Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kritik mot Israel eller…….?
För en tid sedan såg jag en artikel av Johannes Wahlström [i Ordfront] refereras hos Jinge. Artikeln som är lite lätt konspirationsteoretisk syftar till att visa hur den Israeliska staten försöker kontrollera informationsflödet från det ockuperade Palestina inte bara på hemmaplan (dvs i Israel och på de ockuperade områdena) utan också här i Sverige. Wahlströms artikel ger ett vederhäftigt intryck och refererar till namngivna svenska korrespondenter som arbetat i Israel.
Senare har en rätt omfattande diskussion följt på artikeln. Wahlström har anklagats för att ha varit en smula slarvig med sina citat och två journalister har ganska entydigt tagit avstånd från Wahlströms tolkningar av vad de sagt och menat. Jinge har publicerat Wahlströms svar på kritiken som ursprungligen publicerades på DN debatt.
I debatten – och till saken hör förstås att Ordfront backat dvs bett om ursäkt – har t.ex. Peter Wennman kallat det hela en Ordfront-skandal och samtidigt tipsat om användande av fickminne (han utgår dock från att det är Wahlström som har fel), någon debattör hos Jinge helt missförstått frågan och börjat orda om antalet judar på betydelsefulla platser i svenska medier, Wahlström milt uttryckt kritiserats bland annat på Utkast av Dmitri Vasserman. Stämmer Wahlströms tes bekräftar Wenman och Vasserman m.fl. den fullständigt. Stämmer inte Wahlströms tes (och Vaserman kallar Ordfront för konspirationsteoretisk) är det förstås oförsvarligt att skriva som han gjort.
Jag tycker det är oerhört svårt att navigera i denna fråga. Läser man t.ex. Vasserman och den TT-kritiska blogg han länkar till får man ju närmast bekräftat den teori Wahlström hävdar. Samtidigt är det ju rätt svårt att bortse från de två journalisternas klara avståndstaganden från hans tolkningar i den ursprungliga artikeln.
Technorati Tags:
Israel
Om du ser till media så kallas ockupationen just ”ockupation” och terroristerna kallas oerhört sällan terrorister utan brukar benämnas ”militanta rörelser”, ”militanta” eller ”radikala”.
Att ockupationen verkligen är en ockupation är inte alldeles självklart rent folkrättsligt efter som man måste fråga sig vem som är ockuperad. Någon palestinsk stat i området finns inte och det kan och har argumenterats att de palestinska områden folkrättsligt är terra nullius. Några juridiska dokument som motsäger detta existerar inte.
Det finns också ett konspiratoriskt drag i att tillmäta Israel-lobbyn, givet att man är beredd att acceptera dess existens, någon vidare makt. Det borde stå bortom alla tvivel att en sådan lobby kämpar i brant uppförsbacke. Dels för att vänstern åtminstone sedan 6-dagarskriget traditionellt ställt sig på palestiniernas sida och dels för att en minst lika stark lobbyrörelse i form av bojkottorgan, ISM och palestinagrupperna existerar till förmån för Palestina.
Man måste tydligen studera dessa protokoll lite närmare. Det är ju helt absurt att man som ockuperad inte skulle ha rätt att utan uniform sabotera, obstruera eller på andra tillgängliga sätt göra motstånd.
Det är ju just i detta problematiken ligger. Att Ordfront backar, eller att Israel-vänner överhuvudtaget reagerade på artikeln kan ju alltid tolkas som att Wahlström har rätt.
Såtillvida förefaller anklagelser om konspirerande omöjliga att försvara sig mot.
Frågan man måste ställa sig är ju hur troligt det alls är att någon betydande Israel-lobby sitter och manipulerar det svenska fria ordet.
Det kan väl inte vara rimligt att man som motståndsman mot ockupation skulle vara tvungen att bära uniform eller annan identifierande yttre symbol. Det ligger ju så att säga i sakens natur att man t.ex. måste använda vanliga transportmedel alternativt smyga runt i naturen. Det gäller naturligtvis inga regler för folkligt motstånd.
Och tyvärr är väl svaret svagt jakande.
Att Israel har intresse (som alla andra stater/folk) att sprida sin bild/version är ju rätt klart.
Att grupper som solidariserar sig med en stat/ett folk gärna försöker befrämja denna stats version är väl också rätt klart.
Att det bedrivs kampanjer i detta syfte verkar ju t.ex. bekräftas av TT-exemplet jag nämnde.
Hur betydande en sådan ”Israel-lobby” i så fall är blir därmed en väsentlig fråga – särskilt i termer av 1) i vilken grad de eventuellt lyckas förändra/styra rapporteringen och 2) vilket inflytande detta eventuellt får för vår bild av ockupationen och 3) om och hur det påverkar vårt lands politik.
Två exempel: Israel ockuperar palestinsk mark. Kallas det av alla ockupation?
Palestinierna är ockuperade och har därmed folkrättsligt rätt att angripa sin ockupant. Erkänns denna rätt eller kallas palestinier som angriper ockupanten för terrorister?
Folk som bekämpar en ockupant varken är eller bör kallas terrorister.
