Hur billigt är palestinskt blod, egentligen?

Jag hämtar rubriken från Hanin Shakrahs artikel – en oerhört tänkvärd betraktelse över palestiniernas situation. Hanin Shakrah vars morföräldrar fördrevs från Safad 1948.

Vilka är fångarna – egentligen? Och offren?: ” Det är som om alla glömt bort att den israeliska attacken på palestinierna inte påbörjas eller avslutas med deras militära operationer i Ramallah, Gaza City eller Rafah.
Gaza är ALLTID i israelernas händer. Västbanken är alltid ockuperat, och likaså östra Jerusalem.
Palestinierna där lever alltid med en rädsla i bröstet, och en frustration över att leva i en öppen bur kallad Gaza remsan, eller Västbanken, med taggtråd, stängsel, godtyckliga israeliska våldshandlingar, och en omvärld som glömt bort att ockupation innebär en förnekelse av barns rätt till trygghet, mödrars rätt till sina familjer, fäders rätt att få leva, arbeta och uttrycka sin önskan om frihet från våldet, och studenters rätt till universitetsstudier och aktivism.

Jag kan inte förklara hur förödmjukande det är att som palestinier passera igenom en vägspärr, där en soldat har all makt, och du ingen. Trots mina svenska identitetshandlingar så bultar mitt hjärta så hårt, min hjärna säger till mig: ”De kunde varit du, deras rädsla kunde vara din, du kunde varit ingenting, din maktlöshet är soldatens främsta vapen, din tystnad hans största önskan.”
När jag är i Palestina så är det jag som har svårt att förstå när mina palestinska vänner pratar om fattigdomen de lever under, för att Israel stängt gränserna, och strypt alla vägar in i och ut ur Gaza och Västbanken, eller när de försöker få mig att förstå känslan av att inte kunna andas på grund av tårgas och instängdhet.
Deras oförståelse är total när jag berättar att mitt liv, i Sverige, innebär att aldrig vara rädd för poliser som slår in dörren mitt i natten, att aldrig vara rädd för att min identitet, mitt liv, min familjs hälsa eller min aktivism ska avslutas med ett skott genom väggen, en raket genom fönstret, eller för att någon politiker, i en stad inte så långt från min, vill visa makt och handlingskraft genom att låta staden jag bor i förödmjukas.”

(från Aftonbladet.)

Technorati Tags:
Israel, Swedish, Politics, Solidaritet, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Göran Persson, Rättvisa

Det finns efter att ha läst hela Shakrahs artikel inte så mycket att tillägga. Möjligen då att önska att de partikamrater som kallar sig Israel-vänner och envisas med att hävda att det finns någonslags proportionalitet i den israeliska terrorn mot palestinierna läser och begrundar.

Möjligen också att artikeln faktiskt påkallar vår solidaritet. En solidaritet som riktas med förtryckta folk – inte sådana med herremansfasoner.

Jag vill höra Göran Persson entydigt fördöma den israeliska terrorismen utan att reducera kritiken genom att “balansera” med uttalanden mot de förtrycktas kraftlösa försök att slå tillbaka.

Jag hämtar rubriken från Hanin Shakrahs artikel – en oerhört tänkvärd betraktelse över palestiniernas situation. Hanin Shakrah vars morföräldrar fördrevs från Safad 1948. Vilka är fångarna – egentligen? Och offren?:...