Bryr vi oss inte längre

Jag efterlyste kommentarer från partiledarna i Almedalen med anledning av den israelska terroroffensiven mot befolkningen i Gaza. För mig är det självklart att det traditionellt starka engagemanget i sådana frågor fortfarande finns kvar hos en stor del av det svenska folket. Som framgått både i media och i Guillous krönika lyste sådana kommentarer med sin frånvaro – bortsett då från Ohlys.

Politikerna i Almedalen dumförklarar oss svenskar: ” Vad vi såg under politikerveckan i Almedalen var alltså ett svenskt utrikespolitiskt paradigmskifte, vi gick in i en helt ny epok, bort från den politik som bedrevs av Olof Palme och som dog med Anna Lindh. Göran Persson, som såvitt känt är en lika varm Israelanhängare som någon folkpartist eller kristdemokrat, slapp också undan. Alla var nöjda.
Utom förstås vänsterledaren Lars Ohly som märkligt nog urskuldade sig när han nu visade sig ensam om att kritisera den israeliska terrorn. Han sa att man inte får några röster på sånt, men att hans samvete ändå bjöd honom att säga sin mening.
Det är alltså, enligt det resonemanget, folkets fel att ingen partiledare utom Ohly intresserade sig för den pågående israeliska terrorn. Vi anses som folk tydligen vara komplett ointresserade av världspolitikens största fråga. För oss är kravet på åldersgräns i dokusåpor viktigare än kriget mot terrorismen, tycks en samfälld politikerkår mena. Det svenska folket skulle numera ge blanka fasen i omvärlden? Det är en ohyggligt pessimistisk, och nedlåtande föraktfull, analys.
Det är något som inte stämmer. För om terrorismen i världen vore så ointressant skulle ju inte justitieminister Bodström behöva vara så flitig med att införa antidemokratiska lagar för att skydda oss mot lömska svartskallar utomlands såväl som hemmavid.
Och när skulle denna nya svenska totala likgiltighet för omvärlden ha uppstått? Den frågan tror jag faktiskt går att besvara. Det var vid Göran Perssons makttillträde. Han sa sig vilja “normalisera” vårt förhållande till Israel, vilket innebar att det således var onormalt under epoken Olof Palme.”

(från Aftonbladet.)

Technorati Tags:
Demokrati, Israel, Palestine, Swedish, EU, Politics, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Jan Guillou, Göran Persson

Vet inte om det är fråga om ett medvetet dumförklarande av det svenska folket – att det är uttryck för ett cyniskt förhållningssätt till det palestinska folket råder det däremot inga tvivel om. Att det kan ses som en allvarlig försvagning av den svenska rösten i världspolitiken är ostridigt – de senaste 10 åren har ju i praktiken utplånat den roll vars främsta symbol är Olof Palme.

Tyvärr är det nog så att herr Guillou har rätt när han bestämmer skiftet i politiken till när Göran Persson tillträdde som statsminister. Just utrikespolitiken har ju inte varit någon stark gren – det avspeglar sig ju kanske främst just när det gäller försvar av förtryckta folk, hävdande av folkrätten osv. Det syns också i avsaknaden av en offensiv europapolitik.

Just nu blir det särskilt allvarligt att vi inte hörs – i en tid då fokus borde riktas mot den ojämlika fördelningen av välfärd i världen som medel för att undanröja grorgrund för terrorism istället för västvärldens oftast enfaldiga krig mot densamma med odemokratiska metoder.

Jag efterlyste kommentarer från partiledarna i Almedalen med anledning av den israelska terroroffensiven mot befolkningen i Gaza. För mig är det självklart att det traditionellt starka engagemanget i sådana frågor...