Ja till euron den 14 september

Jag kommer att rösta ja till euron den 14 september. Det var ett lätt beslut att fatta. Inte därför att jag köpt några förenklade ekonomistiska resonemang utan därför att jag vill se ett starkare och sammanhållet Europa som en såväl ideologisk som ekonomisk motvikt mot USA:s uppenbara strävan efter världsherravälde (kamp mot imperialismen skulle man kunna kalla det). Hela EU-projektet och den gemensamma valutan bör ses som ett verktyg för att förbättra tillvaron för alla medborgare i hela Europa (kallas solidaritet och är vanligen ett honörsord inom arbetarrörelsen). Att vi har en del byråkrati och en del korruption inom EU får vi se till att komma tillrätta med inom unionen – det är ju faktiskt vi medborgare inom EU som både väljer representanter till EU-parlamentet och som väljer de regeringar vars ministrar utgör Ministerrådet. Att vi kommer att behöva slåss för att öppna EU mot utvecklingsländerna står också klart – vi skall inte bli ett frihandelsområde med murar runt omkring.

Idag är värdsekonomin liksom den svenska starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen i USA. Upp och nergångar i dollarkursen påverkar starkt vår exportindustri – nu senast kan vi se att SAAB trots ökat antal bilar sålda i USA inte ökar sina intäkter och därför gör rekordstor förlust. Att skapa stabila ekonomiska villkor inom EU tror jag (observera tror), genom en valuta och följdaktligen en gemensam penningpolitik, ger bättre förutsättningar med stor hemmamarknad, mindre svängningar i kurserna och en del faktiska besparingar (om inte annat minskade växlingskostnader).

När jag däremot hör andra euro-förespråkare med stort engagemang beskriva alla konkreta fördelar som skall komma oss till del blir jag oroad. Folk köper inte sånt. Såvitt jag kan se är det bara en direkt fördel som kan utlovas i förväg och det är lite lägre räntor. Jämför man det svenska ränteläget med det som nu gäller för euro-området så kan man ju se att en omdelbar anslutning skulle ge lägre räntor. Hur det ser ut den dag vi faktiskt går med vet ju dock ingen idag! Varsamhet med löften tycker jag skall gälla.

Jag tror inte heller att det går att utlova minskade kostnader för hushållen (om vi bortser från räntan). Förenklad handel mellan länder borde ge lägre priser men det förutsätter att marknaden faktiskt fungerar enligt ideala marknadsekonomiska regler – det gör den inte någonstans. Vissa avgifter/skatter måste dock harmoniseras vare sig vi har gemensam valuta eller inte t.ex. alkoholskatterna. Billigare sprit kan därför sannolikt förväntas. När våra höga matpriser antas kunna minska blir jag fundersam – COOP som är en av de stora aktörerna på den marknaden i Sverige och som håller åtminstone relativt sett hyfsade priser går med förlust. Kanske får vi ändå på sikt lite lägre priser men det kommer nog mest att ske genom att t.ex. momsen över tid harmoniseras mellan länderna och bara i begränsad omfattning genom ökad konkurrens.

Hur är det då med jobben och den offentliga sektorn. Inte heller där skulle jag ställa ut några löften. Några antaganden går det kanske att göra. Får vi lägre räntor gynnar det också den offentliga sektorn. Då skapas ett lite ökat utrymme vilket naturligtvis främst bör användas till att öka personaltätheten inom vård, skola och omsorg. Får vi lite högre tillväxt genom medlemskapet i valutasamarbetet leder också det till ökat utrymme men det är egentligen omöjligt att sia om. Att stå utanför ökar dock – enligt min bedömning – riskerna för sämre tillväxt genom att en hel del produktion kan antas flytta innanför valutaunionen.

Många tycks tro att utrymmet för att föra en egen politik i Sverige kommer att minska om vi går med i valutasamarbetet. Jag har svårt att förstå det argumentet. Vårt beroende av omvärlden varken minskar eller ökar till följd av euron. Vi har redan överlåtit pengapolitiken till en oberoende riksbank (som justerar ränten nästan exakt så som man gör inom valutaunionen) – med euron får vi bara en annan instans som har kanske något större sjävständighet men principen är densamma. Kanske är det till och med rimligt att anta att anta att utrymmet blir större då euron kan antas vara bra mycket stabilare än den svenska kronan (hur mycket har du förlorat i köpkraft sedan 80-talet genom kronans minskade värde?)

Viktigast av allt är emellertid rent politiska argument. På samma sätt som det var rimligt att bilda EU för att på politisk väg lösa de historiska spänningar som finns inom Europa, rätt att Sverige anslöt sig sent omsider är det rimligt att fullt ut delta i detta samarbetsprojekt. Idag understrycks detta av att världen behöver en motvikt till USA.

Peter Karlberg
socialdemokrat

Jag kommer att rösta ja till euron den 14 september. Det var ett lätt beslut att fatta. Inte därför att jag köpt några förenklade ekonomistiska resonemang utan därför att jag...