Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vart leder dagens syn på HBT?
Hittar Stefans synpunkter kring äktenskap melan andra än man och kvinna via Promemorian, den senare har retat sig rätt kraftigt på Stefans åsikter. Tittar man lite närmare på Stefans uppfattning finner man att han blandar ihop tre saker. Den första handlar om relationen mellan den juridiskt bindande formen för samlevnad sanktionerad av staten och eventuella religiösa cermonier sanktionerande detta förhållande. Det andra handlar om synen på samlevnad mellan andra parter än man och kvinna. Den tredje handlar om konsekvenserna av den idag politiskt korrekta synen på s.k. HBT.
Stefan skriver:
CUF är inte kloka: “Jag frågar mig hur man kan besluta och uttala sig så urbota dumt om en sak som äktenskapet. Enligt min mening så råder det en starkt överdriven politisk korrekthet idag över frågor som t.ex homosexualitet. Allt som tidigare sågs som abnormt är nu någon slags norm. I den uppfattningen vet jag att jag har nästan alla partier “emot” mig. Även socialdemokraterna. Men jag skulle aldrig låta detta tysta mig i min uppfattning.
För mig är äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna. Min egen uppfattning om detta skulle jag aldrig tvinga på någon annan men jag kräver respekt för min tro.”
(från Sannblogg.)
Om vi börjar med den första frågan så menar tydligen Stefan att på grundval av den traditionella synen på äktenskapet som har starkt stöd i de flesta religioner bör statens reglering av detsamma vila. Det betyder att staten skall sanktionera bara samlevnad mellan man och kvinna som varande äktenskap. Den uppfattningen förstår jag inte – lagstiftningen bör självfallet vara helt neutral i förhållande till religösa uppfattningar i ett sekulariserat samhälle.
Technorati Tags:
Politics, Politik, Sexualitet, Äktenskap, Religion, HBT
Technorati Tags:
SannBlogg
Den andra frågan handlar om synen på samlevnadsformer mellan andra än man och kvinna. Att vi valt att sanktionera man/kvinna-relation har väl sannolikt sin historiska förklaring i 1) behovet av att reglera arvsförhållanden utan att behöva träffa särskilda avtal och 2) kunna fastställa faderskap i en tid när detta inte kunde göras på laboratorier. I någon mån kan det ju också tänkas ha varit ett sätt att reglera konkurrensen om partner.
Idag är det förstås mycket lättare attt träffa avtal, alla är läs-och skrivkunniga, juridisk hjälp ekonomiskt överkomlig etc. Vi kan också fastställa faderskap utan att förlita oss på att parterna är monogama inom äktenskapets ram. Frågan är därmed om vi behöver statligt fastställda former för samlevnad?
Den tredje frågan som Stefan egentligen adresserar indirekt när han blandar in andra former av sexualitet (än hetero och HBT) har förstås inte med samlevnad att göra. Uppenbarligen har homosexuella vilja, och numera får de också, leva tillsammans i av staten sanktionerade förhållanden. Vilken typ av samlevnad bi- och transsexuella vill ha vet jag inte och jag tror för närvarande inte att t.ex. trepartsrelationer (för bisexuella) sanktioneras inom ramen för partnerskapslagen (men jag kan ha fel).
Det Stefan verkar vilja diskuera är just vad den idag politiskt korrekta uppfattningen att homosexuella skall ha lika rättigheter som heterosexuella kan komma att leda till. Naturligt är väl då att detta också skall gälla andra typer av sexuella läggningar. Var går då gränsen för vad som är en “naturlig” sexuell läggning. HBT-rörelsen har ju utvidgat vad som bör anses normalt men var går gränsen. Stefan exemplifierar med pedofili och tidelag och får därmed en mängd motreaktioner. Det är synd för detta borde faktiskt diskuteras.
Själv försökte jag någon gång starta en diskussion kring konsekvenseran av vår “nya” syn på sexualitet. Den traditionella normen har format vårt samhålle i hög grad. Så har vi t.ex. skilda omklädningsrum för män och kvinnor, självklart beroende på den sexualla laddning vi tillskriver nakenhet. Homosexuella borde ju med samma logik inte få klä om i samma rum som personer av samma kön. Hur blir det då med bisexuella – egna omklädningsrum eller?
