Fler servicejobb till anständiga villkor!

Maria Borelius skriver i Svd om servicesektorn och möjligheterna till nya jobb där. Hon argumenterar för att det inte är nog med skattelättnader för tjänsteföretag utan att det behövs en mer genomgripande ansats. Vad den egentligen skall gå ut på lämnar hon hos utan ledtråd till. Möjligen är det ord som lättrörlig, anställningsformer (“man kan inte ge bort en trygghet man själv inte äger”) och liknande man skall ta fasta på.

Jag håller nämligen med Borelius om att det skulle kunna skapas fler jobb inom tjänstesektorn. Jag håller också med om att det bör ske i första hand genom att kostnaderna minskas. När jag säger att kostnaderna skall minskas så menar jag inte att den som utför tjänsterna skall få lägre lön eller minskad anställningstrygghet. för oavsett om det är tjänster som köps i butik, på verkstad eller sådana som ev. utförs hemma hos mig så är själva arbetet för vilket den anställde får lön lika mycket värt.

Problemet idag – som förhindrar en utökad servicesektor – är ju att alltför få har råd att betala för tjänster idag. Det gäller förstås i synnerhet för sådana tjänster där det är möjligt att utföra dem själv – som att jag tapetserar om hemma eller byter däck på bilen. För den med måttliga inkomster är det inte självvalt – man måste helt enkelt göra det mesta själv.

Service är mer än pigjobb: “I serviceekonomier finns dessa sysslor som riktiga yrken. Fixare, mäklare, tränare och terapeuter.

Där finns också betydligt fler anställda i skoaffärer, hos frissor, på apotek. Man får snabbt hjälp, och snabbt jobb.

De som köper hjälp får chansen att hämta sig eller fördjupa sin livskvalitet. Men också tid att specialisera sig ytterligare på jobbet, vilket i sin tur ger ökad välfärd; det lärde oss redan Adam Smith. De som utför jobben får lön och yrkesstolthet.”

(Via SvD.)

Technorati Tags:
Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Småföretag, Arbetsrätt, Högeralliansen, SvD

En sak som jag tror är viktig – om det nu kommer konkreta förslag som syftar till att göra det möjligt för fler att efterfråga/konsumera tjänster – är att man dels ser till att detta inte bara blir en massa enskilda som startar egen firma och utför arbetet till underpris, dels att arbetsmiljön i alla bemärkelser kvalitetssäkras. Med det senare menar jag t.ex. att det är viktigt att man ingår i en arbetsgemenskap – även om arbetet t.ex. utförs i privata hem/trädgårdar – och att man professionaliserar själva arbetsuppgifterna. Som exempel – det är sannolikt väsentlig skillnad på den utrstning som en städare på kontor har tillgång till och den som vanligen finns i hem. I det förra fallet har man säkert (förhoppningsvis) kunnat utveckla redskap som inte onödigt sliter ut kroppen. Sådana redskap måste förstås också en hemstädare ha tillgång till (och inte den billiga dånande damsugaren man köpt på ÖB). Undrar om Borelius tänkt på det.

En annan viktig fråga gäller riskerna med att folk ändå fastnar i slitsamma låglönejobb. Till viss del fungerar ju sådan som extraknäck för unga, studerande m.m. Men som livstidsprojekt är det för de flesta svårt att se dem. Hur förhindrar man att vissa jobb inom tjänstesektorn förvandlas till fällor för t.ex. lågutbildade kvinnor med utländskt klingande namn?

Maria Borelius skriver i Svd om servicesektorn och möjligheterna till nya jobb där. Hon argumenterar för att det inte är nog med skattelättnader för tjänsteföretag utan att det behövs en...