Dick Erixon igen

Kan inte låta bli att kommentera ännu en “krönika” av Dick Erixon. Denna gång öser han sin galla över “Åsa Linderborg och Erik Wijk (de som jublar varje gång ett irakiskt barn sprängs i luften av terrorister)” under rubriken IRAK – SVEPSKÄL FÖR IDIOTER. NYTTIGA IDIOTER. Själv var jag lyckligt ovetande om paret Linderborgs och Wijks entusiasm för sprängningar av just irakiska barn men bortsett från det är det intressant att notera att vi som gör en koppling mellan terrordåden i London och ockupationen av Irak antingen, enligt Erixon, är “på terrorismens sida i målet om att krossa västvärldens kapitalistiska välstånd eller så är de idioter”.

Erixon gör flera tankefel (kanske beror på den koleriska tonen). För det första menar han att Linderborg och Wijk, tillsammans med andra mera obestämda, anser att det är demokratins fel. Så är sannolikt inte fallet – det är den västliga världens långvariga historia av kolonialism, imperialism men åtföljande direkt förtryck och utplundring (eller i en del fall mer indirekt sådant) fram till dagens korståg mot delar av den muslimska världen som kan tjäna som förklaring till terrorism.

För det andra menar Erixon att terrorismen tydligen är en rörelse med ett bestämt mål (“att upprätta ett muslimskt kalifat där vi alla, också i Europa, lever under sharialagarna”). Så är sannolikt inte fallet – det är helt olika rörelser som frambringar , för ögonblicket främst i Mellanöstern, terrorister. Grogrunden är i denna del av världen stabilt lagd av västvärlden med nu USA i spetsen genom stöd till allehanda diktaturer som förtrycker sitt eget folk (eller andra som i fallet Israel).

För det tredje förväxlar Erixon väst med demokrati och verkar anse att alla världens folk oavsett egen kultur, religion m.m. tackamt skall anamma allt det goda västvärlden erbjuder världen (såsom självbestämmande, religionsfrihet kanske?). Så är sannolikt inte fallet – i stora delar av världen kommer mycket av det som representeras av begreppet västvärlden att uppfattas som negativt både för att vi har den historia vi har men också för att en hel del “västliga” levnadsmönster faktiskt krockar med kulturella och religiösa föreställningar.

Slutligen verkar Erixon överhuvudtaget inte förstå att det är rimligt – för att kunna utveckla en strategi som gör terrorismen obsolet (som verkar ha fungerat på Irland) – att försöka förstå bakgrunden, förklara skälen. Att göra så innebär förstås inte att man försvarar någon enskild terrorhandling utan att man intellektuellt skaffar sig redskap att göra något åt de företeelser/förhållanden som föder terrorism.

Tyvärr behöver kanske inte Erixon några sådana redskap – i hans värld kan och bör man utrota de han kallar fundamentalister (hur många är det?).

Kan inte låta bli att kommentera ännu en “krönika” av Dick Erixon. Denna gång öser han sin galla över “Åsa Linderborg och Erik Wijk (de som jublar varje gång ett...