Niklas Lindgren skriver: Stefan, det är ju bara för dig att utveckla dina argument och din logik för att visa att jag har fel. Visserligen så har du hittills undvikit det, men kör på!
Niklas: Är det möjligen så att du själv inte klarar av en sansad debatt om dessa frågor? Det enda du gör i din kommentar här är att upprepa exakt samma saker som du har tjatat om tidigare.
Jag tror att du behöver vinkeln att slåss ur underläge för att kunna formulera dig.
I annat fall hade du troligen skrivit något med substans här och låtit bli att smutskasta.
C. L. K. Aqurette, försök läsa på raderna:-) Jag är negativ till lagstiftning som tvingar t.ex. ett samfund att viga par som de av religiösa skäl inte vill viga. Jag är däremot för en könsneutral lagstiftning när det gäller samlevnadsformer men kan inte inse varför en sådan skulle utesluta fortsatt vigselrätt också för samfund med särskild åsikt i samlevnadsfrågan.
Inom parantes – jag tror att våra traditionella värderingar när det gäller samlevnadsformer dels har med behovet av att reglera arvsfrågor m.m. att göra, dels också är ett sätt att kontrollera spridningen av sexuelllt överförbara sjukdomar (därav favoriserandet av stadigvarande monogama förhållanden).
Skälet till att vi behöver lagstiftning är ju att föenkla – registreras samlevnad enligt sådan lag regleras hur tvister avgörs, arv, underhåll etc. Att det senare förstås har mest med ev barn att göra spelar ju ingen roll för att en sådan lag skulle kunna vara könsneutral.
Lagstiftningsdelen ser jag som relativt oproblematiskt så länge vi håller oss till parrelationer (de vet vi ju hur vi skall hantera). Mer problematiskt blir det förstås om samlevnadsformen inkluderar fler än två – det har vi ingen erfarenhet av att reglera (månggifte). Det blir ju dock aktuellt när man funderar över bisexuellas möjligheter att leva tillsammans i stadigvarande relationer inom vilken de kan utöva sexuella handlingar.
Om vi så tar frågan om sexuall läggning så skriver du ”Det finns inte en glidande skala där heterosexualitet är den rena och fina sexualiteten och homosexualiteten är en port till sexuellt våld (vilket praktiserad pedofili och tidelag alltid är).” En något glidande formulering som jag inte riktigt har klart för mig om den avses argumentera mot något jag framfört. För mig finns i alla fall ingen glidande skala. Heterosexualitet är norm därför att 1) den har flest ”anhängare” och 2) därför att den förenar sexuell läggning med sexuell aktivitet som del i reproduktionen (en mycket stark drivkraft hos alla biologiska varelser jag känner till (vilket inte gör den renare eller finare). Det är ju inget problem för männsikor med annan läggning så länge deras respekteras.
Den fråga som däremot glider över tid är inställningen till olika former av sexuell läggning. Idag är homosexualitet definitivt accepterat officiellt (lagstiftningsmässigt). Detta så pass att ens minsta antydan til kritik av detta förhållande placerar dig bortom det politiskt korrekta och du beskrivs omedelbart som homofob.
Den rörelse som företräder dessa homosexualla och deras rättigheter har valt att inkludera bi- och transsexuella. Det skulle man kunna beskriva som en glidning och erkännandet av HBT som acceptarade sexuella läggningar leder till frågan om det framgent kommer att finnas andra grupper som kommer att ställa samma krav, helt enkelt om det finns sexuella läggningar som vi inte kan/kommer att acceptera och vad som i så fall skiljer dessa från de accepterade.
PS detta med läggning, intresse och handling komplicerar ju lite – menar du att för att nu använda ditt exempel att pedofili inte är en sexuell läggning utan ett intresse bara för att man kan vara antingen eller både homo- och heterosexuell pedofil? Alltså – jag har inte fördjupat mig i definitioneran så jag undrar. DS
Peter A, försök skilja på diskussionen om huruvida staten genom lag skall sanktionera en eller flera samlevnadsformer från frågan om sexuell läggning och vår (enskildas, samhällets, statens) syn på dessa.
