det som ett “hatbrott” bara för att offren var homosexuella, men om det hade handlat om heterosexuella svenskar så hade det minsann inte kallats hatbrott, trots att det uppfyllde hela definitionen på detsamma, d.v.s. att gärningsmännen under brottet uttalar ett hat eller en bakomliggande orsak till angreppet baserat på offrens etnicitet. Nej, för våra kära politiker har nämligen sett till att lägga in ett undantag i lagen om “hatbrott”, nämligen att det inte räknas om offren är svenska, även om de just angrips för sin etnicitet, just snyggt va? “

(Hittat via knuff.se.)

Läs och lär, skulle jag vilja säga efter att ha tagit del av Robstens inlägg – här får vi en lektion i propaganda riktad mot utomeuropeiska invandrare i allmänhet, araber i synnerhet. Efter den något förvirrade inledningen, som jag valt att inte citera, där vi först får veta att Robsten haft kontakt med en av de attackerade männen, att han gjort klart att mail inte var tillräckligt underlag för att skriva om det för att sedan få veta att Robsten, efter samtal med vederbörande, denne ovetande valt att publicera berättelsen som alltså består av de tre första styckena ovan. Resten är en kritik av media för oviljan att publicera uppgifter om etnicitet på – i detta fall ännu inte gripna – gärningsmän respektive påståenden om den svenska s.k. hatbrottslagstiftningen.

Låt oss titta lite närmare på detta och börja med lagstiftningen. Hatbrottslagstiftningen visar sig bestå av ett stycke (nummer 7) i brottsbalkens 29 kap 2 §. Denna paragraf lyder i sin helhet som följer:

Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått,

2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet,

3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller särskilda svårigheter att värja sig,

4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,

5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,

6. om brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll,

7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet, eller

8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Lag (2003:408).

Enligt Robsten finns alltså ett undantag i denna lagstiftning som gör att “etniskt” svenska inte kan utsättas för brott av denna typ på grund av förövarens etniska ursprung. Jag kan inte hitta undantaget. Däremot torde förstås lagstiftningen i första hand ha tillkommit som en symbolhandling för att uttrycka minoriteters skydd mot trakasserier m.m. från majoriteten snarare än tvärtom.

Robstens krav på publicering av förövarnas etnicitet sker alltså baserat på ett ett av offren till honom uppgivit att det var araber. Så kan förstås vara fallet men SvDs rapportering tycks ha baserats på uppgifter från polisen och de beskriver händelsen så här:

– Det var två homosexuella som attackerades. Förövarna yttrade glåpord som anspelade på deras sexualitet och att de just hade kysst varandra. Sedan tog de fram knivar och krävde värdesaker, säger Therese Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen.
Strax efter ordväxlingen höggs det ena av de två offren i magen och föll ner till marken. Han fördes i ambulans till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, där han låg för observation tidigt på morgonen.

Överfallet skedde strax före midnatt och under natten har polisen sökt efter tre gärningsmän, dock utan resultat.

– Vi har inte någon misstänkt i nuläget, säger Joakim Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen till SvD.se.

DN beskriver samma sak så här:

DET VAR STRAX EFTER MIDNATT som de tre gärningsmännen närmade sig paret på Zinkens väg vid Tantolunden i Stockholm genom att först fråga efter vägen. Sedan bad de att få låna en mobiltelefon.
- Efter det börjar oförskämdheterna och gärningsmännen uttalar sig negativt om parets sexuella läggning. Paret rånas på mobiltelefoner och värdesaker. Plötsligt tar en av gärningsmännen fram en kniv och hugger den ena av männen i magen, säger Mikael Ekman.

PARET, SOM ÄR MELLAN 25 OCH 30 ÅR GAMLA, flyr chockade från platsen och lyckas så småningom tillkalla ambulans. Den knivskurne mannen förs till Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Under natten har polisen hört vittnen och de båda offren. Polisen har fått ett bra signalement på gärningsmännen och säkrat vissa spår.