Att överhuvudtaget börja göra frågan om ockupationen till en juridisk fråga är ju rätt absurt – om det är något som står alldeles klart i detta område så är det ju att staten Israel utvidgat det territorium de militärt behärskar väsentligt sedan statens bildande. I det perspektivet bör väl i så fall just staten Israels existensberättigande diskuteras eftersom det såvitt jag minns inte var ett tomt landområde som den upprättades på.
Jag är dock inte så mycket för konspirationer. Det behövs ju heller inte några sådana teorier för att kunna iakta viss organiserad verksamhet i avsikt t.e.x att benämna folk som bekämpar ockupation för terrorister. I andra länder har ju detta varit framgångsrikt – ledande företrädare för USA har ju t.ex. inte klart för sig detta.
Att spränga oskyldiga icke-kombatanter i luften är definitionsmässigt terror oavsett omständigheterna. På det här området är folkrätten utomordentligt klar.
Det är helt riktigt att Israel utvidgat sitt territorium avsevärt sedan upprättandet av staten men det har både 1949, 1967 och 1973 gjorts som ett direkt svar på arabisk aggresion.
Någon palestinsk stat har aldrig utropats (annat än 1988, från exil i Tunis och då över hela Israel) och därför blir det genast relevant att fråga sig vems mark man ockuperar?
I pratikten rör det sig ju absolut om en ockupation men det blir lite larvigt när man till stöd för palestina talar om Israels brott mot folkrätten samtidigt som man alldeles ignorerar de juridiska implikationerna kring begreppet ”ockupation”. Man kan inte applicera juridik godtyckligt till förmån för den ena parten.
Är det frågan om en ockupation är t ex samtliga motståndsorganisationer i Palestina idag krigsförbrytare eftersom de inte uppträder uniformerat eller underställer sig en erkänd militär ledare.
Om det är så att folkrätten kräver att man skulle vara tvungen att uppträda i uniform eller vara underställd en (av vem) erkänd militär ledare så är det något allvarligt fel på folkrätten. Förr stod det väl i telefonkatalogen att man skulle bjuda motstånd – det är också min syn på rätten att sabotera, mörda, spränga etc som svar på militär ockupation.
Jag har all respekt för t.ex. de danska och norska motståndsmän som bekämpade det nazistiska Tysklands ockupation under andra världskriget. Motstånd mot ockupation måste ju med nödvändighet ske med icke-militära medel eftersom den egna militären rimligen är utslagen av ockupanten.
Sen tycker jag också att bombningar som uppenbart är riktade mot helt civila mål inte ens under ockupation kan erkännas som rimliga handlingar. Att spränga en järnväg, en järnvägsstation, en bro, en gränspostering, en bar med militär personal m.m. måste däremot betraktas som legitimt.
Jag skulle nog välja att betrakta motståndet som helt legitimt men vissa typer av handlingar som terroristiska. Folket som bekämpar ockupanten blir därmed inte terrorister om det skall vara ett meningsfullt begrepp.
Menar du för övrigt att Israels utvidgningar skulle vara legitima därför att de skett som svar på arabisk aggression?
Det stod också i telefonkatalogen att man var skyldig att ställa sig under ansvarit befäl samt att man var tvungen att visa sin tillhörighet på något vis (armbindel eller liknande). Icke-kombattanter är alltid off-limits oavsett hur ockuperad man är.
Jag vänder mig inte heller mot att palestinierna angriper militär ute i territorierna och det sker dagligen. Vad jag vänder mig mot är terrorn som också är det enda skälet till att Israelisk militär rör sig i territorierna. Terrorn kom innan ockupationen.
Israels läge är prekärt. När staten skapades var den 14 km bred på smalaste stället och gick alltså att skära i två delar tämligen omedelbart. Militärstrategiskt är Israel en absolut mardröm att försvara och av den anledningen bosattes de ockuperade områden efter 1967. När man på 19 år redan utkämpat tre nationella krig (endast för sin rätt att existera!) insåg man väl att de buffertzoner som ockupationen utgör behövde upprättas.
Det är så man måste se ockupationen. Den är inget självändamål och allt dravel om stor-Israel osv har sällan någon verklighetsförankring. Efter fredsavtal med Egypten lämnade man tillbaka hela Sinai, Efter fred med Jordanien kunde man erkänna PLO. Det är inga konstigheter. Så fort någon historiskt har visat sig vara beredd att sluta mörda judar har Israel omedelbart svarat med tillbakadragande och fredstrevare. Kärnproblematiken är emellertid fortfarande att majoriteten av araberna inte vill ha den judiska staten där alls.
Det är din högst personliga åsikt och jag kan förstå hur du tänker med det här är klart specificerat i det andra tilläggsprotokollet till fjärde genevekonventionen.
Huvudsyftet är ju just att skilja på kombatanter och icke-kombatanter eftersom man inte får ha ihjäl de senare, ens i krig. Oavsett om personen är uniformerad eller inte blir han dock en kombatant i samma stund han tar till vapen och då är han ett lovligt mål.
Senaste kommentarerna