När det gäller frågan om vad staten genom lag skall reglera tror jag att vi kan komma överens. Då handlar det om att tillhandahålla sådana samlevnadsformer och registrering av desamma som möjliggör reglering av underhållsskyldighet och arvsrätt om barn finns utan särskild överenskommelse mellan parterna.
Den andra frågan – om vilka typer av sexuella relationer vi är beredda att acceptera – är enligt min uppfattning mycket svårare. För inte så länge sedan var det inte tilåtet att ens vara homosexuell. Nu är det i det närmaste mode. När homosexuella började få åtminstone rimlig respekt för sin läggning (i form av lagar m.m) utvidgades gruppen till det vi nu kallar HBT.
Homosexuella parförhållanden anses idag helt acceptabelt (om än inte av alla). Hur blir det då med bisexuella – vilken typ av samlevnadsrelation bör de kunnna registrera som likvärdig med parrelationer? Av olika skäl tycks vi ju vara begränsade till parrelationer än så länge.
Om man ser rörelsen. från att varit fråga om homosexuella , utvidgas til att omfatta bi- och trans finns det i förlägningen andra typer av sexualitet som vi bör bereda oss på att acceptera (även om de inte är accepterade/lagliga nu)? Och har sexualiteten med accepterade samlevnadsformerna att göra eller skall vi betrakta den som helt fristående från sådana frågor?
Ditt inlägg gör mig faktiskt glad. Du är den första hittills i bloggosfären som jag har stött på som vill diskutera frågorna ur sakliga perspektiv.
Du har troligen helt rätt i att jag har blandat ihop ett antal frågor eller snarare varit slarvig med gränsdragningen mellan dessa.
Jag kanske återkommer till den här diskussionen vid ett annat tillfälle. Just nu avstår jag för att i någon mån komma undan osakliga attacker och tillmälen.
Bra skrivet, Peter 🙂
”Var går då gränsen för vad som är en “naturlig” sexuell läggning. HBT-rörelsen har ju utvidgat vad som bör anses normalt men var går gränsen. Stefan exemplifierar med pedofili och tidelag och får därmed en mängd motreaktioner. Det är synd för detta borde faktiskt diskuteras. “
Men problemet är ju faktiskt att Stefan inte är intresserad av någon egentlig diskussion. Han slänger ur sig att homosexuella äktenskap leder till acceptans av tidelag och pedofili. Om man påstår något sådant bör man ju även kunna visa på vad man baserar en sådan åsikt på. Flera har ju även försökt diskutera det med Stefan, och jag är en av dem. Men Stefan hade inget att komma med när det gäller logik och argument. Allt handlar bara om att vi skall ”respektera hans åsikt”. Mina egna argument erkände han att han själv inte kunde bemöta, men de var trots allt fel. Jag hade enligt Stefan någon mystisk juridisk utbildning (vilket jag alltså inte har) som klurade till allting, och stefan försäkrade sig om att det fanns något sätt att att sig förbi min logik, även om han själv inte kunde peka på det. Därfeter drog jag min slutsats (som tydligen flera håller med om) att Stefan endast baserade sina åsikter på fördomar, och därför var homofob. I Stefans värld betyder det tydligen att jag inskränker hans åsiktsfrihet….
Alltså, visst kör på med diskussionen. Ingen hindrar någon. Men framför man åsikter så får man också räkna med att andra har åsikter om ens åsikter. Det är yttrandefrihet. Vidare bör man åtminstone ha så mycket på fötterna att man kan finn argument för de egna åsikterna. Annars lär man (fullt korrekt) bedömmas som fördomsfull…Men även det är en del av yttrandefriheten.
Niklas!
Jag skrev ”Var går då gränsen för vad som är en “naturlig” sexuell läggning. HBT -rörelsen har ju utvidgat vad som bör anses normalt men var går gränsen. Stefan exemplifierar med pedofili och tidelag och får därmed en mängd motreaktioner. Det är synd för detta borde faktiskt diskuteras. “ vilket du citerar.
Sedan övergår du till att relatera till en diskussion du haft på Sannblogg som heller inte direkt berörde frågan jag ställde. Vore kul om du adresserar ämnet!