Underlaget för att ange etnicitet hos de misstänkta ännu ej identifierade eller gripna tycks svagt. Enda syftet med en sådan publicering skulle ju vara att misstänkliggöra den utpekade gruppen i allmänhet och skulle väl snarast i så fall kunna beskrivas som hets mot folkgrupp!

Robsten avslutar med att “Och inte bara undanhåller media sanningen, utan de försöker även samtidigt så ofta de bara kan insinuera att det är “nazister”, “skin-heads” eller dylikt som ligger bakom denna typ av brott, medan andelen sådana egentligen är försvinnande liten, näst intill ickeexisterande, jämfört med invandrarbrottsligheten av denna typ (och de flesta andra typer, för den delen).”. Därmed kan det ju vara intressant att ta del av den statistik som BRÅ nyligen publicerade när det gäller just hatbrott (här skall anmärkas att BRÅ i denna kartläggning när de räknat brott motiverade av gärningspersonens negativa inställning till hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund likställt det senare med utländsk bakgrund).

Under år 2007 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 3 500, vilket är 8 procent fler än föregående år. Av dessa bedömdes • 70 procent (närmare 2 500) ha främlingsfientliga motiv • 6 procent (drygt 200) ha islamofobiska motiv • 3 procent (knappt 120) ha antisemitiska motiv • 20 procent (nästan 725) ha homofobiska motiv.

Av alla hatbrott var 12% ideologiskt motiverade, dvs främlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska eller homofobiska hatbrott som motiveras av gärningspersonens högerextrema värderingar eller nationalsocialistiska ideologi. I absoluta tal handlar det alltså om lite över 400 brott och motsvarar en ökning från föregående år med 34%. Dessa 400 brott är alltså enligt Robsten “näst intill icke-existerande”. Mig leder uppgifterna dels till konstaterandet att det är oroväckande många brott av denna typ där det går att identifiera den ideologiska bakgrunden dels till att jag samtidigt också undrar över motivbilden hos övriga gärningsmän, var får de sin “inspiration” ifrån?

Åsiktstorpeden har också noterat den ambivialens som måste uppstå hos “rasistsympatisörerna när det börjar florera rykten att det var män med ursprung från mellanöstern1 som stod för knivdådet mot en homosexuell man”. Joshua_Tree har där gjort en bra kommentar som jag tar mig friheten att citera i sin helhet:

Jag, som står utanför det hela och inte riskerar att dra på mig kalhyggenas ilska vare sig för min etnicitet eller för min sexuella läggning, ser stor humor i det hela. Skrattet fastnar givetvis i halsen, men ändå. Jag ser framför mig hur man håller möten för att lägga upp strategin och bestämma sig för om man är för blatten för att han hackar ner bögar, eller om man ska känna sig tvungen att försvara bögarna för att de är vita.

Uppdaterat lite senare: Glömde referera Anders Svenssons genomgång och reflektioner med anledning av BRÅs rapport vilken är intressant.

När verkligheten överträffar dikten

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Mon, 28 Jul 2008 22:22:12 +0200

FRA slår tillbaka: “Dagens Media ringde just och meddelade att FRA har anmält mig till JK för yttrandefrihetsbrott. Länk»“

(Hittat via knuff.se.)

Nu undrar man ju förstås om Ingvar Åkesson verkligen är så korkad som han verkar. Enfaldigt framförande av “argument” till försvar för FRA-lagen – som ju borde skötas av de politiskt ansvariga – är ju en sak men att anmäla Henrik Alexandersson för yttrandeefrihetsbrott tar väl priset.

Det tycks emellertid råda lite oklarhet när det gäller vilken publicering som Åkesson anser brottslig. Alexandersson skriver

Förmodligen är det denna bloggpost som fått FRA att gå i spinn. Det kan även vara listan med de 103 avlyssnade svenskarna. Eller de exempel på FRA:s spaning som jag skrivit om. Eller möjligen min publicering av den anonyma anmälan till Datainspektionen.

För att vara på den säkra sidan har jag kopierat allt, klicka på Read more nedan!

