Stat versus samhälle

Omställningstid för fackförbunden: “Facken har tid på sig att fundera över hur trygghetsförsäkringarna kan byggas upp för att vara säkra oavsett vilken regering vi har. Fackföreningarnas skydd för medlemmarna måste vara fristående från staten och statskassan, det är en dyrköpt kunskap som vi kan konstatera efter bara två månader med borgerlig regering”

(Via På Uppstuds.)

Erik Laakso har förstått något som många partikamrater verkar ha svårt att förstå. Vi – arbetarrörelsen dvs parti och fack – har bidragit till att en del av våra trygghetssystem gjorts helt beroende av staten och därmed kan bli föremål för ändringar beroende av riksdagsmajoriteter. Eftersom dessa trygghetssystem är försäkringar (beskrivs som) så är det naturligtvis högst otillfredställande. Har jag anslutit mig till en a-kassa måste förstås villkoren vara oförändrade oavsett politisk majoritet – jag har ju ett försäkringsavtal (eller borde haft som det visar sig nu).

Jag skrev för någon månad sedan att

“Det kanske inte är så klokt. Möjligen borde vi redan tidigare och åtminstone nu fundera över om inte vi borde bygga system som kontrolleras mera direkt av människorna själva inklusiva dess finansiering men i genuint kollektiva former. Vi brukar ju t.ex. hävda att arbetsgivaravgifterna egentligen är ett avstått löneutrymme. Låt oss då återerövra det utrymmet och t.ex. använda det för gemensamma, kollektiva försäkringar som inte tar vägen över statskassan. Folksam skulle kanske kunna användas för detta, istälet för att vara ett bolag som t.ex. betalar sin ledning fantasibelopp i arvoden. Lite krångligt blir det kanske att hantera de som inte kvalificerat sig men det borde gå att lösa.”

Ser vi det hela historiskt är det en massa saker som vi (samma arbetarrörelse) har varit med och byggt upp som sedan mer eller mindre tagits över av stat och kommun. Mer handfasta exempel är t.ex Folkets Hus som i min kommun först togs över av kommunen, såldes och blev konferenslokal för att sedan köpas tillbaka av kommunen för att bli stadshus. Själva (partiet) möts vi numera alternerande mellan Baptistkyrkan och Frälsningsarmen med mellanlandning hos ABF som hyrt in sig i kommunala lokaler.

Jag börjar tro att detta egentligen utgör den viktigaste frågan som vi av ideologiska skäl behöver diskutera. De långa perioder vi haft “makten” i stat och kommun har inte i första hand (som många borgare vill ha det till) korrumperat våra ledare på ett personligt plan utan i första hand faktiskt förvirrat oss just när det gäller skiljelinjen mellan stat och samhålle, mellan offentliga och kollektivt privata.

Ett näraliggande område där denna gränsdragning är särskilt svår är omsorgsområdet. Vi har övertagit det gamla överhetssamhällets organisation av fattigvård, gjort den lite mer human men glömt att det vi egentligen borde gjort vore att göra alla oberoende av allmosor vare sig de kommer från stat eller välgörenhet. För oss har därför privat blivit något obehagligt trpts att vår rörelses kamp egentligen alltid handlat om att bemyndiga, göra självständig – empower the people (för att använda den internationella beteckningen.

Technorati Tags:
Södertälje, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Erik Laakso

Omställningstid för fackförbunden: “Facken har tid på sig att fundera över hur trygghetsförsäkringarna kan byggas upp för att vara säkra oavsett vilken regering vi har. Fackföreningarnas skydd för medlemmarna måste...