Exakt vad jag menade, Peter. Niklas klarar inte av ämnet om han inte först får smutskasta.
Peter A skriver: Peter Karlberg: ”Var går då gränsen för vad som är en “naturlig” sexuell läggning.”
– Jag tycker inte att du, jag eller någon annan behöver göra det ställningstagandet för att bedöma vilka som skall få gifta sig eller inte.
Vi behöver inte göra någon bedömning i frågan överhuvudtaget. Staten behöver heller inte sanktionera olika samlevnadsformer. Kyrkan och andra organisationer kan erbjuda ceremonier och samlevnadskontrakt utan ditt, mitt och statens inblandande.
De som av olika skäl tycker illa om vissa samlevnadsformer kan ju på olika sätt välja att distansiera sig från de som de ogillar. Alla blir lyckliga och glada, kanske förutom vissa fundamentalister som vill bota de människor som inte lever upp till deras egna värderingar.
C. L. K. Aqurette skriver: Peter Karlberg:
Jag vet inte exakt var du vill komma i ditt inlägg, men jag läser mellan raderna att du är negativ till könsneutral äktenskapslagstiftning med hänvisning till traditionen – alltså en klassiskt konservativ argumentation utifrån historisk legitimitet.
Med sexuella läggning avses enbart vilket kön de personer ens intresse riktas, inte sexuella handlingar eller aktiviteter i sig. Med pedofili avses enbart sexuellt intresse av barn. Pedofiler kan ha olika sexuella läggningar. Jag är alltså inte mer pedofil än du bara för att jag är tillsammans med en man. Det finns inte en glidande skala där heterosexualitet är den rena och fina sexualiteten och homosexualiteten är en port till sexuellt våld (vilket praktiserad pedofili och tidelag alltid är).
Snacket om ”politisk korrekthet” är irriterande eftersom det döljer sakfrågan. De konservativas och extremkristnas problem är inte att en positiv inställning till homosexuella just nu, under det senaste decennier, har lyckats slå tillbaka drygt tusen år av kompakt homofobi; deras problemet är att de aldrig någonsin tidigare har behövt försvara sina fördomar sakligt och nu upptäcker att de inte kan. Tidigare har det varit självklart att hata bögar och se ner på homosexuella relationer som mindre värda. Men med det blivit svårare med nutidens öppna debatt, teknikutveckling, media och alla modiga bögar och lesbiska som tröttnade på att gömma sig för att slippa ta skit.
Om nu de konservativa och de extremkristna anser att äktenskapet legitimeras av barnalstring, då bör de i konsekvensens namn förbjuda äktenskap för infertila heterosexuella och åldringar också. Med vilken rätt kan man annars försvara att äldre kvinnor utan förmåga att föda barn ska ha rätt att gifta sig med en man om inte två lesbiska som faktiskt kan få barn inte får? Kan de inte formulera några andra argument än att religiösa bör de betänka att kristendomen inte är statisk. Det finns kyrkor som vill viga homosexuella eftersom man efter teologiska studier kommit fram till att det är vad Gud vill. Genom att motsätta sig en könsneutral äktenskapslagstiftning försöker de hindra andra från att praktisera sin tro. Är det kanske det de vill?
C. L. K. Aqurette skriver: Peter Karlberg:
Absolut är det så att äktenskapslagstiftning tillkommit för att reglera arv och egendomsförhållanden. Om det råder det nog inga tvivel, för man ska komma ihåg att det kristna äktenskapet från första början inte hade ett dugg med statlig lagstiftning att göra, utan var ett sakrament och ett trohetslöfte inför Gud. Det bästa vore om det blev så igen så att saker inte behövde blandas samman i onödan.
Sexuell läggning har enbart att göra med vilket kön de personer man ”dras till” har, ingenting annat. Vad gäller transsexuella så handlar det om könsidentitet, alltså att man upplever sig som exempelvis kvinna fast man fysiskt är en man. Uttrycket ”hbt” är därför lite av en soppa som jag förstår förvirrar. Jag brukar inte själv använda den förkortningen.
Visst har du rätt i att inställningen till homosexualitet ändras över tid och att den nu är bättre än på länge. Faktum är att det nog inte varit så lätt att vara bi- eller homosexuell sedan romartiden för 1600 år sedan. Det är nog delvis därför vi som berör ofta slår till när vi ser tendenser till återgång till de mörka åren.
