Sprittillstånd och krogliv i Södertälje

Södertälje har på senare tid utvecklats till en av landets krogtätaste städer. Det är mycket trevligt och har betytt mycket för att göra staden mera attraktiv – inte minst för ungdomar men förstås också för oss lite äldre. Många av krogarna är ju restauranger och det finns nu ett rätt brett utbud av sådana med olika inriktning. T.o.m. jag som tidigare aldrig kom ens att tänka tanken att åka in till kringelstan för att äta gör det numera någon gång ibland.

Det här leder emellertid till att tillståndsgivande myndigheter (tyvärr del av samma kommun i vilken jag är aktiv politiskt) får problem. Plötsligt blir frågan om nya tillstånd (jag pratar här om tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker vilket brukar vara en överlevnadsfråga för krogar) något som kan diskuteras ur konkurrenssynpunkt! Resonemanget är då att det är risk att nyetablerade restauranger inte skall klara konkurrensen och att därför sådana initiativ bör avrådas (dvs indirekt avstyras). Det är ju naturligtvis inte rimligt att kommunen på det sättet försöker lägga sig i den enskilde restaurangägarens affärsmässiga bedömning – detta måste vara näringsidkarens egen sak att bedöma.

Ett skäl till detta är att näringsverksamhet av detta slag är en av de få som står öppna för många av de mer eller mindre nya innevånarna i vår stad (sådana som inte har traditionellt svenskklingande namn och utseende). Dessvärre diskrimineras sådana ofta på den vanliga arbetsmarknaden varför just olika typer av näringsverksamhet/företagande är vanlig sysselsättning och då naturligtvis ger dessa medborgare möjlighet att försörja sig. Det är ju heller inte sämre att vara egen företagare än att vara anställd!

Ändå finns det säkert ett antal regler också inom detta speciella område vars effekt är att försvåra nystartandet av sådana företag (krav på erfarenhet m.m.). Till sådana krav har myndigheten i vår kommun också lagt krav på redovisning av finansiering av köp av rörelse. Nyligen underkändes en köpare av ett av de populäraste ställena bl.a. med hänvisning till att själva köpet inte var tillräckllgt redovisat.

Ett annat skäl för att inte ge tillstånd till köparen i detta speciella fall var att mat stod för för liten andel av ställets omsättning. För att förstå hur orimligt ett sådant krav är bör man känna till att stället är ett, vad jag skulle kalla, diskotek (rubriceras ev nattklubb) till vilket i stort sett ingen kommer före kl. 22 och de flesta fram emot kl. 24. Vem förväntar sig eller tycker det är rimligt att kräva att ett sådant ställe skall sälja betydande mängder mat. De typ 18 – 23-åringar som frekventerar stället är rimligen inte ute vid denna tid för att äta!

Ett tredje skäl har också angivits till att köparen inte beviljades tillstånd: Polisen har av säkerhets- och trygghetsskäl motsatt sig detta. Detta tycks inte ha med den potentiella köparen att göra utan med verksamheten. Till saken hör att den nuvarande verksamheten med ett besöksantal på kanske mer än 500 gäster på fredag/lördag pågått i många år. Mina barn började frekventera stället så snart de fyllt 18 vilket alltså innebär att de började gå där (den första) 1998. För mig framstår detta som orimligt och som om man försöker hindra nuvarande ägare från att sälja rörelsen genom att just i samband med den planerade försäljningen helt ändra förutsättningarna för verksamheten. Genom de rapporter jag får kring de ordningsproblem som av och till naturligtvis råder – oftast tror jag i samband med att stället stänger kl. 02.00 (varför Stockholm kan ha 05.00 men Södertäljebor förväntas snällt gå hem och lägga sig förstår jag inte) – så är polisens strategi för att bidra till lugn och ordning inte särskillt imponerande. Kanske skulle ett mer konstruktivt försök från polisens sida att etablera samarbete med verksamheten ge bättre förutsättningar.

Artikel publicerad på LT:s debattsida den 27 januari

Södertälje har på senare tid utvecklats till en av landets krogtätaste städer. Det är mycket trevligt och har betytt mycket för att göra staden mera attraktiv – inte minst för...