Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Riv talarstolen, bränn plakaten och byt färg – då fyller ni leden i era hopplöst förlegade 1 maj-tåg
Lägg ner – eller förnya – Christer Söderberg, eventkonsult(!), tycker till om 1:a maj på Aftonbladet debatt och kommer med goda råd. Tråkigt att han inte fattat någonting överhuvudtaget.
“1. Riv talarstolen – gör om demonstrationen till en skrivarstuga där stadens invånare hjälper varandra att skriva insändare, brev till politiker eller medborgarförslag.”
1:a maj är en traditionell högtidsdag för arbetarrörelsen. Två inslag är helt centrala – själva demonstrationståget och det efterföljande mötet med tal. Set finns en stor symbolik i dessa handlingar som bidrar till en känsla av gemenskap och framförallt underbygger känslan av att tillsammans är vi starka.
“2. Bränn plakaten – låt människor finna sitt eget engagemang i stället för att pådyvla dem något uppifrån. Använd plakaten som bränsle på valborgsmässobrasan istället.”
På de flesta håll domineras väl plakaten av mera hemmagjorda sådana. Det är temat – i år Trygghet och solidaritet – som är centralt påbjudet. En del plakat i Södertälje där jag deltog var massproducerade av något fack – i övrigt hade plakattillverknngen skett dagen innan där vem som helst kunde delta.
“3. Släpp fram riktiga människor – om ni tvunget måste ha någon som pratar borde det vara någon som har något att berätta. Om ni vill snacka om jobben, varför inte låta Eva Olsson som jobbar som lokalvårdare berätta om sin vardag och sina drömmar. Eller ordna ett samtal mellan henne och en lokal företagare om hur de ser på stadens framtid. Och se till att ha en proffsig samtalsledare. Det är bara Siewert Öholm som gillar när alla talar i munnen på varandra.”
Fantastisk åsikt! Hos oss i Södertälje talade t.ex. verkstadsklubbens ordförande (från Scania). Vad är det för fel på en kamrat som andra kamrater gett förtroende i sin fackförening – var försvann hans mänskliga egenskaper.
“4. Ordna det praktiska. Ljudet måste fungera. Om det regnar ska det finnas en alternativ plats. När barn blir hungriga eller uttråkade skriker de – se till att det finns mat. Sist men inte minst, alla behöver uträtta sina behov och stadens gator och torg kommer att lukta den 2 maj om ni inte ordnar det.”
En problembeskrivning jag inte känner igen. Lite regn och rusk har heller inte skadat – för mig var det en stor besvikelse när vi häromåret hamnade i Baptistkyrkan som tydligen var just en sådan reservplats. Jag och många med mig hade hellre utmanat vädrets makter!!
“5. Byt plats – om ni vill prata om skolan, gör det på en skola. Om ni ska diskutera jobben finns det kanske en arbetsplats ni kan vara på. Hur inbjudande är en mellanstor svensk kommuns torg?”
Var sak har sin plats. 1:a maj är en manifestation såväl inåt som utåt. Diskussionerna tar vi som är lite politiskt aktiva ogta just ute på skolorna eller arbetsplatser i övrigt.
“6. Byt färg – gör något oväntat. Rött var stort för hundra år sen. Testa något nytt. Omväxling förnöjer.”
Det är märkligt hur fel man kan ha. Jag är fullständigt övertygad om att ett skäl till att det på sina håll kan vara ett minskat intresse för deltagande i demonstrationstågen är bristen på igenkännande. Det man behöver uppleva är den traditionella musiken, de traditionella röda fanborgarna, kraftfulla slagord och en “sak” att demonstrera för (eller emot) osv.
“Jag tror människor gärna slipper fler bilder på gråa kommunalråd som talar oengagerat till en tapper skara kommunalarbetare som allra helst nog skulle vilja ta det lugnt och påta i sin trädgård. Så ett enkelt, men handfast tips är: Förnya er, eller lägg ner”
Christer Söderberg verkar vara en av dem som aldrig deltagit men som ändå vet bäst. Han verkar ha iaktagit de tråkiga kommunalråden på bild – inte i verkligheten. Jag tror att ingen av deltagarna i mitt 1:a majtåg deltar av någonslags plikt. Palestinierna vilka jag gick tillsammans med har t.ex. ett angeläget budskap att framföra. Assyrierna/syrianerna vill påminna oss om det folkmord de utsatts för. Min 11-åriga dotter ville stödja sim mors och alla andra vårdanställdas krav på högre lön. Christer Söderberg har inget att demonstrera för/emot – inget att meddela sina medmänniskor?
Senaste kommentarerna