Vad gäller bisexualitet så tror jag du missförstått det lite. Att vara intresserad av båda könen innebär inte att man har flera partners samtidigt. Det beror på vem man råkar vara kär i. Polygami innebär däremot att man har flera partners samtidigt. Polygam kan alla vara, även heterosexuella.
Slutligen det här med glidande skalan. Jag tog upp det eftersom det var Stefans huvudnummer. Ett av hans argument går ut på att om homosexuella får gifta sig så kan ett nästa steg bli att pedofili blir accepterat. Men det finns ingen sådan skala, vilket gör att hans argument faller.
C. L. K. Aqurette, tack för försöket att upplysa mig. Tyvärr lyckas det inte helt. Vi kan alltså ha en sexuell läggning (t.ex. vara attraherad av motsatt kön – träd läste jag om häromveckan?), vi kan ha ett sexuellt intresse (ditt exempel pedofili), vi har en könsidentitet (t.ex. transsexuella som uppfattar sig som motsatt kön) och vi kan utföra sexuella handlingar med oss själva, personer av samma kön eller motsatt, prylar, dockor, växter, djur etc. Därutöver kan vi alltså välja att leva i partnerförhållanden med den (en?) vi är kär i.
Vad skiljer sexuell läggning och sexuellt intresse? Hur förhåller sig sexuell läggning till könsidentitet? Om man har en sexuell läggning men inte utövar den i handling – vad är man då och vad är skillnaden (bortsett från den fysiska upplevelsen)?
En del brukar ju också tala om socialt kön (gender) som något annat än biologiskt kön. Vet inte riktigt hur det förhåller sig till begreppet könsidentitet eller kanske det borde vara sexuell identitet.
Det här med glidningen också: I andra sammanhang bruker man ju tala om glidande skalor t.ex. när det gäller utvecklandet av en kriminell identitet. Då tänker man sig att den enskilde från början har en relativt sett ”normal” rättsuppfattning men att t.ex. mindre brott i ungdomen leder till försvagning av dessa normer. Till slut kanske man är beredd att döda någon.
På ett mer samhälleligt plan skulle man kanske kunna relatera till fildelning. Tidigare ansågs det nog av alla som helt oacceptabelt att kopiera musik på cd eller kasettband och tillhandahålla denna i stor skala till andra. Numera tycker nog en rätt stor del av befolkningen att det är OK att göra samma sak från en server.
Tna skriver: Även jag har följt denna diskution om på distans….
Jag tycker att ditt inlägg var väldigt bra skrivet, Peter karlberg ,men förvånas ånyo över att folk inte kan hålla sig till sak o försöka diskutera ,istället för att återgå till nåt som enligt min mening även har fått en ursäkt.
Nog om det… Jag tycker som du Peter att det finns upplägg för diskution kring detta ämne. Samt man kan ju fråga sig vart gränsen ska gå.
C. L. K. Aqurette skriver: Peter Karlberg:
Att tända på träd är en sexuell fetish, och alltså inte en sexuell läggning. Och ja, en sexuell läggning har man även om man inte lever ut den. Och ja, visst kan det vara lite knepigt att bena ut vilken läggning en transsexuell har, vilket är en av anledningarna till att man började använda begreppet ”hbt”. Poängen med det är ju att den sexuella läggningen inte ska spela så stor roll, utan att vuxna människors kärleksrelationer ska behandlas lika oavsett kön.
Niklas Lindgren skriver: ”Sedan övergår du till att relatera till en diskussion du haft på Sannblogg som heller inte direkt berörde frågan jag ställde. Vore kul om du adresserar ämnet!”
vad jag försökte förklara var att motreaktionerna faktiskt kom efter ett försök till saklig debatt. Men tydligen klarar fortfarande stefan inte av att finna några argument för vad han skrev. Då får han faktiskt också räkna med att andra ser hans påstående som rena rama fördomar.