DN rapporterar, liksom SvD, Aftonbladet och Expressen fast ala meddelar samma sak i stort sett. Rosemari Södergren tycker att

“Något är fel med ett samhälle där en myndighet kan begå maktmissbruk och sedan kan JK-anmäla den som visat på maktmissbruket”

Även om jag förstås håller med henne frestas jag att hälsa – welcome to the real world. Catharina Ullström ställer egentligen samm fråga som jag dvs hur korkade är de på FRA. Vännen Laakso utmanar oss alla:

Nu hoppas jag att Ingvar Åkesson kopierar sin anmälan och att det blir många fall för JK att ta tag i. Bloggare, Frihetsförsvarare, Demokratikämpar. Förena eder. Lägg ut listan på era bloggar. Mejla FRA och meddela att ni så gjort och invänta statsmaktens styrkor. HAX har fått höra av utländsk polis att han kommer bli gripen ikväll på Arlanda, undrar hur någon kan vara så dum så det skjuter sig själva i foten och sedan fortsätter skjuta i samma fot. Idioter. Det kan också vara så att det är det hemligstämplade dokumentet som är problemet så för säkerhetsskull publicerar jag även det dokumentet här.

Regimens unga förstår inte världen

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Thu, 17 Jul 2008 11:29:01 +0200

Alliansregeringens 40-talister förstår oss inte: “Tvärt emot vad vänsterpartiernas studentförbund skrev på SvD Brännpunkt den 13/7 är den unga generationen inte alls vänster i sina värderingar.
Vi har inte märkt detta ute på skolorna och undersökningar ger samma bild. 90-talisterna som nu är på väg in i den högre utbildningen ser världen som full av möjligheter och vill ta del av dessa både i privat- och yrkesliv. Fler vill starta företag och den egna karriären är viktig.

Det är inte oss unga det är fel på, det är politikerna och deras val som är problemet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för de studerande. Fortfarande straffas de som jobbar extra under studierna. Överbeskattningen av kunskap kvarstår och vallöftet om att ta bort straffskatten på höga inkomster tänker finansminister Anders Borg bryta.

När alliansen inte längre verkar bry sig föredrar studenterna vänsterns bidragslöften.

Det är inte bara i detaljerna som alliansen hamnat fel. Ungas världsbild skiljer sig markant från regeringens 40-talistperspektiv. Istället för att värna ett fritt och öppet internet ska fildelare jagas och allas kommunikation ska skickas för avlyssning till FRA.”

(Hittat via knuff.se.)

Regimens ungdomsförbund angriper den för dess brist på förståelse för de ungas värderingar t.ex. när det gäller FRA och fildelning. Hela argumenteringen utgår från att det är en generationsfråga och problemet tycks vara att 40-talisterna i regeringen inte förstår de unga. Fick mig att fundera på ålderna hos regeringens ledamöter (vilken det är lite pyssel att ta reda på):

En genomsnittlig minister är född 1959

Den äldsta ministern är född 1947

Den yngsta ministerna är född 1973

Fyra av ministrarna är födda på 40-talet

Åtta av ministrarna är födda på 50-talet

Nio ministrar är födda på 60-talet

En minister är född på 70-talet

Jag tror faktiskt inte det är åldern som är problemet. Jag tror inte heller att FRA-frågan, fildelningsfrågan m.fl. egentligen kan eller bör ses som generationsfrågor, men i dessa identitetspolitiska tider så är det förstås effektivt att dölja de verkliga motsättningaran bakom fiktiva motsättningar mellan grupper. Jag tror dessutom att Joakim Lundblad, vice ordförande Fria moderata studentförbundet, Kristina Isaksson, ordförande Centerstudier, Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter och Aron Modig, ordförande Kristdemokratiska studentförbundet har helt fel när det gäller ungas val av politiska preferenser. Idag står ju uppenbarligen vänstern för det (enda) verkliga försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna, inte de s.k. liberala partierna i högeralliansen.SvD

310 000 besökare på stoppaFRAlagen.nu på en vecka!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Tue, 17 Jun 2008 00:51:42 +0200

Gräsrötter gör uppror mot FRA-lagen: “– Anledningen till att sidan fick ett sådant genomslag är ganska klar: det fanns redan ett väl etablerat nätverk av personer som bryr sig och bloggar om den här frågan, säger Mikael Nilsson.
Bortser man från riksdagen är det här en fråga som rör sig fullständigt över partigränserna. Inom ungdomsförbund och partidistrikt ser det likadant ut från höger till vänster. Och alla pratar med varandra, sammanfattar Mikael och hans fru Anna Petersson.
De har aldrig tagit något politiskt initiativ tidigare, inte ens varit med i något ungdomsförbund.”

