Ifrågasätt politiken?

Dubbelvikt – Jag är olycklig över att det är så lågt i tak inom partierna. Varför tål inte partierna att folk inom organisationen ifrågasätter politiken? Jag begriper väl att det handlar om makt, men det är inte en tillräcklig förklaring till att dumheten får råda. Det är bara lojala och lydiga perssoner som kommer fram. Sådana som inte ifrågasätter, inte sticker ut och absolut inte är bättre än ledaren. Hur skulle de se ut om omgivningen var mer kompetent? Nej taket är lågt, folk går dubbelvikta för att få plats ……. [Lotta Grönings blogg]

Det är säkert en delvis korrekt iaktagelse fru Gröning gör även om det säkert varierar mellan partiorganisationer. De stora problemen dock, baserat på mina egna erfarenheter från det socialdemokratiska partiet, är andra. Vår partiorganisation kan inte hantera personer som inte gjort långväga politisk karriär dvs börjat nerifrån (annat än undantagsvis). Skälen till detta är flera men härrör sig bland annat till att man måste ha vad man skulle kunnna kalla en maktbas i form av grupptillhörighet (t.ex SSU:are sedan ungdomen) eller förankring i någon facklig organisation. Kompetens och kunskap inom ett eller flera politikområden är inte en framgångsfaktor, inte heller tydlig politisk profil. Det senare manifesteras bäst genom att folk kan föreslås till olika uppdrag 1) utan att man någonsin hört dem öppna munnen på t.ex. medlemsmötet och 2) utan att deras uppfattningar i relevanta frågor redovisas (efterfrågas normalt inte).

Jag har tidigare skrivit om just frågan om kompetens i samband med att jag var föreslagen att nomineras till ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje. Nyligen kunde jag konstatera att mitt namn inte föll heller valkommittén i distriktet på läppen när det gäller riksdagslistan inför 2006. Jag var föreslagen av min förening men kom inte med bland de 45 namnen på listan. Ett av skälen tror jag är att jag råkar vara en 50-årig man med relativt kort aktiv period i partiet. Då får jag utan vidare stå tillbaka för yngre, för kvinnor, för icke-etniska svenskar, för handikappade m.fl och räknas in i gubb-gruppen trots att jag inte tillhör någon sådan konstellation. Att jag inte tillhör de de bekväma ja-sägarna kanske också spelat in men någon kontakt från valkommitten föregick inte heller deras beslut.

Åtminstone på de nivåer (lokalt, kommunalt) jag har varit politiskt aktiv förkommer ingen som helst diskussion om bästa sättet att använda de personella resurser partiet förfogar över – kanske i styrelsen för arbetarekommunen men jag tror inte det baserat på diskussioner med enskilda kamrater som deltar där. Ingen dialog förs som regel heller med t.ex. s-gruppen inom en nämnd inför val av ny ordförande vilket jag ur ett ledningsperspektiv skulle funnit naturligt. Ingen dialog förs med den enskilde medlemmen om dennes kvalifikationer, ambitioner eller möjligheter.

Följden av detta blir att enskilda medlemmar blir frustrerade för att de inte får delta diskussioner som betyder något, att de blir frustrerade för att de inte kan förstå strukturen och att de i många fall blir underutnyttjade (om uttrycket tillåts) dvs inte får utrymme för att utvecklas och också känner att partiet inte tar tillvara deras engagemang och kunskap.

Dubbelvikt – Jag är olycklig över att det är så lågt i tak inom partierna. Varför tål inte partierna att folk inom organisationen ifrågasätter politiken? Jag begriper väl att det...