Ehrenberg har både rätt och fel

Herr Ehrenberg konstaterar – med referens till Per Nuder att det nu är skördetid. Han visar sedan förstås att vi är ett extremt rikt land där stora (gigantiska vinter) genereras både i vårt näringsliv och i den offentliga sektorn (det senara måste dock vara lite ojämt fördelat i landet?). Han pekar också på det faktum att vi i realiteten inte alls behöver fokusera på “hotet från låglöneländer” som åtminstone hittills (Ehrenberg exemplifierar med AMS-statisktik från 2005) bara ytterst marginelt påverkar sysselsättningen.

I huvudsak har förstås herr Ehrenberg helt rätt. Frågan är dock om han har det när det gäller hur detta goda läge bör nyttjas. Han menar att vi (framföralt vänsterfolk) låtit sig högervridas för att många kan tänka sig att privatisera, avgiftsbelägga m.m. Här tycks Ehrenberg mena att deta inte är tekniska frågor utan ideologiska.

JOHAN EHRENBERG om lysande utsikter – och en feg, svag och korkad vänster: “Nej, jag tror inte “tvärtomutvecklingen” i Sverige handlar om att vi inget vet. Det är sant att inga medier rapporterar om 150 000 i en demonstration, eller om en ny underjordisk arbetarorganisering i Kina. Men genom internet har vi aldrig kunnat vara så välinformerade som nu.
Herregud, varje dag publiceras ju bevisen på hur rikt det här landet är. 75 miljarder gör de stora bankerna i vins-ter i år. Jämför det med den “reformbudget” Nuder, v och mp lagt så förstår du skratten i bolagsrummen. Nej, det är inte ens lönt att räkna upp miljardvinsterna exportbolagen gjort på den billiga kronan. Diskuterar du det så “försvinner jobben”.

I en tid av global expansion – där Sveriges kapitalägare varit bland de mest lyckosamma – diskuterar arbetarrörelsen “hoten från låglöneländerna”. (Fast bara 470 personer sas upp 2005 på grund av att företag flyttade utanför EU, enligt Ams). Arbetarrörelsen kämpar mot problem som inte är – jobbflytt, kapitalflykt, pensionsskulder – de “realistiska” letar lösningar i borgerlighetens papperskorgar, samtidigt som den offentliga sektorn gör minst 50 miljarder i överskott i år. Det finns snart 200 miljarder oanvänt i statsfinanserna och ändå accepterar vi hundratusentals långtidssjukskrivna och arbetslösa som skulle kunna få jobb i morgon.
Varför är det så här?
Varför blir världen radikalare i bättre tider, men arbetarrörelsen i Sverige räddare?
Inte ens LO tar kamp för högre löner när “övervinster” flinar hånfullt mot löntagarna, man skyller på Riksbanken, en lydighet som inte drabbat tyska fackföreningar (som har en minst lika nyliberal eurobank emot sig).”

(från .)

Technorati Tags:
Kapitalet, Swedish, Politik, Socialdemokraterna, Kreativ ekonomi, Johan Ehrenberg, Göran Persson

Det är förstås rätt svårt att reda ut vad som är ideologiska frågor men för att börja. En rimlig utgångspunkt för vänstern är devisen “av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”:

Om detta skall gälla så brukar det vara klassiskt vänster att hävda att detta ordnas via skattesystemet. Det är naturligtvis inte ideologiskt utan faktiskt en teknik. Det går förstås bra att åstadkomam den ideologiskt motiverade fördelningen med avgifter.

En annan utgångspunkt är väl att alla skal ha lika rätt till service av olika slag (utbildning, sjukvård etc):

Den klassiska ståndpunkten är att detta bara kan ordnas om det offentliga står som anordnare av skolan, sjukhusen etc) Det kan ju knappast heller betraktas som en ideologisk utgångspunkt eftersom det snarare är finansieringen som bestämmer den lika tilgången inte vilken form som verksamheten bedrivs i.

Alltså – jag är rätt överens med Ehrenberg när det gäller analysen av läget. Också när det gäller valet av en offensiv radikal politik framför småpetande som oftast – på kommunal nivå – kommer att upplevas som fortsatta besparingar. Jag är inte hlt överens när det gäller synen på vad som är ideologiska övervägande och vad som är mer pragmatiska lösningar.

Jag är helt oense när det gäller synen på herr Persson – Ehrenberg skriver “Han verkar helt rabiat i sin motvilja mot starka kvinnliga ledare” och tar Annika Billström som exempel, tillåt mig småle (inte åt Annika utan åt herr Ehrenberg själv).

Herr Ehrenberg konstaterar – med referens till Per Nuder att det nu är skördetid. Han visar sedan förstås att vi är ett extremt rikt land där stora (gigantiska vinter) genereras...