Björn Elmbrandt om vad som är viktigt

Självrannsakan eller ”Idol”-omröstning?: ”I veckan som gick såg jag få artiklar om politikens innehåll, all diskussion verkar handla om personerna, om socialdemokraterna ska ha Margot eller Wanja eller Mona eller Thomas i toppen, ungefär som det vore en omröstning i tv-programmet ”Idol”.
På sätt och vis var det kanske bra att Margot Wallström tackade nej. Man kan säga att hon var socialdemokratins quick fix, föreställningen om mannen eller kvinnan på den vita hästen som skulle komma ridande och snabbt ordna allt till det bästa.
Nu när hon tackat nej, kan kanske diskussionen om vad socialdemokraterna ska vara för sorts parti, samhällskritiskt eller överslätande, slutet eller öppet, med löntagare eller yuppier i fokus, hur grön eller hur röd politiken ska vara – den diskussionen kan kanske få en chans.”

(Via SR.)

Björn Elmbrandt pekar förstås på något viktigt. En fokusering på frågan om vem som skall bli ny partiledare döljer politiken – något som vi i partiet tyvärr varit bra på under en lång tid. Det är oftast “bra” personer som väljs – där bra oftast är dolt bakom allehanda argument som man, kvinna, facklig, ung etc medan frågan om vilken politik vederbörande representerar förblir oklart.

I min första reaktion efter valet försökte jag peka på några områden där det finns skäl att utveckla politiken utifrån ideologiska utgångspunkter. Det finns säkert flera. Detta gör också att jag tycker att det är avggörande för partiets framtid att vi rör oss bort från amerikaniseringen av politiken.

Technorati Tags:
Demokrati, Södertälje, Mörkö, Hölö, Politik, Socialdemokraterna, Göran Persson, Björkvik, Björn Elmbrant

Socialdemokratin är ett stort parti med utomordentligt goda förutsättningar att återerövra folkrörelsepartiets kännetecken av stort engagemang (mellan valen!), bra skolning och diskussioner, en plattform för det demokratiska samtalet. Återerövra därför att även hos oss har partiarbetet kommit att stagnera. Våra ombudsmän är oftast inte organisatörer i den gamla bemärkelsen – folk som är ute, hjälper gamla föreningar att vakna, startar nya, goda lärare i det demokratiska arbetet.

Inte ens i en i övrigt välfungerande förening som min egen, Hölö-Mörkö Socialdemokratiska förening, fungerar partiarbetet som plattform för politiska samtal (annnat än undantagsvis och då uteslutande gällande lokala frågor). Vi är inte tillräckligt delaktiga i de processer som leder fram till beslut på högre nivå – vare sig i arbetarekommunen, i disktrikt eller parti.

Låt oss alltså, vi “otåliga reformister” som Göran Persson kallade oss i Björkvik i somras, ta detta valnederlag till intäkt för att rikta en del av denna otålighet mot oss själva, mot hur partiarbetet bedrivs, mot hur de demokratiska samtalen förs hos oss. Låt oss också rikta denna otålighet mot vår politik – stämmma av den mot de grundläggande värderingar som den socialdemokratiska ideologin ger oss sett i ljuset av 2000-talet.

Självrannsakan eller ”Idol”-omröstning?: ”I veckan som gick såg jag få artiklar om politikens innehåll, all diskussion verkar handla om personerna, om socialdemokraterna ska ha Margot eller Wanja eller Mona eller...