Extra kul att det är just Mikael Nilsson och Anna Pettersson som tagit detta initiativ. Mikael har jag mött som en ytterst kompetent person när det gäller metadatamärkning (av lärresurser) i professionella sammanhang. Att stoppaFRAlagen.nu fått sådant genomslag just nu är inte bara kul utan mycket viktigt. Att frågan engagerar långt utanför den vanliga “politiskt” aktiva är mycket viktigt. Att engagemanget kanaliseras och uttrycks väldigt starkt i digital form är mycket viktigt.

Både i morgon och på onsdag, det senare kanske viktigast, ses vi utanför riksdagshuset i Stockholm!

Enligt Emma var det igår 1 + 1 dagar kvar tills riksdagen kan stå upp för det svenska folket.

Frihet är det bästa ting

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 03 May 2008 18:58:15 +0200

Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”

(Hittat via knuff.se.)

Frihet är det bästa ting - därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel - ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.

När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.

Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det - frihet skall gälla alla!

Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod - inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.

Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

Också lite parentetiskt - vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.

(kommenterande bloggar)

JK till yttrandefrihetens försvar!

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 26 Apr 2008 13:31:11 +0200

JK: Okej sprida extremistpropaganda: “Karlbergsskolan i Köping gjorde fel som nekade Nationaldemokraterna att dela ut politisk information till eleverna. Det anser justitiekanslern (JK) som i sitt beslut riktar kritik mot skolan. Högstadieskolan får kritik för att ha stoppat det invandringsfientliga partiet från att anordna bokbord och dela ut flygblad på skolan. – Man får inte utestänga ett politiskt parti för att det har en uppfattning som inte stämmer överens med skolans värdegrund, säger JK Göran Lambertz till TT.”

(Hittat via knuff.se.)

I en tid när yttrandefriheten inskränkts (och därmed faktiskt kan sägas inte existera) är det uppfriskande med beslut som konsekvent utgår från vår grundlagsskyddade rätt. Jag citerar från JK:s beslut:

Enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen garanterar innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. Vad beträffar tryckfriheten finns särskilda grundlagsföreskrifter i tryckfrihetsförordningen. Enligt dess 1 kap. 2 § är det inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av en skrifts innehåll, genom en åtgärd som inte har stöd i förordningen, bl.a. hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.

Därefter för JK ett resonemang om tillämpningen av detta i skolans värld - läs hela beslutet!!! Man kan väl säga att SvDs artikel inte tillfullo belyser detta:-( men det är i så fall Robert Holender på TT som inte läst beslutet i sin helhet. Enkelt uttryckt - om man tillåter politiska partier i skolan så kan man inte utestänga vissa på grund av deras åsikter. Det är faktiskt en alldeles grundläggande demokratiskt princip och man blir rätt förvirrad av t.ex. Eva Rundkvist rätt versus rättighetsresonemang. I en demokrati bekämpas åsikter man inte gillar med upplysning, motpropaganda - inte genom åsiktsförbud, inte genom mötesförbud, inte genom demonstrationsförbud.

Jonas Hellman har förstås också rätt när han ifrågasätter de politiskt korrektas tro på att använda förbud, hinder som metod att bekämpa oönskade åsikter:

Sedan måste man också fundera över vilken effekt stämplandet av människor och partier har på hur de uppfattas och attraherar. Det är inte säkert att demoniserandet av partier och grupper som Nationaldemokraterna är det effektivaste sättet att minimera dessas möjligheter att rekrytera nya anhängare.

