Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ali Esbati om filtrerad s-kongress
Filtrerad s-kongress – I onsdags var jag i Falun. Deltog i ett samtal som ABF ordnat, med temat Arbetarrörelsens utmaningar, ungefär. Det var ett sånt där möte man blir glad och hoppfull av, i all enkelhet. Deltagarna var i huvudsak socialdemokrater, facklig aktiva de flesta. Om somligt gick åsikter isär, förstås, men det fanns en insikt om de verkliga hoten mot den gemensamt uppbyggda och uppburna välfärden, om behovet av att bredda förståelsen av politisk makt och maktlöshet bortom regeringskansliet, och en vilja att sätta igång att arbeta. Ett litet hörn av det stora, skrovliga och fina som är svensk arbetarrörelse, helt enkelt.På väg till mötet var vi några som funderade högt över den socialdemokratiska partikongressen – den rör ju flera än sossarna. Vi funderade på om rapporteringen skulle bli så skev, ja närmast hatisk, som den varit den senaste tiden när det gällt precis allt som rört arbetarrörelsen. Nej, riktigt så illa kunde det väl inte bli.Men visst kunde det det.Det mest intressanta är att se hur dramaturgin fastställdes innan kongressen satte igång, till exempel med den ”analys” av Henrik Brors som jag skrev om tidigare. Man kan också läsa Lena Mellins lika oförblommerat antipatiska ”analys”. Svenska dagbladet tar en organisatorisk fråga som torde kännas igen från varenda förening – hur man ska hantera balansen mellan förtroende och öppenhet i ledningen – och gör om till en jätterubrik som ska bekräfta dramaturgin, med Göran Persson tilldelad huvudrollen som översittande buffel på övertid. Expressen gör hela den verkliga och intressanta debatten om individualisering av föräldraförsäkringen till ”Perssons strid mot kvinnorna”. ”Rapporteringen” har ingenting alls att göra med ett intresse för att föra ut verkliga händelser och diskussioner, men allt att göra med viljan att bekräfta en framstampad bild, helt oavsett om och i så fall på vilket sätt den är sann. Tove Nandorf (DN) och Göran Eriksson (SvD) skriver lite annorlunda, men med samma sorts blinkning åt det som vi redan förväntas känna inför Göran Persson och socialdemokratin – förakt. Vi ska varken uppröras eller upplysas. Vi ska fnysa. Här finns ett illa dolt underliggande förakt för arbetarrörelsen och inte minst för arbetarrörelsens demokratiska processer. De politiska journalisternas utgångspunkter är så oerhört samstämmiga – ett flockbeteende i en bestämd social riktning. De som skriver har ungefär samma inkomster och umgänge, uppskattar samma saker, ser samma saker som viktiga och svarar inte för sina ställningstaganden mot någon, utom förstås i grunden dem som äger och leder verksamheten. Att detta är ett demokratiskt problem är självklart. Att vi inte kommer att läsa om det i samma medier är ännu mer självklart.Socialdemokraternas partiaktiva i allmänhet och mediefolk i synnerhet borde förstå detta mer och mer nu och agera utifrån det. Det är inte möjligt att ducka för debatten om debatten. Eller att tro, att samhällsförändring i motsättning till kapitalets önskemål, hur beskedlig den än skulle vara, är möjlig med mindre än att man tar allvarligt på uppgiften att bygga fungerande kanaler för kommunikation……. [Ali Esbatis kommentarer]
Jag håller med herr Esbati. Det har nu rätt länge funnits en tydlig tendens – flockbeteende är en rätt träffande beskrivning – när det gäller kommentarena kring Göran Perssons person och om partiets demokratiska processer. Det har varit så effektivt att det trängt in i rörelsen och man kan alltså hitta rätt högt uppsatta medlemmar som inte diskuterar politik i sak utan fokuserar en negativ uppfattning om t.ex. just Göran Persson. Har man kritik vore det ju klädsamt om den uttrycktes i samband med val av partiordförande.
Ofta kritiseras Göran Persson för att vilja ha/behålla “sin” maktposition dvs sin strävan att se till att vi får behålla en socialdemokratisk regering. Denna kritik tar sig ju mest komiska uttryck då det torde vara varje partiledares absolut viktigaste uppgift här i livet att se till att partiet får så stort inflytande som möjligt. Samtidigt utnyttjas det för att beskriva just Göran Persson som en maktfullkomlig buffel. Det är ju i någon mening hans uppgift!!
Personligen har jag riktat kritik mot en del frågor såsom biltullar, behandling av asylsökande, utrikespolitiken etc. I de frågorna har jag alltså annan uppfattning än partiledning/regering/riksdagsgrupp. I andra frågor har jag samma uppfattning som partiledningen t.ex när det gäller föräldraförsäkringen men kanske inte samma uppfattning som många andra partimedlemmar. Jag har också synpunkter på hur vår partiorganisation fungerar – till skillnad från andra så ser jag en fungerande struktur som dock inte används till det den ska. Ett bättre lokalt organisationsarbete med mer möten i föreningar och arbetarekommuner som diskuterar alla viktiga frågor skulle räcka långt. Mer nyttjande av komplementerande former såsom bloggar, diksussionsgrupper m.m. på nätet och vi skulle väcka liv i folkrörelsearbetet.
Senaste kommentarerna