Hamilton om jobb som straff

Råna en bank – och jobbet är ditt: “I en absurd verklighet blir till och med vettiga idéer absurda.
——
I Bodströms svenska version (Hamilton refererar till en gammal italiensk neorealistisk film, min anm.) kommer det att gå till ungefär så här: Ung svensk gör allt för att få ett jobb. Överallt avvisas hon. Den enda framtidsmöjligheten är ett fint erbjudande om förtidspension. Till slut resignerar hon och bryter sig in i en butik för att äta sig mätt. Då grips hon. Och får jobb.
– Det är en påföljd som känns för ungdomarna, säger justitieminister Thomas Bodström.
Det är ändå märkligt att samma politiker som skriver ut jobb som recept åt unga brottslingar, vägrar skriva ut jobb som recept åt unga som sköter sig.
Arbetsuppgifter finns uppenbarligen – åtminstone för de som bryter mot lagen.
Jobb som straff, det är en bra bit ifrån arbetarrörelsens grundvärderingar. Eller, så menar justitiedepartementet att unga kriminella mår bra av socialt sammanhang och kamratskap, till skillnad mot andra.
Unga brottslingar ska dömas till jobb. Kanske vill tjänstemännen bara sända ett nyrealistiskt budskap. Låt hoppet fara och du ska bli bönhörd.”

(från Carl Hamilton.)

Carl Hamilton har förstås en poäng i sin lätt ironiska kolumn, eller möjligen flera. Kan man/bör man överhuvudtaget se eller snarare använda jobb som straff – en påföljd som känns? Hur upplever den arbetssökande, ärliga och skötsamma unga en situation där denna ärlighet och skötsamhet indirekt bestraffas och motsatsen ger det efterlängtade jobbet?

Det är inte lätt att utforma bra system:-)

Technorati Tags:
Bodström

Råna en bank – och jobbet är ditt: “I en absurd verklighet blir till och med vettiga idéer absurda. —— I Bodströms svenska version (Hamilton refererar till en gammal italiensk...