Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Dagens häxjakt
Jan Guillou har idag skrivit en intressant artikel i Aftonbladet. Artikeln är rubricerad Extremfeminism är dagens motsvarighet till häxtro och Guillou inleder “Dagens officiella svenska häxtro, den som ätit sig in i regeringskansli, departement och statliga utredningar, skiljer sig något från den häxtro som rådde på medeltiden och fram till och med 1600-talet.
På den tiden ansågs det vetenskapligt bevisat att kvinnan var mer disponerad för häxkonster och att röva barn till Blåkulla. Det förklarades bland annat av att kvinnan var skapt av ett revben och eftersom revben är krokiga så var också kvinnans intellekt krokigt och böjde sig åt det onda hållet.
Enligt dagens svenska officiella vetenskap är det visserligen mannen som är särskilt disponerad för satanisk ondska och forslar barn till Blåkulla, det vill säga offrar barn i skogen under satansdyrkande orgier.
Likheterna mellan medeltidens häxtro och nutidens är ändå ganska stora. I båda fallen spelar exempelvis barnvittnesmål en avgörande roll. Förr menade man att barn inte kunde ljuga om någonting så märkligt som att flyga till Blåkulla och ha sexorgier med Djävulen. I dag menar statens favoritexpert i ämnet, professor Eva Lundgren i Uppsala, att hon inhämtat ett stort antal barnvittnesmål om de överallt i landet pågående barnoffren inom manliga nätverk av satansdyrkare.”
Det är en intressant parallell Guillou gör. Som man har jag haft svårt att identifera mig med män som slår, med män som begår övergrepp, som våldtar och som offrar barn. Kanske beror det på att jag själv mött få män med sådana böjelser. Kanske beror det på att de utgör en väldigt liten andel av gruppen män och när det gäller ytterligheter som barnoffer kanske inte ens existerar.
Såvitt jag förstår visar forskningen ganska entydigt, som Maria Abrahamsson skrev i SVD igår, “att det inte bara är de misshandlande männen som utmärker sig genom att i högre grad vara socialt marginaliserade. Även de misshandlade kvinnorna är enligt Brå mer brottsbelastade, oftare arbetslösa och sämre utbildade än genomsnittet av befolkningen.” Detta leder förstås inte till att problemen skall marginaliseras men det innebär också att det är kontraproduktivt att demonisera män. Tvärtom krävs att man riktar åtgärder mot de grupper där riskerna är störst istället för att sprida ut insatser som då blir ineffektiva.
Att det behövs stöd till skyddat boende för kvinnor som hotas är otvetydigt. Om det skall ske via kvinnojourer eller på annat sätt kan diskuteras med tanke på den kultur som odlas bland en del av dessa.
Det skall bli oerhört intressant att studera dels reaktionerna på Guillous artikel. dels att studera resultatet av den granskning av Eva Lundgrens forskning som nu görs vid Uppsala universitet. Orkar universitetet med en vetenskaplig granskning med regering och “extremfeministerna” på den ena sidan och – synligt i debatten – några få tvivlare till vilka jag hör?
Senaste kommentarerna