Min egen ståndpunkt i frågan är enkel. Homosexualitet och polygami är precis som heterosexualtitet, nämligen något som sker frivilligt mellan tillräknerliga och myndiga individer. När det sker utanför dessa ramar så är det något helt annat, oavsett om det är heterosexualitet, homosexualitet. Och pedofili kommer alldrig att kunna införlivas i en sådana definitionsskala, då det per definition inskränker på någon annans frihet, nämligen barnets. Det har jag frmafört i debatter med Stefan, men han ansåg att det var en mystisk form av juridiskt mumbo jumbo….
C. L. K. Aqurette, antagligen börjar den sena lördagskvällen spela in men nu tillför du ytterligare en kategori – sexuell fetish – hur definieras det? Jag tycker att det lite verkar som om begreppen används för att kunna beskriva en glidande skala.
Låt mig åtminstone försöka förtydliga:
Du skriver att ”Poängen med det (hbt – min anm.)är ju att den sexuella läggningen inte ska spela så stor roll, utan att vuxna människors kärleksrelationer ska behandlas lika oavsett kön.” Du har därmed begränsat kärleksrelationer – som jag antar är något annat, mera än sexuella relationer – till relationer mellan vuxna människor. Kan man bara ha en kärleksrelation (apropå polygamin – idag lever ju många i seriell monogami som ju kommer ganska nära flera sådana relationer)? Varför finns begränsningen vuxna? Varför finns begränsningen människor? Är dessa avgränsningar statiska över tid, kullturelt betingade kanske eller vad är det som avgör?
Det var definitivt enklare när man bara helt enkelt kunde konstatera att vi (människor) är sexuella varelser eftersom vi biologiskt sett är djur och har en grundläggande drivkraft att fortplanta oss – vi är sexuella varelser för att säkra reproduktionen av vår art.
N|. skriver: Stefan är en kul snubbe… jag har försökt att förklara hur han totalt blandat ihop juridiskt äktenskap med religiös vigsel men då har han menatatt jag inte fattar någonting.
N, kan det vara så att du blandar ihop begreppet äktenskap som idag både har en religiös och en juridisk betydelse med regleringen av samlevnadsformer.
Jag tror att vi har just en äktenskapslagstiftning för att staten velat legalisera (och reglera) den religiösa vigseln. Har förmodligen att göra med att vi tidigare inte alls var ett sekulärt samhälle.
Måste kolla upp den historien.
C. L. K. Aqurette skriver: Peter Karlberg:
Egentligen är det märkligt att jag ska behöver förklara det uppenbara. Det är du och Stefan som hävdar att jag som homosexualitet på någon märklig skala ligger närmare pedofili och att om jag får gifta mig med min pojkvän sedan nio år så är det ett steg mot att vuxna ska få ha sex med barn. Var är era vetenskapliga belägg för detta? Jag känner till att extremkristna grupper länge försökt bevisa att vi homosexuella egentligen inget hellre vill än att ge oss på barn, men varje gång de presenterat en undersökning har den kunnat motbevisas genom att de metoder de använder är ovetenskapliga. Vad extremkristna och andra homofober gör är då att snacka om sluttande plan och koppla samma saker som inte hör ihop. Om man gjorde likadant med heterosexualitet skulle man kunna använda Hagamannen och den mycket omfattande förekomsten av heterosexuella våldtäkter som argument mot dagens äktenskapslagstiftning. Jag menar, varför ska vuxna heterosexuella som vill ingår avtal om sin samlevnad respekteras men inte två vuxna av samma kön? Svaret är naturligtvis homofobi. Bögar och lesbiska anses vara mindre värda och våra relationer och vår förmåga att som fria myndiga individer respekteras därför inte. Precis som var fallet med judar och afrikaner genom århundradena.
<i>Varför finns begränsningen vuxna?
Varför finns begränsningen människor?</i>
Ja, den uppenbara skillnaden är naturligtvis att barn och djur inte kan ingår de fria avtal som vuxna myndiga kan.
<i>Det var definitivt enklare när man bara helt enkelt kunde konstatera att vi (människor) är sexuella varelser eftersom vi biologiskt sett är djur och har en grundläggande drivkraft att fortplanta oss – vi är sexuella varelser för att säkra reproduktionen av vår art.</i>
Möjligen är det så, men det är inget försvar för att äktenskapet ska vara reserverat för enbart heterosexuella. Ska äktenskapet definieras som ett samlevnadsavtal mellan personer som kan får barn med varandra så får man då begränsa det till enbart friska personer i fertil ålder. Om inte, måste man erkänna att barn kommer till på många olika sätt och att verkligheten inte ser ut sådan att bara biologiska mammor och pappor är gifta med varandra.