Riktigt obehagligt blir det i David Samuelssons tappning:

Om JK har tolkat lagen rätt behövs ny lagstiftning som ger offentliga verksamheter ökade rättigheter att påverka vilka som får framföra och yttra vad inom deras område. Vem tar initiativet till detta?

Sexköpare syns inte - så bra

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Wed, 09 Apr 2008 08:13:17 +0200

Med dagens feminister finns ingen sexuell revolution i sikte - Debatt - Expressen.se: ” Och när liberala eller vänsterfeminister som Kristina Lindqvist agiterar för sexköpslagen är frågan om den verkligen hjälper “de svaga” sexsäljarna - och om det verkligen är statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis? Lagstiftning ska användas varsamt och sparsamt, särskilt när det kommer till det sexuella. För skam och straff kring det sexuella är kraftfulla sätt att styra människor. Kanske måste vi leva med ett samhälle där sexualitet inte alltid är fin och skadefri, men där vi strävar efter en moral och en lag som lyckas förena maximal frihet med maximal solidaritet. Men då måste vi också börja diskutera den fråga vi verkat lyckas undvika sedan 1968: Vilken sexualmoral skulle allra mest bidra till ett jämlikt samhälle?”

(Hittat via knuff.se.)

Petra Östergren har skrivit en välargumenterad betraktelse i Expressen. Läs den! Jag gillade särskilt formuleringen ovan, den retoriska frågan är det verkligen “statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis”. Östergren problematiserar och föreslår en intellektuellt tilltalande metod för att komma fram till vilken sexualmoral vi borde ha.

Beatrice Ask däremot vet jag inte vad man skall säga om. I SvD uttalar hon följande med anledning av diskussionen om sexköpslagen:

Den har haft effekt, det är väl alldeles uppenbart. Åtminstone säger de flesta polismyndigheter att de synliga sexköparna har minskat.

Och vilka sexköpare tror hon skulle visa upp sig?

Claes Borgström som först erbjuds att bli socialdemokratiskt jämställdhetstalesman och sedan går med i partiet tillhör de sexofobiska “hjältar” som förälskat sig i den smbollagstiftande ådra som tyvärr alltför många av mina partikamrater flyter runt i. Tillsammans med sin advookatbyråkamrat Bodström bedriver han korståget mot människors rätt att själva bestämma över sin kropp.

Kinesisk polis i Katmandu?

peter@karlberg.org (Peter Karlberg) — Sat, 05 Apr 2008 13:52:07 +0200

Kinesisk polis (Blogge Bloggelito regeringsblogg): ”
Ändå fortsätter SvD som om inget hade hänt, senast idag med en artikel med en bild av nepalesisk polis som arresterar en munk i Katmandu i Nepal. Bildtexten säger dock: ”En tibetansk munk förs bort av kinesisk polis efter att ha demonstrerat för Tibets självständighet i Katmandu.” Bilden har inget samband alls med artikelinnehållet, som handlar om patriotisk undervisning av munkar. När samma sak händer gång efter annan är det inte bara fråga om klantarschlen till redigerare eller okunnig personal i allmänhet, utan om en medveten och mycket illvillig kampanj för att framställa Kina i så dålig dager som möjligt, speciellt inför de olympiska spelen – jag tvekar inte att kalla det hets mot folkgrupp.”

Det är ju faktiskt nästan helt otroigt. Här har Bo Hedin och SvD blivit upplysta om, fått kritik för, sin oseriösa rapportering (tendensiösa får man väl kalla den) men väljer ändå att fortsätta på den inslagna vägen och t.o.m. fara med direkt osanning genom att låta påskina att en bild visar något helt annat än den föreställer.

Att vi behöver utveckla alla medborgares färdigheter när det gäller källkritik är uppenbart. I fall som detta är det förstås svårt - det krävs också uppmärksamma läsare som Blogge (tack!!). Att SvD och journalisterna lånar sig till sådan propaganda, för något annat är det ju inte, är pinsamt.

Fast det är klart - i ett land där statliga myndigheter har till uppgift att bedriva “upplysningskampanjer” kan man kanske inte vänta sig en självständig kritisk press:-(