PS! Vad gäller olika sexuella fetisher och diverse parafila intressen så rekommenderar jag en bok i ämnet. Människors sexualitet är allt för komplex för att jag ska kunna förklara varenda detalj. Vad gäller sexuell läggning är det viktiga att komma ihåg att det enbart har med kön att göra.
C. L. K. Aqurette, jag varken kan eller bör svara för Stefan. Själv har jag mig veterligen aldrig hävdat att du som homosexuell skulle ligga närmare pedofili än jag (eller någoin annan som är heterosexuell).
Det jag försöker resonera kring är den syn vi (din och min, samhällets, övriga samhällsmedborgares) har och kan komma att få på olika former av sexualitet och/eller samlevnadsformer. Trodde det framgick!
När jag försöker fundera på detta i termer av en skala så handlar det om att utifrån utgångspunkten att vi levt (obs levt) i ett samhålle som egentligen bara accepterade heterosexuell läggning och gärna sjukdomsförklarade andra former, nu lever i ett samhälle som åtminstone på ytan och inom ramen för det politiskt korrekta definitivt accepterar homosexuell läggning (lite osäker på hur djupt detta acepterande ligger dock).
Det som nu händer är att det dyker upp andra grupper som har annan sexuell läggning, intresse, fetisher (eller vad som nu är den korrekta benämningen) och reser krav på att också deras sexualitet eller krav på samlevnadsformer skall respekteras på samma sätt och antar jag också önskar kunna gifta sig i kyrkan. De polyamorösa som jag skrev om igår är ett sådant exempel.
Alltså – jag är intresserad av att fundera på och diskutera vart detta för oss. Kommer vi att i morgon finna att vi förväntas acceptera sådant vi inte accepterar idag, kommer vi i morgon att betrakta det som idag betraktas som olagligt för lagligt. Det är den glidande skalan och har ingenting att göra med huruvida hetero- eller homosexuella skulle vara mer benägna att våldta eller närmare pedofili.
C. L. K. Aqurette skriver: Peter Karlberg:
OK, men då kan man fråga sig vad som skulle vara så hemskt med det. Som jag ser det så ska samhället acceptera alla typer av relationer som ingås av vuxna myndiga människor. Konstigare än så är det inte. Ska man sedan föra in frågan om vuxnas sexuella relationer med barn (pedofili) och djur (tidelag) bör man börja med att ompröva hela myndighetsbegreppet. Kommer man om hundra år fram till att treåringar, katter, hästar och hundar är förståndiga nog att rösta och ingår bindande avtal, ja då är det kanske logiskt att börja snacka om samhällelig acceptens av relationer med barn och djur. Men något sådant är inte aktuellt och har ingenting med frågan om homoäktenskap att göra. Vad som eventeullt kan hända om hundra år får inte hindra utveckling mot ett bättre samhälle.
Detta får bli min sista kommentar i denna diskussion.
C. L. K. Aqurette, men då har vi ju i alla fall fått fram att just du inte har några invändningar mot något som kan tänkas förekomma mellan myndiga personer (i relationsväg). Nu begränsas ju inte just sexuella handlingar till myndiga personer – men du tycker kanske att det räcker med att de inte kan ha jurudiskt bindande relatioer, i övrigt gäller också full frihet för dem eller?
Dessutom gäller ju frågan om vad vi sanktionera från statens sida (redan idag är det väl fritt att samleva hur som helst). Då är det altså bara frågan om att samma former t.ex. religiösa cermonier och lagar skall gälla för alla typer av ”sambo”relationer. När det gäller det senare dvs. lagar inledde jag med att deklarera att jag tycker lagar skall vara könsneutrala. Vad jag däremot inte kan förstå är varför detta skall förändra religiösas syn på samlevnadsformer och inte helller varför det skulle påverka samfunds (som t.ex. bara viger man/kvinna) vigselrätt.
Senaste kommentarerna